Lista: 20 skidtermer som alla bör känna till

Skidvärlden kryllar av begrepp och termer, vissa är av största betydelse och andra är oviktiga, och en del betyder till och med samma sak. Freeride reder ut de 20 viktigaste begreppen som kan vara bra att ha koll på nästa gång du ska köpa skidor.

Spann

Alla klassiska skidor har ett spann, det betyder att skidan är böjd nedåt (mot snön) och endast tip och tail har kontakt med underlaget på skidan när den ligger plant. När du ställer dig på skidan pressas den mot underlaget och hela skidan får kontakt med underlaget och tack vare spannet så fördelas trycket jämnare på hela skidan vilket bland annat ger bättre kantgrepp och stabilitet.

Rocker

Rocker betyder att skidan har ett omvänt spann, alltså att den är böjd uppåt, kallas också för reversed camber. Det finns en uppsjö av olika typer av rockerprofiler med allt från fullrocker, där hela skidan är böjd som en banan och endast delen under pjäxan har snökontakt, till tiprocker/earlyrise som i princip är en lite längre böj på skidans nos. Kortfattat så gör rocker en skida lekfull och lättsvängd med en viss bekostnad på stabiliteten. Oftast så har moderna skidor en väl avvägd mix av både spann och rocker för att ge önskade egenskaper.

Midjemått

Midjemåttet, eller måttet under foten/pjäxan som det också beskrivs som (skidans smalaste del), är vanligtvis det första vi kollar efter när det är dags för nya skidor och det anges i regel i millimeter. Ofta finns måttet beskrivet redan i modellens namn, exempelvis Head Kore 105, vilket också talar för hur angelägen information detta är. Enkelt förklarat så mäter en allmountainskida idag runt 100 millimeter under foten, smalare skidor ger bättre pistegenskaper och bredare skidor ger bättre offpistegenskaper.

Radie

Skidnördarnas favoritord. Radie, svängradie, skärning eller sidecut – kärt barn har många namn. Detta är den enkla beteckning för hur mycket en skida svänger när den kantas. Rent teoretiskt så skulle ett par skidor tids nog bilda en cirkel om de var tillräckligt långa, och radien är sträckan från cirkelns ytterkant in till cirkelns mitt, klassisk matematik med andra ord. I praktiken innebär en kort radie snabba svängar och en lång radie stora svängar. Vissa skidor har också olika radie på olika delar av skidan för att bli mer mångsidiga.

Carving

Har skidorna en radie är det ett par carvingsskidor, kort och gott. Detta måste vara den mest inarbetade skidtermen sedan 30 år tillbaka när timglasskidan (som det då kallades) lanserades på det glada 90-talet. Detta betyder att skidan är som smalast under foten och bredare i tip och tail vilket gör att skidan får en svängradie och börjar svänga när den kantställs. Idag är detta standard och finns på alla skidor med undantag för vissa feta offpist skidor som har omvänd skärning, det vill säga, skidan är som bredast under foten istället för tvärtom.

Monteringspunkt

Skidans monteringspunkt är en skidterm som i många fall går obemärkt förbi vilket är lite konstigt, för detta är något som kan göra stor skillnad. Monteringspunkten (benäms ibland som ”stance”) är helt enkelt vart på skidan dina bindningar monteras. Oftast finns det en rekommenderad monteringspunkt som är några centimeter bakom skidans mitt. Monteras bindningen längre bak får du i regel en lugnare ingång i svängen men en desto kraftigare skjuts ut ur svängen och monterar du bindningen längre fram blir effekten den motsatta, det vill säga snabb in i sväng och långsam ut ur sväng. Parkskidor monteras oftast mitt på skidan, alltså mittmonterad, vilken gör att det går enklare att åka baklänges och snurra med skidorna i luften.

Twintip

Twintip innebär att både skidans tip och tail är böjda uppåt vilket gör att det går att åka baklänges. Till en början var detta en teknik som i endast fanns på parkskidor men idag har många olika typer av skidor twintip vilket exempelvis också gör skidan mer lättsvängd i lössnö.

Tip

Skidans främre del som alltid är böjd uppåt. Kallas också ofta för nos eller skidspets.

Tail

Skidans bakre del som kan vara antingen helt platt (flat tail), böjd uppåt (twintip) eller någonstans där mitt emellan.

Swallowtail

Swallowtail betyder att skidans tail är kluven itu vilket ger en bakdel som påminner om en fiskstjärt, därför går denna teknik också under namnet fishtail. Detta är en ytterst sällsynt konstruktion som är hämtad från surf och snowboardvärlden. Tanken med denna teknik skiljer sig åt, men enligt vissa tillverkare gör en swallowtail det möjligt att åka på kortare skidor utan att tappa flyt, huruvida det fungerar eller ej låter vi vara osagt, men en swallowtail drar definitivt blickarna till sig.

Brätte

Skidans bredaste del som oftast sitter strax innan skidspetsen.

Taper

Taper har med skidans brätte att göra. När den bredaste delen på skidan är placerad närmare bindningen, vilket gör att skidan får en lång avsmalnande nos, kallas det för taper (kombineras allt som oftast med rocker). I praktiken ger det en kortare svängradie och en behändig nos som flyter bättre i lössnö.

Belag

Belag är det du har under skidorna. Det är i regel ingen nämnvärd skillnad på belag mellan olika skidor utan det handlar mer om hur du tar hand om dina belag, se mer om hur du lagar belag samt hur du vallar dina skidor. Dok så har det på senare tid kommit vallafria belag som ska vara helt underhållsfria och dessutom starkare än vanliga belag, hur det fungerar låter vi vara osagt.

Flex

Flex = hur hård/styv en skida är i längsled. Enkelt förklarat så är hårda skidor stabila och gillar fart medan mjuka skidor är mer lättsvängda men kan bli oroliga när det går för fort. För tyngre åkare är en hård skida oftast att föredra. Det finns många olika varianter av flex som ska gynna olika typer av åkning, en skida kan till exempel ha olika flex fram, i bak och i mitten. Ibland förekommer det skalor som förklarar en skidas flex, men kom ihåg att detta är tillverkarnas egna begrepp och det finns inget standard som mäter en skidas flex.

Vridstyvhet

Vridstyvhet = hur hård/styv en skida är i sidled, kallas också torsion. En vridstyv skida är nästan alltid att föredra då det i regel ger bättre grepp och lugnare åkning, speciellt när det går fort. Undantaget är absoluta nybörjare som oftast får ut mer av en mjukare skida.

Metallförstärkning

På senare år har det experimenterats hejvilt med olika metallförstärkningar i skidorna. Målsättningen är styvare och stabilare skidor som inte väger allt för mycket. Exempel på olika metallförstärkningar är titanal eller aluminium. Denna teknik appliceras i regel på pistskidor och allmountainskidor medan bredare friåkningsskidor oftast kostrueras utan metall.

Topsheet

Skidans övre lager där grafiken finns. Fyller ingen nämnvärd funktion för skidans prestanda men det är nödvändigt för att det inte ska komma in fukt. Det finns i olika strukturer och varianter för en skidas topsheet beroende på smak och tycke.

Sandwich

Sandwichkonstruktion är en teknik som innebär att skidan konstrueras lager på lager med plast (sidewalls) mellan topsheet och stålkant/belag, därav namnet. Denna typ av konstruktion anses enligt tillverkarna ge en starkare och mer vridstyv skida, men också något tyngre än en cap-konstruerad skida (se nedan).

Cap

Cap-konstruktion innebär att skidans topsheet går hela vägen ned till stålkanten och på detta viset förseglar träkärnan mot fukt. Detta ger en lätt skida som inte är fullt lika tålig och vridstyv som en skida med sandwichkonstruktion.

Semi-cap

Det finns också något som kallas semi-cap som helt enkelt är en blandning av cap- och sandwichkonstruktion där skidan konstrueras med det sistnämna under foten och det förstnämna i tip och tail.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.