Veckans Freeridemedlem: LarsI

För oss som bodde i Åre ”back in the days” gick många dagar ut på att promenera förbi och kika på taket till Tott och surra i stil med: ”Öh, man borde hoppa det där alltså” och ”Det är ju huuur lugnt som helst” men det var ingen som hoppade det. En dag, inte så olik alla andra dagar, när Lasse Ilis var i byn, klättrade han helt sonika upp och hoppade ner.

För er som sett taket och kanske även själv gått i funderingarna att hoppa vet att kruxet som höll alla årebor från att göra det var att man måste flyga över några långa järnstolpar som hörde till ett skyddstaket på väg till landningen. Det i kombinationen att det kan vara svårt att staka fart på ett glatt plåttak. Den där dagen var iallafall hela byn i chock över att en dude från Sälen bara gled upp och gjorde det. Lasse Ilis har gjort många sådana liknande saker och när jag tänker på det kan jag bli mörkrädd när jag tänker på vad Lasse skulle gjort med ett internationellt filmbolag i ryggen med miljonpublik. Det är flera gånger Lasse har demonstrerat sitt brist på rädsla för saker som många av de mest hårdnackade proffsen gjorde i brallan inför. Veckans freeridemedlem: Lars Ilis

Namn: Lars Ilis.

Ålder: 29.

Åkdagar/år: Ca. 70-100.

Hej veckans Freeridemedlem, vad gör du?
– Jag sitter i min bubbla och jobbar. Lägligt till nomineringen som veckans freeridemedlem kom artikeln om hur man hanterar skidsuget på hösten och mitt recept på detta är att jobba så mycket som möjligt. Mörkt när man går till och från jobbet, tråkigt väder e.t.c. så det är bättre att jobba in de där veckorna inför vintern då man vill åka skidor.

Vad har varit bäst med veckan som gått?
– En kollega jag tränar med som gav upp under en springtur i måndags… haha! Det är rikigt härligt att få bryta mönstret, en arbetsdag med en springtur, för att känna att man lever med allt vad det innebär av smärta, tävlingsmoment, natur o.s.v.

Vilket är ditt bästa skidminne?
– Ett av de roligaste och mest spännande ”skidminnena” hände nog ändå i vintras. Vi var ett gäng som varit i Champoluc i Italien en vecka och dagen innan hemfärd tog vi in på ett hostel i Milano för att sedan gå ut. En av vännerna (Johan Hedvall) skulle med ett tidigare flyg än oss övriga på morgonen till München och drog innan vi vaknat. Våra övrigas flyg gick någon timme senare 6 mil från vårat hostel. När vi började packa ihop i rummet förstod vi att bilnyckeln till vår hyrbil ute på parkeringen, fullpackad med all vår skidutrustning m.m, måste ha följt med i Johans ficka. Då han inte hade något batteri kvar på telefonen utbröt en hektisk förmiddag i receptionen med att rycka i alla trådar möjliga för att försöka få tag i nyckeln. Reservnyckel till bilen fanns i Rom och skulle ta tre dagar att få. Vi ringde ett serviceföretag som skulle hjälpa oss och det dök upp en bärgningsbil med en italienare som ville köra iväg bilen för att ev. fixa den någonstans, men det var väldigt oklart… 
Precis i detta ögonblick hade Johan laddat telefonen på flygplatsen och vi fick tag på honom varefter jag bad bärgningschauffören om ursäkt och han fick åka tillbaka utan bil. Johan, som checkat in, frågade en polis om denne skulle kunna lämna bilnyckeln till Hertz utanför incheckningen sådant att vi kunde hämta den och polisen svarade med att dra ned gylfen, skratta och peka finger. Efter några bokningar/avbokningar av taxis m.m. för att få tag i nyckeln slutade det med att Johan fick skippa flyget och ta sig tillbaka till Milano för att vi skulle kunna få nyckeln och hinna med vårat flyg. När vi väl var återförenade och i närheten av flygplatsen för att lämna bilen väntade sista momentet med att tanka bilen med full tank. I vårat letande hamnade vi istället längre och längre ut på den italienska landsbygden då det visade sig att ingen av bensinpumparna accepterade våra kreditkort. Vi fick syn på en bank en bit bort och hoppade över buskage för att oss dit. Väl där fick vi ut pengar att använda till bensinpumpen, full fart mot flygplatsen igen och i slutändan hade vi 10 minuter tillgodo innan flyget gick. Det var en svettig bakisdag, men inte över ännu!
När vi väl kom till Gardermoen flygplats vid midnatt var skidbagaget borta men det var en mindre detalj. Sedan tog jag bussen ut till en blöt och slaskig långtidsparkering där min bil visade sig död då något tjuvdragit el. Några timmar senare efter att en servicekille med en del trixande lyckades bryta sig in i min bil kunde jag äntligen bege mig hemåt, en färd som inkluderade några stopp för sömn… transportation madness with stress of death!

Planer i helgen?
– Ser ut att bli regn i helgen så det kan bli jobb…

Roligaste freerideminne?
– Då jag och en kompis hade ett trollkonto på freeride. Det gav upphov till många skratt av typ ont i magenkaraktär men avslutades efter en varning från sajtägaren Johan.

Vad vill du läsa mer om på sidan?
– Det vet jag inte men tycker att sidan har fått ett rejält uppsving i innehåll senaste tiden!

Favorittråd, film eller bild på Freeride?
– Det jag tänker på när det kommer till freeride är Jeppenators intensiva aktivitet på forumet.

[followbox id=”13634″]