SVENSKT MEDALJREGN I SILVRETTA MONTAFON

Teaser: Cody Bramwell I princip klar för touren, och Carl Renvall gör comeback med råge. Idag var det återigen dags för de tävlande på Freeride World Qualifier att göra upp i en av de högst rankade tävlingarna. Vi befinner oss i Silvretta Montafon bland sol, taggade åkare och oförlåtande klippor.

– Det här är åket är sprängfyllt av no fall zones, man vill inte krascha här, Carl Renvall.

Den fyrstjärninga tävlingen i Silvretta Montafon är ansedd som en av de bäst uppstyrda av alla FWQ-tävlingar på hela året. Eventet livesänds av ett kameracrew som faktiskt, trots alla ‘yeew’ och ‘yeah dude’ håller hög kvalitet. Det är väl inget konstigt i sig, men ändock oväntat med tanke på att hela friåknings-scenen är såpass loose som den är.

Den svenska representationen på dagens tävling var gles i jämförelse med den 4* i Les Arcs för två veckor sedan, men att ändå ha fyra svenskar på plats får ändå anses som bra representation med tanke på hur svårt det är att ta sig in på den här tävlingen. Sen har vi ju halvsvennen Carl Renvall också, och Moa Wärvik som ändå in i den absolut sista minuten hoppades på att få knipa en åtråvärd reservplats.

Startande svenskar:

Bräda:
Cody Bramwell
Adam Björk

Skidor herr:
Carl Renvall (ish)
Hugo Scharl

Skidor dam:
Sofie Gidlund
Caroline Strömberg

Carl Renvall letade sig ner i facet och droppade in i dödsdömda coluirer med bravur. Ett tag svalde nog halva publiken tungan när han, tre meter efter att ha landat sitt drop in i en ränna, bokstavligt talat slickar en klippa på hans högra sida för att få rätt kurs ut och således överleva åket:
– Det var SJUKT mycket G-krafter i det där åket. Det var svårt att hålla ihop, men satan vad skönt att man tog sig ner, sade han efteråt. 

En okänd fransman tog ett drop, fick framåtlut men höll sig på skidorna. Det kanske låter lagom och lyckligt, om det inte vore för den massiva klippväggen som han närmade sig med en olustig fart. Pang sa det, och som en ragdoll kastades hans arma kropp upp i luften från smällen av bergsväggen inför en knäpptyst publik. Han tumlade över klippor och ner i botten, låg still ett tag, och reste sig sedan upp och åkte ner på en skida. Tävlingen rullar vidare, men med en aningen dystare och mer spänd stämning.

Hugo Scharl gillar att gå stort, och det visade han tydliga exempel på när han skickade “hollywoodklippan” i full fart och vred runt en 360. Han gick längst av alla, och som om det inte vore nog så stod han även klippan lika bra som resterande åkare som gjorde straight air och flög tre meter kortare.

 

– Det var den största och skönaste 360’n jag någonsin gjort. SATAN, vad skönt det var! Och SATAN, vad skönt att stå ett åk! Nu kan man andas ut och bara njuta för en gångs skull, kommenterade Hugo Scharl.

Strandraggaren/coolt-namn-innehavaren/Brädåkaren Cody Bramwell var halvnöjd med sitt åk och såg märkbart skeptisk ut. Men tji fick han, för efter cirka 30 minuters sökande efter uppkoppling lyckades han se brädåkarnas resultatlista. Och Der visade sig, till hans stora förvåning att hans skeptiska tankar var allt annat än befogade. Hann låg nämligen för tillfället 1:a med bara några få åkare kvar i brädkategorin.

”Det började där och då lukta mer än bara tåbira från Årebon, det doftade plötsligt världstour och FREERIDE WORLD TOUR för Cody Bramwell 2020”

Det började där och då lukta mer än bara tåbira från Årebon, det doftade plötsligt världstour. Såklart kan allt hända, men det såg minst sagt ljust ut för den svenska brädåkaren vid det tillfället.

När skribenten uppmärksammade potentiella världstourssmöjligheter detta för Cody blev han märkbart stött:
– Fan, Fabbe, du får fan inte jinxa det här nu. Fan!

Adam Björk gick hårt, stort och snabbt men lyckades på sitt sista drop träffa ett bombhål mitt i prick och fick se sig besegrad av det svåråkta berget.

