Sitski nedför Kebnekaise

Olle Mathiasson har åkt sitski tillsammans med Mattias Lundgren nedför Kebnekaise. En äventyrsdag på när sjutton timmar. Bägge två är nöjda och stolta, men även lite revanschsugna.

– Det var coolt!, var de första orden som Olle Mathiasson sade när vi kom ner efter sexton och en halv timme på berget, berättar Mattias Lundgren.

Mattias Lundgren arbetar vanligtvis i skidskolan i Trysil och är specialiserad på funktionell skidåkning. Han har arbetat med funktionshindrade i skidskola sedan mitten av 1990-talet. Olle Mathiasson har åkt skidor tillsammans med Mattias Lundgren i sex år. De åker tillsammans i Trysil och för varje vinter så vill Olle åka mer offpist, brantare och hitta nya utmaningar.

Mattias är även med i den norska föreningen ”Opplevelser Uten Grenser” där de jobbar med att motivera, inspirera och göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att komma ut i naturen. ”En skitur for livet” är det senaste projektet, i vilket de har arbetat med att motivera och inspirera personer med funktionsnedsättning att komma ut och pröva på just skidåkning. Och inom ramen för detta har man tillsammans med Olle Mathiasson som har cerebral pares (CP-skada) nu alltså gjort ett toppförsök på Sveriges högsta berg. Freeride når Mattias Lundgren precis när de är på väg hem igen från Kebnekaise-massivet.

Hej Mattias, hur är läget?
– Jo tack, det är bra! 

Hur har turen upp på Kebnekaise tillsammans med Olle varit?
– Det har varit en fantastiskt tur! Vi har fått uppleva massor. Tyvärr kom vi inte ända upp till toppen, eftersom tiden blev för knapp och vi ville inte riskera att bli alltför sena ned igen. Men det känns kanske inte som den största saken att prompt komma till toppen. Vi vände 300 höjdmeter nedanför, eftersom vi inte ville stanna kvar och sova i toppstugan.

Hur går skidåkningen till med Olle?
– Åkningen nedför gör Olle med sitski och ledarbygel, det är ingen som har gjort detta nedför Kebnekaise tidigare. Olle är ett levande bevis på att det går att åka skidor bara viljan finns.

Hur gjorde ni på vägen upp?
– Vi var åtta personer som hjälptes åt på vägen upp. En av killarna var uppe i Kebnekaise redan för en vecka sedan, riggade rep och förberedde. Vi övriga kom till Kebnekaises fjällstation på måndagen och på tisdag var vi ute och drog upp den pulka där vi hade sitskin, som väger cirka 45 kg, halvvägs över Jökelbäcken. Detta för att slippa dra pulkan med sitski hela vägen toppdagen. Vi sparade på detta sätt lite energi själva toppdagen.

Film som gjordes inför Mattias Lundgren och Olle Mathiassons Keb-projekt

Hur gick själva toppdagen då?
– Vi startade klockan fem på morgonen på onsdagen. Det var god stämning i gruppen och alla var taggade, det var härligt. I övre delen av Jökelbäcken blev det riktigt tufft och vi fick kämpa, det är de branta partierna som är svåra. Det slet på alla i gruppen. Olle krigade också på i sin pulka. När vi kom vidare över de flackare partier över Björlings glaciär kunde vi andas ut något, men sedan brantar det på igen då klättringen börjar.

Hur löser man säkerheten för Olle, är det inte risk att pulkan åker ned?
– Vi säkrar hela tiden. Pulkan är fäst i flera personer och i de riktigt branta partierna så säkrar vi upp med rep i snöankare. Samma sak när vi stannar – då säkras pulkan också med rep.

Ok, vad hände i slutet av turen då?
– Ja, vi kom en replängd på klätterleden. Då var klockan kring sex på kvällen och vi hade hunnit nå toppen men troligen inte hela vägen ned, då bestämde vi oss för att vända. Det var ingen som var sugen på att behöva bli upplockade av fjällräddningens helikopter. Vi nöjde oss, tog oss allesammans ned på ett säkert och fint sätt.

Turen tog rätt lång tid, hade ni med mycket mat upp?
– Vi visste att det skulle bli en lång dag, bra med mat och dryck hade vi med oss.

Just CP-skada innebär ju alltid att man har påverkan på rörelseförmågan, hur ser Olles situation ut?
– Olle sitter i rullstol, men kan gå korta sträckor inomhus med speciella kryckkäppar. Olle åker inte med kryckstavar i sin sitski, utan jag står bakom och assisterar med en ledsagarbygel. För att kunna åka själv med sitski och kryckkäppar behövs väldigt bra funktion i överkroppen, det kan ett fåtal som har väldigt lindriga nedsättningar av sin cerebrala pares.

Vad blir det nu framöver för dig och Olle då?
–Tankarna går om nya äventyr tillsammans med Olle, en tanke är att vi faktiskt inte kom hela vägen upp på Keb och det vet jag att Olle vill göra… Vi känner oss nöjda och stolta med det vi har gjort, men samtidigt finns topptanken kvar i våra huvuden.

Slutligen då: Varför gjorde ni detta äventyr till Keb?
– Det har varit en dröm för Olle att åka skidor nedför Kebnekaise, och det ville vi vara med honom på. Vi vill tillsammans också sprida skidglädje till människor. Alla kan verkligen åka skidor oavsett funktionsnedsättning. 

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.