Krönika: Organisation kostar pengar
Det är drygt två år sedan Svenska Skidförbundet satte igång att organisera svensk slopestyle på allvar. Sedan dess har vi fått se skapandet av Swedish Slopestyle Tour, och åkarna i landslaget syns regelbundet på pallplatser i stora tävlingar, både i och utanför skidförbundsregi. Det går bra nu, som en viss skidåkande rappare hade sagt.
Det är bara en liten detalj som förbryllar mig. Varför är det ingen som sponsrar freeskiing-delen av skidförbundet?
Å ena sidan är det ganska förståeligt – skidåkning är en individuell sport, och särskilt inom den delen som inte innefattar portar och fartdräkt har det alltid varit norm med individuella sponsorer. Ponera att slopestylelandslaget skulle få en gemensam klädsponsor, där dealen är att åkarna som innefattas i ett landslag ska köra i ”landslagsdräkt” i samtliga tävlingar som de ställer upp i som har med FIS att göra. Det låter gans ganska enkelt, men det skulle förmodligen leda till en rackarns massa trassel där de enskilda åkarnas sponsorer plötsligt blir utan exponering i x antal tävlingar under säsongen. Kanske inte världens bästa idé.
På samma sätt är det totalt orealistiskt att alla åkare som får backning av förbundet skulle köra på samma hårdvara – senast en regel som ens påminde om den existerade var när franska alpina landslaget krävde att deras åkare skulle köra på fransktillverkade skidor, och den idén slopades sisådär tusen år innan vik-käpparna ens var påtänkta. Glöm det, alltså.
Å andra sidan tycker jag, i all min lekmannamässighet, att det finns en lucka som kan fyllas, vilket i sin tur skulle kunna generera lite pengar till ett närmast budgetlöst förbund, och exponering till den som står för degen.
Ja, jag pratar om Swedish Slopestyle Tour, hädanefter förkortat till SST.
Och nu till en kort historielektion: Det var en gång, i ett avlångt land en tävling som hette Jib Academy. Den fungerade under flera år som en slangbella som fångade upp de mest talangfulla unga skidåkarna i landet och skickade dem vidare ut i världen mot större parker och ännu mer invecklade railtricks. Samtidigt tilltalade den en bredare målgrupp, alla som deltog var inte nödvändigtvis på väg ut i skidstjärnelivet och det var helt okej.
Snabbfråga: Vilket företag stod bakom Jib Academy?
Jag utgår från att de flesta av er kan komma på det, om inte annat så med lite betänketid.
En snabbfråga till: Nämn några åkare som vunnit Jib Academy?
Nu blev det förmodligen lite svårare, vilket leder till min poäng.
Över tid får ett kringfarande tävlingskoncept (SST, Jib Academy eller för all del megamonstret Dew Tour som dock är stationärt numera) betydligt mer exponering i media och på tävlingsorterna än vad enskilda åkare får. Därför tycker jag det är jättemärkligt att det inte heter ”Sponsornamn” Slopestyle Tour. Tävlingarna kommer det alltid skrivas om, och fotas och filmas på, oavsett vem som kliver överst på pallen. Sponsra en åkare är på ett sätt mer riskabelt (om personen ifråga inte är Oscar Wester eller Jesper Tjäder, eftersom de två verkar vinna precis allt just nu) eftersom exponering då blir avhängig av individuella prestationer. Motargumentet där blir då att det är billigare för företagen att förse x antal duktiga åkare med material och i vissa fall ekonomisk uppbackning, än att sponsra en hel tävlingstour.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tro att den som satsar mest vinner mest. Missförstå mig rätt, jag tycker absolut inte att någon ska sponsra SST på bekostnad av enskilda åkare – det är det sämsta som skulle kunna hända. Däremot tycker jag att det borde finnas nåt företag med tillräckliga ekonomiska muskler i det här landet som ser värdet i att kontinuerligt exponeras i samband med en företeelse som är spektakulär och lyckas få fram idrottare i världsklass, samtidigt som den fortfarande i mångt och mycket är en spontanidrott.
Kalla mig byråkratikramare om ni vill, men ska den här delen av skidåkningen fortsätta organiseras tycker jag att den förtjänar bästa möjliga förutsättningar. Och förutsättningar kostar pengar.
