På glaciär i Österrike: grym skidåkning långt före jul

Längtar du efter skidåkning när sommaren är över och den långa hösten tar vid – varför vänta ända till vintern? Vi tog en tur ner till de österrikiska skidorterna Kaunertal och Pitztal som med sina glaciärerna ger vinter långt före jul.

När vinterns underbara skidvecka är förbi och de härliga minnena sitter kvar, inser man plötsligt att det kommer att dröja länge innan det är dags för nästa års skidresa. Så känns det ju för de flesta av oss, men måste det vara så?

Man kan ju faktiskt åka skidor året runt även om man inte åker till Chile på södra halvklotet för att jaga vintern där. Även om sommarens ljumma och ljusa kvällar är underbara, så kan de ju ändå inte mäta sig med frihetskänslan när man står högt upp bland snöklädda toppar och blickar milsvitt runt omkring, och sedan låter skidorna löpa nerför den glittrande snön – eller hur?

Alperna, denna fantastiska bergskedja som erbjuder så mycket och som vi har inom åtkomligt avstånd, uppfyller de flestas önskemål oavsett årstid. Jag och min familj tillhör kanske en grupp ”tokstollar” som åker på skidsemester när andra åker till ”Mallis”, men vi älskar det.

Nu ska jag inte sväva ut om sommarskidåkning utan nu gäller det skidåkning på hösten, eller som man brukar säga ”försäsongsåkning”. Jaha, vad är nu det då? Skidorterna öppnar väl inte förrän i december?

Snö före jul i Alperna

Jo, en hel del skidorter gör faktiskt det, och möjligheten att åka på skidsemester i oktober finns i samtliga alpländer (förutom Lichtenstein kanske…). För att garantera att det är möjligt att få snö under laggen, krävs det att en skidort har byggt liftar på någon glaciär där den eviga snön ligger.

Nu tänker några av er ”jaja, sådan där grovkornig gammal fjolårssnö, tack jag väntar till vintern!”
Stopp! Det snöar faktiskt på glaciärer även under sommaren ibland, och således även under hösten när temperaturen ovanför 3000 meter har krupit ner under nollan. Och för er som vill resa med hela familjen så passar det perfekt att göra detta på barnens höstlovsvecka. En annan fördel är att det är sällsynt med köer och det är lågsäsongspris på hotellen.

Okej, vart i Alperna ska man åka på försäsongen då?

Ni kan välja vilket alpland ni vill för er försäsongsskidresa, men jag tänker berätta om mitt älskade Österrike. Förra året gjorde vi en resa den sista oktoberveckan till Neustift och Stubaigletscher, Österrikes största glaciärskidområde som de flesta av er nog har hört talas om. Och vi hade tur med vädret som man brukar säga, massor med ny pulversnö (tyskarnas ord för puder är så underskattat på svenska) föll under veckan. Så detta gav ju mersmak, och det kändes självklart att göra något motsvarande det här året också. Ombyte förnöjer heter det ju, men vart skulle vi åka i år?

Dags att leta skidorter igen. Visste ni att Freeride.se har ett fantastiskt verktyg för att leta skidorter? Välj ”Skidorter” i huvudmenyn och gå in på ”Topplistor”, där kan ni sortera skidorter efter land, antal liftar, pistkilometer, högsta punkt, fallhöjd etc. etc….. vänta nu! ”Högsta punkt”, där har vi ju sökverktyget för höstskidresan!

Lite Off Topic (OT som de säger på forumet) men en annan rolig sak man kan roa sig med är den nya funktionen ”Jämför” där man till exempel kan lägga fyra små gulliga Sälenfjäll jämte varandra för att skärskåda deras siffror.

Valet den här hösten föll på Pitztal Gletscher som har den högst belägna liftburna skidåkningen i Österrike med imponerande 3.440 möh.

En ytterligare ”bonus” för det här valet var att parallelldalen Kaunertal också har en glaciär med försäsongsåkning, med gemensamt liftkort!

Vi bestämde oss för att boka hotell i byn Mandarfen på 1.670 möh, som är den by som ligger allra längst in i Pitztal bara någon kilometer från där dalen tar slut och där man tar ”tunnelbanan” upp till glaciären.

Hur kommer man då till Pitztal?

Med flyg till München, så har man tre timmar med en hyrbil till Mandarfen. Med bil från Sverige antingen via Öresundsbron och Rödby-Puttgarden eller Trelleborg-Rostock. Båda vägar leder över Fernpass innan man kommer ner i Inntal och därefter kan börja klättra upp i Pitztal. För oss blev valet att ta en bekväm överfart med eftermiddagsfärjan den 29 oktober till Rostock och övernatta i Tyskland, innan vidare färd till Pitztal.

