Otur med turen, men tur efter den inställda turen

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Här vittnar Joel om en efterlängtad topptur nära Riksgränsen som gick i stöpte på grund av en klen snöbrygga. Men skiddagen blev istället en liftbaserad puderdag, toppad med ljuvliga middagsdofter av färska musslor i gräddig vitvinssås. 

Ni vet hur saker ibland inte riktigt går som man tänkt sig, men där slutresultatet ändå visar sig bli minst lika bra och om inte bättre än det man hade sett fram emot? Ungefär som när du testkört ett nytt drop med din MTB ett par gånger innan du satsar ordentligt genom att greppa styret, köra på, och i luften inse att du totalt överskattat farten du behöver med följden att dämparna bottnar ur och du själv flyger av och landar med huvudet först i ett stenröse och tack vare hjälmen kommer undan med en lättare hjärnskakning.

”Som vi alla vet så kan fjällvädret ibland vara nyckfullt, för det mesta tycks det som att den egenheten har en negativ effekt, men det finns även sällsynta tillfällen då den är till din fördel.”

Det kanske låter illa, men om ni betänker att det här gör att du måste ta ledigt från jobbet och istället kan ligga i soffan en hel dag och kolla igenom hela Terminator quadriologin som pepp inför nästa del i installationen så kanske ni instämmer i att det inte blev så tokigt i alla fall. Detta exempel kanske eller kanske inte har hänt, men nu är det så att jag råkar ha en skidrelaterad historia på just detta tema som faktiskt har hänt.

Den utspelar sig för ett par år sedan när jag arbetade på coop i Katterjåkk – cirka en kilometer från Riksgränsen. Trots att det var en bit in på våren kunde snön fortfarande ligga tjock där uppe. Dagen till ära lovade de dock snö och snålblåst, så istället för att pina oss i backen var vi ett par vänner som bestämde oss för att ta bilen till Melkefjell drygt en timme in i Norge istället. Vi startade tidigt på morgonen efter en rejäl frukost för att hinna få mest ut av dagen och när vi passerade Haugfjell så började himlen ljusna och ett grått dis likt gammalt diskvatten spred sig över landskapet – inte de bästa förutsättningarna; men ju längre ner från högfjället vi kom desto mindre snöigt och blåsigt blev det. Det var den tiden på året när du med bara 30 minuters bilresa och 600 meters nedstigning först kunde uppleva full vinter i fjällen för att sedan mötas av våren när du kom ner till havet.

”Snöbryggan stod förvisso kvar, men hade man bara sprinklat den med lite florsocker är jag övertygad om att den skulle kollapsat ner i älven.”

Nåväl, vi blåste förbi ett Bjerkvik och senare Gratangsbotn i vårskrud. Sen, cirka 400 meter ovan havet och in bland fjällen igen var vi framme vid parkeringsfickan med utsikt över ett snötäckt Melkefjell, ett väldigt snällt fjäll med stora breda ytor av nedförsåkning. Bilen tömdes, utrustningen hävdes på och vår färd med sikte mot snöbryggan började – den enda vägen över Spanselvan som breder ut sig mellan E6:an och den härliga stigningen mot toppen med fantastisk utförsåkning som belöning.

När vi väl nådde den efter en kort promenad genom gles skog insåg vi till vår besvikelse att vi var för sent ute. Snöbryggan stod förvisso kvar, men hade man bara sprinklat den med lite florsocker är jag övertygad om att den skulle kollapsat ner i älven. Så vi vände modstulet om och började vår färd tillbaka.

När vi passerat korsningen in till Gratangen utbrister jag plötsligt att vi måste vända. Jag hade just kommit ihåg att det fanns ett musselställe där. Jag hade nämligen varit dit på en resa med jobbet och djuphavsmetat för några år sedan och på stranden i närheten där vi bodde kryllade det av dem. Sagt och gjort, vi for dit och musslorna var fortfarande kvar, vi fyllde en kasse, tog svängen förbi vinmonopolet i Narvik för att inhandla vitt vin till matlagningen och började sedan köra hemåt igen.

Vi lämnade grådasket bakom oss, började bilvägens stigning upp tillbaka mot Riksgränsen och till vår förtjusning upptäckte vi att ju närmre vi kom desto mer klarnade himlen upp.

