Bodø Norge: Det vackra och vilda barnet Sjunkhatten

Nordost om Bodø ligger den unga nationalparken Sjunkhatten. Allt sedan området blev skyddat år 2010 har fler och fler skidåkare upptäckt de vilda och vackra fjällen i Nordnorge.

Barnens nationalpark” Sjunkhatten har ingen snäll dag. Kanske har den knappt 420 kvadratkilometer stora nationalparken nordost om Bodø inte fått sin vila under februarinatten som precis har passerat? Det kan vara svårt att komma till ro när ett intensivt och grönskimrande norrsken spelar över det mörka himlavalvet, som det gjorde igår kväll.

Dålig nattvila eller ej, Sjunkhatten är hur som helst extra vresig mot oss idag. Spottar iskalla vindar mot oss i en styrka av ungefär 20 m/s. Någon vidare värme finns inte heller att tillgå så här tidigt på vintersäsongen nio mil norr om polcirkeln. Termometern pendlar kring – 10 grader, men med vindilarna känns det knappast som att februari är på väg in i mars, mer som att midvintern aldrig släppt sitt kalla grepp om fylket Nordlands i särklass största stad Bodø med omnejd. Men vi stretar vidare upp mot Blåfjellet ovanför Håla där vi har parkerat vår hyrbil. I den nedre delen av fjället, där vi befinner oss, ger skogen av fjällbjörkar i vart fall lite vindskydd.

De sista kilometerna med bil, av de totalt 49 från downtown Bodø, till vägs ände till nämnda Hoåla blev händelserika. Efter att vi hade tagit av från den större riksväg 80 och vänster in på Lakselvsveien, fick vi några kilometer senare via en handskriven skylt i illavarslande röda versaler beskedet att ”VEIEN TIL HÅLA ER IKKE GRUSET”. Svenska toppturssugna turister uppväxta i Göteborg och Stockholm som oss anande dock ingen oråd.

På en raksträcka strax senare, där underlaget bestod av 100 procent is och ryggar av snö drevat in som vita huggtänder i vägen insåg vi så vad den tidigare skylten varnade för. Som i slowmotion började bilen leva sig eget liv, ett leverne väldigt intresserat av att köra av isvägen och ut i den lösa och sockriga snön på höger hand. Vi körde av vägen. Ett antal spadtag, lite ris och kvistar under det framgrävda bildäcket, ett statiskt rep fäst i framvagnen och fyra man som drog i det plus en förbipasserande norrman som puttade bak på bilen och voila! vår bil var på den icke grusade vägen igen och dagsturen upp mot Blåfjellet och utsikten mot mäktiga Vassvikstindan var räddad.

Här är ser ni en klassisk dunderkur!, säger vår guide Andre Madvig Wagelid.
Han pekar på en fjällbjörk där det har börjat växa en kolsvart och skrovlig tingest mitt på stammen. Det ser ut som om den svampliknande påväxten har satt sig där en gren tidigare har suttit. Vi frågar Andre vad det är för någonting?
– På norska heter det ”Kreftkjuke” och det är en sorts parasit som används som naturmedicin på grund av dess höga halt med antioxidanter, berättar Andre Madvig Wagelid. Vi tittar närmare på fenomenet som på svenska kallas Sprängticka, men som i naturmedicinska sammanhang går under dess ryska namn ”Chaga”.


– Vi kokar te på den, smakar lite som kaffe faktiskt. Men för att hitta en sådan här behöver du gå förbi många björkar, statistiskt sett 4999 stycken faktiskt, förklarar Andre.
Sprängtickan visar sig just på björkträd i norra Europa, Nordamerika och Ryssland. Framförallt i öst har ”Chaga” länge använts som alternativ medicin mot psoriasis, matsmältningsbesvär och till och med mot cancer. Viss modern forskning har faktiskt bekräftat att ämndet Betulin, som tickan tar upp när den växer på björk,har en tillväxthämmande effekt på vissa typer av cancerceller.

