Piståkning deluxe kring Hinterglemm

Häng med på en pistresa i Österrike som innehåller en rejäl dos mjölksyra, ett rågat mått fallhöjdsmeter och ett stycke lyx och flärd. Vi åker skidor från Saalbach-Hinterglemm till Fieberbrunn och diskuterar skidteknik med en rutinerad alpinist från Utah. Nu kör vi.

Vi befinner oss i Österrike och det enorma skidområdet Skicircus (som inkluder skidorterna Leogang, Saalbach, Hinterglemm och Fieberbrunn) ligger för våra fötter. Vi är två bröder med skidlärarbakgrund som är en del av en arrangerad gruppresa vars primära syfte är att åka preparerad pist och samtidigt njuta av Österrike i största allmänhet.

So far, so good. Österrike välkomnar oss på bästa möjliga vis. Solen strålar från en klarblå himmel och den väderprognos som hotellet tillhandahåller, ser minst lika lovande ut, och hade mycket väl kunnat vara skriven av en barfotad Tomas Ledin.

Det känns skönt att vi ska hålla oss i pisten denna gång. Det innebär att vi slipper allt eventuellt strul med att få in ABS-ryggsäcken i landet och vi behöver heller inte väga gaspatronen för att kontrollera ryggsäckens funktion. Vi kan slöscrolla på telefonen på morgonen istället för att studera lavinprognoser och vi kommer inte behöva vända ut och in på oss själva eller någon stackars bergsguide för att hitta en gnutta lössnö. Vi kan också stryka transceivercheck och säkerhetsgenomgångar och behöver helt enkelt inte oroa oss för något annat än en eventuell solbränna i den gassande solen.

”Vi kan också stryka transceivercheck och säkerhetsgenomgångar och behöver helt enkelt inte oroa oss för något annat än en eventuell solbränna i den gassande solen.”

Underteckad har varit i Saalbach en gång tidigare. Trots att det var över 15 år sedan så finns fortfarande starka minnesbilder kvar med tydliga sekvenser av fjäderlätt lössnö i perfekt skogsmiljö och en pulserande bykärna som gjorde varje kväll till en fest.

När vi går genom Saalbach med skidorna på axeln passerar vi en hel drös med inbjudande restauranger och cafeér där uteserveringarna står i full blom och det finns en uppsjö av sportbutiker och diverse krimskrams-affärer längs huvudstråket där heller inga bilar är tillåtna. Det infinner sig en perfekt dos Alpkänsla i denna by som är mäktigt inkilad i en dalgång med liftar och backar på båda sidor om dalen.

Allt är sig likt med andra ord. Nästan i alla fall. Bergen är fortfarande inlindade i granskog men det fluffiga pudret lyser med sin frånvaro. Men vad gör det när solen i allra högsta grad lyser med sin närvaro över detta gigantiska skidområde? Vi är ju trots allt här för att åka pist och inget annat.

Liftarna kring Saalbach tar oss upp på cirka 2000 meters höjd vilket innebär att den övre delen av berget levererar lite åkning ovanför trädgränsen – som är märkbart högre belägen än hemma i Sverige.

Bergen är också märkbart större och benen får jobba ordentligt redan från start, vilket titt som tätt resulterar i en trivsam mjölksyra, trots att kycklinglåren fått en rejäl dos svensk skidåkning tidigare under vintern. Solen värmer och den hårda ytan som skrapar belagen börjar sakta men säkert tina upp till perfekt vårslask, trots att klockan knappt slagit tio.

Backarna är långa och ett och samma åk kan innehålla mer variation än vad en hel skiddag vanligtvis gör. Det går att ligga på skär i ett behagligt tempo och sakta men säkert testa sig fram för att se om man har kräm nog kvar i benen att hålla kvar kanterna i backen samtidigt som farten ökar med några kilometer i timmen. Samma åk kan tids nog övergå till en lång ihållande brant som lutar så pass mycket att den uppskattningsvis kräver minst ett hundratal sladdande svängar för att hålla farten i schack.

Det roligt och utvecklande. Vad händer om tyngdpunkten flyttas fram respektive bak i en sväng? Hur mycket energi krävs det för att utjämna respektive trycka ifrån på alla ojämnheter? Och hur påverkas åkningen av olika typer av stavisättningar?

”Sist det var så här roligt att analysera skidteknik var när skidskolan (tillika före detta arbetsplats) levererade privatlektioner med jämnåriga skidåkare av motsatt kön.”

Learning by doing. Det ger resultat effektivare än den bästa av carvinglektioner på film och artikel, och varje åk gör oss till bättre skidåkare. Sist det var så här roligt att analysera skidteknik var när skidskolan (tillika före detta arbetsplats) levererade privatlektioner med jämnåriga skidåkare av motsatt kön.

Nåja. Den i gruppen som finner det mest intressant att diskutera skidteknik är utan tvekan Gerry Wingenbach. Han är 71 år gammal och kommer ursprungligen från Kanada men är nu bosatt i Park City i Utah, USA.
– I ski a few hours every day, berättar han med största ödmjukhet samtidigt som majoriteten av gruppen märkbart avundas hans frekvens vad gäller skidåkning.

Det syns på Gerrys åkstil att han tänker på sin skidteknik. Inget lämnas åt slumpen och varje kantställning är noga genomtänkt. Det är inspirerande att åka tillsammans med en skidåkare som kompromisslöst strävar efter personlig utveckling gällande skidteknik trots att åldern antagligen vill motsatsen. Denna charmiga man berikar oss också med kloka visdomsord gällande brustna äktenskap samt diverse handfasta råd gällande kost och hälsa. Det är roligt och givande att möta människor från en annan kultur och generation vilket också en gruppresa av detta slaget bäddar för.

Vid det här laget har vi tagit oss med skidor från Saalbach till Hinterglemm, vilket i sig inte är någon speciellt imponerande bedrift då orterna inte ligger mer än några kilometer ifrån varandra. Underlaget är just nu helt perfekt och vi njuter fullt ut av varje sväng.

Klockan har slagit lunchtid och maten serveras idag på restaurangen Wieseralm som ligger beläget mitt i backen på 1480 meters höjd över havet. Det går inte att säga något ont om detta charmiga hak – maten är fantastisk, servicen likaså och utsikten är i princip så magnifik som det kan bli. Vår researrangör tycker dessutom uppenbarligen också att ostron, kaviar och årgångsvin föder skidåkare. På menyn finns också mer prisvärda, men ack så välsmakande alternativ, så som pasta, wienerschnitzel och liknande rätter. Vi ska inte slå på den stora trumman, men detta skulle mycket väl kunna vara en av Österrikes bästa uteserveringar.

”Det går inte att säga något ont om detta charmiga hak – maten är fantastisk, servicen likaså och utsikten är i princip så magnifik som det kan bli. Vår researrangör tycker dessutom uppenbarligen också att ostron, kaviar och årgångsvin föder skidåkare.”

Utebliven puderhets innebär långlunch och kaffe i lugn och ro innan skidåkningen tar fart igen. Vi betar av fallhöjdsmeter i ett hiskeligt tempo och når slutligen skidorten Fieberbrunn som är inkluderat i samma liftsystem. Av en slump pågår den näst sista tävlingen av Freeride World Tour, så när som parallellt med att vi når destinationen, vilket dock inte är något som vi märker av då detta adrenalinstinna spektakel huserar på bergstoppen Wildseeloder (2117 m.ö.h) som inte ligger i direkt anknytning till liftsystemet.

Trots att vi nätt och jämnt når Fieberbrunn, innan vi måste börja vår färd tillbaka mot vår utgångspunkt, så hinner vi ändå uppfatta varför en av världens bästa friåkningtävlingar avgörs just här. Terrängen i Fieberbrunn ser helt klart mer lämplig ut för offpiståkning överlag (i jämförelse med övriga delar av Skicircus) med en större del högalpin miljö ovan trädgräns som innehåller flera lättillgängliga öppna fält.

Vägen tillbaka från Fieberbrunn är lång och slaskig. Tack och lov har vi valt att sätta ett par (relativt) breda trotjänare under fötterna som mäter in bit över 100 millimeter vilket ändå gör eftermiddagen högst angenäm. Skidvalet skulle eventuellt kunna ses som en allmän rekommendation trots resans primära syfte att åka preparerad pist.

Tids nog är skiddagen slut och innan vi hoppar i termalbadet på hotellet räknar vi ihop dagens skörd – närmare 3,5 mils skidåkning och snudd på 7000 fallhöjdsmeter utför. Vi ger våra lårmuskler den välförtjänta vilan som de förtjänar och konstaterar att det här med att åka pist inte är tokigt ändå.

Kort fakta

Saalbach-Hinterglemm:
Saalbach-Hinterglemm ligger på 1003 meters höjd över havet och är en kommun i Österrike med cirka 3000 invånare som tillhör förbundslandet Salzburg.

Skicircus:
Skicircus är ett av Österrikes störstta skidområden och består av skidorterna Leogang, Saalbach, Hinterglemm och Fieberbrunn som är sammanlänkade med varandra. Tillsammans inkluderar detta skidområde 270 kilometer preparerad pist och 70 liftar. Det går också att åka skidor till Zell am See härifrån, men för att ta sig tillbaka krävs transport med buss, taxi eller liknande.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.