När vi kör in i Alperna ser vi inte mycket snö, det är bruna berg överallt med lite sporadiska vita fläckar högst upp. Men Bergfex har i sin prognos lovat rejält med snö om någon dag. Även om det finns gammal snö på glaciären så är det ju alltid trevligare med nyfallet puder, eller hur?

Morgonen den 31 oktober 2021: ski tajm

Vi tittar spänt ut genom hotellrumsfönstret och det är ”Kaiserwetter”, som österrikarna skulle säga. Klarblå himmel, alltså väder för en kejsare. Det är gammal och antagligen lite isig snö som gäller, så vi väljer pistskidorna den här morgonen.

Snabbt är vi på plats vid Gletscher Express, tunnelbanan som på åtta minuter skickar upp oss 1.100 fallhöjdsmeter genom berget, och släpper ut oss vid toppstationen på 2.840 möh. Snabbt och effektivt.

När vi kliver ut här kan vi blicka ut över de flesta liftar och nerfarter i skidområdet. Till höger ser vi den långa släpliften Brunnenkogel som når 3.230 möh. Till vänster lite längre bort skymtar vi Gondolen Mittelbergbahn som når 3.290 möh, och i mitten kronan på verket – Wildspitzbahn – som når toppen av berget Hinterer Brunnenkogel med imponerande 3.440 möh och därmed öppnar för Österrikes klart högst belägna skidåkning.

Skidsystemets lägsta punkt ligger på 2.688 möh, och man kan alltså åka långa nerfarter med en fallhöjd på upp till 750 meter i ett svep. Vi provar alla nerfarter första dagen och vi gör även ett besök på utsiktsplattformen uppe på Hinterer Brunnenkogel. Här kan man även besöka Österrikes högst belägna café, som klamrar sig fast vid kanten av ett brådstup.

Långa behagliga, svepande och breda nerfarter för nybörjare till medelgoda åkare, finner man på övre halvan av Mittelbergbahn (det finns en mellanstation) och längs släpliften Brunnenkogel. Den som söker brantare utmaningar åker upp med Wildspitzbahn (men även här finns det en lättare nerfart för de som vill ta det lite lugnare).

Andra skiddagen: we wish for powder

Men nu vill vi ju ha ny snö! Andra dagen börjar återigen med ”Kaiserwetter”, men redan under förmiddagen drar molnen ihop sig över glaciären och små härliga vita flingor börjar falla med tilltagande intensitet. Sikten blir sämre och vi bestämmer oss för att åka ner ganska tidigt på eftermiddagen. Snöfallet fortsätter hela kvällen och natten och avtar inte förrän de tidiga morgontimmarna. Vid frukosten ser vi hur molnen släpper sitt grepp och de igår bruna och nu gnistrande vita topparna ovanför dalen börjar framträda i all sin prakt. Yes! Det här var det som vi ville ha.

In med pistskidorna i hotellkällaren och fram med allmountainlaggen Salomon QST 99:orna. Uppe efter avstigning med Gletscherexpress blir vi nästan bländade i det starka reflekterade solskenet på glaciären. Vi väljer att börja dagen med den korta nerfarten ner till Mittelbergbahn och sedan åka upp med den liften. Vid avstigningen blickar vi upp mot Wildspitzmassivet och hälsas välkomna av de massiva glaciärerna som vältrar sig ner från över 3.700 meter.

Nerfarterna från Mittelbergbahn är de bredaste och längsta i systemet och badar i sol. Här kommer alla som vill träna på sin carvingteknik under lite försiktigare förhållanden till sin rätt.

En annan mycket stor fördel med just Pitztal Gletscher är att det finns nästan överallt längs pisterna lättillgänglig offpiståkning. Det är bara att svänga av några meter från pisten och låta skidorna glida i det nyfallna ”tyngdlösa” pulvret vid -14 grader denna dag (det stora breda snöfältet i videon i botten av artikeln där vi lugnt glider fram i lössnön är härifrån)!

När vi passerat mellanstationen blir det lite brantare här nerför Mittelbergbahn, men inget mörkare än röd färg på nerfarten. Ok, nu vill vi prova lite offpist där vi också kan göra svängar utan att tappa farten. Vi åker upp med Wildspitzbahn.

