Freeride vs Freetouring – vad är skillnaden?

Det har anlänt ett nytt begrepp och tillika skidkategori till världen: Freetouring. Är detta uttryck bara ytterligare ett trendigt skidord som kvalificerar sig till den outtömliga skaran av utnötta floskler, eller finns det en väsentlig mening med begreppet? Och framför allt – vad är egentligen skillnaden mellan freeride och freetouring?

Vi skidåkare gillar prylar och likt mänskligheten i övrigt så föredrar vi att kategorisera saker och ting. När det kommer till skidor finns en uppsjö av olika varianter där material, mått, form, vikt och konstruktion avgör vilken egenskap respektive skida får. Det skulle gå att anamma hundratals förgreningar gällande skidor men vi har tidigare valt att dela upp skidorna i fem kategorier; sylvassa race-skidor, klassiska pist-smiskare, mångsidiga all mountain-skidor, breda freeride-lagg och feta puder-pontoner.

Men det slutar inte där. Det finns exempelvis också renodlade park- och puckelpist-skidor i olika varianter. Och så finns det en uppsjö lätta toppturs-skidor, vilket vi avhandlar längre ned i texten.

Utbudet gällande skidor skulle kunna jämföras med en stimmig marknad – utbudet är enormt och det är svårt att skilja krimskrams från kvalitet. Dessutom matas vi ständigt av nya trendiga uttryck som varvas med slitna floskler. Det är helt enkelt inte lätt att vara konsument idag. Behöver du hjälp med vilka skidor du ska köpa överlag så finns en, om vi tillåter oss skryta lite lagom, tämligen uttömmande guide kring att köpa skidor här på Freeride.se.

Ett relativt nytt uttryck som har etablerat sig i många kretsar under den senaste tiden är ”freetouring”. Detta förvirrande ord har nästlat sig in både på pjäx- och skidmarknaden. Som om vi behövde en kategori till att hålla koll på?

Lugn bara lugn. Vi ska reda ut begreppet – det är inte krångligt som det låter. Freetouring är (precis som namnet antyder) en slags hybrid som landar mellan freeride och touring. Men vad innebär det i klartext? 

Touring

Låt oss först reda ut vad begreppet touring innebär. Vi skidåkare gillar som (som sagt) att krångla till det och kärt barn har många namn; touring, randonée, skimo, topptur… ni förstår. Same sh*t, different name.

Denna kategori går ut på att ta sig upp för berget för egen maskin utan lift. På den yttersta kanten av denna kategori prioriteras uteslutande skidans egenskaper uppför och inom detta segment finns flera nischade märken, exempelvis Dynafit. Dessa skidor är lätta och smala för att vara smidiga att gå uppför med.

En lätt topptursskida väger inte mer än drygt ett kilo per skida och är konstruerade med lätta träslag, exempelvis paulownia, i kombination med kolfiber. Den lätta konstruktionen sker delvis på bekostnad av skidans egenskaper utför.

För dig som jagar höjdmeter och anser att vägen upp är målet med skiddagen snarare än vägen ned så är det dock fullt rimligt att välja ett par renodlade lätta topptursskidor med tillhörande tech-bindning.

Freeride

På den andra sidan hittar vi kategorin freeride. Denna typ av skidor har oftast ett väl tilltaget midjemått på dryga decimetern och är konstruerade för offpiståkning utför, men är å andra sidan inte lika fläskiga som en par renodlade puderskidor.

Tack vare den tekniska utvecklingen så har vi idag möjligheten att gå uppför utan att tumma nämnvärt på prestandan utför tack vare hybridbindningar som exempelvis Salomon Shift och Marker Duke PT. Utför har du då i princip full prestanda både vad gäller skidor och bindning, men nackdelen är att den totala vikten blir hög och vägen upp blir därmed tyngre. Det är inte ovanligt att en freeride-skida väger upp emot 2000 gram.

Men med handen på hjärtat – majoriteten av alla med en hybridbindning monterad genomför inte fler toppturer än att de går att räkna på ena handen, eller hur? Det är inget att skämmas över, och för denna kategori av skidåkare är ett par freeride-skidor som är konstruerade för åkning utför optimala, eftersom merparten av konsumentens skiddagar är liftburen. 

En freeride-skida är (som ovan nämnt) oftast relativt bred och har också ofta en väl tilltagen rocker. Ibland har denna typ av skida också en metallförstärkning i kärnan. Denna kombination ger generellt en skida som klarar uppkörd snö, oavsett om det är i eller utanför pisten, i relativt hög fart.

Stökig skidåkning i hög fart kräver en rejäl bindning och inom detta segment är det då i regel en klassisk alpin bindning alternativt en hybridbindning som gäller. Du som väljer en freeride-skida prioriterar definitivt skidans prestanda utför. Denna typ av skida fungerar i regel också bra i pisten så länge det inte är alltför hårt. Drar du mer åt pistorienterad åkning är det all mountain-skidor som gäller och här hittar du de bästa all mountain-skidorna och köpråd kring den kategorin.

Freetouring

Det är för dig som befinner dig i gränslandet mellan dessa högst nischade ytterligheter, det vill säga touring och freeride, som begreppet freetouring börjar bli intressant. Det vill säga – när du skrapar ihop mer än en handfull skara topptursdagar per säsong och du vill ha lätta grejer att gå uppför med, men du anser fortfarande att egenskaperna utför har prioritet.

Denna typ av skida är konstruerade med lätta material för att hålla vikten nere samtidigt som skidan är tillräckligt kraftfull för att åka utför med. Rent viktmässigt hamnar denna kategori, föga förvånande, någonstans mittemellan ovan nämnda kategorier, det vill säga kring 1500 gram per skida.

På en freetouring-skida monterar du med fördel en tech-bindning för att hålla vikten fortsatt låg. I praktiken handlar det om en kompromiss mellan prestanda utför och låg vikt uppför.

En kompromiss av detta slaget gör att du får välja bort hård preparerad pist, en setup av detta slag är helt enkelt inte tillräckligt kraftfull för den typen av åkning. Med det sagt så är en freetouring-skida till för dig som börjar majoriteten dina dagar på stighudar, men som fortfarande vill ha en skida med högkvalitativa egenskaper utför. Anser du att vikten är det allra viktigaste så är det ett par renodlade topptursskidor som gäller. 

Sammanfattning

Freeride
– För dig som i princip åker uteslutande liftburen skidåkning med fokus på offpist
– Används med fördel tillsammans med en klassisk alpin bindning eller hybridbindning
– Prestandan är prioriterad framför vikten

Freetouring
– För dig som går på topptur och startar dagen med stighudar med som prioriterar åkningen utför.
– Används med fördel tillsammans med techbindning
– Tyngre än en renodlad topptursskida

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera