Freerides lilla skidtest – sex friåkningsskidor anno 2018

Nyfiken på några av de hetare skidmodellerna på marknaden? Freeride genomförde ett skidtest med sex stycken lagg från några av de största snackisarna vintern 2018. 

Testet genomfördes under skidtestarhelgen i Vemdalen. Tyvärr fanns inte möjligheterna att testa friåkningsskidorna i sina rätta miljöer. Som testbacke användes därför Persbacken på Vemdalsskalet. En backe som lutar moderat större delen, men med två partier som lutar på något mer. Underlaget var fast, men inte isig, konstsnö. För det mesta var underlaget slätt och fint men bitvis uppstod några partier med pucklar.

Även om skidmodellerna är byggda för att åkas utanför pisten får du som åkare snabbt en uppfattning om deras generella egenskaper även när de körs i pisten. Responsivitet kontra dämpning och vridstyvhet i skidorna är exempelvis egenskaper som märks även när de körs i pisten.

Nedan sammanfattas undertecknads intryck av skidorna. Teståkaren är en 174 centimeter och 74 kilo tung västsvensk på 24 år som stått på skidor 21 säsonger på raken. Gillar att åka skidor, men är inget stort fan av parker och stora klippor. Trivs när det är hårt underlag, både i och utanför pisten. Tekniskt skolad genom Stig Strands analyser av åkarna på alpina Världscupen de inledande 10 åren av 21:a århundradet.

Sammanfattningsvis ska sägas att i stort sett alla skidor jag testade är bra skidor. Läs därför artikeln med inställningen att du vill fördjupa din kunskap om skidornas varierande egenskaper. För olika skidor beter sig olika och passar därför olika åkare olika bra.


HEAD Kore 105, 180cm

En skida som byggts med det brasilianska träslaget Karuba i kärnan. Ett material jag får berättat för mig ska käka vibrationer. I övrigt är skidan fylld med bland annat karbon, grafen och Koryod. På förhand en mycket het skida – troligen mest omtalad av dem alla – som byggts med material som kan få nästan vem som helst att lyfta på ögonbrynen.

Hur presterade då dessa spännande material tillsammans? Jo, varianten med 105mm under foten var fladdrig och orolig samtidigt som den kändes död och tråkig. Den brasilianska träkärnan käkar helt klart vibrationer men den gör det lite för bra. Att sladda runt på ett par HEAD Kore i den relativt hårda pisten var långt ifrån vad som kan beskrivas med ordet hit. Visst, skidan är med största sannolikhet inte byggd för de förhållanden som rådde i Vemdalen, men till och med när jag hittade pucklar av lössnö presterade skidan dåligt. Jag kände mig förvånad och fundersam huruvida jag körde skidorna på fel sätt. Hade jag helt tappat det som skidåkare?

Andra vändan gav samma svar. Skidorna är döda och ger dålig respons, lekfullheten finns inte där och laggen drar en gräns i klass med Berlinmuren mellan mig och snön. När jag sökte kantgrepp i skidorna vek de sig och försöken till skärande svängar blev till sladdsvängar. Jag vandrar vidare till nästa testtält med en känsla av att jag just åkt alpint på ett par stora suddgummin.

”Jag vandrar vidare till nästa testtält med en känsla av att jag just åkt på ett par stora suddgummin.”

Som referens testkördes även modellen med 93mm under foten. Lillebror har helt klart ärvt egenskaperna från storebror och är också en skida som känns ganska död under foten. Men denna något smalare variant kändes betydligt bättre än den bredare varianten. Till skillnad från 105mm-versionen hade den smala varianten en antydan till kantgrepp och skidan gick faktiskt bra i backens oroliga partier. Dess egenskaper i partierna där snön formats till pucklar kan lite liknas vid en stridsvagns egenskaper, även om dess stridsvagnsegenskaper hämtats från en väldigt mjuk stridsvagn.

Här ska det återigen förtydligas att förhållandena i Vemdalen var långt ifrån de förhållande som möter en friåkare i exempelvis Alperna. Om det var just förhållandena i backen, min åkstil, prepareringen av demoskidorna eller en kombination av dess tre som inte stämde är svårt att säga, men jag är inte övertygad om HEAD Kores storhet som skidmodell. Läs därför denna recension med detta i bakhuvudet och ta det i beaktan när ni jämför mitt betyg för HEAD Kore med betyget för övriga skidor i artikeln.

Allt som allt; HEAD Kore är en skida som går bra när det är mjukt och stökigt och du vill stå ut svängen utan att känna hur underlaget fortplantar sig genom skidan upp i din kropp.
Betyg: 2/5


Vad tycker du om Head KORE 105?
Vad tycker du om Head KORE 93?

Salomon QST 106, 188cm

Salomons QST är fortsättning på deras tidigare Quest-serie och årets QST är oförändrad från föregående år. Jämfört med sin föregångare Quest har QST fått en lättare topp genom att träkärnan har smalnats av i toppen. Denna modifikation har gjort skidan lättare vilket torde tilltala den toppturande gramjägaren.

”…jag förnimmer en känsla som jag vill beskriva som krispig.”

Skidan är styv och responsiv att åka på, men utan att för den skull vara allt för aggressiv. Du känner underlaget rakt upp i låren och jag förnimmer en känsla som jag vill beskriva som krispig. Att köra på ett par QST känns nästan som att spänna ett par tunna, men hållbara, porslinstallrikar under fötterna. Skidorna känns lövtunna, lätta och precisa. Det finns inte mycket i skidan som dämpar bort underlaget från mig som åkare. Kantgreppet är exemplariskt och det går rappt att lägga om från ena kanten till den andra. Vridstyvheten gör att du kan pressa dem hårt utan att skidorna viker ned sig.

QST har dock fått betala ett pris för sin nya lättare topp; inte helt oväntat har toppen blivit aningens fladdrig och känns lite som en onödig del av skidan. Visst, jag kör pist och ser ingen mjuk och fluffig lössnö så långt ögat kan nå. I sådana önskvärda, och mer rättvisa förhållanden, kan en sådan topp säkert prestera bra, men här och nu förstår jag inte riktigt varför skidan har fått den designen den fått.

Allt som allt; Salomon QST är skidan som låter dig känna pisten, eller backens, struktur rakt in i märgen. Kvicka skidor som belönar den som orkar åka på dem fullt ut.
Betyg: 5/5


Vad tycker du om Salomon QST 106?

Vill du testa ett par QST eller QST Stella? Skriva en recension och sedan behålla skidorna? Läs här!


Nordica Enforcer 110, 185cm

It’s all about the shape säger de till mig när jag hämtar ut ett par Nordica Enforcer 110. Denna skida har inte fyllts med en rad spännande och kreativa material. Det är en klassisk skida innehållsmässigt, byggd av balsaträ, kolfiber och metall. Istället har man i utvecklingsfasen lagt mycket energi på skidans form, framför allt i toppen.

I backen blir jag fundersam efter tre svängar. Jag kan nästan svära på att de måste ha gett mig fel skidor för sättet skidorna svänger påminner mer om en pistskida än en friåkningsskida. Stoppsladd och visuell granskning. Jo, nog har jag fått ett par Nordica Enforcer under fötterna.

Skidorna är snabba som attan från kant till kant och levererar ett riktigt vasst kantgrepp på isfläckarna. Skidan är krispig och responsiv tack vare sin vridstyvhet. I försäsongspisten är det riktigt kul att åka på dem. När jag sedan trycker än mer i svängen känns det dock som att jag trampar igenom spannet. Det är som att flexet tar slut, skidan blir stel och slutar vara följsam.