Mellan de två pisterna som leder ner härifrån ligger ett flera hundra brett offpistområde (delar av detta område ”Trainingsgelände” prepareras när elitåkare vill träna portåkning under avancerade förhållanden, men nu är det orört), som nu snabbt ”attackeras” av offpistfantasterna. Det är ganska brant på sina ställen, upp till 30 grader, och eftersom vi saknar lavinutrustning undviker vi det här området. I stället väljer jag ett område längst ut till höger, uppifrån sett (skiers right alltså), alldeles utanför pisten och med klipporna till höger om mig (här finns också ett åk från videon med).

Vi letar vidare och hittar fin offpiståkning högst upp från släpliften Brunnenkogel, och det allra bästa är att nästan ingen verkar ha ”hittat” den här snön, ”alla” åker från Wilspitzbahn! Här hittar jag mina trevligaste åk under semestern (finns också med i videon).

På kartan nedan har jag ritat in var vi åkte. Vi är inga freeride fantaster utan håller oss nära ”civilisationen”, men tycker det är roligt att köra lättillgänglig offpist när tillfälle ges.

Två dagar senare kommer ytterligare en skänk från ovan, 60 cm som faller under natten vid 12-14 minusgrader! Kan det bli bättre? OBS! Glöm inte att detta är högalpin glaciärterräng och det finns ”crevasses” (glaciärsprickor), all åkning utanför pisterna sker på egen risk!

Kaunertal nästa

Efter några dagar börjar vi ju fundera på när vi ska åka till Kaunertaler Gletscher, det vill vi ju inte missa när vi ändå är i närheten. Vi bestämmer oss för att det får bli sista skiddagen då Bergfex återigen har lovat ”Kaiserwetter”. Fågelvägen är det bara 14 km mellan Pitztal och Kaunertaler Gletscher, men för att komma dit måste man först köra ut ur Pitztal och sedan in i Kaunertal. Även om vi hittar en slingrande genväg över passet ”Pillerhöhe” är blir det ändå en körsträcka på 82 km som tar nästan två timmar.

Men det är det värt, en mycket vacker väg där landskapet skiftar hela tiden. När vi kommer förbi Pillerhöhe välkomnas vi av en fantastisk utsikt över den övre delen av Inntal och ovanför den ser vi det stora och berömda skidområdet Serfaus-Fiss-Ladis (som dock inte har öppnat för säsongen ännu).

När vi blickar in mot Kaunertal ser vi nya mäktiga vassa piggar som reser sig mot himlen. Huvudorten i Kaunertal heter Feichten, och efter den slutar allmän väg och här börjar betalvägen Kaunertaler Gletscherstrasse. Det kostar 24 Euro att köra en gång på den, men vi visar fram våra skipass vid betalstationen och slipper betala. Vägen klättrar uppåt och plötsligt ser vi framför oss en hög dammvägg som vi ska upp och förbi.

Väl uppe på nästan 1.800 möh ser vi den långa Gepatsch Stausee, som är Österrikes näst största reservoir/kraftverksdamm. Den fylls på av Österrikes största glaciär som heter Gepatschferner. Vi fortsätter längs sjön och får där dalen slutar syn på ett högt, brett och alldeles vitt berg – det är det 3.518 meter höga Weisssepitze, som vakar över skidområdet Kaunertaler Gletscher.

Upp till Pitztal Gletscher tog det endast 8 minuter med Gletscher Express, men någon sådan möjlighet finns tyvärr inte här i Kaunertal. Under vintersäsong är skidområdet öppet ner till Ochsenalm på 2.150 möh, där det finns parkering. Men… inte idag, vi måste fortsätta på Kaunertaler Gletscherstrasse ända upp till parkeringen på 2.750 möh. Skidområdet var den här dagen öppet ner till Ochsenalm mellanstation på 2.420 meters höjd, men där finns det tyvärr inga parkeringsmöjligheter.

Men vägen är i mycket bra skick och för passagerarna är det hela tiden vackra vyer som passerar förbi. Jag föredrog att hålla ögonen på vägen och nöja mig med utsikten framåt, som skiftade den också pga alla serpentinkurvorna. Väl framme vid glaciären är det dags att parkera, och vi finner restaurang- och sportshopsbyggnaderna vara snygga träbyggnader som ger ett behagligt och familjärt intryck. Restaurangbyggnaden i glas och betong uppe på Pitztal Gletscher vinner inga ”gemytpoäng”, man är där för skidåkningen.

Vi börjar med att ta gondolen Karlesjochbahn upp till 3.108 möh. Här uppe går landgränsen mot Italien och platsen kallas ”Dreiländerblick”, eftersom man ser tre länder i samma blick: Österrike, Italien och Schweiz.

