Vatnahalsen: Till Nordens St Moritz kommer du bara med tåg

I klimatförändringarnas tid behöver vi skidåkare tänka nytt för få behålla den snö vi älskar. Så vi följde rälsen till Norge och hittade Vatnahalsen, en skönt sömnig toppturspärla som du bara når med tåg. Följ med till det branta och snösäkra ”Nordens St Moritz” strax söder om Sognefjorden. 

När konduktören vinglar vidare bort genom tåget sitter vi ensamma kvar i den stora järnvägsvagnen. Vi har varit på toppturstågluff med minimal packning i Norge i några dagar och våra kläder luktar svett och fukt. Men det är antagligen inte vår doft som gör att vi är de enda passagerarna i vagnen och de enda skidåkarna på hela tåget. Det är off season för sevärdshetsturism, men helt in season för toppturer. Kanske är det så att skidåkarna inte riktigt har fattat att två mil upp längs Flåmsbanas räls ligger Vatnahalsen, som enligt ryktet ska vara en skönt sömnig toppturspärla.

”Tanken på att åka kollektivt till skidåkningen föddes när vi upptäckte nattåget mellan Oslo och Bergen som stannar på flera platser med bra skidåkning. Att tåget avgick sent från Oslo innebar att vi kunde ta oss till Oslo efter jobbet i Göteborg och stå på skidor vid åttatiden på morgonen dagen efter.”

Det är lätt att hitta från stationen till hotellet i Vatnahalsen – förutom några små stugor finns det inga andra hus än hotellet och det känns som att perrongen ligger i hotellets trädgård.
I en soffa i foajén sitter Petter Andersen och knäpper sina pjäxor. Han är marknadschef på hotellet och är på väg ut på topptur. Han tipsar oss om baksidan på Broknosi, där han tror att det kan finnas bra snö.
-Vi ska fika uppe vid den lilla hyttan en bit upp på Geitanosi, så ni hinner säkert ifatt oss, säger Petter. Ställ upp er packning på rummet, så går vi före. Men gå inte på rälsen, utan ta er bara över där järnvägen går i tunnlar. Alla som ska till Oslo har bråttom och det gäller även tåget. Det hinner inte stanna om någon står på spåret, fortsätter han.

”Förutom topptursutrustning har jag bara med ett ombyte underkläder, ett par lätta terrängskor, en mobilladdare och Torgny Lindgrens roman Pölsan i pocketutgåva.”

Eftersom vi rest i skidkläderna har vi egentligen ingen packning att ställa upp på rummen. Förutom topptursutrustning har jag bara med ett ombyte underkläder, ett par lätta terrängskor, en mobilladdare och Torgny Lindgrens roman Pölsan i pocketutgåva. Så jag lägger det i en påse som jag skjuter in under soffan i foajén.

Tanken på att åka kollektivt till skidåkningen föddes när jag och fotografen Fredrik Schenholm upptäckte att det fanns ett nattåg mellan Oslo och Bergen som stannade på flera platser med bra skidåkning. Att tåget avgick sent från Oslo innebar att vi kunde ta oss till Oslo efter jobbet i Göteborg och stå på skidor vid åttatiden på morgonen dagen efter. Kirunas duracellkanin nummer 1, Per Jonsson, var lätt att hetsa till äventyr. Han hade ändå en ledig helg mellan Vasaloppet på 5:01 och ett försök att sätta nytt rekord på rando mellan Narvik och Riksgränsen. Rulla tummarna är inte riktigt ”Mr 200-procents” grej, så det gick snabbt att övertala honom.

”Kirunas duracellkanin nummer 1, Per Jonsson, var lätt att hetsa till äventyr.”

Vi tar på skidorna vid hotelltrappan och korsar den minimala skidbacken bakom hotellet innan vi börjar ta höjd upp på fjället Geitanosi. Det 1493 meter höga fjället ligger precis bakom hotellet och erbjuder smidig ski-in. Järnvägsrälsen längs sträckan Oslo-Bergen går rakt igenom berget och ovanför tunnelmynningarna vaktar det bastanta lavinstak.

En stund efter att vi lämnat hotellet kommer vi ikapp Petters gäng. De sitter utanför en liten stuga strax ovanför trädgränsen. Från stugtrappan har vi förstklassig utsikt över stora delar av området. På andra sidan sjön Reinungavatnet ligger Tarven. Med sina 940 höjdmeter ger fjället den största fallhöjden om du ska åka tillbaka ner mot hotellet. Men är du villig att ta tåg en bit, kan du köra den 1400 höjdmeter höga baksidan ner till Flåmsdalen och sedan ta tåget tillbaka upp igen.
– Hela vägen längs ryggen mellan Geitanosi och Broknosi finns åk ner mot järnvägen. Och nedanför den går den gamla anläggningsvägen Rallarvegen, som du smidigt följer tillbaka mot hotellet. I Vatnahalsen ligger turerna koncentrerat och det gör att du hinner med två på en dag, säger Petter och pekar med staven.

Vi hänger på Petters gäng, krånglar oss förbi några lavinstaket och gör en lång travers bort mot Broknosis nordvästsida. Fjället har flera olika åk och vårt mål är att köra den branta nordöstsidan.
– De runda topparna, småbranterna och ravinerna gör att skidåkningen här känns mycket som hemma i Riksgränsen. Fast här är allt i storlek xl, säger Per när vi en stund senare drar av stighudarna på toppen av Broknosi.
Efter en kort fika delar vi upp oss i två gäng och glider sedan ner i dalen på nordöstsidan. Inledningen är brant, men inte speciellt exponerad och går längs en bred rygg. Här har snön fått ligga i lä, den är mjuk och åkvänlig, men att kalla den puder är att ta i.

Efter ett par hundra höjdmeter flackar det ut och efter att ha stakat över ett platt område brantar det till igen. Via ett stort snöfält leds vi ner i bred ränna. Den är runt 35 grader på sina ställen och den mjuka snön gör att självförtroendet växer för varje sväng. Med mjölksyrastinna lår glider vi till slut upp på Rallarvegen, som ska föra oss tillbaka till hotellet.
– Det här var ju riktigt bra. Nästan 750 höjdmeter med skönt brant skidåkning, i bra snö och i läcker terräng, säger Fredrik och nickar upp mot rännan.

Rallarvegen anlades i slutet av 1800-talet, för att underlätta transporter när järnvägen mellan Oslo och Bergen byggdes. Idag transporterar den smala grusvägen bara skidåkare, vandrare och mtb-cyklister. Från Vatnahalsen går Rallarvegen vidare bort mot Myrdal, där järnvägen Oslo-Bergen ansluter till stickspåret Flåmsbana. På två mil faller Flåmsbana 900 meter till Sognefjorden och tågresan marknadsförs effektivt som världens vackraste. Det gör att hundratusentals turister från hela världen varje år gör den spektakulära resan mellan högfjäll och fjord.

Sent på eftermiddagen sitter vi på afterskin på hotellets altan. På bordet står några Ægir, en IPA som produceras på ett litet bryggeri vid kajen nere i Flåm. Vi är själva och det finns ingen musik, det enda som hörs är några vårpigga fåglar i en björk.
Eftersom det inte finns några vägar till Vatnahalsen har området undgått den galna byggboom som stora delar av de norska fjällen drabbats av de senaste åren. I Vatnahalsen har tiden gått långsammare och här finns inga Teslor, hyttor med för stora fönster eller vägbommar som kräver kod för att komma förbi.

”Livet känns enkelt här i Vatnahalsen – när man har fjäll, snö, bra sällskap, god mat, öl och en säng behöver man kanske inte så mycket mer. Här finns det tid för långa samtal och tankar som får mogna”

Livet känns enkelt här och har man fjäll, snö, bra sällskap, god mat, öl och en säng behöver man kanske inte så mycket mer. Här finns det tid för långa samtal och tankar som får mogna. Dygnsrytmen bestäms av solen och tågtidtabellen och ska du någonstans får du ta tåget eller skidorna.

Den sista morgonen lämnar vi hotellet strax efter sju eftersom Per ska vidare med lunchtåget. Snön är hård när Petters hund Billy leder oss längs Rallarvegen bort mot Myrdal. När den smala vägen efter en kilometer viker söderut fortsätter vi upp bland de glesa björkarna på Urshovds branta östsida. Den ser svårbestigen ut på håll, men Petter och Billy visar vägen längs en ramp som går upp mellan isfall och klippor. Vid tusen meters höjd flackar det ut och det är först nu vi förstår hur läckert Vatnahalsen ligger. Som en stor röd låda balanserar hotellet på en klippa 300 meter ovanför Flåmsdalen.

Vi följer bergets nordostrygg upp mot toppen och i skuggan på ryggens baksida hittar vi ett tunt lager lössnö.
En halvtimme senare står vi på den 1445 meter höga toppen och blickar ut över ett pampigt fjällandskap bestående av tusentals vita toppar. Söderut, bort mot Hardangervidda, breder runda fjäll ut sig. Norrut, nedanför de betydligt brantare topparna ovanför Flåm, tror vi oss ana Sognefjorden. Per, som börjar få ont om tid, blir klar först. En snabb kram, några lika snabba stavtag och sedan försvinner han över kanten. När han dyker upp några hundra meter längre ner är han redan uppe i storslalomfart. Han gör några långa svängar högt ovanför Flåmsdalen innan han kör rakt mot solen som hänger över Urshovds östsida.

Sju timmar senare glider vi in med kvällståget på Oslo Sentralstasjon. En stor grupp ungdomar med skidor väller ut på perrongen. De flesta har smala norska turskidor, några rena längdskidor. Men så ser jag två med randoutrustning och pjäxorna över axeln. Kanske har framtidens skidåkare redan upptäckt framtidens skidåkning.

VATNAHALSEN, NORGE

Var
Vatnahalsen ligger precis söder om Sognefjorden i den södra delen av Norge. Området är ett av Europas snörikaste. Här finns hundratals toppturer, men koncentrationen är bäst i Raundalen och Vatnahalsen. Du når båda med tåg.

Skidåkningen
Toppturerna i Vatnahalsen ger som mest 940 höjdmeter i fallhöjd. Populära toppturer i området är Tarven, Broknosi, Urdshovd och Geitanosi. Detta är effektiva turer där du börjar ta höjd vid hotelltrappan, så du hinner med två per dag.

Brant 
Det finns mycket brant terräng i området, så det bästa är att besöka Vatnahalsen frampå vårkanten, då snön ofta är säkrare.

Åka lift
Närmsta större liftsystem är Geilo och Voss.

Guide
Vill du inte tura själv finns det olika paket med guidade turer att köpa på Vatnahalsen.no Skitouring Scandinavia är ett svenskt skidreseföretag som specialiserat sig på klimatsmarta topptursresor. De arrangerar resor till Vatnahalsen.

Bo
Det enda boendet i Vatnahalsen är hotellet. En natt kostar cirka 800 kronor och då ingår frukost, wifi och fri användning av biljardbordet. Mer info: www.vatnahalsen.no
Hotellet Vatnahalsen byggdes först som sanatorium, men järnvägen till Bergen gjorde att det fanns behov för ett högfjällshotell. Innan andra världskriget var hotellet en populär vinterdestination och Vatnahalsen fick smeknamnet Nordens St Moritz. Under kriget ockuperades hotellet av tyskarna och de lyckades under en något blöt fest bränna ner alltihop. Under början av 50-talet byggdes hotellet upp igen och än idag finns det mycket 50-talscharm kvar i huset.

Priser mat: bor man på hotellet Vatnahalsen kan man göra egen lunch och ta med för 85 NOK. Äter man på hotellet så finns enkla lunchrätter fram till klockan 17 och priserna ligger på 125 – 195 NOK per rätt. Middag kostar 445 NOK. Det finnes inga butiker i närheten.
De flesta gästerna köper ”skipakke” där frukost, matpakke-lunch och middag, samt hotell i dubbelrum är inkluderat för 1270 NOK per person och natt för säsongen 2019.

Resa
Genom att åka tåg kan gå på tur första och sista dagen. Tar du nattåget från Oslo kan du stå på skidor tidigt på morgonen. Mer info: www.nsb.no
Vatnahalsen ligger längs Flåmsbana och nås bara med tåg. Det lättaste sättet är att ta sig dit är att ta tåget från Oslo till Myrdal och sedan byta till Flåmsbana. Det går även att åka skidor längs Rallarvegen den korta sträckan Myrdal-Flåm, men det bör undvikas vid lavinfara.

Klimat
Åker du tåg dörr till dörr får de flesta som bor i Sverige utsläpp på som understiger ett hekto. Den exakta siffran beror givetvis på var i konungariket du har dina bopålar nedslagna.

Text: Rikard Andreasson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. AndersWingqvist
    0

    @NickH Har uppdaterat faktarutan nu med lite priser. Adderar man 470 kr per dag på hotellpriset så får man paket med alla måltider, då är det 1270 NOK per natt i dubbelrum, kostnaden är per person. Tyvärr inga affärer i närheten.

  2. NickH
    1
    NickH | 2018-12-19 09:15          

    Trevlig läsning och bra initiativ. Blir ju själv sugen på att testa.

    Men hur är det med mattillgången? Jag misstänker att det inte finns någon affär och för oss som inte har spons på resan känns det som en dyr historia att käka enbart på hotellet. Derssutom gör jag och säkert många med mig av med rätt många kalorier när det knallas, så hur löses matfrågan utan att det kostar som ett mindre lands statsskuld.
    Tack för trevlig läsning (och fina bilder, Fredrik).

  3. AndersWingqvist
    1

    Nej, inget skämt! Vatnahalsen var exklusivt under mellankrigstiden och lockade fint fölk, och så kunde man ta ta tåget direkt från Bergen och Oslo. Då kom smeknamnet "Nordens St Moritz".

  4. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2018-12-17 20:21          

    Det är säkert fint, men vad har det med ST MORITZ att göra? Eller var det ett skämt i rubriken?