NM i Riksgränsen är över: här är vinnarna

Den 30:e upplagan av extrem-NM i Riksgränsen är klar. Här är en rapport från den andra, tillika sista avgörande, finaldagen på Nordalsfjäll. 

På tåget från Stockholm i måndags kväll spekulerade speaker Julius Aspman och jag, huruvida det skulle gå att genomföra någon tävling i år. Väderleksprognosen från samtliga meteorologinstitut redogjorde för ett ostoppbart lågtryck som skulle omsluta hela Riksgränsenområdet med både starka vindar och en ansenlig mängd nederbörd närmaste dagarna.

Att tävlingsorganisationen lyckades med konststycket att genomföra både kvalet och första finaldagen med dessa förutsättningar var i sig en bedrift. Men när det igår kväll, mitt under mitt rafflande rullpingisturnering, skrollades i diverse väderappar, så var det nog ingen som på riktigt trodde att det skulle gå att genomföra någon tävling idag. Prognosen utlovade fem plusgrader, spöregn och kuling mitt på dagen. Något som också syntes på diverse deltagares imponerande dryckestempo, ingen nämnd ingen glömd.

Även friåkningsfamiljens nationalhjälte Kristoffer Turdell utryckte viss skepsis för att det skulle gå att genomföra någon tävling i morse när vi tog oss bort mot Branten från liften.
Men jag skulle bra gärna veta vad mr. Event Director ”Robban” Gustafsson har för kontakt med vädergudarna. För trots att vi åkare stod och rekade branten i så tät dimma att man inte så målfållan, så blev det ändå någon form av väder lucka när vi väl stod på start och skulle droppa in.

Bräda dam

I sedvanlig ordning fick bräddamerna äran att öppna dagens tävling. Rutinerade 2019-års vinnaren, Julia Ortegren, visade på ett livsfarligt sätt hur svåråkt och svårnavigerat det är i Branten. Till publikens fasa föll hon ganska tidigt i facet och rasade ner över Brantens skräckinjagande klipparti. Men Julia visade att hon är hårdare än graniten hon brottades med och reste sig upp i botten av facet som att ingenting hade hänt.

Någon som hade slipat kanterna lite bättre än Julia var veteranen Caroline Kihlström som smidig som en katt traverserade under ”out of bounds”-klippan för att ta sig ut till en klippa långt ut lookers right. Carro bjöd på en fin flygtur men lyckades tyvärr inte helt stå på benen. Gårdagens vinnare Johanna Lindqvist visade att det inte är någon slump att hon inför dagen ledde med hela 1,2 poäng och ställde ner ett riktigt snabbt och stabilt åk lookers left om Brantens klipparti och vi kan nog gratulera henne till att titulera sig som Nordisk Mästare i friåkning 2022.

Bräda herr

På vägen upp till start så är både Adam Falk och jag själv lite osäkra på hur tusan vi ska ta oss an dagens face. Dålig sikt och något oförutsägbart före har gjort att vi båda pratar om att åka ganska defensivt och säkert.

Men Arvid som går framför oss har ett helt annat mind set. Det finns till och med en fundering på BS 360 utför Reine-klippan. Även om Arvid senare bestämmer sig för att han faktiskt vill leva några vintrar till och skippar den där 360n, så skickar han det absolut störst av alla snowbboardkillar från toppen av Reineklippan. Tyvärr är landningen lite för platt, hård och slagig för att han ska lyckas ta ner den. Men det ryktas om att Arvid ska göra säsong i Verbier nästa vinter och köra ett gäng FWQ-tävlingar. Med denna laddhatt i storlek trippel XL ser därmed framtiden ljus ut för svensk snowboardfriåkning!

Efter första finaldagen har jag själv lyckats klättra upp till en andraplats. Men det är en hel poäng upp till snowboardbrorsan Adam Falk, som hittills åkt stabilt och droppat riktigt stort. Jag förstår att jag behöver ställa ner ett grymt starkt åk om jag ska ha en chans att rå på Falken. Men till mitt förtret så har jag lite svårt att navigera mig ner till klippan jag tänkt hoppa, (lill-klustret bredvid Reineklippan) och det slutar med att jag mest hoppar över is. Men med tanke på farten jag får med mig i hoppet och det stökiga out-runnet som blandar isiga travers-spår med sugande kramsnö så får jag ända vara nöjd med att jag lyckas stå hela vägen in i mål.

Adam ser också ut att ha vissa svårigheter att navigera sig ner, men svänger snyggt in under Reineklippan och hittar också tillslut ett litet isdropp att hoppa över. Någon som däremot inte håller tillbaka, utan till publikens jubel, gasar förbi både Adam och mig i full kareta, är local hero och tillika Riksgränsens coolaste pistmaskinmekaniker, Hans-Jonni Lundgren. Detta belönas välförtjänt med dagens högsta poäng i Snowboard Herr-klassen. Som om inte det vore nog så smiter Hans-Jonni även förbi Adam i totalresultatet. Jag själv lyckas efter dagen med nöd och näppe dra det längsta strået på pallen

Rickard Croy tar sitt andra guld på NM.

Skidor dam

I liften upp i morse pratade jag med Sara Blixt. Hon var riktigt revanschsugen efter att ha insett att tentaskrivandet i Lund inte bygger tillräckligt med benmuskler för att kunna stå emot kompressionen när man åker lagg i 180 km/h rätt in i vindlippen, efter att ha stompat Klumpendroppet. Och vilken jäkla revansch hon fick. Trots att Lunds högsta punkt är en gammal soptip och endast mäter 86 meter över havet så visade Sara att hon kan lägga hänsynslösa super G-svängar utför 55 graders lutning, när hon sedan tar sig in under ”out of bounds”-klippan och ställer ner ett snyggt dropp och klippan längst lookers right i facet så är revanschen fullbordad.

En annan åkare som fick ta revansch på gårdagens besvikelse var Ronja Stenhöös. Ronja åkte en extremt teknisk och näst intill vertikal linje på ren is mellan Dubbelklippan och ”Högerharvet” för att sedan avsluta med en luftfärd på sista stenen. Frida Lindgren kom däremot i mål något besviken på sig själv efter att ha hoppat lill-klustret vänster om Reineklippan.
”Fan jag ville ju hoppa stort idag men så åkte jag fel!” utbrister hon när jag möter upp henne i målfållan.

Någon som inte lär vara besviken efter dagens åk däremot är fransyskan Manon Loschi som åter igen visar varför hon hör hemma i FWT-cirkusen genom att åka respektlöst snabbt i övre delen av branten för att sen i hög fart traversera under ”out of bounds”-klippan och tweaka ut en mäktig shifty utför klippan längst ut till höger och belönas med dagens näst högsta score som ger henne en total 3:e plats på NM.

Men störst av alla i damklassen gick Kirunatjejen Sofie Gidlund. Publiken gick i extas när hon som enda alpin dam stompade Reine-klippan från den högra avsattsen. Och det var ingen tvekan om att Sofie själv var nöjd när hon någon minut senare stod tårögd av lycka mitt i dagens största kramkalas, Sofia slutar på silver totalt.

Hanna Westman åkte möjligtvis snabbast av alla genom hela facet men missade tyvärr sin planerade flygtur. Manons landsmaninna, Astrid Cheylus, däremot stod för något av ett dubbeldropp under ”out of bounds”-klippan när hon först hoppade övre limpan för att sen avsluta med en fin flygtur över nästa sten och sopar hem NM 2022 totalt.

Skidor herr

Sikten blir alltjämt bättre under dagen och när det är dags för herrar Alpin att åka så finns det till och med tillfällen då solen skymtas bakom molntäcket. Många herrar verkar ändå ha lite svårt att orientera sig och det blir en hel del dropp över isbranten istället för över lappländsk granit. Men schweizaren Victor Hale-Woods, för övrigt son till FWT:s grundare, visar att det ändå går att navigera sig till mer tekniska linjer om man bara gjort sin hemläxa. Han hittar en fin teknisk dubbelklippa under ”out of bounds”-klippan för att sen dänka av en stilren 360 utför sista stenen.

