Inför finalen av Freeride World Tour
Nu gäller det – vem är världens bästa skidåkare? Finalen i Freeride World Tour ska preliminärt köras nu på lördag den 20 mars i Verbier, Schweiz. Två svenskar har chansen att bli världsmästare. Ska någon ta den?
Reine Barkered under förra årets tur på Bec Des Rosses
Foto: Freerideworldtour.com/C.Margot
Bec des Rosses – Balls to the Walls. Att finalen avgörs på Bec des Rosses i Verbier känns helt rätt. Berget startar på 3223 meter och är cirka 55 grader brant i starten. Tävlingsåket har omkring 700 m fallhöjd och överallt utmed dess övre halva finns stora och ännu större klippor. Åkarna får bara scouta berget nerifrån och inte åka där senare än en månad innan tävlingen. Inget annat berg där det körts Big Mountain-tävlingar är svårare, på Bec des Rosses skiljs agnarna från vetet.
Bec des Rosses
Inför årets Freeride World Tour-final har både Henke Windstedt och Kaj Zackrisson chansen att bli världsmästare. Matematiken är komplicerad men eftersom de tre bästa resultaten på touren räknas i sammandraget och både Henke och Kaj redan är högt rankade så krävs det topplaceringar för att förbättra sig och samtidigt hålla undan för fransmännen Candide Thovex och Julian Lopez, förutsatt att någon av dem gör ett riktigt bra resultat.
Windstedt har inte haft flyt i sina två försök tidigare försök i Verbier då det har slutat med krascher båda gångerna. Kaj däremot har flera segrar att se tillbaka på. Både Henke och Kaj har gott självförtroende inför finalen och såhär låter de dagarna innan:
 Trilla INTE Foto: Freerideworldtour.com/C.Margot |
 Henke Windstedt Foto: Freerideworldtour.com/D.Carlier |
Henrik Windstedt berättar:
Jag har kraschat två år i rad nu så det är väl tredje gången gillt som man brukar säga. Jag har stora förhoppningar och mina odds är klart bättre i år. Jag har redan tre resultat. Det är matte på hög nivå, jag orkar inte ens gå in på alla varianter men det är fyra åkare som har chansen, jag är bara säker på att vinna totalen om jag vinner i Verbier så taktiken är given. Det är skönt då man slipper fundera. Det är sjukt spännande faktiskt och det är bra för tävlingen. Jag har ingen aning om när tävlingen blir av, hoppas på lördag, men vädret ser ganska osäkert ut.
I övrigt har det gått ganska bra i år, jobbar på en sekvens till nästa MSP-film. Jag har varit i Japan och Kanada två gånger. Kommer just hem från en resa till i Kanada från en Peak Performance produktion. I april ska jag till Alaska i tre veckor för att jaga stora linjer, jag har fått ihop lite puderbilder redan.
Kaj Zackrisson
Foto: Freerideworldtour.com/C.Margot
Kaj Zackrisson berättar:
Jag har just packat bilen för att åka till Verbier och allt känns bra. Chansen finns att bli världsmästare men den som vet mest om den ekvationen är Henke, han har koll. Han är statistikfreak. Han älskar att titta i listorna och räkna ut vilka möjligheterna är.
Mina tidigare resultat i Verbier har varit bra men samtidigt är det en tävling och jag har stor respekt för det där facet. Det är svårt så in i bomben. I fjol valde jag en linje som jag inte bemästrade så trots att jag vunnit tidigare så känns det som jag har lite revansch att utkräva. Det ryktas om att snöläget är bättre, ska dit nu och spana i kikaren. Jag har några tankar i bakhuvudet om hur jag ska köra men jag vill helst hålla det öppet tills jag ser hur snön ligger.
Bec des Rosses är ett jävligt svårt face att köra med flyt från topp till botten och få det att se bra ut. Sjukt svårt. Trots att jag filmat mycket så brukar det vara på ”enklare” berg. Tävling är annorlunda. Bec des Rosses är nordsida; det är mörkt och ofta är snön som socker. Åket förra året var i princip på sten, för man gick genom hela tiden. Bröt staven tidigt mellan stenar och det gjorde det inte direkt lättare.
Foto: Freerideworldtour.com/J.Hadik
Annars i vinter har jag varit runt med Salomon Freeski TV. Gjorde en roadtrip i Europa med Mike Douglas och Chris Rubens. På tolv dagar körde vi sex skidorter, det var sjukt kul för vi hade puder som flög över axlarna hela tiden. Min inställning till livet är att man ska ha det glatt, jag har kämpat hårt och nu känns det som jag lever i ett drömscenario. Man får åka skidor, och det är det bästa jag vet, med härliga människor.
Skidåkning har betytt allt för mig i mitt liv. Det var några år det inte gick så bra tävlingsmässigt, det var tufft. Men mitt driv för skidåkning har tagit mig dit jag är idag. Friåkningen har alltid funnits där, i början vid sidan och nu är det allt och det är det roligaste. Man måste träna stenhårt för att blir bättre och bättre och med träning håller jag mina skador under kontroll. Jag har fem knäoperationer bakom mig till exempel. På roadtripen var jag lite seg i benen vissa mornar men jag håller nog på några år till. Jag känner att jag blir bättre för varje år. Hur länge jag håller på vågar jag inte lova, men 40 lär jag väl passera… Jag lovar ingenting jag åker bara skidor.