Sofie Gidlund gick all in och med ansiktet först. Ut för en klippa. Flera meter. Det var ganska stort. Boven i dramat: En sten i takeoff. Hon lyckades ändå imponera på publiken, då det aldrig tidigare skådats ett plattare magplask. Enligt osäkra källor har Sofie smygtränat inför VM i Döds, Kiruna-style (Räkan, magplask osv, fast ner i gruvor istället för pooler).

– Jag tror aldrig jag har gjort ett större magplask, inte ens från 1:ans trampolin på det lokala badhuset in Kiruna, sade Sofie Gidlund.

Caroline Strömberg, som slutade som 2:a på förra 4* tävlingen i Les Arcs lyckades lägga sig platt på platten, så att säga. Märkbart dyster, men ändå skämtsam:
– Fan, lite onödigt att trilla på platten. Men det är ju såklart materialets fel, Caroline Strömberg.

På plats stod ambulanshelikopter, i berget fanns gott om skidplockare och hela organisationen håller en extremt hög nivå. Något som åkarna uppskattar till stor utsträckning är enkelheten att få information och att schemat följs så som det är sagt. Det kanske låter självklart, men tro mig: Det är det inte alltid på dessa events.

Utöver de svenska prestationerna så visade många åkare på hög klass, och det märks varför det är så svårt att ta sig in på den här tävlingen. Skillnaden mellan en 2* och 4* är verkligen påtaglig, och åkarna skickar allt vad dom kan. Bakåtvolter, 360’s och vansinniga åk är vardagsmat på events som dessa. Nationaliteterna som sticker ut idag är: Schweiz, Nya Zeeland och såklart Sverige. Efter både Hugo och Carl Renvalls åk så låg dom rankade 1:a och 2:a. Att nervositeten inför nästkommande åkare var på absolut max behöver vi knappast påpeka.

Efter en avslutad och lyckad tävling i alla aspekter kan vi konstatera att det här med att “jinxa” något eller någon faktiskt inte är så farligt som han tror. Cody var orolig för att bli just jinxad på sin pallplacering, men i den verkliga världen visar det sig att man inte behöver vara orolig för den stora stygga jinxen, då Cody slutade som just 1:a på tävlingen. I dagsläget sitter han nu inne på två stycken förstaplaceringar och en fjärdeplats. Det är nästan så att man vågar gissa vem som blir nästa svensk in på världstouren, men bara nästan. Vad vi däremot kan konstatera är att om resten av tävlingarna blir inställda, så kommer Cody att lägga linjer likt Travis Rice med en FWT-bib fladdrandes i vinden år 2020.

Någon som det även ser extremt ljust ut för nu är den gamla FWT-åkaren Carl Renvall från Verbier, fast med svensktalande föräldrar. Med en pallplacering på senaste tävlingen följt av en vinst i Silvretta bäddar upp det riktigt fint för honom inför de två sista tävlingarna. Carl, som tagit en paus från tävlandet under förra året visar på rutin och hög potential, och det är ingen vild gissning att han kanske kan klättra upp till världstouren under detta år.

Nästa 4* tävling går av stapeln i Nendaz, Verbier den 15-20 mars vilket betyder att laddhattarna i de högrankade tävlingarna kan andas ut i en månad innan nästa drabbning.

Cody Bramwell om vinsten:
– Det känns fantastiskt. Det är verkligen en lättnad. Mitt självförtroende är tillbaka på topp, och det känns som att jag kan åka igen. Det är två tävlingar kvar, men det känns ju jäkla bra alltså.

Nästa åkare efter dig, vem är det, och ligger han nära?
– Tim Schröder ligger ganska tätt efter mig. Det räcker med en vinst för att han ska gå om mig, så det är lite nervöst. Synd att dom inte tar in tre åkare som dom gör i skidklassen, haha (i bräda går bara 1 upp per år, reds. anm.).

Vad ska du göra nu för att fira?
– Nu ska jag shredda och fira med stormiddag.

Det sägs att du lever paycheck-to-paycheck, stämmer det, och vad betyder en vinst på 1200 Euro för matkassan?
– Det var så in i bängen välbehövligt, om det inte vore för den här vinsten så hade det varit svårt att ta sig igenom nästa månad.

Dags att starta en fundraiser?
– Aldrig tänkt på det, men nu när du säger det så kanske det är en bra idé.

Eller kan man göra det enkelt för sig och bara swisha ett bidrag?
– Absolut, skicka DM så får du mitt nummer.

 

RESULTATLISTOR

Text: Fabian Omne
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.