Vi belönas av semesterns bästa utsiktspunkt. De av er som har följt mina andra inlägg på Freeride.se kanske har märkt att jag är lite av en ”bergsnörd”, och jag börjar ju härifrån självklart med att försöka identifiera kända bergstoppar i fjärran. Det är kristallklart i luften mot den klarblå himlen, och nöjt kan jag konstatera att jag ser Piz Bernina 4.049 meter högt borta vid St. Moritz.

Dags att åka skidor igen

Vi åker nerför Karlesjoch och skidlandskapet är lite annorlunda här än på Pitztal Gletscher, det är mer böljande och slingrande i ”smådalar”, i huvudsak ganska lätt åkning som avlöses då och då av några korta och brantare partier.

Vi är snabbt nere vid parkeringen igen, från Karlesjoch är det 360 fallhöjdsmetrar ner, och vi väljer att fortsätta ner till Ochsenalm 2 (sittlift) på 2.420 möh, som idag är den lägsta punkten som är öppen i liftsystemet. Även här slingar sig den ganska smala pisten runt bergssidor och genom små dalar.

Väl uppe igen med sittliften Ochsenalm 2, tar vi den nya fina kabinbanan upp till Falginjoch, skidområdets högsta punkt på 3.113 möh. Härifrån är landskapet mer öppet och den ganska snälla pisten inbjuder till skön carving i stora svepande svängar i hög fart. En annan riktigt bra övningspist för carving hittar man bredvid släpliften Nörderjoch, den bred och tyvärr lite kort, men man hinner få in en bra rytm i svängarna innan man är nere.

 

Vi hinner åka de flesta nerfarter den här dagen, men tyvärr hittar vi inga bra offpistmöjligheter intill pisterna, endast små korta partier för ett fåtal svängar, så det blev skön piståkning den här dagen i stället. Det lär finnas bättre pistnära offpistterräng längre ner bredvid sittliften Ochsenalm 1, men dit ner var det tyvärr inte öppet.

Mycket nöjda efter en härlig utflyktsdag till Kaunertaler Gletscher är det dags att åka tillbaka till Mandarfen, så att vi hinner hem till kvällsmiddagen på hotellet, men det hinner ändå bli mörkt innan vi är tillbaka.

I Mandarfen bodde vi på Hotel Mandarfnerhof, ett mycket trevligt familjedrivet litet 4-stjärningt hotell med personlig och ytterst vänlig service. Vi betalade 100 Euro per person/dag, och för detta fick man ett nyrenoverat rum (typ ”Bergloft”) på 35 kvm och en stor tillhörande balkongterrass. Riklig frukostbuffé, ”Nachmittagsjause” (eftermiddagsfika mellan kl 15-16.30) med lite småvarmt och något bakverk, och en fem-rätters gourmetmiddag på kvällen. Wellnessavdelning med uppvärmd inom- och utomhuspool ingick också. Ett mycket prisvärt och trevligt hotell som vi gärna rekommenderar. OBS! Priset är för försäsong/lågsäsong, under högsäsong ligger det ca 40-50% högre.

Hur rundar jag av den här historien då? Tja, den där idéen om att INTE åka skidor på hösten, ja den förstår jag faktiskt inte alls.

Pros & Cons Pitztal och Kaunertal

Dags att sammanfatta, här är plus och minus med de två skidorterna som jag besökte nu på försäsongen 2021.

Pitztal Gletscher
+ Hög och mäktig glaciäråkning.
+ Långa nerfarter med bra fallhöjd.
+ Snabb transport upp till glaciären med Gletscher Express.
+ Lättåtkomlig offpiståkning.

– Låg mysighetsfaktor på restaurangen, industriell ”look”.
– Kan vara mycket kallt pga den höga höjden (jag märkte av min otillräckliga kondition när jag körde offpist på så hög höjd, tog tid att hämta andan igen efter ett åk).

Kaunertaler Gletscher
+ Omväxlande och böljande pistlandskap att åka i.
+ Byggnaderna i trä uppe vid glaciären ger ett trevligt intryck. Skidområdet är mer familjärt och mysigt än Pitztal Gletscher.

– Lång transporttid med bil upp till glaciären.
– Lite korta nerfarter.
– Begränsade offpist möjligheter intill pisterna

Lite smakrov i rörlig form från PisteCarvers glaciärresa

 

Vad tycker du om Pitztal och Kaunertal? Bu eller Bä?

Vad tycker du om Pitztal Glacier?
Vad tycker du om Kaunertal Glacier?
Text: PisteCarver
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.