Mt Baker – Heaven and Hell

Otillgängliga puderhål är attraktiv vara. Mt Baker i delstaten Washington i Amerikas nordvästra hörn, hör till de absolut mest mytiska puderspotsen de senaste vintrarna. Freeride testade ortens offpistindex.

Mount Baker en ovanligt solig morgon. Årssnittet på 16 meter snö faller inte från klarblå himmel.

Terrängen i Mt Baker är en underbar lekstuga med brant skog, tighta rännor, pillows, stora klippor och feta åk. Lägg till en årlig snömängd på cirka 16 meter så är det lätt att förstå varför lokala knäböjaren Adam U har gjort säsong efter säsong i Mt Baker. Under våra två första dagarna ökar snöbasen med över 30 cm och sen ser vi knappt solen på två veckor på grund av all snö.

Adam kallar Mt Baker för världens bästa och sämsta skidområde. Förklaringen är att ortens läge längst upp i bergskedjan North Cascades, en timme från Stilla Havskusten, innebär att all nederbörd tyvärr inte är snö. Att vara våt som en hund 2 januari när siktet är inställt på puder är inte superlattjo! Men så snart som nästa dag är vi tillbaka i himmelriket då temperaturen har sjunkit under natten och levererat några decimeter snö av prima kvalitet.

Vägen upp till Mount Baker gör allt för att stegra förväntningarna. Hur mycket snö kommer detta att vara när vi kommer upp?

Duncan med familj, som driver Mt Baker, har en liberal offpistpolitik. I princip får all terräng köras, förutsatt att du har lavinutrustning (transceiver, sond, spade och ryggsäck) och minst en kompis att åka med. Sköter du dig inte kan det dock hända att Dean plockar dig! Dean är en under cover skidpolis förklädd som en 45-årig före detta cirkusartist med hockeyfrilla och redneck-attityd. Att hålla sig väl med honom är att rekommendera, för bakom attityden döljer sig ett hjärta av guld och tillsammans med honom får vi uppleva mycket av den fina åkning som Mt Baker bjuder på.

Daniel Furberg i typisk Mount Baker-terräng; brant och lagom många träd

Det gäller att hålla lite avstånd till träden och se upp för så kallade tree-wells, hål som bildas precis runt träden där det inte kommer någon snö.

Det mesta av åkningen i Mount Baker delar gärna Adam, Dean och deras kompisar med sig av. Men ett visst skogsåk är jag förbjuden att ge några detaljer om. För Dean är denna pärla helig och han har svurit att om jag avslöjar detta åk är sätter han sig på första bästa flyg över Atlanten, letar upp mig, bryter mina ben och matar mig med dem. Med Dean tar jag det säkra före det osäkra och säger inget mera.

Hängstället Graham’s nere i dalen. Regn här är nästan lika vanligt som snö på berget.

Skidsystemet består av tio liftar, 31 pister och otaliga offpiståk med en maximal fallhöjd på omkring 460 meter. Chair 5 blir snabbt en favorit med systemets mest effektiva åkning, korta rännor och klippor i varierande storlek. Daniel Furberg passar på att testa de lite större klipporna och andra gången han kör en 10 plus (i meter alltså) flyger han för långt, landar platt och sätter knäet i ögat med sjukhusbesök, hjärnskakning och några dagars vila som följd.

Mount Baker, only for the brave.

Vi utgår mycket från Chair 8. Här finns flera fina alternativ, ett är att följa en hög travers som leder oss ovanför Chair 5 eller vidare mot spännande åkning neremot The Canyon. Ett annat alternativ från Chair 8 är att hika, vilket är att rekommendera då den längre och ihållande åkningen bara nås genom att traska. Från toppen av liften går en bootpack och där den delar sig leder den högra stigen oss på cirka 20 minuter till ett område som kallas Hemisphere. Här är det fullt med roliga rollovers ner mot The Canyon. Den vänstra, som är en längre hike på uppåt 40 minuter, tar oss upp efter Shuksan Arm som är len ång kam. Från Shuksan Arm bjuds det på Alaskaliknande spines och stora öppna ytor plus en massa mera gött. Tyvärr kan vi inte utforska alltför mycket av detta område på grund av luriga lavinförhållande och dålig sikt orsakad av dumpande snö.
Vad mer? Jo, under Chair 1 finns nog den brantaste och mest exponerade åkningen i systemet. Där finns korta chutes som får det att kittla i magen och rolig skogsåkning.

Daniel Furberg på väg mot Chair 5, ett säkert kort för kul åkning.

Christian Björk rockar i Mount Bakers fantastiska offpist. Sändare och en kompis är allt som krävs för att få köra.

Mt Baker är ett litet skidområde med en härlig stämning som dock kan vara lite rå ibland men det är det bara att finna sig i. Det är mer regel än undantag att det häcklas från liftarna och hasande snowboardåkare är inte överdrivet populära. Många gånger skanderas ”Rip it don’t slip it!” när någon har tagit sig vatten över huvudet och åker på tvärsan ner. Det var nog därför jag fick en extra applåd och asgarv från liften då jag eggad av ”Stop sucking do something cool!” ställde skidspetsarna i fallinjen i en skogsränna, och just i den kritiska högersvängen uppfattar att en snowboardåkare är på väg att hasa in i rännan. Jag som redan ligger på sväng, trycker lite extra för att inte kollidera vilket resulterar i att jag fullkomligt sprejar killen med snö.

Per Jonsson sträcker på benen efter en lång flygresa från Sverige.

För den som gillar stock och sten i branta backar inbäddat i några meter snö är Mount Baker ett bra tips.

Dagarna i Mt Baker förflyter snabbt, de följer samma mönster, vi pumpar puder, hikar, traverserar och åker linjer. Åkningen är inte lika tillrättalagd som i Europa, men skidåkarlivet är enkelt och okomplicerat! Vi stiger upp, åker bilen upp till backen, åker skidor, avslutar med ett par öl uppe i the Tap Room (afterski i övre lodgen), ner från berget, middag. Om vi slår på stort drar vi till Grahams för en burgare, Milanos för en pasta, eller åker ner till bensinmacken för att kolla Internet. Kvällarna avslutas oftast tidigt. För även om det inte är jättemycket folk i Mt Baker så är de som är på plats ivriga på att lägga första spår. Till slut är det dags för oss att lämna detta himmelrike, rulla ner till Bellingham och hyra ytterligare en bil för att fortsätta färden norrut mot nya äventyr i Kanada.

Daniel Furberg efter att ha testat hur det är att hoppa tio meter till plattlandning.