Christoffer Axelsson – Från gäst till guide vid 46 års ålder
Möt Christoffer Axelsson som bröt vardagen och sadlade om från gränssnittsutvecklare till till guide vid 46 års ålder.
Han är som gjord för att arbeta som guide, tänker jag samtidigt som gruppen trycker ihop sig runt Christoffer mitt i den skrikande vinden. Vi står på toppen av Stora Härjångsstöten och sikten är noll. Christoffer berättar med en hög och tydlig röst om sina planer och tar därefter fram ett rep. Han slänger det framför sig samtidigt som han kontrollerat arbetar sig ner från toppen. Repet gör så att han vet att det inte är något farligt han går mot, som ett stup eller en hängdriva. Snart står vi en bit under toppen, men högst uppe på en åkbar fjällsida. Här har det under de senaste dagarna fyllts på med stora mängder jämtländskt puder.
Knappt två år tidigare träffade jag Christoffer i norska Vatnahalsen. Han var där som en av sex betalande gäster på en skidresa tillsammans med en bergsguide. Då stod Christoffer i valet och kvalet av att fortsätta i samma fotspår som han alltid gått i, eller bryta vardagen och plugga till guide på Åre vildmarksutbildning. Han sa att det egentligen inte var något fel på arbetet som gränssnittsutvecklare, men han ville utvecklas. Göra något nytt. Göra något mer. Bryta vardagen.
Det blev något nytt. Nu sitter jag i Vålåstugan tillsammans med Christoffer och hans gäster. Smålänningen som vid 25 års ålder lovade sig själv att aldrig åka utför mindre än två veckor per år, har blivit guide, något han knappt vågade drömma om två år tidigare. Det är vår sista kväll på den 10 mil långa toppturen som han har döpt till ”Höga Jämtlandsleden”.
Grattis till det nya jobbet. Det måste kännas hur gött som helst eller?
– Jamen så är det verkligen. Jag älskar det. Guidningen har så många dimensioner och nu får jag chansen att utvecklas dagligen. Men framför allt så får jag chansen att ge glädje åt andra människor.
Senast jag träffade dig velade du en del kring guideutbildningen. Vad fick dig att ta steget till att börja plugga?
– Det är helt klart tack vare några av mina kompisar. Eftersom jag ofta ”guidade” dom hemma i Åre så frågade dom mig om jag inte skulle börja guida på riktigt. För stort ansvar var det första jag tänkte på. Men fröet var sått, tanken fick mogna, och när jag insåg att jag kunde kombinera mitt jobb med plugget så tog jag steget. Efter det tog jag beslutet att söka in till Åre vildmarksutbildning. Jag kom in och augusti 2020 började jag. Sedan var det 14 månaders utbildning fördelat på tre terminer
Låter som en intensiv skolgång?
– Japp, inget sommarlov. Och så jobbade jag när jag inte pluggade. Det var intensivt men roligt.
Men då har du en ganska så gedigen skidåkarbakgrund?
– Nja skulle jag nog säga. Som barn åkte jag litegrann i hemmabackarna i Småland, och sedan i tonåren blev det som så många andra någon skidresa till Alperna. Men efter en skidresa vid 25 års ålder fick det vara nog. Då bestämde jag mig för att åka skidor minst två veckor varje år. Och så har det blivit. Faktiskt så har det ibland blivit betydligt mer än så. Jag och min dåvarande flickvän gjorde en säsong i Lofsdalen 05/06. Jag utbildade mig till skidlärare. Och sedan 2013 bor jag i Åre med bergen utanför dörren. Men det är toppturande som jag tycker allra mest om.
Du är nu utbildad vildmark- och äventyrsguide. När det kommer till att guida topptur, vad skiljer din utbildning jämfört med den utbildningen som erbjuds av svenska bergsguideorganisationen (SBO) där man blir certifierad bergsguide?
– Oj utbildningsmässigt skiljer det massor. Topptur är bara en (alltför) liten del av min utbildning. Vi utbildade oss även inom forsränning, kajakpaddling och massor med fler aktiviteter. SBO-utbildningen fokuserar på bergsmiljöer och är betydligt mer gedigen samt flera år längre, och det avspeglar sig i vad respektive typ av guide får göra. Det som är förbehållet en bergsguide är guidning på glaciär samt alpin miljö där det föreligger fallrisk.
Du tog din examen i höstas (hösten-21) och drog igång din guideverksamhet direkt. Var alla på skolan lika motiverade som du?
– Haha, nja. Jag började ju plugga med målet att börja guida topptur. Så min vision har varit tydlig hela tiden. I skolan gjorde jag ett specialarbete där jag satte ihop en långtur i Jämtlandsfjällen. Fyra dagar med toppturande, från stuga till stuga, totalt 10 mil och cirka 6000 höjdmeter. Jag kallade turen för ”Höga Jämtlandsleden”. Detta blev min första produkt i mitt nystartade företag Lumi guide (www.lumiguide.se). I Lumi guide har jag bestämt mig för att nischa in mig på topptursresor med fokus på långa turer i Jämtlandsfjällen. Det finns så mycket att upptäcka att göra här. Det vill jag att fler ska få uppleva.
Så från det att du började skolan till det att du började guida topptur tog det knappt ett och ett halvt år?
– Japp!
Ok, men de där topptursresorna. Det låter som att säsongen för just den typen av guidade topptursresor är ganska så kort?
– Teoretiskt sett är den från nyår till Valborg. Men i praktiken mitten av mars till mitten/slutet av april. Så ja, ganska så kort. Övrig tid arbetar jag som guide hos andra aktörer i kombination med fortsatt arbete som IT-konsult.
Vad är det för typ av andra guideuppdrag du gör?
– Just nu handlar det om guidning åt STF (Svenska turistföreningen) i Kebnekaisefjällen och åt ett lokalt företag i Åretrakten, Summit Guides.
Det måste ha varit så nervöst inför din första långtursguidning, då tänker jag på Höga Jämtlandsleden du guidade för några veckor sedan. Hur gick tankarna innan? Vilken press kände du? Vad kände du dig bekväm med? Och inte bekväm med?
– Skojar du, jag hade ordentligt ont i magen dygnet innan. Det var ju hyfsat sent på säsongen, så jag hade hunnit bli lite varm i guide-kläderna eftersom jag hade guidat lite åt ett annat företag under vintern (bara dagsguidningar), men det hjälpte inte. En kompis fick ta hand om mig dagen innan för att lugna ner mig.
– Tankarna, ja, det handlade mycket om vädret. Kommer det finnas tillräckligt med snö. Det hade nämligen varit ordentligt varmt veckorna innan med en kombination av både regn och snö. Prognosen för helgen var inte heller helt lovande.
– Jag undrade givetvis också hur turen skulle fungera med gäster. Tidigare hade jag bara gått den själv med en kompis. Kommer det bli för kämpigt för gästerna? Är tiderna i turplanen realistiska med gäster? Kommer maten jag har skidat ut med i förväg uppskattas? Är mina B-planer tillräckligt bra om nu vädret blir kasst? Jag vill ju helst undvika att gå på kryssled i fyra dagar.
”Kommer det bli för kämpigt för gästerna? Är tiderna i turplanen realistiska med gäster? Kommer maten jag har skidat ut med i förväg uppskattas? Är mina B-planer tillräckligt bra om nu vädret blir kasst?”
– Jag hade gått turen två gånger själv och studerat kartan i otaliga timmar. Så jag var ändå hyffsat trygg med själva området. Till turen skulle jag även få hjälp av en klasskompis från Vildmarksutbildningen. Han jobbar extra i skidpatrullen och är därmed betydligt bättre än vad jag är på akut omhändertagande, vilket gjorde mig lite lugnare ur den aspekten. Annars är det också ett orosmoment, alltså om jag kommer fixa en olycka långt ute till fjälls. Jag hade lagt turen så att de mest branta åken undviks och man är ytterst lite i lavinterräng, vilket gjorde att jag ändå var ganska trygg i det avseendet.
– Ja du hör, det fanns mycket att noja sig över.
Hur gick det då?
– Mestadels bra! Jag skickade ut en enkät och där jag fick jättefina omdömen. Framförallt kring mitt engagemang och att det var en väldigt genomarbetad tur. Och att jag brann för guidningen. Det gjorde mig riktigt glad att höra. Sen finns det givetvis massor med saker jag vill slipa på, och saker jag måste tänka om på. Så det finns gott om utvecklingspotential.
Lärde skolan dig något recept för hur man får nöjda gäster? Eller du kanske har tidigare erfarenheter som du tagit med dig till din verksamhet.
– Kanske inte direkt något recept, men på entreprenörskursen i skolan togs vikten av att skapa värde för gästen upp och gärna värden som denne inte har förväntat sig. Sedan har jag själv varit gäst ganska många gånger och vet vad jag uppskattar, vilket jag har försökt ta med mig in i min egen verksamhet. Förutom att vara en kunnig, trygg och förtroendeingivande guide så vill jag även överträffa gästernas förväntningar. Det kan vara svårt men genom att hålla dialog och presentera rimliga förväntningar innan så tror jag att förväntningarna sänks, till min fördel. Samtidigt vill man ju när man säljer konceptet, eller resan, visa det bästa av det. Ja, det blir ju onekligen en krock där.
– Jag håller i alla fall ett snack med gruppen varje kväll och berättar vad som händer kommande dag. Väder, vind, snö, längd med mera. Jag tycker om att bygga relationer och det är en del i det. Sedan gillar jag att sätta en guldkant på tillvaron. Bjuda på något att dricka när man kommer fram till stugan. Lägga till det där lilla extra på maten. Ja, det har jag märkt uppskattas.
Du har ju snart en säsong med erfarenhet som guide. Var det som du hade tänkt dig.
– Jo, det tycker jag. Fast roligare. Jag kommer framför allt ihåg en holländare som jag guidade upp till toppen av Kebnekaise. På hans första topptursvecka kom han inte upp, men det gjorde han däremot på den andra veckan. Hans glädje var total. Han var så glad att han inte visste var han skulle ta vägen. Och att få vara en del i detta, en del i att människor kan få unika upplevelser, uppleva sådan glädje, det är ju otroligt härligt.
Har du varit med om det motsatt då? Något som inte känts så bra?
– Med lite distans och reflektion kring toppbestigningen av Stora Härjångsstöten så undrar jag om jag faktiskt ångrar mig att jag tog beslutet att gå upp till toppen. Det gick bra, jag kände såklart att jag hade hyffsat koll på situationen men jag stretchade definitivt min komfortzon. Tog jag onödiga risker? Jag vet inte. Det var första gången jag var på en sådan plats med gäster. Å andra sidan så måste jag skapa mig erfarenhet. Jag var inte helt lugn inombords däruppe i alla fall. Ansvarsbiten kan vara påfrestande och det kände jag av.
Eftersom jag var med där så kan jag säga att du ingav ett stort förtroende och ett härligt lugn till oss gäster.
– Jamen det kanske är en styrka jag har. Att jag inger förtroende. Vad kul att höra.
Långa turer i Jämtland är din grej. Vad finns det mer att göra?
– Massor! Till vintern har jag satt ihop en långtur i Skäckerfjällen. Den ser jag verkligen fram emot att guida.
