En säsong tar slut

2012-05-31 16:14

Efter en magisk säsong i kanadensiska Whistler reflekterar Julius Aspman över vad det är han har varit med om. En sak är i alla fall säker – under de senaste månaderna har han fått minnen som han kommer bära med sig hela livet.

Foto: Julius Aspman

Jag ligger i en hängmatta på vår gård i Orsa och reflekterar över den gångna vintersäsongen. När jag landade på Arlanda den 17 maj tänkte jag på att jag aldrig har känt mig så främmande i mitt eget land. Folk hejade inte längre, folk log inte längre och folk var inte längre avslappnade och av samma karaktär som en själv.

Min säsong i Whistler har bestått av 116 dagar, 15 meter snö, en oförglömlig marsmånad, sju sambos, 60 liftande mil, 65 flygtimmar och minnen som följer mig till graven. Det som ligger i luften de sista dagarna för säsongen är svårt att sätta fingret på men mina fotsteg var lättare och allt blev lite mer färgrikt.

Här kommer en samling ögonblick som jag nog kommer svamla om som gammal senil gubbe på ett vårdhem i slutskedet av mitt liv:

Foto: Julius Aspman

Tio minuter efter att någon kommit med idén att till exempel köra en skön backyard-session så är man i full gång på baksidan med alla sina vänner från huset.

Foto: Julius Aspman

Att på väderleksrapporten se att det kommer bli en solig dag och därför smsa sina vänner att det är picknick på Blackcombs vinddriva och en timme senare sitta där, utan att man hade en tanke på det dagen innan. Spontaniteten är något av det bästa när man bor på ett ställe med likasinnade människor som oftast har tid och är sugna på att göra det du föreslår.

Foto: Julius Aspman

Att inte känna sig tvingad att åka skidor. Sa väderleksrapporten att det skulle vara dåligt väder utan snöfall de kommande tre dagarna kunde man lifta ner till Vancouver och tillbringa dagarna där med diverse aktiviteter. Detta är svårt att göra om man åker en vecka om året.

Dock måste vi vara realistiska och därför ska jag nämna lite negativa saker.

Foto: Julius Aspman

Något man bör ha i åtanke när man gör en säsong på orter som erbjuder magisk puderåkning är att det finns en hel drös andra människor som är ute efter samma sak. Denna bild är tagen på ett ställe långt in i skogen som kräver en lång liftkö, en lång transport, skrå, hajk innan man belönas med lite tight skogsåkning. Trots detta är det alltid fullt av människor. De här människorna vet dock att efter ytterliggare en liten hajk får man uppleva obeskrivligt bra åkning.

Foto: Julius Aspman

Puderhetsen är ett faktum och något jag inte gillar. I min värld ska man kunna slappna av när man åker puder och inte behöva gå upp 05.30 och trängas i en liftkö. Ovan till vänster ser vi en bild från Peak Chair innan öppning. Ovan till höger ser vi samma face fast fem minuter efter öppning.

I filmer med ett lyckligt slut så gillar jag givetvis slutet bäst. Det är det som framkallar mest känslor. Exakt samma känsla fick jag den här vintern. I slutet av säsongen har man lärt känna folk förbi small talk-stadiet, man kan berget och hittar en massa sköna åk, värmen är på väg, gräset blir grönt i byn och den där sprudlande känslan i kroppen som bara en slaskig parkdag kan plocka fram infinner sig.

Mars månad skulle komma att bli den bästa på hela säsongen. Totalt föll det fyra meter snö och jag fick mitt livs bästa skidåkning. Träd med ett snittavstånd till nästa träd på runt fyra meter, lagom brant och en jävla massa snö, en liten ravin, ett litet dropp, en pillow eller gren. Många har sagt det förut men jag säger det igen; Det går inte att förklara den magiska tyngdlösa känslan för någon annan utan man måste uppleva det.

Att få privilegiet till detta, tillsammans med vänner som man hör omkring sig skrika och tjoa av lycka känns nästan overkligt och därför vill jag seriöst tipsa alla som överväger att göra en säsong att ta chansen medan ni kan. Plugg och annat ni har i era tankar kommer gå så mycket lättare efter all lycka ni har fått ut av att bo och vara där skid- eller snowboardåkningen är ett faktum

Foto: Julius Aspman

Foto: Julius Aspman

Nu när jag har chansen skulle jag även vilja tacka till alla de människor som har följt mig och min vän Björn under vinterns gång. Ni gör att all nerlagd tid känns så värd. Har ni planer på att göra en skid- eller snowboardsäsong så gör det!