Chad Sayers – driven av passionen
Ett tolvmetersfall i Snowbird 2005 förändrade Chad Sayers liv. I en lång intervju berättar kanadensaren om kampen mot smärtan, livet som skidåkande upptäcktsresande och varför han trivs så bra i La Grave.
Flytten till La Grave har gjort Chad Sayers gott. Här slipper han hajpen han upplever på många andra skidorter, berättar han.
Foto: Mattias Fredriksson
Om du inte har sett webbfilmerna ”A Skier’s Journey”, gör det. Korta webbepisoder om resor, skidåkning och möten. Filmade med en estetisk, berättande och poetisk känsla. Lite annorlunda mot det mesta man ser som produceras i skidvärlden just nu och proppfulla med vackra bildsekvenser. A Skier’s Journey-filmerna har redan gjort nedstamp i La Grave, Baffin Island, Argentina, Dubai, Japan, Balkan, Kanada, Indien och Island.
Du som har sett filmerna har förmodligen lagt märke till Chad Sayers, skidåkaren och berättaren. En fantastisk skidåkare med en djup själ och med en bakgrund som skulle få vem som helst att sluta åka skidor. Vi återkommer till det.
Chad Sayers är professionell friåkare från Kanada med bas i La Grave i Frankrike sedan ett par år tillbaka. Sayers klarar att leva på sin skidåkning utan att delta i tävlingar eller stora filmproduktioner.
Kanske är hans största kall trots allt resandet. Han har rest i 34 länder och åkt skidor i 17 av dem. I filmerna presenteras han som ”skidåkare och världsresenär”.
–Jag har rest jorden runt non-stopp sen jag var 18 år, berättar Sayers. Med pengarna jag tjänade på skidåkning packade jag väskan och drog iväg på ännu ett äventyr. Jag var inte intresserad av att investera eller spara mina pengar. Min investering var att se världen och att vara fri. Jag kunde åka från skidåkning och klättring i Nya Zeeland till Anderna och sedan runda av med en surftrip på någon annan kontinent innan en ny skidsäsong rullade igång.
Chad tar för sig i Montgenevre.
Foto: Mattias Fredriksson
Resandet och Sayers stora intresse för fotografi har ett stort inflytande i de snygga webbepisoderna A Skier’s Journey. De är visserligen filmade och redigerade av toppfotografen Jordan Manley men Manley och Sayers har ett nära förhållande och intimt samarbete.
–Vi är båda ganska känslosamma människor och har ett gemensamt visuellt seende. Vi ser samma saker och jobbar väldigt bra ihop.
Tillsammans har de också publicerat otaliga omslag och reportage för skidmagasin världen över.
Chad Sayers är skidåkare och plåtar inte skidor. Han publicerar inte sina bilder. Inte en enda en har han digitaliserat. Han har dem i diaboxar hemma på kammaren och drömmer om att en dag publicera en bok om alla resor med sina diabilder och vackra minutiösa svartvita skisser på berg och hav, som påminner om japanska etsningar.
–Jag är väl gammalmodig i själen. Jag gillar original och rötter. Jag fotar enbart dia och mest porträtt och landskap. Jag är helt besatt av ljus. När man skjuter dia blir det ännu viktigare att fånga det rätta ljuset.
Det är svårt att föreställa sig vad Sayers har gått igenom i sin karriär som skidåkare. Både före, under och efter inspelningarna av A Skier’s Journey genomled han konstant smärta när han åkte skidor. I år, 2013, avslöjar han att det är det första året som det inte gör ont i varenda sväng.
Det hela började 2005. Sayers snurrade på den nordamerikanska tävlingsscenen i friåkning. Det gick bra. Ända tills han under rekningen inför en tävling i Snowbird i Utah hoppade en 12-metersklippa och landade på en sten, vilket resulterade i en punkterad lunga, två brutna revben, krossat lårben och smashat bäcken.
Chad Sayers, som är en spirituell själ berättar:
–Jag kände på mig att något skulle hända den där dagen. Det går inte att förklara men jag bara känner vissa saker inom mig. Vet när saker ska hända och försöker förbereda mig för det. Jag skulle antingen ta hem allt eller åka dit. Jag åkte dit. Jag hade satt landningen ett par timmar innan. Jag åkte tillbaka ensam i slutet av dagen och åkte på sten före avstamp, tappade därför kontrollen i luften och kraschade in i en sten. Lårbenet gick av i två delar och drogs ur ljumsken. Revben, lunga, bäcken och arm var skadade. Där låg jag alldeles själv och tackade gud för att jag levde. Bam! Den dagen förändrade mitt liv.
Chad Sayers i typisk La Grave-terräng.
Foto: Mattias Fredriksson
Fem-sex år av oupphörlig smärta följde. Kroppen verkade inte färdigläkt fastän Chad byggde upp styrka och fortsatte att åka skidor. Efter den första stora skadan följde knän, höft, fot. Det var som om kroppen inte lyckades hålla ihop. Ett fall och något nytt gick sönder. Men trots alla allvarliga skador och ständiga smärta fortsatte han att göra det han gjorde bäst. Åka skidor.
–Jag ville inte bevisa något för någon. Det handlade inte om pengar eller berömmelse. Det var en personlig kärleksaffär till skidåkning och jag tog de möjligheter och erbjudanden jag fick.
Trots smärtan gick det ”bra” mellan skadorna. Tidningsomslag och reportage följde om vartannat. Men kroppen gjorde ont och Sayers led. Ett tag i hans dåvarande hemmaort Whistler, arbetade han med fem olika sjukgymnaster. För fem olika skador.
–Gogglebrännan var borta och jag var inne hos sjukgymnasten på en puderdag. Det började bli för tufft. Det var då jag tatuerade in ”the passion and courage that lies within” på armen.
–Smärtorna var nästan ohållbara men jag ville inte ge upp skidåkningen innan jag kunde börja njuta av den igen. Skidåkning är mitt liv. Jag kunde inte bara ta mig samman och lämna det bakom mig. Skidåkning är något som har format min personlighet så länge. Det har format den jag är idag. Men jag höll på att ta kål på mig själv.
–När vi var i Indien för A Skiers Journey letade jag desperat efter morfin. Jag som aldrig tog piller eller medicin. Jordan (Manley) bar mina väskor runt jorden. När vi spelade in La Grave-segmentet 2009 åkte jag hela veckan med tryck på enbart ett ben. Ett fall och jag skulle ha trasat sönder. Jag badade i nollgradiga fontäner i byn på kvällarna för att dämpa smärtan. Jag hittade en ”bassäng” vid kyrkan med utsikt över hela bergskedjan. Där satt jag med dunjacka, naken på underkroppen, nedsänkt i isande kallt vatten och beundrade den otroliga utsikten. Det var en oerhört stark upplevelse och jag kände mig nära gud. Det var då jag bestämde mig för att det måste ta slut. Jag åkte tillbaka till Whistler för att en gång för alla bara koncentrera mig på att läka.
Bara några månader senare fick Sayers sitt drömerbjudande: ett segment i Sherpa Cinemas All.I.Can. En vecka i Alaska.
–Jag visste att kroppen egentligen inte var redo men jag kunde inte säga nej. Första dagen ramlade jag och tomahawka ner för berget. Jag pajade knät.
Hur klarade du att fortsätta gång på gång?
–Jag blev aldrig deprimerad. Jag fick på något sätt inspiration genom smärtan att leva fullt ut. Och det gav mig mod att vara tacksam för minsta detalj i livet. Jag läkte ganska fort varje gång men jag blev ju inte helt bra.
I La Grave känner Chad att han har hittat hem.
Foto: Mattias Fredriksson
Men nu är Sayers på rätt väg. Hela hösten tillbringade han i varma surfvatten i Costa Rica. Byggde styrka ute på surfbrädan men även med hjälp av sjukgymnastik, yoga och meditation. Flytten till den lilla franska offpist-orten La Grave har också inneburit en stor förändring.
–I La Grave åker jag skidor med den mäktiga naturen utan rampljus. Det är oerhört motiverande att åka i den här vilda och fridfulla terrängen, långt från all hajp. Det finns en sorts magi här. Att åka från glaciär, genom 2000 meter långa couloirer ner till en flod och vara helt ensam med ett par vänner är magiskt.
Under februari har Sayers tillbringat några veckor i the Selkirks i Kanada med sina nyfunna vänner Henrik Windstedt och Mattias Fredriksson.
–Henrik är en fantastisk skidåkare. Han är supersmidig och håller alltid samma höga nivå. Han har en unik mix i bagaget med sin bakgrund som puckel-, freestyle-, freeride- och teknisk åkare. Allt i ett.
Trots olika åkstil har Sayers och Windstedt många likheter. Båda är tekniskt fulländade och noggranna skidåkare.
Om sin egen skidåkning och att han aldrig gav upp säger Sayers:
–Skidåkning har varit källan till några av mitt livs mest intima och magiska ögonblick. Det egentligen ganska banala, att bara glida på snö, har gett mig mitt livs resa och tagit mig runt jorden. Jag har fått uppleva så mycket. Skidåkningen har inspirerat mig att inspirera andra att leva livet fullt ut och ta vara på både de goda och svåra sidorna som naturligt uppstår när man jagar drömmen.
Foto: Mattias Fredriksson
