Per Spett – Skägg och Råladd

Äldst, 3 OS, malmarbetare, landslagsman, skägg, solidarisk skattebetalare och den PR-mässigt mest underskattade skidåkaren. Möt Per Spett när han återigen står på start i WC-premiären.

Snön börjar värmas upp av vårsolen. Likt barn i en lekpark har friåkare och andra lösdrivare samlats runt Mårtensbrant på Åreskutan. Någon FWT-vinnare glider förbi. Men blickarna riktas mot mannen i skägg som gjort en lite kick på hängdrivan. Plötsligt slängs kroppen ut i en lång bakåtvolt med handpåläggning. När resten av oss drällt med bollen, skickar denna skidåkare ett stenhårt skott i krysset.
– Jo, jag var nervös, erkänner Per Spett när vi pratas vid under försäsongens träningsläger i Åre.
– Hoppet i sig är inget att orda om, men Mårtensbrant har en otäck miljö med farliga klippor där jag helst avstår en krasch.

Den 13 december ställer sig åter Kirunasonen på start i WC-premiären, puckel, i finska Ruka. Ett mer oväntat beslut om man är äldst i världscupen och har långt till nästa OS, men inte för Per.
– Det kan bli ett fjärde OS. Grunden till att jag fortsätter är att jag älskar skidåkning. Samtidigt känner jag att jag har mer att ge. När det stämmer är jag där uppe i topp, men det gäller att höja lägsta-nivån i mästerskap och leverera i alla åk, vilket jag inte riktigt gjort tidigare, säger 29-åringen inför den stundande WC-premiären.

Nytt för i år är att svenska och norska landslaget ingått ett långtgående samarbete. Den meriterande tränaren Lasse Fahlén, närmast från USA, ska få igång de bägge landslagen.
– Kostnaden för Lasse delar Norge och vi på. Sedan har vi gemensamma träningsläger som här i Åre. I början av sommaren var det två kortare läger i Norska Folgefonna och under hösten har vi varit i Zermatt och Kaprun. Träningen i sig är lika. Skillnaden i år är att vi koncentrerar oss mer åt en detalj i taget, säger Per om det nya landslaget.
Nytt för i år är inte bara träningskonstellationen, bedömningsprocenten har också ändrats.
– Tidigare var bedömningen 50% teknik, 25% hopp och 25% tid. I år är bedömningen 60% teknik, 20% hopp och 20% tid. Jag tror den nya bedömningen kommer passa mig bra då jag ser mig som en komplett puckelåkare. Jag har inte den bästa tekniken, men när jag kör ser det hårt och tufft ut, berättar Kirunasonen.

….och hoppen
– Målet är att gå stort på första hoppet för att få en WTF (What The Fuck)-faktor. Sedan avsluta med en fet framåtvolt på avslutande hoppet. Jag har inte kört med truckdrivergrabb de senaste 2 åren. Mycket på grund av att när jag kör utan grab kan jag komma in mindre precist till hoppet och öka möjligheterna till en bättre åktid utan några större poängtapp på hoppet.

I sommar har Per tänkt mer på LKABs tågtrafik än skidåkning.
– En vanlig sommar gör jag cirka 1000 stycken vattenhopp. Denna sommar har det varit oklart med sponsorer, men främst har jag behövt ta en mental vila från skidåkningen. I år har det endast blivit en dag vattenhopp.

”Han vill ju alltid ladda när man åker. Det är en perfekt kille som man vill ha i sitt skidcrew” – Henrik Windstedt

I slutet av januari samlas alla freestyle grenar både i skidor och snowboard under samma tak under VM i Kreischberg, ett PR-mässigt genidrag.
– Sportsligt är VM det stora målet i år. Men om det går bra i WC, så planerar jag att köra de flesta tävlingarna. Det känns som en puckeltrend är under uppgående. I Europa känns det som intresset ökar och vi ser en tillströmning av åkare från det gamla puckellandet Finland.

Tyvärr får vi inte se någon WC puckel i Åre eller Norge i år.
– När vi körde i Åre sa vi att detta skulle vara ett nytt Deer Valley. Den amerikanska orten är en favorit på allt; backe, publik, show och prispengar. Deer Valley är alltid Deer Valley, men Åre fick ett fantastiskt omdöme av åkarna. Jag har svårt att förstå att inte fler sponsorer gått in så att tävlingarna i Åre blir av. Det hade varit ett bra sammanhang med bra TV-siffror för sponsorerna att synas i, säger Spett som varit i alla världens puckelpistbackar.

Det ändrade bedömningssystemet gör gällande att puckel är en sport som är mottaglig för förändringar. Vad kan vi vänta i framtiden?
– Det pratas om att hoppen blir friare. Det kan innebära att transition ändras och att man bygger större hopp. Samtidigt är tjusningen i puckel den svåra terrängen, där en 2 meter för lång landning kan innebära pannkaka. Puckel är både en idrott och en show, det får man inte glömma. Jag tror att det inom en snar framtid kommer att bli tillåtet med dubbla bakåtvolter.

Just dubbla bakåtvolter är något vi såg Per göra förra året i Project 666.
– Det var min nya tränare David Kantermo som kom med idén, 6 bakåtvolter på 6 månader i 6 olika miljöer. Jag vet att det är något jag kan och tekniskt är det inte så svårt. Jag gjorde det bland annat i ett freestylehopp, backcountry och i puckeln.

En bakåtvolt som väckte stor uppmärksamhet var den utför östra ravinen i Åre, ett dropp på 20 meter.
– Det var inte första gången. En blåsig dag vandrade jag upp tillsammans med systrarna Julia och Evelina Nilsson. Förhållandena var bra, så det var bara att köra. Det är det största jag droppat. Att slänga iväg en bakåtvolt gör det egentligen lättare, för då har man något att tänka på. Stor respekt för dem som droppar stort, men som skidåkare ska man sätta landningen.

Per Spett är en av de få kvarvarande skidåkarna som förvaltar arvet av Jesper Rönnbäck och Free Radicals 1. Skitig Rock ´n roll skidåkning, så långt ifrån Skiers Accredited och tennisveckor i Båstad man kan komma.
– Arvet betyder mycket. Det handlar om att maximera skidåkningen, att i grupp hitta hopp, lek och skidglädje. I Kiruna var vi 20 stycken puckelåkare där begränsningarna i Luossabacken gav upphov till kreativitet. Det blev mycket friåkning och bygga hopp. Flera i klubben blev framgångsrika skidåkare.

”Attityden som gällde var att vara häftig. Vi pushade oss själva till max jämt”

“Man viker inte ner sig”

Som många på den tiden beskriver Per det som att han föddes med skidorna på sig, med Lookbindningen dragen i botten och ett halvt varv tillbaka.
– Så fort man kunde stå satte föräldrarna en på tomten med någon typ av skida under fötterna.
Att lotten föll på just puckelpist är inte så konstigt om man kommer ifrån Kiruna. Generation efter generation har gruvstaden levererat puckelpiståkare av högsta kvalitét. Den mest prominenta är självklart Jesper Rönnbäck men innan honom anlade bland andra Jörgen Pääjärvi vägen som så många skidåkare skulle välja. Den kortvuxne Per framhåller dock de äldre tuffa grabbarna som inspirationen till att han skulle spendera lejonparten av sin ungdom bland pucklar och hopp.
– Man ville ju hänga med det tuffaste gänget och dom åkte puckel. Jonte och Olle Daunfeldt, Patrik “Patte” Nyberg, Erik Eriksson och dom, säger Per och minns tillbaka.

Just de personerna han nämner är inte vilka som helst. Jonte och Olle skulle senare bli landslagsåkare i puckelpist. Patte var under en tid bäst i Sverige på att hoppa och spåddes en lysande karriär tills han gav sponsorerna fingret i tidens anda. Nu hittar ni honom i coachrock för bland andra Jesper Tjäder, Oscar Wester och Henrik Harlaut i det svenska landslaget. Att vara omgiven av duktiga åkare samt ha en norrländsk prägel som är svår att undvika om man är född norr om polcirkeln och verkar vara ett bra recept på att bli talangfull. Per Spetts årskull och skidkamrater rymmer bland andra Jesper Björnlund och Niklas Karlström. Attityden på den tiden hade nog inte klassats som ok i dagens mer finkänsliga Sverige. Vika ner sig var en ickefråga.
–  Attityden som gällde var att vara häftig. Vi pushade oss själva till max jämt. Man ville vara tuffast, coolast och starkast. Så blir det när man är flera stycken duktiga åkare i kidsåldern, man vek inte ner sig, säger Per med en fullkomlig ärlighet i rösten.

– Backen var öppen fem eller sex dagar i veckan och vi var där innan öppning varje dag. Vi fick hjälp av pistmaskinsförarna för dom såg hur peppade vi var. Vi fick sitta i maskinen och vara med och bygga hopp innan öppning. Sen kunde vi efter det göra hundra åk på en dag, minns Per.

Med 3 OS, feta bakåtvolter och ett coolt skäggigt attribut har Per skidsveriges mest underskattade PR-värde. Där sponsorer på ett fatalt sätt inte förstått hur man ska använda Pers kapital.
– Jo, jag kan känna att jag är underskattad på den punkten. Felet ligger både hos mig själv och hos sponsorerna, kanske är det självvalt. Dagens media är intensiv och det krävs mycket aktivitet. Efter tjat har jag FB, men jag tillbringar hellre en timme med mina vänner istället för en timme framför datorn, där inget finns för mig, säger Per och ler.
En av Pers sponsorer är skidmärket Extrem.
– Jag har 4 par puckelskidor gjorda för mig i år. Det är Extrem som gör dem och det finns ingen annan tillverkare bakom dem. På skidorna sitter självfallet Look pivot bindningar. Vi puckelåkare har inte speciella läger för att bara testa ut utrustning som de alpina åkarna, i vår sport är det inte lika viktigt. Men för i år har jag gjort nya pjäxjusteringar i ett par Dalbello Krypton Fusion, menar den kraftfulle åkaren.
För att få livet att gå runt som puckelåkare måste Per dryga ut kassan hos LKAB. När andra skidåkare flyr skattesedeln till Monaco ställer Per upp för staten. Det innebär att Per bidrar till det som de andra skidåkarna parasiterar på. Men Per är ödmjuk inför teorin att han betalar för andra skidåkare.
– Jag har själv fått bidrag i form av SOK-stöd. Faktum är att min ekonomiska situation blev bättre när jag blev av med SOK-stödet. Många tyckte det var konstigt att jag blev av med SOK-stödet när jag var bäst i Sverige. Men jag förstår de riktlinjer SOK har. Nu känns det bra att betala tillbaka via skatten. När man blir äldre förstår man vad som betyder något här i livet, avslutar Per och tankarna flyger iväg till den stundande världscupspremiären.

”Hans föräldrar hade ekonomiköpt alldeles för stora pjäxor som nog var större än dom han har idag. Han såg ut som ett stort L när han åkte omkring” – Jesper Björnlund

Röster om Per Spett

Jesper Björnlund:
Per är en av mina äldsta kompisar och han är vansinnigt hjälpsam. Vi kan ju bråka ganska mycket men det känns som att man bråkar med någon i familjen. Det är grymt kul att åka med honom för man vet aldrig vad som kommer att hända. Jag minns speciellt en dag för ungefär fyra år sedan. Vi var vid jibbklipporna i Åre och helt plötsligt stod Per ovanför en annan sten högre upp och skulle hoppa över hela skiten. Ingen har någonsin gjort det innan och det var genomslag i landningen. Per hoppade över allting och landade bra men det var ju som sagt genomslag så han gick över styret. Pisten börjar redan efter 10 meter där så han tomahawkade som en vante ut på den stenhårda pisten. Men det är så det är med Per, man vet aldrig vad som skall komma när man åker med honom. Jag har inte sett någon ta sådana slammar som Per har, men med honom är det som att han bara får snö i skägget. Borstar av sig och kör vidare. Hade jag kraschat ut i pisten som han gjorde den dagen hade jag legat kvar där än idag. Sen måste jag berätta om hans frilla han hade förut. Han hade sån sjuuuukt frisyr. Han var ju DJ och spelade i Kiruna och hade rakat huvudet i schackrutor. Han hade stubb i schackrutor med en Tin-Tinlugg. Sen måste jag också berätta om hans pjäxor när han gick i sjuan. Hans föräldrar hade ekonomiköpt alldeles för stora pjäxor som nog var större än dom han har idag. Han såg ut som ett stort L när han åkte omkring.

Henrik Windstedt:
Första gången jag träffade Per var under SM i puckel i Kungsberget. Jag är osäker på vilket år men det kan ha varit 97, 98 någon gång. Jag stod i liften med Erik Eriksson från Kiruna och vi ser Per i puckeln genom skogen hur han försöker göra en dubbel bakåt. Efter första volten öppnar han upp och från vår vinkel ser det ut som att han landar rätt på huvudet. Erik börjar skratta “han psyka, han psyka. Man ska aldrig psyka på en dubbel”. Det var första gången jag mötte Per Spett. Han är ju jävligt skön och framförallt driftig. Han drar ju ihop projekt hela tiden och det ska han fan ha alltså. Gränsfallet, hockey i Åre, nyårsfester, det är Per som fixar. Han är jävligt bra på det sättet asså. Han vill ju alltid ladda när man åker. Det är sällan eller aldrig jag åkt med honom som han inte laddar. Han kanske är hemma då eller så kör han bara. Jag vet inte. Det är ju jävligt starkt av honom. Det är en perfekt kille man vill ha i sitt skidcrew.

Text: Petter Berggren
Foto: Petter Berggren