Mattias Hargin: Ibland ska man bara vänta med ett offpist-åk tills imorgon

Freeride möter kända svenska friåkare och pratar om deras förhållande och erfarenheter av laviner. Här träffar vi forna alpina landslagsåkaren Mattias Hargin som även under sina 15 år på världscupen alltid hade ett gott öga till friåkning. Numera åker han offpist mer eller mindre på heltid. Mattias Hargin har samtidigt förlorat sin fru Matilda i ett snöskred för fem år sedan och samma vinter var han själv med om en obehaglig lavinupplevelse. 

Efter femton år på världscupen avslutade Mattias Hargin sin alpin tävlingskarriär vintern 2019. Tre VM-medaljer, sju individuella pallplatser och en världscupseger i Kitzbühel hann han med under dessa år.

Att Mattias Hargin är en passionerad och extremt kompetent skidåkare oavsett underlag råder det inga tvivel om, lika gott som han har trivts mellan käpparna njuter han av puder i centrala Stockholm, Engelberg och Mt Baker.

Och redan 2012, mitt under sin alpina karriär, tvålade Mattias Hargin till friåkare som Reine Barkered, Kristofer Turdell och Olle Regnér under NM i Riksgränsen och slutade på en imponerande andraplats bakom Wille Lindberg.

Något som självklart kommer på tal när vi intervjuar Mattias om hans förhållande till laviner, är hans dåvarande frus bortgång för fem år sedan, Matilda Rapaport omkom i en lavin under en filminspelning i Chile sommaren 2016, strax efter att paret gift sig i Engelberg.

Till minne av Matilda startade Mattias och familjen Rapaport stiftelsen MM Rapaport Hargin som vill bidra till att inspirera och stödja skidåkare, entreprenörer och andra att följa sina drömmar. De strävar efter att förbättra jämställdheten både inom och utanför skidindustrin samt att öka säkerheten på berget.

Hej Mattias Hargin! Vad har du för egen erfarenheter av laviner?
– Personligen så har jag blivit väldigt drabbad av just begreppet laviner, då min dåvarande fru Matilda gick bort i en lavin sommaren 2016, vilket självklart påverkat mig extremt mycket och fått mig att se på detta ämne med nya ögon. Innan Matildas olycka hade jag aldrig någon personlig erfarenhet kring laviner. Sedan dess driver jag stiftelsen MM Rapaport Hargin för att belysa och lyfta dessa frågor ännu mer. Inspirera till skidåkning men på ett säkert sätt. För tyvärr så innebär det en hel del risker när vi är ute och gör det vi älskar mest, så gäller att anpassa sig och förstå farorna.

Har du åkt med en lavin själv?
– Jag var med om en incident med en mindre lavin som kom väldigt olägligt om man kan säga så. Men det var på slutet av säsongen efter Matilda olycka, jag hade precis börjat kunna slappna av och njuta av skidåkningen igen efter det hände Matilda. Vi var en mindre grupp på fem åkare som var ute och fotade, vi hade precis tagit ett beslut om att avstå alla större åk under dagen, då det inte kändes säkert. Så vi valde att fokusera på en mindre sluttning precis bakom liftstationen, med betoning på liten, som då kändes helt safe.

Ok, vad hände sedan?
– Jag och en kompis pulsar upp genom snön utan skidor för att ta oss upp mot toppen av sluttningen, det är mycket snö så vi får kriga för att ta oss upp. Sedan, när jag är halvvägs och hugger ner skidorna för att ta mig framåt, så hör jag bara ett klick och förstår rätt snabb vad som händer. 

Ouch, helsike: Vad gjorde du då?
– Jag drar min lavinryggsäck utan att blinka. Snön börjar röra sig, det går väldigt långsamt, men känner direkt hur benen dras neråt men airbagen drar mig uppåt och håller mig flytande. Jag glider kanske 40 meter innan jag stannar och kan ställa mig upp för att lokalisera resterande kompisar och ser att tre av dom redan i stort sett står och gräver. Den andra kompisen hann aldrig dra ryggsäcken och har blivit begravd. Som tur var så har dom resterande tre kompisarna stått kvar vid pistkanten i väntan på att vi ska ta oss upp, så dom kan följa det som händer, direkt ta sig ut, lokalisera kompisen och få fram henne på någon minut då hon låg 20 m från pistkanten.