Väl framme var skyarna klarblå och på marken låg ett lagom tjockt, mjukt lager av något som på håll såg ut som nyvispad grädde. Som vi alla vet så kan fjällvädret ibland vara nyckfullt, för det mesta tycks det som att den egenheten har en negativ effekt, men det finns även sällsynta tillfällen då den är till din fördel. Tydligen hade det i alla fall slutat blåsa kort efter att vi hade begett oss i bilen västerut mot toppturen i Norge och snömängden hade ökat; och nu stod vi där – mitt i det och bara gapade. Klockan var inte mer än tolv så vi hade en härlig halvdag av åkning framför oss. Medan de andra begav sig ut i backen gick jag och Jon Mihkkal in i min lägenhet för att snabbt preppa musslorna till kvällen.

Det gör man genom att riva bort sjögräset från dem för att sedan borsta dem under rinnande vatten. När du har färska musslor som vi hade turen att hitta får du knacka de öppna musslorna med baksidan av en kniv eller mot diskbänken och de som inte sluter sig får du kasta eftersom de redan är döda. Kolla även om skalen är knäckta. Dessa kan du kontrollera med näsan, luktar de illa är det bara att slänga dem också. Vi la även fram ett par formfranskor så att de skulle hinna bli halvtorra tills senare då vi gjorde knapriga krutonger av dem. Sen var det dags att pumpa puder i det härliga vädret.

Och som vi pumpade. Vi tog först ett par åk genom Norgesvängen. För er som inte har stenkoll på offpisten i Gränsen ligger den till skidåkarens vänster från toppen om du vänder dig ner mot hotellet. Du får traversera tills du passerat gränsen, och efter fin åkning ner mot järnvägen har du ett par hundra meters promenad tillbaka till liften.

• Läs också: OFFPISTGUIDE – 10 ÅK SOM DU INTE VILL MISSA I RIKSGRÄNSEN

Sen åkte vi Nordalstoppen såklart och spenderade den resterande tiden i liftsystemet för att med skakande lår avsluta med ravinen ner mot Katterjåkk, där en havsdoftande moules marinierès väntade till middag i goda vänners lag. Nedan läser du mitt recept på middagen.

Låt oss summera före matlagningen. Allt som alles blev det en lyckad dag, trots de tidigare fadäserna; och som avslutning tänkte jag passa på att parafrasera gamla testamentet: ”Ge inte upp bara för att det verkar som att lyckan ej står dig bi, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte…” Eller så kan man säga att även om man har otur med turen, så kan man ha tur efter den inställda turen.

Ingredienser:

• Musslor
• Olivolja
• Sharlottenlök
• Vitlök
• Vitt vin
• Fiskfond
• Grädde
• Salt och peppar
• Persilja

Tillagning: Värm på oljan medan du hackar löken. Lägg den hackade löken i grytan och sänk värmen. När löken frästs lite ska musslorna i, stänk sen på vinet och efter lite inkokning tillsätter du en skvätt fond. Mot slutet brukar jag hälla i lite grädde för den lena smakens skull och sedan smaka av med salt och peppar. Sen är det i princip klart. När musslorna öppnat sig ska du ta av grytan från plattan och hacka en näve färsk persilja och slänga i för fräschörens skull. Den är väldigt enkel att tillaga och går relativt fort att göra, så låt inte namnet på rätten avskräcka dig. Det svåraste var att få tag i musslorna som självklart smakar bäst när du plockat dem själv (reds anm, se nedan info från Livsmedelsverket).

Extra deluxe bonus-sås: Vi slängde även ihop en brynt hollandaise som tillbehör. Knixet där är att bryna smöret så pass länge att små gyllenbruna korn börjar kristallisera sig i botten av grytan som har en härlig kolaaktig smak och doft vilket blir en fin balans mot citronen. Det är lite touch and go med det här momentet, det är nämligen lätt hänt att smöret går för länge och korna blir mörkbruna eller i värsta fall svarta, och eftersom smöret är hett ett tag även efter att du tagit den från plattan så måste du sluta innan de blivit helt gyllenbruna.

Text: Joel Lansgren