Marja Persson om otur
Marja Persson har länge varit en av huvudrollsinnehavarna i den svenska friåknings-scenen. Men två skadedrabbade säsonger i rad har fått hårdingen från Bakvattnet att tänka om. Kanske.
Marja har bytt skidor mot kryckor och rullstol.
Foto: Gösta Fries
Men det kostar att ligga på topp. För att göra en lång historia kort; 2009 var ett bra år för Marja med pallplaceringar på samtliga deltävlingar i världstouren och tvåa sammanlagd i rankningen. Men så kom 2010.
– Jag lyfte en skoter och fick diskbråk. Dessutom skadade jag knät och bröt handen så jag var i princip skadad hela 2010, berättar Marja.
Därför tog hon det försiktigt i början av säsongen, hon kände sig inte direkt i toppform efter all rehabiliteringsträning.
– Jag började inte droppa klippor förrän januari i år, framför allt på grund av ryggen, man får ta det lugnt. Men så fick vi en härlig vecka med puder i Engelberg, med bland annat Adam Widén, Wille Lindberg och Bergman från Free Radicals, vi fick filma en del skön åkning och jag kom igång, berättar Marja. 
Marja Persson i Rumänien, 2009.
Foto: Gösta Fries
De som har sett Free Radicals-filmerna eller bilder på Marja i diverse skidmagasin vet att hon fläskar på. Att åka stort och fort är lite av ett kännetecken. Åker som en hel karl, enligt några. Nacho Ferrer, chefredaktör på spanska Trofeo Nieve berättar om hans första möte med Marja.
– Vi var i Argentina och där var ett gäng duktiga svenska åkare och jag kände några av dem. Förhållandena hade varit sådär men så fick vi snö och fint väder och alla skulle ta sig ut i terrängen. Jag såg en av svenskarna åka stort på ett brant fält, jag trodde att det kunde vara Tobias (redaktör Liljeroth på Åka Skidor, reds anm) och gick fram, men såg då två flätor sticka ur hjälmen och ett brett leende som inte var Tobias, säger Nacho.
Nej, det var Marja på telemarkskidor.
Jag pratade med Nacho inne på en restaurang i Chamonix där det hade varit åkarmöte inför en av världstourens deltävlingar. Det var Marjas andra tävling för säsongen och det gick bra, en andra plats. I La Cluzas en vecka tidigare gick det inte så bra, hon kraschade.
– Alla åkte ju rätt kasst på grund av de dåliga snöförhållandena som var de sämsta någonsin på en tävling, så jag tyckte att det inte var någon fara med min form. Jag höll ändå på som värsta tanten med morgongymnastik för att stabilisera bålen och kände mig laddad inför Chamonix, berättar Marja.
Morgongymnastiken betalade sig bra och Marja kammade hem en andraplats i Chamonix, eller i Courmayeur rättare sagt, dit tävlingen fick flyttas på grund av snöförhållandena.
Marja njuter i Abisko.
Foto: Gösta Fries / The North Face
Men oturen var snart framme igen. Marja blev sjuk, fick gå på antibiotika och missade nästa tävling. Hon tog sig till Garmisch för att bli omhändertagen av pojkvännen Black och när hon mådde bättre blev det att filma igen.
– Vi var ett stort gäng som åkte och hade kul, bland annat Niklas Allestig och Bergman från Free Radicals, så vi filmade då en del. Det var skönt att få lite material i alla fall, sköna pudersvängar, säger Marja.
Betald semester i Abisko, heliflyg.
Foto: Gösta Fries / The North Face
Det blev dags att åka över Atlanten och landa i ett Kirkwood som bjöd på snö i massor. På Freeride World Tours hemsida kunde man strax innan tävlingen inleddes läsa om att snön fortsatte att kräka ner.
– Jag var rejält laddad och hoppade fort in i ett litet snöfält omringat av sten. Jag hade scoutat uppifrån och kände mig säker på riktningen. I luften såg jag en lavasten som stack rätt upp under snön som jag inte hade sett ovanifrån. Jag försökte hoppa över den men istället hamnade jag i baksätet och landade med rumpan direkt på stenen. Det var kanske ingen stor krasch, men skadan var skedd redan i första stöten.
– Frustrerande och ologiskt. Eller oturligt. En klassisk krasch på vägen till den riktiga utmaningen i åket., berättar Marja på dagen tre månader efter olyckan.
Men med facit i hand så var det visst ett stort krasch: fem brutna revben, skadad mjälte och multifraktur på bäckenet.
– Läkaren beskrev frakturerna på vänster sida bäckenet, både fram och bak var så stora att jag hade delat mig själv i två, säger Marja.
Det blev färd med både pulka och helikopter till sjukhuset. Så småningom kunde hon flyga hem till sjukhuset i Östersund som blev hennes hem i ett par månader.
Marja hittar rätt i Disentis, Schweiz.
Foto: Oskar Enander / The North Face
Efter långt rehab är prognosen nu god, även om hon fortfarande går på kryckor och använder rullstolen ibland. Den svåra mentala biten är dock kvar.
– Tidigare har jag inte haft problem att komma tillbaka mentalt, men denna gång känns det som en nödvändighet att söka hjälp för att processa såväl mitt fyskiska trauma som kanske och antagligen också är ett psykiskt sådant. Jag ska söka hjälp mentalt för att se till att det inte är något hinder för att kunna komma tillbaka på skidor kommande säsong, säger Marja insiktsfullt.
– Jag kommer inte att tävla något mer, i alla fall som det känns nu. Men jag hoppas att få komma tillbaka och fota redan kommande säsong i alla fall, säger Marja.
På sommaren blir det fokus på rehabilitering och den nyinförskaffade hundvalpen. Förutom någon sväng till Garmisch för att hälsa på sin särbo blir det mest stugan i Bakvattnet för Marja.
– Johan Jonsson och Gösta Fries har lovat att lära mig flugfiska, det blir lagom spänning för mig denna sommar.
