Freeride World Qualifier närmar sig – här är intervjun med Sveriges bäste man och kvinna.

Två svenskar snuddade på att kvala till touren i vintras, nu är det dags för revansch. Här är allt du behöver veta om Freeride World Qualifier (FWQ) anno vintern 2020.

Då var vi här igen. December. Mörker. Depp som blir pepp: peppen på att säsongen river igång, glädjen i att få testa ett par nya lagg, peppen som under hela sommaren legat och byggts upp av ett gäng dedikerade svenska skidåkare inför vad som komma skall.

För i takt med att snön fyller rännor och landningar, så närmar sig den första tävlingen på Freeride World Qualifier (FWQ) 2020 med stormsteg. Här får de villiga chansen att förvandla drömmen till verklighet. Tävlingssäsongen står för dörren, och ingen är mer peppade än våra oväntat högpresterande svenskar.

Redan den 10 januari 2020 drar det igång med årets första stora FWQ-tävling, och det görs med baguette och basker i hand, med andra ord Frankrike. La Rosière är platsen där de tyngsta och bästa åkarna från förra säsongen kommer att göra upp i den första fyrstjärniga tävlingen för året.

Självklart körs tävlingar innan den 10 januari som hör tävlingssäsongen till, vi ska inte glömma att de hungriga svenska tävlingsåkarna redan tagit sig till andra sidan världen och tillbaka för en tävling som hölls under sensommaren i NZ. Men vi kommer nu att fokusera på 2020, och framförallt de fyrstjärninga tävlingarna.

Vadå stjärnor?

För dig som undrar vad i hela friden som menas när vi pratar stjärnor i samband med tävlingar så ska vi klargöra hela FWT/FWQ-limbon här och nu. Freeride World Tour utgörs av de hårdast åkande tävlingsfriåkarna i hela världen. Här tävlas det på en global nivå och det finns mycket pengar att hämta för den lycklige som efter fyra deltävlingar och en final lyckas hamna högst upp på pallen. Senaste svensk som lyckades med detta var Kristofer Turdell, 2018. I år slutade Turdell tvåa. Inte illa pinkat.

Om vi ser FWT som allsvenskan, så skulle Freeride World Qualifier vara superettan. Detta är alltså platsen för de som strävar efter en plats i skidåkningens hall of fame, och varje år har de som placerar sig högst i sin kategori chansen att kvalificera sig.

De olika kategorierna på kvaltouren är:

  • Skidor Herr
  • Skidor Dam
  • Snowboard Herr
  • Snowboard Dam
    • OBS! Monoski Unisex – under imaginär uppbyggnad.

Under året hålls en drös med kvaltävlingar, långt över ynka fem, som är fallet för FWT, världen över. Tävlingarna är rankade utefter ett system som benämns i stjärnor, eller “ * “ som det så fiffigt står när organisationen själva är avsändare.

Det finns fyra olika svårighetsgrader, eller stjärnor, som avgör vilken svårighet tävlingsåket kommer att motsvara. Varje svårighetsgrad genererar olika mycket poäng per placering, ju högre svårighetsgrad, desto mer belöning. Det ska också tilläggas att ju högre rankad tävlingen är, desto svårare är den att komma in på. Och det är lätt att förstå varför; de duktigaste åkarna vill ha så mycket utdelning som möjligt för en potentiell vinst.

”Jag har i och för sig fortfarande inte fått mina 800 € vinstpengar från Les Arcs i fjol, det är ju lite oseriöst”, Caroline Strömberg.

Detta leder också till att trycket och svårigheten för att ta sig in på de fyrstjärniga tävlingarna, som är de högst rankade, alltid är högre än på en enstjärning. Och för att ens komma med i tävlingen så behöver man ha bra resultat och som minst medelhöga poäng för att bli antagen. Där utgår man alltid efter sina tre bästa resultat från det senaste året, och de kan sträcka sig över säsonger så länge det inte är mer än ett år emellan.

Känns det som att alla är med på tåget? Inte? Det är okej. Jag själv är utomordentligt överjordiskt bra på att inte fatta ett jäkla smack av vad en informativ text försöker säga till mig. Därför blandar jag in lite fotobllstermer i det hela, för att ha något konkret att greppa tag i. 

“Ska man ramla så ska man göra det där domarna inte ser”, Caroline Strömberg

Freeride World Qualifier har under åren lockat allt fler till att testa på tävlingsaspekten av friåkning, och har under kort tid gett god avkastning. Det var till exempel inte längesedan Kristofer Turdell testade sina vingar i Superettan, för att sedan bli direktkvalad till Allsvenskan 2016 och sedan gick han och vann guldpokalen 2018. Men han är inte den enda som har visat att det lilla landet lagom med “fostrande” skidåkning i ryggmärgen har potential. Carl Regnér tog sig upp till säsongen 2018 (men körde först 2019 eftersom han skadade handen i en trädkrasch före säsongens första tävling i Japan…), och nu senast Snowboardåkaren Cody Bramwell. Men nu ska vi behålla fokus på Superettan, där eldsjälarna sliter som djur och betalar startavgifterna på egen hand.