Erik Bonnevier letar sig ner mot samma område men skickar istället klippan under ”out of bounds”-området helt hänsynslöst stort. Publiken jublar och Julius Aspmans speakerröst brister för 38e gången idag. Felkans röst är förövrigt helt slut och de få gångerna Julius behöver en paus från mikrofen (läs toa- och vätskepaus), så låter det som att någons stackars KOL-sjuka farmor pratar efter att ha kedjerökt cubanska cigarrer och druckit whiskey in på småtimmarna. Att inte detta halshaveri hänt båda herrarna tidigare är för mig en gåta.

Det är tydligt de få solglimtarna som skymtas ger herrarna lite extra pepp. Alexander Magnéli skickar iväg en snygg shifty på knölen uppe vid start för att sen öppna Reineklippan på högsta möjliga take-off. Tyvärr lyckas han inte stå den tunga landningen. Finländaren Joona Alaverronen går samma öde till mötes. Oscar Warmark plockar säkert ner ett dropp på översta dubbelklippan, men det är Måns Larsson som öppnar den klassiska Dubbeln på riktigt på bästa möjliga sätt.

Efter att ha pratat med William Larsson i mål blir det tydligt att han också var på jakt efter den klassiska dubbeln, men efter att ha åkt för långt lookers right hittar han istället en ny dubbel som numer kallas ”Williamdubbeln”. Patrik Lilja däremot hittar ”rätt” dubbel efter att ha åkt riktigt snabbt i övre sektionen. En av dagens mest kreativa linjeval står local hero Johan Roos för då han hittar en form av dubbelklippa rätt ut över Högerharvet under ”out of bounds”-klippan.

Två grabbar som båda har chans på Rookie of the Year titeln, Leo Skålén och Albin Ljudén, går så enormt stort på högsta take-offen på mittenklippan att de flesta i publiken vänder sig om och jag letar efter toapapper. Frågan är ändå om inte Leo fick lite bättre pop med sig i uthoppet?

Killen som redan vunnit allt som är värt att vinna, d.v.s. gårdagens Peak Performance Table Tennis Tournament, Pluto Maudsley, åker så avslappnat och självsäkert i övre delen som bara en vinnare denna kaliber kan göra. Men när han hoppar ut för den klassiska dubbeln och stompar både första och andra klippan så accelereras pingiskungen till nära ljusets hastighet. Tiden står nästintill still och Pluto får spänna varenda muskel i kroppen för att hålla ihop det hela vägen in i mål.

Alexander Flygare imponerade stort igår och han vill tydligen inte vara sämre idag. Genom att öppna med en stor 360 på toppklumpen och tweaka ut en safety grab över Reineklippan är han nere på nolltid. Tyvärr blir det nog en del poängavdrag på back slapen i sista landningen.

Frågan är ändå om inte om tvåan inför dagens final, Nils Wersén, avverkar sitt åk ännu snabbare. Han har knappt hunnit landa sin 360 på toppen innan han är nere vid högsta take-offen på övre dubbelklippan. Publiken kippar sedan efter andan när han i kontrast till sin åkning slänger världens långsammaste 360 utför dagens högsta klippdropp. (Det är tydligt att Nils har steppat upp ytterligare en nivå efter igår att ha ställt ner ett åk som ingen trodde skulle kunna slås förrän Kristoffer Turdell rann nerför berget på sitt kattlika vis.) Nils hinner runt och alla drar en suck av lättnad. Hur i H*lvete ska någon kunna toppa detta?

Lagom till att Kristoffer Turdell ska droppa in öppnar sig himlen och solen värmer för ett ögonblick ansiktet.
”Det är nästan så man blir religiös” hörs Julius utbrista i mikrofonen.
Efter att själv ha åkt branten idag blir jag än mer imponerad av hur Kristoffer Turdell får det att se så lekande lätt ut när han på fyra och en halv sväng avverkat övre delen av Branten för att sen flyga utför högsta take-offen på toppen av övre dubbelklippan. Trots Turdells felfria åk är det nog ingen tvekan om att Nils plockar hem dagens högsta poäng, vilket han gör. Men totaltiteln hamnar återigen hos Turdell som nu kan räkna en full hand med NM-vinster.

Resultat NM Riksgränsen 2022

 

Text: Rickard Croy
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.