Varför är alla skidor så förbannat tråkiga just nu?

Skidor idag är lika förutsägbara som ett paket ekologisk mellanmjölk. Vart tog fullrocker, true twin och omvänd skärning vägen? Det är dags att skidtillverkarna tar ut svängarna igen menar krönikören.

Tiden på året är kommen när dagarna blir kortare och temperaturerna lägre. Vi förbereder oss mentalt på några månaders tomgång innan vinterns ankomst. Och vad passar väl bättre under hösten än att spana efter ett par nya skidor till kommande säsong?

Trevligt. Om det inte vore för att alla skidor är så förbannat tråkiga just nu.

Jo. Så är det.

Men kom igen… jag skulle kunna sätta pengar på alla er som läser detta, vad ni kikar på för skidor och vad branschen tror att ni vill ha för typ av skidor. Tar ni er till närmsta välsorterade skidbutik för att handla och berättar att ni är duktiga åkare som kör blandad terräng så kommer ni hem med ett par skidor med, eller åtminstone i närheten av, följande specifikationer:

  • 100 millimeter i midjan
  • Tip och tailrocker
  • Traditionellt spann under foten
  • Förstärkt med kolfiber (alternativt titanal)
  • 18 meter svängradie

Säljaren kommer garanterat säga att skidorna fungerar toppen överallt, från djupaste puder till blank-is. Fast de i själva verket inte är jättebra på något underlag över huvudtaget, men inte jättedåliga heller.

”Det mest spännande som skulle kunna hända i skidbutiken är att du bär en Patagonia-keps. Då kommer någon lura på dig ett par hipster-matchande skidor, fast konstruerade med något exotiskt djungelträd som gör att de väger några gram mindre.”

Det mest spännande som skulle kunna hända i skidbutiken är att du bär en Patagonia-keps. Då kommer någon att lura på dig ett par trendkänslig matchande skidor, konstruerade med något exotiskt djungelträd som gör att de väger några gram mindre. Lite lättare och lite sämre. Men skidorna fungerar givetvis fortfarande till allt. Och du kan äta chips med gott samvete.

Hur har det blivit så här? Borde inte skidtillverkarna vilja sälja fler skidor? Blomsteraffärerna säljer olika jord beroende på om du ska odla kryddor eller orkidéer. Men skidindustrin säljer lagg som ska fungera till allt. Det är som att odla potatis i medelhavsjord, det går inte ihop.

”Blomsteraffärerna säljer olika jord beroende på om du ska odla kryddor eller orkidéer. Men skidindustrin säljer lagg som ska fungera till allt. Det är som att odla potatis i medelhavsjord, det går inte ihop.”

Vart har alla innovationer tagit vägen? Det mest extrema som visades upp på ISPO-mässan 2020 (en plats där innovationerna borde trängas) var ett par skidor med en elektronisk vibrationsdämpare från Head.

Vibrationsdämpare. Ja. Nästa år lanserar de kanske en digital skidspets som går att byta ut också?

Vart tog fullrocker, true twin och omvänd skärning vägen? Är det inte dags att skidtillverkarna tar ut svängarna igen?

Okej, låt oss backa bandet för att tydliggöra vad jag menar. Mina första skidor som jag var riktigt stolt över var ett par Völkl Karma. De hade ett topsheet av sandpapper och såg ut som en skateboard ovanifrån. Det påverkade förstås inte egenskaperna hos skidan, men de drog åtminstone blickar åt sig i liftkön.

Där och då såddes ett frö. Det var kul med unika skidor.

Nästa skidor blev ett par Hendryx Purple Haze. Breda skidor med kort svängradie helt utan spann med bindningar som var monterade som ankfötter. Skidorna var grymma i pisten men utanför föredrog jag ett par Icelantic Scout som mätte 143 centimeter på längden. De fanns inte i någon annan längd. Gissa om de var kvicka i skogen?

”I parken nötte jag på mina Völkl Wall tills de gick av på mitten. De var helt symmetriska och jag minns att en vän till mig monterade dem bak och fram, bara för att man kunde.”

I parken nötte jag på mina Völkl Wall tills de gick av på mitten. De var helt symmetriska och jag minns att en vän till mig monterade dem bak och fram, bara för att man kunde. Med tiden växte intresset för lössnö och jag började leta efter ett par lagg som skulle ha liknande egenskaper som min snowboard, det vill säga en redig rocker och ett jädra flyt. Det resulterade i ett par Völkl Kuro som mätte blygsamma 132 millimeter under foten, ganska precis samma mått som min bräda om skidorna sattes ihop.

”Skidorna är lika Svensson som Volvon som står parkerad utanför min villa. Både bilen och skidorna går bra på de flesta underlag”

Därefter gick det utför även för min del. Mina favoriter just nu är ett par allmountain-skidor (sinnesjukt tråkigt begrepp) som mäter 105 millimeter. Tip och tailrocker och traditionellt spann under foten. Ja ni hör ju. Skidorna är lika Svensson som Volvon som står parkerad utanför min villa. Både bilen och skidorna går bra på de flesta underlag och inger samma trygghet som Stefan Löfven när han äter korv och agerar som vår samlande och skyddande landsfader under corona-pandemin.

Okej, jag erkänner. Jag vet att skidorna blivit så pass mycket bättre att en skida faktiskt fungerar rätt bra överallt. Och jag är sjukt nöjd med mina allmountain-skidor. Men vore det inte spännande att med något mer iögonfallande? Något roligare?

Kanske finns det några begagnade DPS Spoon eller K2 Pontoon ute här på Freerides köp och sälj? Jag ska kolla, det blir nog en fluffig vinter i år. Sedan ska jag åka till Plantagen och köpa örtjord till min basilika-planta.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
23 kommentarer Kommentera   Läs alla kommentarer (23)