Jag har aldrig varit något fan av alternativ medicin. Men jag är däremot ett stort fan av Andres lokala kännedom:
– När vi börjar få slut på Chaga hemma, så brukar jag försöka hålla koll på vilka träd det är som har påväxt. Jag försöker alltid ha ett antal björkar som jag vet att jag kan gå och hämta på, berättar Andre för oss.

Andre Madvig Wagelid som driver guidefirman Albmi Adventures kan med andra ord fjällen kring Bodø, hittar i dem som om de vore hans innerficka. Vi kliver vidare uppför efter Andres spår genom skogen. Hans plan är lika enkel som genial – på nordsidan av Blåfjellet borde det finnas inblåst fin snö att åka i. Träden står allt glesare ju längre upp vi kommer. Vi når flackare terräng och passerar i botten av den ravin som Sørskarselva rinner nedför berget. I den på ytan frusna älvens två brantare fall längre upp ser vi två mäktiga blå isfall.

Sørskarselva är knappast den enda älven i Norges sjätte yngsta nationalpark Sjunkhatten. Det skyddade området på totalt 417.5 kvadratkilometer präglas av sina sjöar och vilda älvar, men även sina omgivande fjordar och de från glaciärerna eroderade bergstopparna. När den norska regeringen för drygt 8 år sedan den 5 februari 2010 tillkännagjorde Norges trettiotredje nationalpark på land slog man samtidigt fast att det skulle vara barnens nationalpark. Man ville enligt pressmeddelandet lägga vikt vid ”spesiell tilrettelegging og utvikling av tilbud basert på barn og unge. Det er mange innfallsporter med enkel atkomst til nasjonalparken. Det er varierte muligheter for friluftsliv, og flotte naturopplevelser på sjøen, til fots og på ski.”

Men just idag vekar inte särskilt mycket vara barnanpassat i Sjunkhattens nationalpark. När vi kommer upp på Blåfjellet är utsikten mot Vassvikstindan-massivet storslagen med huvudtoppen Middagstiden på 1 135 meter i centrum. Men vinden blåser fortsatt hårt, och den nordsida där vi hade tänkt att åka skidor är fullkomligt renblåst.

Vi äter en snabb och kylslagen smörgåslunch och knixar oss sedan ned mot Blåfjellets sydväst-sida där Andre mirakulöst nog hittar en älvsänka där det finns lite snö som är förvånansvärt bra och bara lite vindpåverkad. Den bästa delen skidåkningsmässigt blir sedan vid de trånga snöfälten vid sidan om de två branta isfallen, där pulsen pumpar upp lite extra. Ned genom skogen mot Håla är det också fin skidåkning, kuddar av snö tar vi luft ifrån och mellan de hyfsat glesa björkträden åker vi slalom ned mot bilen.

Samma kväll sitter vi mätta, varma och nöjda i vår hytta vid Saltstraumen hotell. Vi småpratar med guiden Andre om skidåkningen i Sjunkhatten. Konstaterar att vi precis har träffat det vilda, vackra och vresiga vinterbarnet Sjunkhatten. Det är en unge som vi vill lära känna bättre, men kanske att nästa möte blir i april? Andre talar sig varm om våren i Sjunkhatten:
– Då måste ni komma tillbaka till Bodø!, säger han.
Han förklarar att på vårkanten öppnar sig andra möjligheter längre in i nationalparken:
– Båtturen från Festvåg tar oss skidåkare in i Mistfjorden och till toppturer som Fagertinden, Breidviktinden och Småtindan.
En annan utgångspunkt som Andre älskar är den norrifrån, via Røsvika in i Sjunkfjorden och toppturerna på nordsidan av Vassviktindan-massivet.

Historien om Bodø som skiddestination är föga spridd. Detta trots de stora möjligheterna att göra grymt bra toppturer kring staden. Ta en 30 minuters biltur från stan österut på riksväg 80, parkera vid Ytstnes Nesodden och börja gå rätt upp mot Mjønestindan-massivets tusenmeterstoppar. Lätt som en plätt. Förutom Sjunkhattens alla lättillgängliga turer från Bodø och Valnesfjorden, eller från Sjunk- och Mistfjorden senare på våren, finns dessutom fler områden att upptäcka. Glomfjord i söder har utsikten mot fjord och havsgapet, spetsiga berg och ett litet alpinsenter som drivs ideelt. Bäst skidåkning kring Bodø, men alldelse utan fjord- och havsutsikt, har förmodligen den ensligt maffiga dalgången Beiarn.

Efter maten tar vi den korta promenaden ut på Saltstraumbruen. På nätet finns en tidvattentabell över Saltströmmen, strax efter 20.00 är de svarta vattenmassorna på väg ut från Skjerstadfjorden genom det trånga sundet under bron till Ytre Saltenfjorden. Det virvlar och far under oss. När vi lyfter blicken från världens starkast tidvattensström och tittar norrut anar vi massivet Mjønestindan och dess bergstoppar. En av dessa toppar är vårt mål för imorgon, den som kallas Innertinden och ger nära tusen fallhöjdsmeter skidåkning.

Men innan vi går in mot hytt-värmen igen händer det något. Ett svagt grönt moln visar sig på himlen. Det är ett fenomen som lokala Bodø-bor kanske underskattar lite grann eftersom det för dem är vardagsmat. Ett ljussken som skapas av solstormar och som bara kan ses långt norrut under vintern. Ett spel över himmelen som lockar turister från hela världen, ett sken som genom tiderna har mytologiserats på alla upptänkliga sätt. Ett band av Aurora Borealis lägger sig ovanför ljusen som tindrar på andra sidan Saltfjorden vid Bodø. En annan kväll, efter att vi har gjort den populära toppturen Nordre Nattmålstuva och åkt den fina svackan på västsidan och sedan stannat kvar och gjort lite fler korta turer i området, dröjer vi oss kvar och väntar på mörkret. Pannlampor på, och på väg ned tillbak mot bilen som var parkerad vid Lekselvsveien kommer norrskenet fram igen. Starkare än någonsin känns det som. Vi står stilla i vinternatten och bara glor på de gröna fälten i skyn.

Vi vaknar tidigt den sista skiddagen i Bodø. Tar bilen till Ytstnes Nesodden och börjar gå upp mot Innertinden innan solen ens har hunnit sega sig upp i öster vid sidan av vackra bergsmassivet Børvasstindan. Halvvägs upp på den 982 meter höga turen tar sig solen upp, mjukt rosa sken lägger sig över fjällvidderna. Det är kav lugnt på både den större Skjerstadsfjorden och den mindre Valnesfjorden där vår bil står parkerad vid riksväg 80 jämte fartkamerorna. Det är vår sista topptur för denna gång i Bodø. Solen skiner, det är vindstilla och februarikylan känns inte längre jobbig utan frisk och stärkande. Barnens nationalpark Sjunkhatten skrattar och ler idag, vill att vi ska vara här och leka med dess fantastiska bergstoppar för skidåkning.

Sjunkhatten National Park, Bodø Norge

Sjunkhatten National Park ligger i kommunerna Bodø, Fauske och Sørfold och är den 33: e nationalparken på fastlandet i Norge. Landskap och geologi sträcker sig från havsnivå och som högst upp till den namngivande toppen ”Sjunkhatten”på 1185 meter över havet. Landskapet präglas av långa, spetsiga toppar, branta bergsväggar, dalgångar, flera vattendrag och vilda älvar. Nationalparken omfattar ett område på 417,5 km2 där knappt en tiondel är havsområde. Sjukhatten har många olika möjligheter till utomhusaktiviteter och stora naturupplevelser på havet, till fots och på skidor. Området har också en rik kulturhistoria med fynd från äldre stenåldern.