Sex svenskar slutade det senaste året inom topp 10 utspritt på skidor Snowboard herr och båda könen inom skidåkning. Det är en imponerande siffra, och den kategorin som står ut mest är tveklöst skidor dam, där fyra av de sex bäst presterande svenskarna ligger och lurar.

Vi pratar om Sofie Gidlund, 8:a, Moa Wärvik, 7:a, Sanne Mona, 6:a och den klarast lysande Caroline Strömberg, 4:a. Den sistnämnda har lyckats placera sig bland de tio bästa under sina tre senaste säsongerna, och den stora frågan är om det inte är på tiden att Caroline Strömberg får kvala upp till Allsvenskan. Vi tog ett snack med henne om just detta.

Intervju: Caroline Strömberg

8:e plats 2017, 7:e plats 2018, 4:e plats 2019. Att Carro Strömberg har en hög lägsta-nivå råder det inga tvivel om. Att vara topp 10 tre år på raken: Kul eller bara förjävla irriterande?
Alltså, det går ju åt rätt håll, och det är ju positivt. Men jag är ju med för att jag vill vinna, så lite grämer jag mig varje gång jag inte lyckas med det.

Förra året kom du närmare än någonsin, vad var det som gjorde att allt gick så bra förra året?
– Haha, ja det är egentligen lite sjukt att det kunde bli så. Det blev bara tre stycken fyrstjärniga i Europa och det är ju tre resultat som räknas, så om jag då tillägger att jag typ ramlade i två av dem så fattar ni ju hur märkligt det är att det kunde sluta så bra. Men tipset där är ju kort och gott att ska man ramla så ska man göra det där domarna inte ser

Och vad var det du föll på?
Höhö. Ingen kommentar.

Du har varit med på kvaltouren ett tag, vad märker du är det vinnande konceptet som håller i längden?
Att hålla sig på fötterna är ju en typiskt ar grej, och nyckeln för att lyckas med det handlar i min värld om att känna sin kapacitet. Hybris är ju bra, men kanske inte alltid i tävlingssammanhang.

Vad kommer du att fokusera på under 2020? Och vilka tävlingar satsar du på att köra?
– I tävlingssammanhang så handlar min målsättning för vintern om att välja linjer som jag kan göra mig själv rättvisa i – att verkligen kunna prestera utifrån mina förutsättningar och vara nöjd med det när jag lyckas.

– Jag tänker att jag kör de 4* tävlingarna, men har faktiskt inte stenkoll på vilka det är i år. Hade tänkt dra till Kanada i januari och köra tävlingen i Revy, men då dök det upp en ny 4* i Frankrike typ samtidigt och då blir det ju tyvärr inte försvarbart att åka över Atlanten, även om Kanada och Revelstoke har en speciell plats i mitt hjärta efter de vintrar jag spenderat där. Men det får bli en annan gång helt enkelt.

Vilken svensk tjej håller du som favorit förutom dig själv?
– Sanne Mona, hon är fan stenhård. Samtidigt som hon så gärna vill att det går bra för oss andra, för vem annars hade spontant gormat rakt ut till konkurrenterna på start ”NO ONE SAW THAT” när jag kraschade i mitt kvalåk i Nendaz när det var lite oklart om domarna kunde se det?! Det är en kompis det!

Blir det att kombinera fulltidsjobb med tävlande i år igen? Och om så – kan du dela med dig av nyckeln till att kunna satsa på sina mål samtidigt som man håller an vid en lön som rullar in varje månad?
– Ehh, alltså, den här frågan hade jag gärna sluppit, men ok. jag har alltså kombinerat fulltidsjobb med skidåkningen i fem år, genom att ta ut min semester plus några veckors obetald semester vilket har funkat rätt bra. Men i år fick jag inte beviljat de där extra obetalda veckorna, och heller inte tjänstledigt för de heltidsstudier som jag visst råkade hoppa på från och med hösten. Så då blev det visst till att säga upp sig för att få ihop livet. Så i vinter blir det plugg och skidåkning, vilket känns riktigt bra! Men tipset för att få ihop ett liv med många olika projekt är att se till att hitta tid för vila och återhämtning!

Har du någon maskot med dig när du tävlar?
– Jaaa! Kajsa Regner är min maskot! Jag har tyvärr inte lyckan att få med henne på allt jag gör, men det går aldrig så bra som när Kajsa är med. För den som inte vet så är Kajsa Olle och Carl Regnérs kusin från västkusten som vuxit upp med att jaga kusinerna på berget så ni fattar ju hur jäkla bra och snabb hon är på lagg.

Är du lagd åt tvångstanke-hållet? Har du några speciella ritualer som du bara måste göra innan tävling?
– VARFÖR spänner jag pjäxorna tre snäpp hårdare på tävling än en vanlig dag på berget? Tvångstankar vet jag inget om, men jag måste spänna hårt som fan.

Du gör en del yoga; på vilket sätt hjälper det skidåkningen? (OK, du kanske inte gör det för att hjälpa din skidåkning, försöker bara hitta trendiga paralleller här)…
– Det är fascinerande det här med sociala medier, jag har yogat i 16 år i lugn och ro, men så lägger man ut en bild på Instagram och plötsligt så är man yogi i allt man gör. Men jag använder det absolut i skidåkningen, yogan hjälper mig att andas (typiskt bra grej) till medveten närvaro. Med andra ord, att hitta och hålla fokus på det jag gör, det kommer liksom aldrig att funka att åka Bec des Rosses och tänka på vad jag ska käka till middag.

Årets mest seriösa tävling hålls i!
– NM i Gränsen känns alltid ruskigt seriöst, möten och tävlingar startar på utsatt tid och jag är alltid sen och får skämmas. En kan påstå att det är en vana som uppstår efter diverse tävlingar som utspelar sig i Frankrike. Men det är inte upp till en att spekulera i.

Säsongens i särklass mest oseriösa tävling brukar vara:
– Alltså allt har blivit jäkligt seriöst på sistone, förr var det alltid nåt ställe dit man åkte och liksom inte hade någon aning om det ens skulle hållas någon tävling. Men det börjar bli ordning på det mesta nu. Eller jag har i och för sig fortfarande inte fått mina 800€ vinstpengar från Les Arcs i fjol, det är ju lite oseriöst. Och så den där tävlingen där Cody alltid har olika placeringar på prisutdelningarna och i resultatlistorna, det är ju rätt oseriöst, kanske till och med så oseriöst att jag glömt namnet på den franska orten där tävlingen hölls.

droppa stort eller åka snabbt?
Varför välja?

Årets mantra?
På tävling tävlar vi.

Det är många saker som ligger bakom det, men det handlar mest om att jag lätt väljer tävlingslinjer på känsla med hjärtat och inte alltid med huvudet och min erfarenhet. Inte för att det på något sätt är fel att välja med hjärtat, men på en tävling så sitter det ju folk och bedömer din åkning, och det måste man ibland ta med i beaktning.

Tack Carro, och lycka till! 
– Tack själv!


Intevju: Dante Prtic

På herrsidan så är det inte fullt lika trafikerat med fanbärare. Tvärtom så har det varit svårt för våra laddiga grabbar att hålla fillifjonkan i styr och ställa ner åk på fötterna istället för huvudet. Någon som dock har full kontroll på sina fem extremiteter och noll rädsla är ingen annan än Dante Prtic, nära vän till Verbier-polarna Hugo Scharl och Carl Renvall. Trion släppte häromveckan en film som så ödmjukt fick titeln ‘Thanks to Nobody’ som ni kan se här:

Dante slutade på en femteplats under det förra året. Även han har alltså varit snuskigt nära på att kvala till Allsvenskan. Men nära skjuter ingen hare, något som Prtic blivit plågsamt medveten om. Som tur är har Dante laddat på med en jävla hagel-kulspruta inför stundande säsong för att tredubbla sina chanser på att lyckas bättre. Och ja, vi tog ett snack även med honom.

Du dök upp som lite av en underdog förra året under kvaltouren och sopade mattan  med resten av svenskarna. Hur skulle du beskriva din säsong med egna ord?
– Min säsong var verkligen dunder! Jag fick mycket fin och varierad åkning mixat från olika ställen i världen. Sedan så känner jag verkligen att jag utvecklas hela tiden och blir bättre för varje vinter, och det är något som peppar mig så in i bomben.

Hade du trott att du skulle komma så pass nära att kvala som du gjorde?
– Nej det trodde jag inte från början, men samtidigt så kände jag ganska fort att det var fullt möjligt. Jag vet att jag är farlig så länge jag lyckas stå på benen, hehe. Egentligen såg jag detta lite som ett inlärningsår då jag fortfarande är ganska ny inom tävlandet, så det var en stor bonus att det gick så bra.

Du har ju lite av en egen style i din skidåkning. Vem tar du inspiration av? Och vad tycker du är det fetaste sättet att hantera snö på?
– Tack, det blir jag super glad av att få höra!  Jag får nog min största inspiration från mina vänner som jag åker med. Det är vi som gör varandra bättre och det är i den miljön jag både blir pushad och pushar mig själv på ett bra sätt.  Det fetaste är att kunna sticka ut såklart. Sättet jag vill göra det på är att åka varierat men ändå aggressivt. Men framför allt dem som också får till den där extra i touchen när dem åker. Typ, Kye P, Pep Fujas och Candide.

Vilken tävling har du bäst minnen från under förra året? Vilket åk var du mest nöjd med?–
– I Nendaz! Jag hade en sån sjukt bra känsla där. Jag hade tänkt på min linje så sjukt länge och visste långt i förväg hur jag ville åka. Hade ett litet bakslag på sista hoppet, men annars gick allt som jag hade tänkt mig. Året innan så hade jag kraschat och tänkt på det berget sen dess. Det är magiskt, och det var förtrollande att lyckas få ner åket typ som jag hade tänkt mig.

Dante Prtic åk från Nendaz 2019 där han kom 3:a

En fjärdeplacering är olidlig satans nära på att hamna på en pallplacering totalt, och således kvala till touren. Bittert eller kul att du ändå placerade dig på en snuddplacering till den stora ligan?
– Både och, men mest väldigt motiverande bara. Jag hade satt ett högt mål för mig själv innan säsongen att komma just top 5 i totalen, så jag är supernöjd.

Satsar du fullt ös igen i vinter?
– Jag har ett skadat knä som jag rehabar än så länge. Jag får se vad kroppen säger, men i slutet på januari hoppas jag kunna vara tillbaka helt. Jag är sjukt peppad!

Var kommer du att vara baserad?
Jag kommer befinna mig nere i kära Verbier, men vill försöka att resa runt lite mer också. Det här blir min 5e vinter i ‘Verpan’ vilket är lite kul. Jag gillar verkligen det där stället alltså.

Vad blir taktiken för att kvala i vinter, och vilken svensk håller du som favorit för att kvala in på världstouren?
– Att inte tänka på det för mycket och försöka hålla mig lugn. Tävlandet tar upp mycket tid, men jag vill minimera det så mycket som det går. Man måste kunna slå av och på i rätt tid tror jag. Alla svenskar på kvaltouren är helt sjukt duktiga, men jag tror också att ingen har blommat ut till fullo än. Den rådande och kommande konkurrensen känns sjukt kul, utmanande och spännande! Men jag måste såklart hålla peppet uppe och sätta mig själv som favorit, eller? Jag tror att det blir fler än en svensk som kvalar i vinter! Vad tror du?

Jag är opartisk journalist, så spekulerar ej… Tänker du någon gång när du tävlar att du skiter i konsekvenserna? Att du träder in på farligt territorium och farliga åk som du annars inte hade gjort?
Nej det gör jag inte. Kring förberedelserna så tänker man såklart på de olika riskerna men sedan vid start så släpper det. Jag har kraschat så extremt mycket ända sedan jag var liten kid. Det har såklart sina baksidor med skador. Men det är så jag åker och blir bättre, samt också tar all min lärdom ifrån.

Vad är det som är så kul med att tävla?
Vännerna! Atmosfären är fet. Jag dras till det och hela tävlingsmomentet. Just att kunna pusha sig själv och få sin åkning bekräftad.

Inför en tävlingsdag består din frukost av……
– Kvalitetstid! Gröt, äggröra, bacon, mackor, juice, donuts, nötter, citrusfrukter, bär och massa kiwis. Sen avslutas det med en liter kaffe.

Innan start lyssnar du på …..
– Alla andra nervösa åkare

Dante Prtics ledord är …
– Respect the respect before the respect respects you

Vi går en spännande säsong till mötes, och Svenskarna är såklart mer peppade än många andra nationer. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att det går vägen för Dante, Carro och resten av svenskarna.

Freeride World Qualifier (FWQ) 2019/2020

Svenska tävlingsåkare att hålla koll på i vinter

 

Skidor Dam:

  • Caroline Strömberg
  • Sofie Gidlund
  • Moa Wärvik
  • Sanne Mona
  • Ronja Stenhöös

Skidor Herr:

  • Dante Prtic
  • Hugo Scharl
  • Edvin Olsson
  • David Deliv
  • Måns Fors Källstrand
  • Nils Wersén

Snowboard Herr:

  • Adam Björk

Snowboard Dam:

  • Elin Turpeinen
  • Kajsa Matta

Säsongens fyrstjärniga event:

  • 10-13 januari: La Rosière, Frankrike
  • 31 jan – 2 februari: Les Arcs, Frankrike
  • 15-18 feb: Silvretta Montafon, Österrike
  • 12-15 mars: Jasna, Slovakien
  • 21-25 mars: Nendaz, Schweiz.
  • 4-7 april: Obergurgl-Hochgurgl
Text: Fabian Omne
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.