Free Radicals åttonde film snart här

Den åttonde Free Radicalsfilmen heter Snowblind, bjuder på massor med snö och börjar turnéra Sverige inom kort. Freeride pratade med filmmakarna Niklas Allestig och Henrik ”Bergman” Andersson.

Foto: Gösta Fries

Det var extremt mycket snö under förra säsongen då Down Film spelade in den åttonde Free Radicals-filmen. Kanske det var därför som namnet Snowblind till slut vann namntävlingen. 50 bidrag kom in från åkare, fotografer och andra personer involverade i filmproduktionen. Niklas Allestig och Henrik ”Bergman” Andersson på Down Film försöker minnas ikapp; det var nog Sebastian Garhammer som kom upp med Snowblind. Garhammer är en av åkarna som går återtåg under Free Radicals fana den här säsongen. Så även åkkamraten Jon Larsson. Båda har enligt utsago rejäla sekvenser i filmen. En intressant nykomling i kretsen är racingtjejen och Extrem-NM-vinnaren Jeanette Hargin som fått upp friåkningsvittring på allvar.

Snö har Free Radicals alltid levererat, ibland mer, ibland mindre. Men i år blir det som sagt gott om diverse snöorgier.
– Under inspelningen av förra filmen ringde filmteamen hem till mig i Göteborg och klagade över att de inte kunde vara kvar på en ort för att det inte fanns någon snö. Alltså att det inte fanns någon snö över huvud taget. Under Snowblind ringde de igen men då var det för att det var så mycket snö så att det var för lavinfarligt för att köra, förklarar Niklas Allestig.

Foto: Gösta Fries

Down Film har mer och mer utvecklat sin egen gerillataktik under inspelningarna av Free Radicals; alltså flera mindre filmteam som är ute samtidigt på olika håll. Att vara mobil och flexibel är ett måste.
– Det kan ligga massor av snö i hela Alperna, men det gäller att hinna till rätt ställe innan snön är sönderblåst eller uppåkt, menar Bergman som bland annat turnerade Alperna i en husbil med sitt filmteam.
I årets film har Down Film valt att inte lägga energi på att få med exotiska skidorter, utan istället satsat på säkra snökort i framför allt Österrike och Schweiz. Undantaget var Robert Olssons utflykt till Mica Creek i Kanadas klippiga berg med filmaren Eric Crossland. Niklas Allestig begav sig tre veckor till franska St Luc med sitt team. Enligt fotograf Gösta Fries på plats hade han aldrig upplevt en fotovecka med så bra snöförhållanden tidigare. Markus Hansen fortsatte även det här året att fokusera på jibbmaterial i Alperna och Sverige, bland annat i Kläppen. Mikael Pilstrand fota den här gången rörlig bild och hängde ut i Österrike under januari månad.

Foto: Gösta Fries

Den här intervjuns dummaste fråga till Niklas och Bergman lydde: varför är det bra med mycket snö när man spelar in skidfilm? Bergman svar ändå snällt:
– Om åkarna ska ta dropp behöver de inte vara lika rädda för sten. Och om vi har en bra snödag öppnas alltid fler valmöjligheter för var och hur man ska åka på berget.
Med mycket snö kommer en större lavinrisk. Hur fungerar det ihop med filmare som vill ha så bra prestationer och material från åkarna som möjligt? Niklas svarar:
– Åkarna avgör alltid själva säkerheten och om de ska köra. När vi pushar på handlar det mer om att lägga en enskild sväng just där.

Snowblind är alltså den åttonde Free Radicalsfilmen i ordningen. Den första filmen kom ut 1997. Det är bara åren 2000 och 2002 som ingen Free Radicalsfilm har producerats. Bakgrunden bakom begreppet Free Radicals går tillbaka ända till 1987 då tre legendariska
skidåkare – Pancho Snöfall, Kami Johansson och Robert Gustavsson – drog igång fria radikalernas skidverkstad. Idén var att hjälpa duktiga friåkare att få sponsorer för att kunna utveckla sin skidåkning och vara förebilder för nya generationer åkare.

Foto: Gösta Fries

På 1990-talet slog snowboard igenom på allvar. Det fanns få hjältar på skidor. Gruppen av fria radikaler tyckte då att det var dags att ändra på den saken. Med den första Free Radicalsfilmen hade åkarna fått en möjlighet att visa upp sig för en storpublik. De fick lättare att skaffa sponsorer och många kunde göra skidåkningen till en heltidssysselsättning. Filmerna når numera miljoner tittare via filmturnéer och tv-visningar i Europa och USA. Den ursprungliga idén är dock fortfarande densamma: de etablerade stjärnorna hjälper fram och drar publik medan de unga stjärnskotten får en möjlighet att visa upp sig.
– Vi har hållit kvar filmkonceptet där åkarna har sina egna sekvenser. Under åren har jibbåkningen tillkommit och årets film är nog 30 procent jibbing. Smtidigt har stora-bergs-åkningen verkligen utvecklats mycket. Åken är större och bergen också. Det gör att vi måste filma från mycket större avstånd för att fånga åkningen bra. Jonas Söderqvist som åkte i de första filmerna sa till mig att i en sluttning där de la 3-4 svängar på hans tid, där lägger dagens åkare bara en enda stor sväng, berättar Niklas Allestig.
Bergman skjuter in:
– Fast det finns puderåk som inte alls behöver vara extrema men som ändå levererar en skön åkkänsla. Det kan vara en enstaka sväng som man bara säger wow åt.

Under hösten har Down Film suttit i klipprummet i centrala Göteborg och gjort urval efter urval i materialet. Testat musik som de tycker fungerar till och ätit hejdlöst många pastalådor. Inom kort får Skidsverige på nytt se resultatet av filmmakarnas puder, svett och radikalism.