Sjunkhatten är ”Barnens nationalpark” och norska regering ville vid instiftandet att ”…formålet med nasjonalparken å sikre at allmennheten, med særlig fokus på barn og unge, skal gis anledning til uforstyrret naturopplevelse gjennom utøvelse av naturvennlig og enkelt friluftsliv med liten grad av teknisk tilrettelegging.»

Saltstraumen hotell: Saltstraumen hotell ligger precis vid den kända tidvattensströmmen med samma namn. 28 hotellrum. Hotellet har också hytter eller ”Bungalow” som de själva kallar dem, där finns kök för självhushållning. www.saltstraumenhotell.no/Home

Skandinavisk Høyfjellsutstyr Bodø: Skandinavisk Høyfjellsutrustning Bodø ligger mitt i centrum och med ingång från Torvgata 2. Personalen har lång erfarenhet av utomhusaktiviteter, och är ivriga klättrare, skidåkare och kajakpaddlare.

Albmi adventure: Ett guide- och äventyrsbolag med bas i Beiarn. Topptur, klättring, paddling, samisk kultur, grottkrypning finns på menyn. Paret Andre Madvig Wagelid och Outi Johanna Lassila är det som driver verksamheten. Vintertid ges den populära tvådagarskursen i lavinkunskap och räddning. www.albmi.com

Beiarn Lodge: Om du tänker dig en lodge och sedan tänker raka motsatsen till densamma så är du troligen ganska nära vad Beiarn lodge är för något. Längst in den vinteröppna vägen i Beiardalen till Staupåmoen kör du och hittar det enkla, mysiga trähuset ”Gammelhuset” som inrymmer sängplats för 8 personer, två tremannsrum och ett dubbelrum. www.beiarnlodge.no

Kuriosa Bodø

Saltstraumen: Norr om polcirkeln, men strax söder om Bodø. Här hittar du världens starkaste malström. Kika på naturfenomenet från håll vid stranden, eller kom närmare med lokalguidning i båt. Tidvattnet som skapar den starka malströmmen gör också andra saker med fjorden. I och med att vattenmassorna måste pressa sig igenom det trånga, och grunda sundet i Saltstraumen förs stora mängder näringsrikt vatten upp från djupen. Det skapar ett artrikt och vacker marint liv. För att få med dig det bästa behöver du vara en erfaren dykare som hanterar torrdräkt och ström bra.

Svartisen: Om du vill se den stora glaciären Svartisen kan du ta så kallad skyssbåt över Holandsfjorden. Glaciären täcker totalt cirka 370 kvadratkilometer och består egentligen av två glaciärer – Östisen och Västisen. Västra Svartisen är Norges näst största efter Jostedalsbreen. Vill du gå hela vägen upp på glaciären och vandra kan du gör det med eventfirman Rocks´n Rivers.

Flygdramatik under Kalla Kriget: U2-affären började i maj 1960 då ett amerikanskt högtflygande spionplan av typen Lockheed U-2 blev nedskjutet över Sovjetunionen på sin spaningsfärd från NATO-bas i Pakistan mot Bodø i Norge. Två veckor senare skulle Öst och Väst mötas i Paris för samtal, vilket ryska ledaren Nikita Khrusjtsjov ställde in efter incidenten med spionplanet.

Havsörn: En fullvuxen havsörn har ett vingspann på imponerande 1,9 till 2,4 meter, och en vikt på upp till 7 kilo. Svenska konstnären Bruno Liljefors verk ”Havsörnar” är ett av hans mest kända och föreställer två örnar som attackerar en storlom. Tavlan hänger på Nationalmuseum i Stockholm och är 2,4 meter bred – precis som vingspannet på en viss fågelart.

Artiklar om Resereportage Nordnorge
Senjas bästa rännor
Glomfjord: Topptur bland havsörnar och hälleflundror
BEIARN: Berget som aldrig blev
Ett annat Alta
Puder och polarsken
Lofoten - kontrasternas land
Senja – a love story
Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer