Hallå där: Henrik Windstedt

Sveriges genom tidernas mest framgångsrike friåkare snackar med Freeride om att vara skadad, att filma och varför catskiing slår helikopterskidåkning.


Foto: Mattias Fredriksson/Red Bull Content Pool

Hej Henrik, var är du just nu?
–Just nu är jag i Åre. Kom hit för ett par dagar sedan efter tio dagar i Engelberg med Peak Performance. Vi hade en plåtning för nästa års grejer och sen var det tre dagars skidåkning med tolv privatpersoner som hade vunnit en helg ihop med mig och Seb Garhammer och Matilda Rapaport. Kul att åka mycket lagg med ett riktigt glatt gäng. Det har varit väldigt mycket resande i år så det är skönt att komma hit till Åre nu och fokusera lite på familjen innan de avslutande resorna den här säsongen.

Hur har din vinter varit så här långt?
–Riktigt bra, jag är supernöjd. Jag har hängt mycket med Mattias Fredriksson och vi har fått grymma grejer ihop. Sen har jag filmat en del för Salomon Freeski TV i Italien och Frankrike, det var riktigt kul. Vi åkte runt i husbil under två veckor och jagade snö, loggade ett par nya orter och fick se en ny sida av Alperna. Jag hade även en bra resa till Kanada, där vi hade grymma förhållanden på Selkirk Wilderness lodge. De erbjuder catskiing i en grym miljö. Catski är helt överlägset även om heli är kul. Att hänga i gäng och åka puder utan stressen som helin ibland skapar.

Blev det någon helikopter under resan?
–Ja, en dag. Den dagen vi flög var i för sig kung. Körde ett ganska hårigt first descent och hade nog mitt bästa åk i skogen den här vintern. Efter de segdragna ryggproblemen i fjol så bestämde jag mig tidigt den här vintern att inte stressa i år. Det har varit helt rätt beslut och nu börjar jag känna mig riktigt stark och är taggad för framtiden. Det är aldrig kul att vara skadad och att inte få köra på som vanligt har gjort mig mer hungrig inför nästa säsong.

De senaste åren har du kämpat för att återta din världsmästartitel i Freeride World Tour. Hur har det varit att inte fokusera på tävlingar i år?
–Det har varit skönt ändå. Jag har haft fokus på annat och saknar inte touren så mycket. Visst saknar man hänget och alla polarna, men jag känner att jag är klar där. Jag gillar verkligen att tävla men det går inte att kombinera filmning på den nivån jag kör och samtidigt hålla hundra fokus på tävlandet, inte på en hel tour i alla fall. Jag kommer tävla i framtiden men vi får se vilka tävlingar det blir.
 


Henrik går stort.
Foto: Mattias Fredriksson/Red Bull Content Pool

Kommer du att filma något mer?
–Det har filmats en del i Kanada i år och jag ska tillbaka dit i mitten av april. Vi filmar för en dokumentär som Fred Arne Wergeland producerar för Peak Performance. Jag och Dave Treadway ska ut på ett riktigt äventyr och jag tror det kommer bli en grym grej av det här. I februari körde vi puder i skogen i Kanada och nu i april ska vi ut med skotrar och klättra några toppar. Håll ögonen öppna i höst.

Som en av världens mest hyllade skidåkare, hur är det att gå skadad under lång tid och se hur andra åkare får dra iväg på resor som du själv brukar åka på?
–Fruktansvärt frustrerande! För att underdriva en smula. Det är klart att man har lite småpanik hela tiden men det gäller att ta ett steg tillbaka och tänka; ”Är du bara smart nu Henrik och tränar bra och inte gör några puckade grejer så kommer du ikapp och får flyga med örnarna igen”. Vilket är fallet nu. Mina sponsorer backar mig till hundra procent och jag vet att framtiden är ljus. Klart man vill producera hela tiden och man har ju ganska mycket press på sig, från industrin men mest från sig själv. Vår sport innebär en del risker och skador, stora som små, och det drabbar alla förr eller senare. Det gäller att ta dem på allvar och göra en plan för när man ska vara tillbaka 110 procent.

Vad har varit din största utmaning under det senaste året?
–Jag tror det har varit att hålla igen. När det har varit slätt och supersnabbt före i La Grave, djupt puder i skogarna i Kanada eller grymma förhållanden i Engelberg och man inte känner av ryggen så vill man ju bara ösa. Men jag vet att jag inte får köra max riktigt än. Det är nog det jobbigaste. Jag vill ju bara åka lagg som jag brukar, ösa på och ha det glatt. Sen har jag varit ute och rest hela vintern och nu när jag har två kids och inte kör FWT så kan de inte följa med. Så saknaden efter barnen och Tove har stundom varit riktigt jobbigt. Men det är tid man kan ta igen på sommaren och hösten. Så det är ingen fara trots allt.

Vad sker framåt våren?
–Efter Kanada i april blir det en klassisk avslutning i Gränsen och sen drar vi direkt till Folgefonna och förbereder för What! Summer Camp. Vi har utökat till tre veckor i år, köpt en stor byggnad där vi ska ha skateboard, trampoliner, film och video inomhus – vilket kommer bli riktigt najs. Sen ska ju allt göras större, bättre och snyggare. Det är mycket jobb, men att se kidsen vara stokade från morgon till kväll under de veckor camperna är i gång är värt allt slit. I år kommer jag kunna shredda mycket med dem så det kommer bli kul. 

Text: Kristoffer Frenkel
Foto: Red Bull Contentpool
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.