Oj, vilken grej trots att det var en liten sluttning och ett relativt litet snöras!
– Ja, det var sjukt obehagligt och skrämmande att den lilla sluttningen kunde bli så allvarlig. Om vi bara varit två hade det tagit tid för mig att ta mig uppåt för att söka, även om det bara skiljde 40 meter. Det vi gjorde fel var att vi inte avbröt dagen direkt från början även om vi anpassade oss efter förhållandena, Det vi gjorde rätt var att dela upp gruppen, så inte alla hamnade i samma situation. Detta påverkade mig rätt starkt negativt och gjorde att jag åter igen behövde ganska lång tid innan jag kunde slappna av mer igen.   

Har du sett kompisar åka med i en lavin?
– Förutom ovanstående så har jag inte varit med om någon större eller allvarlig incident som tur är. Dock tycker jag senaste vintrarna nere i Alperna har blivit mer extremväder, väldigt mycket snö under korta perioder eller vind vid samma tillfällen, vilket skapat mer farliga och svårlästa förhållanden. Så det har varit mer lavinaktivitet än vanligt tycker jag.

Och dessa direkta och indirekt lavinupplevelser: Har ditt beteende och riskmedvetenhet ökat efter dem?
– Efter olyckan med Matilda 2016 har min riskmedvetenhet ökat kraftigt. Jag har försökt lära mig mer och minimera risker så gott det går. Sedan inser man ju mer man lär sig och ju mer erfarenhet man får hur komplext allt är. Jag har blivit mycket mer medveten om vilka jag åker och omger mig med på berget, kompisar jag litar på. 

Vad har du för erfarenhet av lavinsäkerhet? Har du gått någon utbildning?
– Jag har tränat och försökt lära mig mer senaste åren, haft några utbildningsdagar, men ingen certifierad utbildning kring lavinsäkerhet. 

Har du upplevt problem och när du har åkt i grupp offpist? Att fel beslut fattas? Att gruppen inte tar beslut på rätt sätt eller liknande?
– Helt klart, en av de svåraste sakerna, att synka en grupp och ta rätt beslut, ju fler man blir, därför gillar jag åka med personer som jag brukar åka med. Då lär man sig varandra och vet hur de andra tänker. Kommunikationen blir enklare, det kanske blir tydligare vilka som tar besluten. Ju större grupp man blir desto otydligare kan det bli. 

Har du fått något gott råd angående laviner som du brukar använda själv?
– Jag har lärt  mig att verkligen uppdatera mig med senaste snöprognosen, följa vad som händer för att kunna ta mer relevanta beslut inför dagen och på berget. Det är bra när man får in det som rutin på morgonen. 

– Man kan ha i åtanke att ta det lite mer försiktigt på försäsong, när det är mindre snö generellt, man når lättare svaga lagren. I statistik i Alperna kan man se rätt tydligt det sker fler olyckor i november-december än senare på säsongen. Inte för man är trygg senare, men förutsättningarna ändras och man måste anpassa sig efter dessa.

Fritt fram för övriga tillägg på temat laviner och lavinsäkerhet!
– Något jag tycker jag blivit mycket bättre på är att våga stå över åk, när det inte känns 100 procent bra, inte följa med för att någon annan tycker att det ser bra ut eller rädslan att missa det där åket alla kommer prata om på afterskin. Det kan bara vara en känsla i kroppen, men ändå bara bättre att vänta med just det offpist-åket tills imorgon.

Fler svenska skidprofiler som Carl Regnér, Evelina Nilsson, Kaj Zackrisson, Jacob Wester, Sanne Mona och deras erfarenheter av snö och säkerhet läser du i artikelserien Jag & lavinen.

Om du själv vill lära dig om laviner och säkert vid skidåkning så är det Sveriges Lavinutbildningar (Svelav) som håller i det nationella utbildningsprogrammet med kurser på olika nivåer, från nybörjare till professionell. 

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera