Tio saker vi minns från säsongen 2011/2012
Ännu en vinter har passerat och i södra delen av Sverige är det nästan badtemperaturer i havet. I takt med att snön smälter satte sig också redaktionen på Freeride och sammanfattade tio händelser från den gångna säsongen att ta med sig till framtiden.
Sarah Burke är saknad av många
Sarah Burke 1982 – 2012
Trots att Sarah varit aktiv skidåkare i mer än tio år lyste hennes stjärna ändå starkare dag för dag. Hon hade redan vunnit allt som gick att vinna men kämpade alltid för att förbättra och uppmärksamma orättvisor och regelverk. Sarah var en bidragande faktor till att kvinnor idag tävlar i superpipe och slopestyle i X Games.
Hennes bortgång var en tragisk påminnelse om att inget varar för evigt. Hennes ande verkar dock vila över desto fler. Vila i frid.
 Reine Barkered från Duved är bäst i världen Foto: Tero Reepo / FWT |
 Christine Hargin är också bäst i världen! Foto: Tero Reepo / FWT |
Svenska världsmästare
Säsongen började inte bra för svenskarna på världstouren. Riktigt dåligt faktiskt. Alla de svenska herrarna kraschade bort sig i Kanada och varken förra årets vinnare, Jeanette Hargin, eller hennes syster, Christine Hargin, fanns på plats.
Efter en långsam försäsong med dåliga snöförhållanden i USA för Reine Barkered och klippta liftkort i Japan för Christine Hargin började dock saker att vända. Inför sista stoppet i Verbier slog båda ur underläge och hade en liten chans att bli världsmästare om de själva vann och de övriga favoriterna inte placerade sig allt för bra. Både Reine och Christine visade psyken av stål och inte bara stod sina åk och vann tävlingen, de blev även världsmästare på Freeride World Tour.
Svårigheter för Coreupt
Sedan carvingskidan introducerades i början av nittiotalet har skidmärken kommit och gått. I samband med att twintipskidorna föddes började fler micromärken att poppa upp runt om i världen. I dagsläget är de fler än någonsin men många har svårt att tjäna pengar och få ekonomi i en verksamhet som både är dyr att driva och påverkas mycket av hur övriga samhällets ekonomi går.
Att det just var Coreupt som fick stryka på foten denna gången var tråkigt då märket de senaste åren producerat spännande offpistskidor men till slut kommer även verkligheten ifatt de mest spännande projekt.
Sherpas Cinema – All.I.Can
Under många år var vi förpassade till bilder av skidåkare som åkte ned för spines, colouirer eller hoppade i parken. Prestationerna har ständigt höjts och åkarna i dagens filmer gör saker som får fem år gamla filmer att verka uråldriga.
Tyvärr har utvecklingen inte gått lika snabbt när det gäller den filmistiska upplevelsen. Det verkar som att skärpdjup, blurr, berättarteknik och estetik är områden som i många fall lyst med sin frånvaro i skidfilmsvärlden. Förhoppningsvis kommer fler bolag att titta på Sherpas Cinemas All.I.Can som ett sätt att få inspiration för hur man kan göra något nytt av något gammalt.
Se trailern för All.I.Can här >>
Slopestyle och Superpipe till OS
Det hade viskats om det länge och till slut kom Internationella Olympiska Kommittén, (IOK) med beslutet att både slopestyle och superpipe skall vara olympiska grenar under OS 2014 i ryska Sochi.
Hurraropen väntade inte på sig och snabbare än någon hunnit säga ”men-vänta-ska-vi-styras-av-FIS-nu” hade åkare börjat förhandla med sponsorer om deras satsning inför OS.
Redaktionen på Freeride vill inte verka gammal och grinig över att sporten hittar ett till forum att befinna sig i men vill höja ett varningens finger och tycker att åkare borde fundera igenom vad vår delaktighet i OS betyder.
Frej Jönsson firar under JOI
Foto: Johan Carlsson
Frej Jönsson
Han kom, han hoppade, han segrade… inte. Inte på pappret vill säga. Ingen kunde stå emot maskinen Gus Kenworthy under Jon Olsson Invitational en mulen vecka i april i jämtländska Åre.
Men efteråt pratade alla om en kille som heter Frej. Frej Jönsson kvalade in till JOI genom ett videokval på Freeride och på plats i Åre gjorde han något många andra bara drömt om – en dubbelkork 720 med stil. För den som inte är så införstådd i lingot innebär detta två fulla rotationer men aldrig runt egen axel.
Frejs trick var inte bara en fröjd för ögat att se. Det visade även att man kan gå sin egen väg när det kommer till tävlingar och inte behöver hoppa på trippelrotationsträsket som precis håller på att uppstå runt om på tävlingarna.
Backflip utför östra
Åres kanske mest klassiska åk (klippa) har gett många sömnlösa nätter bland de unga skidåkarna i Åre. Att hoppa den upp till 18 meter höga klippan är ett mandomsprov i byn och det är först när man landat den utan krasch man ”stått Östra”.
Telefonerna börjar ringa när årets första dropp är genomfört och tack vare sitt exponerade läge samlas det ofta en mindre publik nedanför för att iaktta spektaklet. Att landa är svårt, mycket svårt. Kraften i tillslaget när skidorna träffar den landningen under klipporna kan bli våldsam.
Att i detta läge slänga av en raggarflip och stompa landningen och åka ifrån som en boss är stort. Per Spett, till vardags i puckellandslaget, visade var skåpet skulle stå och landslagets hårigaste bringa fick nog några till hårstrån senare under kvällen när filmen kom ut.
Andreas Fransson – Årets äventyrare
Andreas Fransson årets äventyrare
Foto: Patrik Lindqvist
Aldrig tidigare har en skidåkare, som till vardags kan säga ha respekt och kunskap om berget, blivit tilldelad detta, visserligen populistiska, pris från tidningen Outside.
Andreas Fransson från Luleå, till vardags i Chamonix, visade dock prov på sin ödmjukhet och stora kunskap inom området då utmärkelsen kom. Andreas är inte som alla andra, något han visade under sommaren 2011 när han besteg Denali, Alaska.
Han gjorde resan upp och ned snabbare än någon annan tidigare och då var han dessutom först i världen med att åka skidor tillbaka. Denna prestation, tillsammans med många års håriga, farliga och ibland livshotande åk gör att han är värd all respekt bland oss skidåkare, oavsett om vi hoppar i Kläppen eller firar ned oss i colouirer.
Andreas utbildar sig nu till bergsguide och kommer spendera sommaren runt om i världen klättrandes, skidandes och mediterandes.
Anja Pärson tackade efter många år på världscupscirkusen och njuter nu av ledighet
Foto: Skidförbundet
Anja Pärson avslutar sin karriär
Anja har vunnit allt. Precis allt. Trots detta fortsatte hon att motivera sig till den övermänskliga träningsmängden det krävs för att vara en toppatlet inom alpint.
Hennes karriär är full av vinster, drama och krascher. Hennes första vinst i världscupen kom när hon var blott 16 år gammal och även om hon inte lyckades slå till med en seger under årets världscup är hon värd en salut från svenska folket. Efter Ingemar Stenmark finns det ingen skidåkare som kan mäta sig med tjejen från Tärnaby som alltid gått sin egen väg och aldrig haft problem med att säga sin åsikt.
Freeride hoppas att hon ”gör en Jeanette Hargin” och byter gren till friåkning. KOM IGEN NU ANJAAAA.
FIS och 35-metersskidan
Att FIS (Internationella skidförbundet), en organisation som fått ta emot kritik för att se till de kommersiella intressena före de aktiva, skulle ändra på reglerna för hur man får tävla var det flera som hade väntat på. Få eller ens något hade nog trott att denna ändring skulle innebära en tillbakagång till skidor från 80-talet.
Den numera berömda 35-metersradien, lägsta tilltåna skärning på storslalomskidor, svänger långsammare än ett par störtloppslagg och är en tillbakablick till äldre dagars skidåking. Förändringen kom efter att FIS upplevt att det var en oacceptabel nivå skador i storslalom och under några intensiva dagars testande tog man reda på svaret. Skidorna svängde för mycket.
Tyvärr höll de flesta aktiva inte med och stora bråk uppstod. Freeride frågar sig dock vem som skall åka på dessa skidor förutom de som tävlar? För det är väl därför de stora bolagen sponsrar världscupåkarna; för att folk skall åka skidor och företagen kränga skidor?
Text: Redaktionen
