Legenden: Seth Morrison
En av skidåkningens största ikoner genom tiderna har gjort mer än färga håret lila och kasta bakåtvolter ut för klippor. Seth Morrison är personifieringen av en legend men vägen dit har varit lång och brokig.
Foto: K2
Seth Morrison var själv inte medveten om vilken sjuhelsikes åkare han var. Året var 1992 och en nittonårig kille med färgat hår åkte snabbt, tekniskt och våghalsigt ned för berget i Colorado under U.S National Extreme. Hans åk räckte till en andraplats i den första friåkningstävling han någonsin deltagit i. Seth som tidigare enbart tävlat i störtlopp var förvånad över hur lätt han klarade av att bemästra berget. Tjugo år senare tävlar han inte längre själv, men hans förmåga att åka ned för berg snabbt, tekniskt och våghalsigt är likväl densamma.
Foto: Fulltilt.com
Morrison närmar sig fyrtio och hans påverkan inom skidåkning är svår att ifrågasätta. Han har utöver dussintalet priser för framträdande i filmer, filmat mer än trettiosex filmer, framförallt med MSP, TGR och Poorboys, haft pro modelskidor under mer än ett decennium hos K2, filmat två dokumentärer om sig själv, samt blivit framröstad till årets skidåkare sju gånger och överlevt en helikopterkrasch.
Vad kallar man det om inte legendariskt?
Från början var han känd som en vildhjärna, redo att testa på allt om han blev utmanad till att göra, både på och utanför berget. Det resulterade i både skador på kroppen och bråk med rättvisan.
Seth stod inför ett val. Fokusera och använda den Zlatanliknande begåvningen han hade för att åka skidor, eller börja arbeta på ett vanligt jobb och glömma en karriär inom skidåkning. Jag tror han valde rätt.
Seth var tidig med att slänga trick ut för klippor, ofta med blandat resultat. Bakåtvolter, rodeos och lincolns. Seth provade för att se hur långt man kunde ta parkåkning i bergen. Han bemästrar skidorna som en matador fintar bort tjuren. Med total kontroll på kroppen och ständigt utforskande av vad som är möjligt att göra på ett par skidor är han en fundamental del av att friåkning ser ut som den gör idag. Det är och en viktig del av hur han har lyckats hålla sig populär och aktuell så länge, för när andra har hittat en fungerande formel och återupprepat den i film efter film, så försöker Seth ständigt att utvecklas och förändras.
Större än störst?
Foto: Chris OConnell
Sen har vi det där med tekniken. När jag ser Seth åka är det som att höra en välstämd gitarr ge ifrån sig ett perfekt C. Det är harmoni. Det är inte en rörelse i onödan. Tyngdpunkten är låg, underkroppen jobbar och varje rörelse fyller en funktion. Det är som att titta på en tysk armé utföra en övning. Perfektion. Desto större blir då kontrasten när den perfekta åkningen avbyts av våghalsiga och (kanske) dumdristiga klipphopp, större och mer exponerade än vad någon annan gjort. Som skjuten ur en kanon förbyttes den där perfekta tyska stilen till en explosion av en missil. Det är den kontrasten som är så fascinerande med Seth Morrison. Att både ha det där tillbakadragna och perfekta och samtidigt sitta inne på ett kärnkraftverk av energi.
En annan anledning till att Seth fått den status han har är att han även varit trogen sina sponsorer. Detta trots att spekulanterna varit flera och stått med tjocka sedelbuntar redo att locka över honom. Men Seth säger själv att han bara kan åka på utrustning han känner starkt för och som han själv vill använda. Det var också därför han tackade nej ett kontrakt på en miljon dollar för att åka för ett annat bolag än K2. Han ville fortsätta vara trogen dem som varit trogen honom.
När Seth spelade in filmen ”Believe” tillsammans med Tanner Hall 2007 säger han själv att han var i sitt mest mörka tillstånd någonsin. Den djupa svackan av självdestruktivitet kröntes av en dubbel framåtvolt ut för en gigantisk klippa. Sedan dess har han bytt fokus och han har numera målet att vistas i bergen under lång tid, i harmoni med dem – levande. Han åker mindre helikopter och går istället på hudar.
Mitt personliga minne av Seth är när han under 2003 var i norska Lyngen för att spela in Focued med MSP. Tillsammans med CR Johnsson, Eric Pollard och Pep Fujas slaktade han norska berg och slängde av den största stompade bakåtvolten jag hade sett. Jag har fortfarande inte sett någon göra liknande med den känslan.
Seth jag älskar dig och må du aldrig göra en farlig dubbelframåtvolt igen – jag vill se dig åka mer skidor.
