Filippa Ring: friåkning, båtracing och plugg

Skidåkningen har tagit henne runt om i världen via många varv i parken, ned för stora berg och genom skidlärarlinjen i Orsa. Hon har vunnit NM 2016, kört flera FWQ-tävlingar, kört världscup i Slopestyle, SM guld i Big Air, vunnit Swedish Slopestyle Tour och till och med varit aktuell för OS. Nu är det nya tider med plugg till ortopedingenjör i Jönköping som gäller för Filippa Ring, men skidåkningen och tävlandet har en fortsatt självklar plats i hennes liv, så också denna kommande säsong.

Vår intervju med Filippa sker precis efter att hon tagit hem segern i Thundercat-klassen i Roslagsloppet, ett av världens största offshore race, med sitt Team Speedcats. Båtracing med Thundercats ser för en lekman ut som en blandning mellan formel1 bilar, sylvass gummibåt och rymdskepp. Tänk det på öppet hav med vågor, bana och galet höga farter.
– Det är en liten snabb katamaran som från början var en livräddningsbåt i stora vågor, som utvecklats till att även gå i farter runt 55 knop. Jag agerar navigatör och viktfördelare, min uppgift är att navigera, och att hålla båten i balans. Och när man pratar balans där så kan man säga att målet är att få båten att gå tillräckligt stabilt för att gå så fort som möjligt men på rätt sida om gränsen för att inte slå runt… Ja, som friåkning ungefär!

Båtarna och skidåkningen är hennes två stora passioner och något hon är riktigt bra på. Bästa meriten i Thundercat är ett VM silver. Men innan skidåkningen var det hästar som gällde, och dessförinnan konståkning.

Som tonåring höll Filippa på med hästar. Hon hade egen häst och tävlade i hoppning och fälttävlan. Men hon var enligt sig själv inte särskilt bra på det. Eller som hon uttrycker det:
– Jag var riktigt dålig på tävlingsbiten, jag presterade liksom inte och besvikelserna bildade höghus.

Sen tog hon studenten och ville göra något nytt. Familjen hade husvagn i Lindvallen och hon gillade ju att åka skidor, även om hon inte hunnit göra det så mycket på grund av hästarna. Nu blev det i alla fall en säsong i Lindvallen. Där började hon hänga i parken och testa sig fram.
– Det här med att snurra, det kommer från konståkningen. Jag började hänga på polarna i parken, gjorde backflips och då var man ju parkåkare enligt alla andra.

Det där med att hon gjorde backflips i parken spred sig tydligen. Så när hon fram på vårkanten sökte in till Scotts yrkeshögskola för att bli skidlärare blev hon med ens kallad Backflip-Filippa av en av lärarna som ropade upp henne till intervjun.

Det två åren på skidlärarlinjen var väldigt utvecklande för henne som skidåkare och det var även via skidlärar-SM som hon började sin tävlingsbana på skidor. Hon ställde upp i puckelklassen och tog med sig det hon lärt sig i parken till startlinjen och slutade på en tredjeplats.
– Jag tror att jag har mycket av kroppskontrollen och det här med finlir att tacka både ridningen och konståkningen från när jag var liten. Jag tyckte helt enkelt inte att det var särskilt svårt att pröva nya trick eller att ta instruktioner.

Parkåkningen och att hoppa och snurra fastnade hon ju för redan den där första säsongen i Lindvallen på våren.
– Det var perfekta förhållanden att börja med mjuk snö och jag lärde mig massor där under två veckor. Sen ville jag mest åka park.
Via skolan var hon med upp till Riksgränsen och hjälpte till som skidplock under NM 2010.
– Då kommer jag ihåg att jag tänkte – det där ska jag vara med på!

Det dröjde till 2012 innan hon var med första gången och det slutade med en tredjeplats. Efter det har parken varvats med stora berg, med både Swedish Slopestyle Tour och FWQ. Slopestyle var alltid lite mer på allvar och hon var även på god väg mot OS i Sydkorea.

Tyvärr satte en tråkig korsbandsskada käppar i hjulet för det. 2015-2016 kom hon tillbaka efter korsbandsskadan, men tävlingarna gick inte så bra. Förutom NM då, där det blev en efterlängtad vinst.
– Jag körde verkligen på för fullt mot Peyongchang och OS i Sydkorea året efter Sotji och hade precis fått klartecken att köra VM när jag skadade mig. Även om rehabiliteringen gick bra och förhållandevis snabb kände jag att försprånget de andra tjejerna hunnit få när jag var borta kändes väldigt långt. Jag hade behövt slita otroligt mycket för att kanske lyckas. Dessutom hade jag behövt satsa väldigt mycket av egna resurser och pengar. Så jag sparar på mig och åker friåkning i stället.
Hon menar på att hon ju inte blir yngre och att skaderisken inte är lika stor inom friåkningen då hon inte behöver pusha sig lika hårt som i slopestyle.

