Ramundberget – puderhålan vid vägs ände

Ramundberget är en klassisk skidort som tar vid där vägen tar slut. Här faller stora mängder snö varje vinter, vilket givetvis bäddar för fantastisk friåkning. Men vad finns mer i Ramundberget? Freeride har besökt denna charmiga puderhåla för en heltäckande skidsemester.

Ramundberget är en fascinerande skidort i Härjedalen som är belägen där väg 533 slutar. Denna skidorts geografiska position är gynnsam för snöfall och här faller av den anledningen betydligt mer snö än i övriga Funäsfjällen. Faktum är att detta är en av Sveriges i särklass mest snösäkra skidanläggning.

Snö finns det med andra ord gott om i Ramundberget. Men vad finns det mer här? Under tre dagar ska vi försöka reda ut vad som egentligen är det bästa med Ramundberget. Är det bara det vita guldet som lockar eller finns här något mer?

Dag 1: Puderjakt i Osthang

Klockan är nio på morgonen och vi befinner oss inne på butiken Osthang i Ramundberget. Sällskapet för dagen består av Mathias Pedersen och Maja Palm, båda bofasta i området, samt Rickard Bergstedt som driver butiken som vi befinner oss i. Målsättningen denna dag är puder och inget annat, och det är också därför vi befinner oss i Osthang som är Ramundberget ostligaste utpost.

Osthang är förknippat med lössnö. Men detta har länge varit en relativt öde plats bestående av en enslig värmestuga och en långsam sittlift utan fotstöd dit endast de allra mest inbitna puderjägarna hittat. Men sedan Rickard och hans bror Henrik öppnade upp butiken med samma namn som platsen under 2014 så har pulsen stigit ordentligt i området.

Vi beger oss upp med Osthangsbanan som nu också utrustats med fotstöd sedan några år tillbaka. Här finns gott om tid att planera kommande åk, den går nämligen fortfarande exakt lika långsamt som den alltid gjort. Den pålästa besökaren i Ramundberg vet att det finns gott om offpiståk i detta område så som Rännorna, Kvarnbäcken, Fäbodåket och Grytan (som till och med fått en egen restaurang namngiven efter sig).

Valet faller på det sistnämnda området, dock inte restaurangen, och därför hoppar vi av liften och beger oss direkt åt höger sett uppifrån. Efter några minuters stakning är vi framme vid Grytan som enkelt skulle kunna beskrivas som ett stort öppet fält mellan bergstopparna följt av gles björkskog. Själva Grytan är vindpinad av den senaste tidens kraftiga vindar men skogen under, med fallinje i ostlig riktning, har fångat upp snön som drivit in från väst.

Detta är ingen slump. Vindarna från Atlanten tar med sig ny snö och förflyttar redan befintlig snö. Och att snön allt som oftast hamnar i skogen i Osthang har skidåkare känt till sedan urminnes tider.

Denna förmiddag är ingen undantag och vi leker i timtal i den fluffiga snön i skogen. Varje åk blir som en egen skattjakt där vi letar små formationer, öppningar och branter i skogen. Trots att vi alla har åkt här otaliga gånger så finns ändå alltid något nytt att upptäcka.

– Fan, vad fin snön är! Säger Mathias något förvånad, trots att vi alla redan visste att det skulle vara fint.

För så är det, det är i regel alltid fin snö i Osthang i Ramundberget, med förutsättningarna att du gillar lössnö. Faktum är att om någon mot förmodan skulle komma med ett erbjudande i stil med: ”Du får en miljon kronor om du ger mig två decimeter liftburet orört puder imorgon”, så skulle jag på riktigt bege mig till Osthang i Ramundberget. Chansen att hitta orörd snö här är enligt mina erfarenheter bättre än på någon annan plats som jag varit på.

”Om någon mot förmodan skulle komma med ett erbjudande i stil med: ”Du får en miljon kronor om du ger mig två decimeter liftburet orört puder imorgon”, så skulle jag på riktigt bege mig till Osthang i Ramundberget.”

Tids nog blir vi så pass hungriga att vi väljer att prioritera mat framför ymniga skogsåk. Glada och snöiga beger vi oss till landmärket Restaurang Tusen, som mycket riktigt ligger på 1000 meters höjd över havet, och avnjuter en välförtjänt och lika välsmakande lunch samtidigt som vi har det så där förbaskat trevligt som man bara har det i fjällvärlden.

Dag 2: Skidlärarsvängar i pisten

Dag två i Ramundberget tar sin början vid stolsliften Fjällgårdsbanan som invigdes 2013. I jämförelse med stolsliften i Osthang känns Fjällgårdsbanan hypermodern trots att den snart har tio år på nacken. På fyra minuter står jag uppe på toppen av Ramundbergets skidområde och jag möter upp mitt sällskap för dagen, Ida Holmer, som är bosatt i Funäsfjällen sedan flera år tillbaka.

Ida är utbildad skidlärare och är fortfarande aktiv inom sin yrkeskategori och vår målsättning för dagen är att genomföra ett gäng prestigelösa skidlärarsvängar i några av Ramundbergets 42 markerade nedfarter.

Vi börjar beta av bergets preparerade terräng och kan snabbt konstatera följande; alla som drömmer om räfflade salsgolv och benhård råcarving bör hålla sig borta från Ramundberget, det finns flera andra anläggningar på samma liftkort i Funäsfjällen som fyller de kriterierna bättre. Vi kan också snabbt konstatera att alla som befinner sig i anläggningen idag och innehar skidor med ett midjemått under decimetern kommer att få det tufft. Det är med andra ord fullt av lössnö även i pisten.

– Det är svårt att ligga på skär, skidorna kör fast i snön! Förklarar Ida och skrattar när jag ber henne lägga en carvingsväng framför kameran.

Classic Ramundberget. Det är snö överallt. Och trots att solen går att skymta titt som tätt så faller lätta fluffiga flingor fortfarande från skyn. Det är som att berget talar till oss och berättar att det är puder som gäller på detta fjäll och inget annat. Faktum är att i skrivande stund, tidig februari 2022, så är det endast Riksgränsen som har mer snö än Ramundberget i hela Sverige.

”I takt med att andra skidorter på samma breddgrader stoltserar med nya gigantiska snösystem så kvarstår det faktum att det inte var längesedan som Ramundberget köpte in sin första snökanon”

Det är fascinerande att denna skidort vid vägs ände får sådana enorma mängder snö. I takt med att andra skidorter på samma breddgrader stoltserar med nya gigantiska snösystem så kvarstår det faktum att det inte var längesedan som Ramundberget köpte in sin allra första snökanon och att majoriteten av skidområdet inte är behov att något annat än natursnö.

Nåja, vi klagar inte på snön utan njuter till fullo av det mjuka underlaget som tillsammans med utsikten över det smäktande fjällandskapet gör detta till en dag att minnas. Dagen avslutas på rutinmässigt Ramundberget-manér strosandes och titt-shoppandes inne på lika Topsport innan vi slänger av oss pjäxorna och ger fötterna lite uppskattad pudervila.

Dag 3: Full fart på Mickelinas genväg

Sista dagen i Ramundberget spenderas tillsammans med min dotter som är sex fyllda år. Snön öser ned och det är allt annat än hårt i backen och även hon förstår att det är skogen som är mest intressant en dag som denna.

Vi kör varv efter varv på skogsvägen Mickelinas genväg, som är namngiven efter Ramundbergets maskot, och vidare ned i ravinen för att slutligen komma tillbaka till Fjällgårdsbanan och därmed börja om och göra samma sak en gång till:
– Pappa, du har snö i skägget, konstaterar min dotter i liften och ser lite fundersam ut.

Sedan drar vi in i skogen igen och repeterar samma åk som tidigare bland fjällbjörkar och frysta fjällbäckar. Och så håller vi på tills liften stänger och benen inte bär längre. Därefter sätter vi punkt för den här skiddagen och skidar tillsammans bort till bilen som är täckt av snö som fallit under dagen, trötta men glada.

Sammanfattningsvis är Ramundberget en underbar skidort och mängden snö är utan tvekan det mest anmärkningsvärda på denna plats. Men nog finns det mycket mer än bara… snö (även om det inte är så bara). Ramundberget skulle kunna beskrivas som en lyxigare variant av den fiktiva skidorten Svartlien i kultserien Pistvakt. Ramundberget känns genuint och skickligt paketerat i en bra och mysig förpackning. Snön i skidsystemet, maten på restaurangerna och personerna som vistas här är av den äkta varan, och att skidorten ligger vid vägs ände ramar in den charmiga bilden av glesbygdsromantik i sin bästa form.

Tack för den här gången Ramundberget, vi ses nog väldigt snart igen!

Kort fakta Ramundberget:

  • Antal liftar: 7 släpliftar, 2 stolsliftar och 1 rullband
  • Antal nedfarter: 42 varav 3 dubbelsvarta, 10 svarta, 14 röda, 11 blå och 5 gröna
  • Högsta fallhöjd: 300 meter
  • Längsta nedfart: 1650 meter

Missa inte:

  1. Restaurang Tusen är väl värt ett besök, för att äta eller titta på.
  2. Osthang, både butiken och backarna/skogen.
  3. Skogsparken i Västhang är ofta uppkörd men är riktigt rolig ändå med urglesad skog och byggda features.
Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.