Reine om touren, tricks och skidfilmer
Imorgon rullar Freeride World Tour igång med tävling i Courmayeur för herrarna. Precis som förra året representeras Sverige av Wille Lindberg och vice världsmästaren Reine Barkered. Freeride sprang på Reine under försäsongen och passade på att göra en intervju.
Stockholm visar sig från sin minst sympatiska sida – fem plusgrader och en diffus blandning av duggregn och dimma när jag träffar Reine i samband med hans skidsponsors femtioårsdag. Allt som har med vinter att göra känns väldigt långt borta, så vårt samtal börjar istället med sommaren, som Reine tillbringat cyklandes hemma i Åre. Via sociala medier har jag fått nys om att han drog en ordentlig vurpa strax innan det var dags att ställa undan hojen för säsongen. Hur gick det till, och hur mår kroppen såhär ett tag efteråt?
– Jo, det blev en liten krasch i slutet av cykelsäsongen, jag fick lite övermod och tyckte att jag skulle köra lite snabbare och lite större och drog i axeln. Men det första jag tänkte var ”är knäna och bena okej? ja då kan jag åka skidor, okej det är lugnt”.
Du behöver inte armar och axlar lika mycket till det?
– Nej, jag försöker ändå att inte veva så mycket (skratt).
Tar dom stilpoäng för det i tävlingar?
– Det kan dom göra. Inte så att du får avdrag om du vevar, men om du håller dig helt låst, då kan du nog få extrapoäng. Det ser ju bättre ut om man inte gör det, vevar du så ser det automatiskt ut som att det håller på att går åt skogen.
När vi ändå är inne på tävlande och luftfärder, hur känner du för tricks i storabergstävlingar?
– Ja, alltså det där har blivit lite nedtonat efter något år på touren, just för att det är lika höga krav på att sätta tricken som att landa när du hoppar rakt, och min erfarenhet är att folk inte sätter sina trick. De kastar sig, försöker showa, och så går det inte riktigt.
Nej, Markus Eder har väl landat nåt ibland men det är inte många som gör det..
– Precis, och Fabio Studer, men på samma tävling som Fabio gjorde ett jättebra åk med trick så var det flera personer som försökte göra bakåtvolt på samma klippa och ingen satte. Jag känner ingen direkt press på tricksidan, för det är för dåliga odds.
Du fortsätter med att köra fort och rakt som svenskarna har lyckats bra med?
– Ja. Men däremot har jag lovat mig själv att kommer vi någon gång till ett berg som är lite mindre, säg nåt reservberg för att det är dålig snö eller någonting, och det är ganska litet, då ska jag slänga in ett trick för det känns som att då måste jag göra det för där kan jag inte sticka ut med åkningen på något annat sätt. Även om det skulle bli en ful 360 eller en stressad backflip så får det bli det.
Om vi skulle släppa loss dig i parken i Åre, vad skulle du göra då?
– Jag har några trick i bagaget. Dom är inte snygga, men jag kan göra treor och sjuor framåt och bakåt. I parken alltså.
Men det är bra! En annan sak jag tänkte på är att det är samma orter på FWT 2014 som 2013, så då borde du veta vilket berg som passar dig bäst.
– Jo, jag har ganska bra koll, och jag tror att jag har störst chans att vinna i Verbier. Det är vad jag har märkt iallafall, jag vet inte hur sant det är men det är bara några få åkare som tar sig ner för det berget med någon sorts fart, många har ett mentalt problem med det. Alla kan åka det jättebra men dom får en mental spärr och tar det jätteförsiktigt, så där har jag allra störst chans att stå ut.
Förutom Verbier då?
– Jag skulle ju vilja säga Revelstoke men där har jag ju kraschat hela tiden så.. det berget är lite udda. Det ser bra ut på avstånd men jag vet inte. Var annars kör vi.. Courmayeur, beroende vart vi kör där. De brukar byta lite mellan facen där, men jag tror de kommer byta tillbaka till det vi körde innan, och där tror jag att jag har ganska bra chans.
Dom ligger tätt där, tävlingarna i Courmayeur och Chamonix.
– Ja, det är bara en helg, om vädret krånglar kan det bli att man inte ens har en vilodag emellan, men nu kommer Courmayeur komma först så jag hoppas på bra plats där.
Vilka åkare ser du som dina största konkurrenter?
– Det är ju allihop egentligen. Det beror på berget. Nej, men hamnar vi på stora, tekniska linjer så är det Aurelien Ducroz, men han kommer inte köra touren i år. Han kommer bara köra Verbier , för där har han livstids wildcard eftersom han vunnit där tre gånger. Då får man det.
Och du har vunnit där..?
– En gång, och varit tvåa två gånger. Men jag har på känn att om jag skulle sluta köra touren kanske jag skulle få köra bara Verbier ändå.
Du har ändå en linje uppkallad efter dig på Bec des Rosses.
– Ja, har man en klippa där borde man få köra, fast det är egentligen Kaj Zackrissons klippa det där. Men hursomhelst, Aurelien är ju tuff, och Wille har en liknande åkstil som jag så han är alltid svår. Sen är det mycket amerikanare, och de kan jag inte lika mycket om. De bländar till med olika saker då och då. Men på de stora, tekniska linjerna är det ändå rätt få åkare det står emellan. Om alla sätter sina åk.
Stämmer min fördom att jänkarna på touren är mer tricks och européerna är mer kötta stora berg?
– Till viss del. Européerna är bättre på att köra stora berg på grund av den mentala biten – vi är mer vana vid det. Jänkarna är väldigt duktiga på att hoppa klippor och sådär, men de har aldrig kört så långa åk, de är sämre på att planera sina åk. Det kan ha lite att göra med deras gamla tävlingstour också (Freeskiing World Tour, reds. anm.), att de gillar att trampa runt på klippor och hoppsvänga sig ner – Billy Goat:a som de kallar det – att du egentligen inte åker skidor men att det går att ta sig ner. Men jag tror att de börjar fatta att det inte ger så himla bra poäng.
Har du någonting inplanerat i vinter förutom att köra Freeride World Tour?
– Det jag spontant vill göra är att fota mer än vad jag gjorde i fjol. Jag vill ha mer bilder, det är kul med bilder. Dels är det hyfsat lätt att få till och det är så talande med en bild många gånger. Och den viktigaste median kommer ut av bilder, inte film, för ett klipp är med i en film och that’s it, sen är det gjort, men en bild kan du använda till så himla mycket. Mer sånt, absolut.
Jag skulle vilja filma, men det är mycket politik i det där, jag måste bli bättre på det.
Ja det tänker man kanske inte på när man kollar på filmer, men det är många sponsorer som är inblandade i vem som är med.
– Så är det absolut, man såg det till exempel väldigt tydligt i Matchsticks filmer när de bytte en av sina stora sponsorer – det blev en helt ny uppsättning åkare. Sen finns det andra vägar in också, men det är så – det kostar att vara med i en skidfilm, det är ingen kompisverksamhet. Alternativet är att köra på egen hand och försöka sälja det materialet, men det är otroligt svårt och otroligt dyrt.
En sak som saknas, och det har ju även märkts på Freerides forum, är en svensk produktion, gärna från svenska berg.
Om du skulle ha ett segment i en film med åkning från svenska, eller nordiska berg, vart skulle du då dra för att filma?
– Det skulle bli lite från Åre, för det måste det vara, för det är hemma. Sen skulle vi dra och tura i Sylarna, för i Sylarna finns det berg som ingen vet finns i Sverige. Och sen har jag spanat mer och mer i Norge faktiskt, där finns det mycket bra terräng.
Sen skulle jag vilja åka till Alaska och åka heli och filma.
Har inte du varit där?
– Nej, det är det sista jag har på min drömlista sen jag var liten, eller sedan jag började med det här. Jag ska bara hitta nån filmare som är sugen.
Tävlingen i Courmayeur streamas live här på Freeride imorgon med start klockan 10:30, och i väntan på att få se Reine bland spines i Alaska rekommenderar redaktionen en titt på hans self-edit från förra säsongen.