Kombinationen parkåkning och friåkning är något hon sett ännu mer av på tävlingsscenen senaste åren, då många av de yngre friåkarna har en bakgrund i parken. Allt fler blir mer allsidiga och tar med sig parktrick till de stora bergen.
– Kollar man på det äldre klientelet av friåkare kommer de flesta snarare från racingen och de som är lite trixigare än alla andra har kanske bakgrund som puckelåkare. Numera börjar många som parkåkare i ung ålder och tar sig sedan ut på de stora bergen. Men det är stor skillnad på byggda hopp och lutande klippkanter och på sluttande shapeade landningar och naturliga landningar där underlaget varierar och ibland har träd eller klippor i. Speciellt på tävling där man i parken får hoppa in sig medan man i friåkning hoppar klippor man bara kollat på genom kikare. Det är svårt och än så länge, om jag pratar för mig själv, finns det mer att jobba på vad gäller flyt och vägval i ett tävlingsåk innan jag känner att jag MÅSTE göra ett trick för att kunna vinna. Där är vi just nu.. men nivån höjs hela tiden och att tävla är verkligen utvecklande. Mina fem högsta dropp förra säsongen var på tävling, helt klart.

Kommande säsong vintern blir 2017/2018 väldigt annorlunda.
– Min första inte riktiga skidsäsong sedan jag började.
I stället blir det plugg i Jönköping, tre år sedan färdig högskoleingenjör med inriktning ortopedi. Hon är helt klart nervös över att vara i en miljö utanför skidvärlden, men är samtidigt väldigt peppad på skolan.
– Jag har blivit mer och mer intresserad av ämnet, både efter egna upplevda skador och efter att ha sett vilket behov man har av att röra sig. Vi kan göra så mycket, ge folk helt nya kroppsdelar!
Även om det nu blir plugg så kommer hon göra plats för skidåkningen och de tävlingar hon absolut inte vill missa.
– Jag får välja det bästa ur säsongen. NM i Riksgränsen får till exempel inte missas! Sen får jag se när tävlingskalendern för FWQ kommer upp vilka det blir där.

Filippa Ring

Ålder: 27

Kommer ifrån: Nacka

Bor: Stockholm/Jönköping

Sponsorer: Salomon, Röjk Superwear, Hestra Gloves, Sweet Protection

Tävlingsmeriter i urval:
-Vunnit NM i Riksgränsen 2016
-Vinst FWQ*3
-Guld Swedish Slopestyle Tour
”Störst för mig är NM, där har jag kommit 1a, 2a, 2a och 3a (2016, 2017, 2013,2012). Det är hela atmosfären, alla åkare är i toppform och så krävs det så mycket i och med att det är flera åk över flera dagar. Allt kan hända. Det var även där jag kom i kontakt med friåkning för första gången.”

3 skiddrömmar
Jag gillar ju vatten också så ski & sail i typ Norge vore något!
Köra världstouren.
Att upptäcka världen på skidor hela livet.

Text: Helena Engelbrecht
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla3   Kommentera (2)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR: , , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. AndersWingqvist
    2

    @la_grave Hej! Tack för din återkoppling som delvis känns träffande.
    Vi kan definitivt arbeta lite grand med vår form när det gäller personporträtten. Ofta kör vi klassisk fråga-svar, andra gånger någon form av mer argumenterade variant som nyligen publicerade "Maskinen med magkänsla" om Per Jonsson, en tredje form som jag spontant tänker på är när vi har fått tillfälle att dyka på djupet genom att verkligen åka med och umgås med personen som "I Skuggan av Freeride World Tour" om Christoffer Granbom. Tyvärr har vi inte alltid resurser för sistnämnda typen, tyvärr inte kreativitet för den andra typen, eller så tycker vi helt enkelt att den första varianten är bäst och faktiskt fungerar rätt bra för de som är intresserade av personen.
    Sedan ser vi också i vår statistik att många vill läsa om de svenska skidprofilerna. Det kan nämnas att artikeln ovan om Filippa Ring i skrivande stund har lästs av fler än dubbelt så många som det stora reportaget vi nyligen publicerade om Chile.
    För protokollet: Det finns en rad ganska babbliga statsvetare och poeter, även om dessa ofta burrar upp sig i en något mer sinnrik och flärdfull språkdräkt.
    Hoppas att vi kan erbjuda dig annan redaktionell läsning på sajten som gör att du fortsätter att följa oss! Och som sagt, tack för din åsikt som vi tar med oss i fortsatta planeringen.

  2. la_grave
    0
    la_grave | 2017-09-21 16:18          

    Hur många sådana är artiklar som är kalkerade på varandra kan man göra? Skidåkare är inte poeter eller statsvetare, deras ord är sällan intressanta.