Allt som allt; Nordica Enforcer är en rejäl skida för dig som vill ha ett par bra skidor att åka på.
Betyg: 4/5


Vad tycker du om Nordica Enforcer 110?

Rossignol Soul 7 HD 107, 188cm

Rossignols fortsättning på deras framgångsrika 7-serie. Denna nya version har fått en lättare tipp, Air Tip 2.0. Material har helt enkelt tagits bort i toppen för att göra skidan lättare.

I backen är skidan överlag både stabil och responsiv, framför allt under foten. Den är kvick i radien och lekfull att åka på med bra grepp i kanterna. Den är vridstyv, spårsäker och känns väldigt trygg när jag ställer upp den på kant i en stoppsladd. Jag är imponerad över hur bra skidingenjörerna på Rossignol har lyckats väga av de två motsatta egenskaperna dämpning kontra kvick respons. Skidan är som sagt responsiv och lekfull men den är samtidigt mycket trygg att åka på. Lagom mycket av backens ojämnheter fortplantar sig upp till min kropp.

När jag sedan ökar farten börjar skidan kännas en aning orolig, framförallt i tip and tail. Att toppen har gjorts lättare känns. Skidan är fladdrig både framtill och baktill. På sätt och vis känns det som att skidan består av två delar. En trygg, stabil och styv del under foten. Sedan kommer nästa del av skidan, tipp and tail, som är fladdrig och orolig. Synd kan jag tycka när skidan i övrigt är så pass bra att åka på.

Allt som allt; Rossignol Soul HD 7 är en välbalanserad skida när det kommer till dämpning/responsivitet. Skidan har sedan försetts med en lätt tipp som fladdrar i fart.
Betyg: 3/5


Vad tycker du om Rossignol 7 series?

Blizzard Rustler 10 102, 188cm

Blizzard’s Rustler är försedd med ett lager metall i sin sandwichkonstruktion. Ett metallager som har smalnats av i tipp and tail. Skidan har också försetts med kolfiber vars fiber har lagts i en längsgående riktning. När kolfiber läggs på detta vis styvas flexet upp i skidans längsgående riktning. Vridstyvheten däremot lämnas åt sitt egna öde.

Skidan tycks helt sakna vridstyvhet när jag testar den i backen. Värdelöst när jag vill trycka skärande svängar på kant men genialt när jag skuttar ned mellan eftermiddagspucklarna. Skidan är lätt att leka med och poppar från sväng till sväng. Jag nästan skuttar ned för backen. Skidan kräver att du åker den med lekfullhet för att den ska fungera. Torts sin något mjuka konstruktion är skidan ändå fartstabil när jag ger den ordentlig fart. Med lätta fötter går skidorna riktigt bra i de stökiga partierna i backen.  

Allt som allt; Blizzard Rustler ska lekas ned för backen. Om du som skidåkare låter skidan ha kul kommer det roliga smitta av sig och du kommer också ha kul.
Betyg: 4/5


Vad tycker du om Blizzard Rustler 10?

CMD. The It – Stiff 106, 186cm

Årebaserade CMDs något styvare friåkningsskida. Bygger på deras modell The It men har försetts med dubbla lager metall för ökad styvhet. Den ökade styvheten gav skidan ökade aggressivitet, något som gjorde att skidan fick förses med mer dämpning.

I pisten presterar skidan som den ska. Den är responsiv, kvick och balanserat styv. Att skidorna försetts med dämpning märks. Väl i sväng beter de sig lugnt och fint men just precis på väg in i svängen är de något aggressiva. Att skidorna härstammar från den mjuka och jibbiga skidan The It märks i att jag får stå något back seated på skidorna, dvs. jag trycker mer med hälarna än vad jag normalt sett gör.

Allt som allt; The It – Stiff är en skida som gör det den ska, hugger en aning in i sväng, men trygg när du väl svänger med den.
Betyg: 3,5/5


Vad tycker du om Cmd The It - Stiff?

Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer