Krönika: Åk, för bövelen!

Det finns lika många sätt att göra säsong på som det finns säsongare, och skälen till att man ger sig av är nästan lika många de med. Men oavsett vad din drömsäsong skulle innehålla och varför du vill iväg har krönikören ett och samma råd till dig som funderar på saken. Ge dig av.


Det är sensommar. Studentens lyckliga dagar har klingat ut för längesedan, och vardagen är en monoton massa. Cykla till jobbet-jobba-cykla hem-sova-upprepa. Livet som extraanställd i restaurangbranschen innebär sällan två dagars sammanhängande ledighet – alltid är det någon som är sjuk eller vill vara ledig. Så jag jobbar. Och sparar pengar, utan att ha ett utsatt mål.

Samlar tankarna så gott det går och knåpar ihop ett CV som jag med en nervös klump i magen skickar iväg i riktning fjällvärlden. Det går i ärlighetens namn inte alls bra, jag kommer inte ens till intervju. I efterhand kan jag förstå dem, jag hade inte heller velat anställa mitt artonåriga jag. Maken till darrig och räddhågsen tös fick man leta efter.

Veckorna går och ju fler löv som faller från träden desto fler kompisar packar ihop och lämnar stan. Oslo, London, Edinburgh, Lund – allting är bättre än Falkenberg. Och jag håller med dem. Tanken på en vinter hemma på jobbet är så obehaglig att jag helt enkelt låter bli att tänka den. Men samtidigt vet jag inte vart jag vill ta vägen.

Dra till Oslo i hälarna på en kompis och hennes pojkvän, nej tack. Tredje hjulet är inget roligt. Flytta till Storbritannien är inte heller vettigt, där regnar det om möjligt ännu mer än hemma, och jag fattar i ärlighetens namn inte grejen med vinylplattor, vintagekläder och indieband. Börja plugga, njäe, jag har lovat mig själv att inte dra på mig studielån om den enda anledningen är att jag inte har något bättre för mig.


Spiken i kistan
är insikten om att min bästa jobbkompis ska till Australien efter nyår. I tre månader. Jag försöker föreställa mig en arbetsdag utan våra hyss och internskämt. Det går inte, hjärnan kortsluts i protest vid blotta tanken på något så tråkigt. Så jag börjar tänka ännu en gång. Jag vill ju åka skidor, det är det enda jag är helt säker på att jag vill göra, men puckofjällen vill inte ha mig.

Och fjällen känns lagom. Lagom stora, lagom långt bort. Hanterbara. Det är bara det att jag efter en stunds rotande på internet inser att om man inte har jobb är den ekonomiska skillnaden mellan fjällen och Alperna inte speciellt stor, men Alperna som berg är mycket större. Och på internet finns fler som är som jag, som bara längtar bort, till snön, till något vadsomhelst som inte är Fucking Falkenberg eller vilken plats på jorden man nu råkar befinna sig på.

Aaaaalperna, mamma.
Jag letar vidare. Efterforskar framför den stationära dumburken långt in på nätterna.

Det blir den 26 oktober 2007. Undersökandet har gett resultat. Jag har bestämt mig. Jag ska till Val Thorens. Så är det. Där finns någon form av hutlöst dyr sovplats till mig, jag åker första december och resten får lösa sig. Tur att jag har jobbat så mycket att jag inte hunnit göra av med några pengar på hela sommaren och hösten. Det är skönt att ha en buffert, för säkerhets skull.


– Frankrike? Kan du franska?
– Näe, men..
– Hur ska du då få jobb, du är ju inte klok. Du kommer aldrig klara dig, du kommer komma hem i januari.

/

– Men du är väl inte så bra på att åka skidor?
– Näe, men..
– Vad ska du då i Alperna och göra?

/

– Ska du åka SJÄLV??!?!! Varför då?


Så här sex år senare är jag oerhört tacksam över att de sa så, de väl valda individerna i periferin av min sociala krets. Snacka om raketbränsle. Fan i helvete heller att jag skulle komma hem i januari med svansen mellan benen. Över min döda kropp. Jag skulle visa dem.
Skaffa ett jobb.
Bli duktig nog att kunna njuta av alla tusentals fallhöjdsmetrar och kubikmetrar med fluffig snö.
Lära känna nya människor.
Kort sagt göra mos av alla mina demoner och försöka ha så roligt jag bara kunde på vägen.

I efterhand inser jag att jag var konstant skräckslagen merparten av de fyra och en halv månaderna jag var iväg den där vintern. För blyg, för naiv, för feg, för osäker på allting och allra mest mig själv för att egentligen klara av den sociala biten av säsongandet. Jag åkte skidor och diskade grytor. Ibland drack jag Long Island Ice Tea, och när det snöade kollade jag på de tre första säsongerna av Grey’s Anatomy, om och om igen för det var de enda filmer vi hade i vår sunkiga säsongarlya.

Tittade drömmande upp mot stjärnorna på väg hem från jobbet, när alla andra i byn var på väg ut i natten, och njöt av insikten om att jag befann mig högre upp än hela Sverige. Tvåtusentrehundra meter över havet i ett snötäckt paradis. Nörden i mig fann någon sorts tröst i de där siffrorna.
I’m on top of your world, for once and for all and forever to be, som Sahara Hotnights sjöng en gång.

Och dagarna gick och i snigelfart började jag lära känna folk.
La de första stappliga svängarna i tredimensionell snö.
Åkte för fort och för nära vingliga turister och blev ikappåkt och utskälld av rosenrasande franska skidlärare, trängde mig i liftköer och slapp betala för skidservice för att jag lärt känna de som jobbade i verkstan.
Diskade ännu fler grytor (just den detaljen var oundviklig).
Drack ännu fler Long Island Ice Teas (den detaljen var också i princip oundviklig).
 


Foto: Cecilia Cronqvist
 
Foto: Johanna Alving


Ibland tänker jag
att jag skulle fräst ifrån redan på hösten innan jag åkte. Sagt till tvivlarna hemma i hålan att jag klart som fan skulle hitta ett jobb, att själva grejen med att dra till Alperna var att bli en bättre åkare och att jag hellre åkte ensam till världens ände och vidare än satt kvar hemma i stan med folk som var på väg åt ett helt annat håll än jag.

Fast det blev bättre så här. Jag käftade inte emot. Men jag visade dem.
Jag kom hem i slutet av april, med sanslöst ojämn solbränna och ett självförtroende som höll mig svävandes en decimeter ovanför marken i flera månader.

Och om du sitter därute, du som är ungefär som jag var då – med kompisar som hur underbara de än är inte vill göra samma sak som du, andra icke-kompisar som trycker ner dig för att själva kunna känna sig lite större, du med ett moln av tristess i hälarna och en diffus men hägrande dröm i bakhuvudet – till dig har jag bara en sak att säga. Åk, för bövelen.
Gör klarhet av det diffusa.
Packa väskan och dra dit magkänslan leder dig, oavsett om det är snön som lockar eller någon annan del av jordklotet.
Det värsta som kan hända är att du åker hem igen, men då har du åtminstone försökt.

Och skulle det gå vägen kan du titta tillbaka på den yngre versionen av dig själv om några år, och tänka att där och gjorde du någonting som kan ha ändrat riktning på hela ditt liv.

Text: Hedda Berander
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. pickpack
    0
    pickpack | 2017-08-10 10:58          

    Läste den nu efter att Hedda länkat i forumet - SÅ BRA SKRIVET. Gäller ju livet öht detta =)

  2. Bjorneen
    1
    Bjorneen | 2013-10-28 17:21          

    Blev helpepp!
    Sista månaderna av gymnasiet kvar!
    En sommar, en höst sen drar jag!

  3. Jerrre
    1
    Jerrre | 2013-10-23 19:32          

    Mycket rolig läsning! Tycker detta tankesätt passar in i otroligt många lägen, kör hårt!

  4. AktivaDagar
    1
    AktivaDagar | 2013-10-23 17:35          

    Härlig läsning!!! Hoppas det är ok att jag länkat till den på min blogg?!? (aktivadagar.blogg.se) Säg annars till så tar jag förstås bort den...

  5. Heddious
    3
    Heddious | 2013-10-22 13:02          

    Tack för alla glada tillrop, alltid kul när mer personliga texter blir uppskattade. :D

  6. Boson
    2
    Boson | 2013-10-21 20:29          

    Instämmer i hyllningskören. Bummade själv första gången som 51-åring. Fast jag började å andra sidan stå på lagg vid 46... Vid 19 drog jag däremot ensam till Sydamerika ett halvår. Jo, jag var nog också rädd mest hela tiden, men i den åldern är ju livet både lockande och skrämmande på samma gång - man var ju rädd på partyn också. Eller? Hursomhelst - bra skrivet!

  7. Lee-nus
    1
    Lee-nus | 2013-10-21 17:26          

    Skitbra krönika, Hedda. Lagom långt och huvet på spiken. Viss igenkänningsfaktor också. Bugar och bockar!

  8. FF
    1
    FF | 2013-10-20 14:40          

    bra skrivet! hä bar å åk!

  9. P-to-the-G
    1
    P-to-the-G | 2013-10-20 00:59          

    Känner igen mig som aldrig förr! Åk, för bövulen, det bästa jag gjort! Grym krönika. :)

  10. upnorth
    1
    upnorth | 2013-10-19 19:28          

    Sjukt trevlig krönika! :)

    Jag tog lite tid på mig, hann plugga för att få CSN (haha), åka till Oslo i några år när det gick åt helvete, men vintern 11/12 spenderade jag i Revelstoke, Kanada och i höst flyttade jag till Chamonix ;)

  11. mascot2
    1
    mascot2 | 2013-10-18 16:36          

    Bra Hedda, själv har jag nu passerat 50 strecket, men kommer aldrig att varken glömma eller ångra att jag drog till Alperna som 18åring. Lätt ett av de bästa besluten i mitt liv.

  12. Corin
    1
    Corin | 2013-10-18 12:05          

    Sjukt bra skrivet Hedda!! Drar 9:e dec.

  13. Jarle
    2
    Jarle | 2013-10-18 08:21          

    Bra, väldigt bra. Tack för en fantastisk, och ärlig, krönika.

  14. jeppenator
    2
    jeppenator | 2013-10-18 08:07          

    mycket välskrivet Hedda, en inspiration för många som ska ut på sin första säsong får vi hoppas! Blev glad av ärligheten i texten, känns äkta och på riktigt. Bravo!

  15. Skantz
    1
    Skantz | 2013-10-18 07:29          

    Du satte ord på vad många känner och tänker. Kör skidor allihopa! Vart är inte det viktiga

  16. kappakomplett
    1
    kappakomplett | 2013-10-17 22:42          

    Snyggt skrivet!

  17. skidkillen
    1
    skidkillen | 2013-10-17 21:23          

    man blev ju inte bara lite sugen nu asså! bra kvällsläsning!

  18. Fred-o
    1
    Fred-o | 2013-10-17 21:20          

    Lyfter på hatten, bra skrivet!

  19. Jp-Mansson
    1
    Jp-Mansson | 2013-10-17 21:16          

    Inspirerande!

  20. Psandersjoo
    1
    Psandersjoo | 2013-10-17 17:23          

    Kul läsning!

  21. skytten
    1
    skytten | 2013-10-17 16:19          

    Bra snack!

  22. StinaSjoegren
    2
    StinaSjoegren | 2013-10-17 15:10          

    Så himla bra skrivet! Klockrent!

  23. Hospoki
    3
    Hospoki | 2013-10-17 14:54          

    Bra skrivet, blev sugen på att göra en fjärde säsong i alperna nu!

  24. naje
    1
    naje | 2013-10-17 14:53          

    Känner exakt likadant just nu

  25. Von_vettet
    1
    Von_vettet | 2013-10-17 14:31          

    Snyggt jobbat! Var faktiskt din säsongar-blogg som fick mig att göra samma resa. Ner till alperna en säsong själv utan någon plan förutom att åka skidor. Och nu har jag svårt att tänka mig en vinter utan någon form av säsong :)

  26. Jibberisch
    2
    Jibberisch | 2013-10-17 13:48          

    Bravisimo!

  27. PNyberg
    5
    PNyberg | 2013-10-17 13:43          

    Ord...Många ord var det i den texten. Orden var bra.

  28. daybreak
    4
    daybreak | 2013-10-17 13:28          

    Word!

  29. Vattendroppe
    12
    Vattendroppe | 2013-10-17 13:02          

    Många pluspoäng! Grym krönika! :)