Skidåkarnas värsta tid är nu?

Är det någonsin värre tider för oss skidåkare än nu när snösäsongen precis håller på att ta slut?

Kalendern visar månaden maj. En tokstolle med en fjäderboa kring halsen trallar”Vår bästa tid är nu” på vår TV. Väl medveten om att låten, som kommer från nattklubbsmusikalen La Cage Aux Folles om gayparet Albin och Georges, knappast är en kommentar riktad till just mig, just nu – kan jag inte annat än att ta det som en ren förolämpning. Det är en vidrig visa.

Jag minns den snö som föll i fjol och tidigare under vintersäsongen. Ännu en skidsäsong är till ända så här i brytpunkten mellan senvår och försommar. Med bitterhet betraktar jag det dryga halvår som ligger framför mig och nästa snökontakt med skidor under fötterna. Denna evinnerligt långa, snölösa, excess i tristess och brungrön barmark. Det är aldrig längre till nästa skidresa än nu. ”Vår värsta tid är nu”, nynnar jag för mig själv i det blekblåa ljuset från TV-skärmen.

”Med bitterhet betraktar jag det dryga halvår som ligger framför mig och nästa snökontakt med skidor under fötterna.”

Det är en klen tröst att under barmarkssäsongen hänge sig åt nästa års skidprylar, surfa efter nya och balla skidorter eller bara totalt blåsa skidlängtan i höjden med hjälp av filmer och foton. Det är dessutom inte riskfritt att besinningslöst hänge sig åt skideskapism. Desto mer vi hänger på skidforum, läser reportage och vallar skidor nere i källaren för nittionionde gången sedan sista åket i april, desto mer inser vi hur lika ett gäng eunucker vi egentligen är – vi vet precis hur man gör men får (nästan) aldrig göra det själva. Bara se på.

Hur sjutton löser vi detta? Längtan rinner ångestilk genom kroppen. En svartsliskig Jean Paul Sartre-Ågren inför att välja och hitta en sommaraktivitet som kan ge lisa till en skidåkarsjäl sargad av längtan efter puderindränkta bergssluttningar.

Vind- och vågsurfing, inlines, löpning, fotboll och så vidare – mina sommarförsök att hitta en aktivitet som ger en feeling liknande den som skidåkning framkallar har alla varit förgäves. Vattensporterna är för meckiga. Inlines-polaren flyttade till Stockholm innan det tog fart. Löpning har sin filosofisk-psykologiska charm, men några adrenalin-rusher à la skidåkning har jag aldrig varit med om. Fotboll – och andra kollektivberoende sporter – passar mitt övriga schema allt för dåligt i dessa tider av hus, familjeliv och lönearbete.

”Trampa, bromsa, bromsa, sväng, bromsa, hoppa, släpp farten, bromsa ner innan kurvan, bromsa, bromsa mer, BROMSA!”

Som så många andra livsupptäckter fann jag frälsningen först när jag slutade leta. Jag prövade en fullfjädrad stålhäst för några somrar sedan. En förutsättningslös halvdag med down hill-cykel i en sommargrön skidort i Pyrenéerna räckte gott och väl för att ge mersmak. Det fullkomligt pumpade i mig när jag vände styret ner höger, trampade och lät de feta, gummi-dubbade däcken rulla ner mot starten av cykelleden nedför berget. Det låg nära fem kilometer av doserade velodrom-kurvor, träbroar över bergsbäckar, steniga och rotiga stigar, samt slutligen några små fina hopp nedanför mig innan slutet vid gondolliftens dalstation. Trampa, bromsa, bromsa, sväng, bromsa, hoppa, släpp farten, bromsa ner innan kurvan, bromsa, bromsa mer, BROMSA! Svett och puls, det bubblade i mig som när en söndrig cykelslang trycks ned i vatten.

Men då var då och nu är nu. Lämnar TV-skvalet och går ner i källaren igen. Skidorna skall vallas för hundrade gången gillt. Ögonen fastnar på någonting annat i dunklet – där står en heldämpad vit MTB. Paniken över att skidsäsongen är över rinner av. Jean-Paul Sartre och existensialisternas ångest inför livsvalen bleknar. Skida på vintern och cykla på sommaren? Lätt som en plätt. Jag tar tag cykeln och trycker framgaffeln i botten. Känns bra. Rullar ut hojen mot groventrén och kommer ut i maj-kvällen. Nog fan trallar jag ”Vår bästa tid är nu” medan jag tar de första tramptagen bort mot skogen.

Cykelfrälsning för skidåkare i tre steg

1. Pröva downhill – nästa gång du sommartid befinner dig i en skidort som har en cykelpark: Hyr downhill-cykel, skydd och köp liftkort. Ta första bästa lift upp på berget, bränn ner och smaka på fartvinden. Skön känsla? Gå vidare till punkt två.

2. Låna/hyr en hoj där hemma – sök med ljus och lykta efter någon i din vänkrets som cyklar MTB. Fråga artigt om du får låna cykeln. Testa i en skog nära dig. Fortfarande feeling? Steg tre.

3. Köp cykel – ordna fram sisådär tio-trettio lax och köp din egen hoj. Ge dig ut med dina vänner som cyklar. Häng på det fantastiska fenomenet ”Happyride” – happyride.se – och gråt en skvätt när skidsäsongen börjar, eftersom cykelsäsongen samtidigt slutar.

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla4   Kommentera (2)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER:
  • TAGGAR: , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Martin_Akesson
    1
    Martin_Akesson | 2018-05-21 10:21          

    En ny fulldämpad stigcykel är beställd! :)

  2. Ashtraymofucku
    4
    Ashtraymofucku | 2018-05-19 13:46          

    Cykling i all ära som sommaraktivitet för en skidåkare, är nog bästa aktiviteten för att hålla igång skidmusklerna håller jag med om.
    Gillar även att åka longboard men favorit sommarsysslan är nog golf för mig skulle jag säga, man får gå mycket och det är extremt kul.