Hallå där: Jacob Wester
Matchstick släppte i dagarna en re-edit på Jacob Westers uppmärksammade del i Attack Of La Niña. Vi fick tag på Jacob för att stämma av läget inför säsongen, prata om allt från OS till David Bowie och om det möjligtvis är en ny Jacob vi kommer få se i vinter.
Foto: Matchstick Productions
När jag kollar på Jacob Westers del i Matchstick Productions Attack Of La Niña är det framförallt två saker som tydligt slår mig. Det första är att Jacob och Matchstick Productions (MSP) verkar ha lagt ner en hel del tid på att få till bra shots i backcountryn, något de lyckats med. Det andra är att Jacob verkar ha haft otroligt roligt.
Jacob, det ser ut som att du hade en otroligt rolig säsong förra vintern.
Ja, det stämmer bra det. Jag hade oerhört roligt på skidor i vintras, roligare än på många år. Den största anledningen är nog att jag har upptäckt lite nya sidor av skidåkningen och att det finns mer än bara att tävla i parken. Visst har jag vetat det hela tiden men jag har också alltid vetat att det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag har svårt att se mig göra dubbel 16 när jag är 30 år gammal. Bergen finns ju där och nu börjar det kännas som att jag får lite tid över till att kolla ”what its all about”, liksom.
Är det en ”ny” Jacob Wester vi ser?
Egentligen är det den gamla Jacob ni ser. När jag började åka skidor så fanns det knappt något som hette park, den var ju till för snowboardåkarna. Mina första svängar var i ”offpisten” i Tandådalen utanför backarna och jag hade alltid som mål att bli ”extremåkare” efter att ha sett ett reportage på TV med Jesper Rönnbäck med flera i Alaska. Sen kom ju det där häftiga med parkåkning och jag var såld på det.
Nu har jag börjat hitta tillbaks till anledningen att jag blev skidåkare, tror jag. Efter åtta års ihärdigt tävlande i isiga slopestylebanor så är det spännande att få testa andra gränser och utvecklas som skidåkare igen.
Foto: Matchstick Productions
Om du får välja ett enskilt klipp från din del i Attack Of La Niña; vilket klipp tycker du speglar mest hur din säsong var?
Det skulle nog vara den där långa dubbelbacken från Whistler. Det var en av mina sista dagar på snö för året och ett av de sista åken. Helipiloten sa efter tre krashade hopp att vi var tvungna o flyga hem o tanka och klockan var då 16.00 på eftermiddagen och det var sista filmdagen. Det var skare och jag hade svårt att landa men gav det ett försök till. Den gången fick jag den perfekta blandningen av fart och rotation och kom ner balanserat.
Det var framför allt väldigt skönt att få landa ett trick då Sean Pettit körde samma feature men lyckades inte få något shot. Dagen blev värd pengarna ändå. Det är aldrig kul för ett filmteam att åka hem tomhänta.
Foto: Matchstick Productions
Hur har du lagt upp fördelningen mellan att tävla och filma i vinter?
Just nu är planen att köra X Games och eventuellt sista Dew Tour-stoppet. Det blir antagligen de enda tävlingarna för mig i vinter. Därefter är det filmning som gäller, rakt igenom mars-april-maj. Jag hoppas på så mycket puder som möjligt givetvis, beroende på var det snöar.
Och hur tror du att fördelningen ser ut om 2-3 år?
Om 2-3 år så ligger jag antagligen i hårdträning inför OS men förhoppningsvis så kan jag fokusera 100% på filmning fram tills dess, för att sedan göra en oerhört intensiv OS-satsning hösten/vintern 2013.
Har slopestylens intåg i OS i nuläget påverkat ditt fokus och din planering något?
Nej, jag tar det som det kommer. Känns kroppen bra om två år och jag känner att jag kan bygga ett bra hopp och en skumgrop där jag kan lära mig alla trick jag behöver för att vinna, då kör jag.
Känns det fel och jag känner mig för gammal eller inte i fysisk form, ja, då blir det filmning i stället. Jag kommer inte ha några förhoppningar i förväg utan snarare se vad min vilja är när det väl kommer till kritan. Det skulle kännas värdelöst att satsa stenhårt på något man inte brinner för. En OS-medalj är inte mitt enda mål i livet, liksom.
Foto: Matchstick Productions
Tävlingssäsongen startade med Dew Tour i Breckenridge förra helgen. Hur kändes det att vara tillbaka och tävla i hel park efter försäsongens citytävlingar?
Det kändes sådär med tanke på hur få stora hopp jag fått köra i höst. Jag har haft ett krångligt knä och nästan bara hoppat i cityhopp så jag var förvånad när jag i sista åket på träningen lyckades stompa mitt tävlingsåk. Tyvärr hade jag otur med farten och vinden i mina åk så det blev inte så bra poäng som jag hade hoppats på.
Är det något som beskriver mig väl som skidåkare är det att jag är ojämn i början av säsongen. Oftast kommer min prestationsmässiga peak någon gång runt april, vilket inte rimmar så väl med tävlingarna i december och januari.
Jacob Wester under X Games 2011
Foto: Matt Morning/ESPN Images
X Games är en dryg månad i väg. Förra året kom du femma i Big Air-finalen, som du fick avbryta efter tredje hoppet efter en tung krash på ett dubbel 16-försök. Vad tror du om vinterns X Games i allmänhet och dina chanser i synnerhet?
Förra året var ju helt galet och det kommer antagligen bli ännu vildare i år. Förhoppningsvis är hoppet bättre och inte så flackt. I så fall kommer jag nog försöka mig på lite nya grejer.
Är det som vanligt ett av de sämre hoppen på säsongen (missförstå mig rätt, hoppet under X Games är inte byggt för nyskapande trick men åkarna tvingas mer eller mindre om de vill vinna, Jacobs anm) så kommer jag nog hålla mig till samma koncept som jag gjorde i vintras under tävlingen.
Det är synd att de bygger hoppet helt baserat på hur det kommer se ut på TV, och inte efter hur åkarna vill ha det. Det vore ganska kul att chocka och göra lite mer style-tricks, men då är det lätt hänt att folk beskyller en för att ta upp en plats som egentligen någon annan förtjänar.
Du är nyligen hemkommen till Sverige efter en vända i USA. Hur kommer de närmasta veckorna se ut?
Jag har inte riktigt stakat ut någon plan för julen. Det blir nog att träffa familjen i Stockholm, gå på gymmet varje dag och bli stark samt äta riktigt god vegetarisk mat.
Hur ser annars din säsong ut i grova drag?
Efter nyår ska jag på semester en vecka i New York innan säsongen fortlöper i vanlig ordning. Därefter blir det Park City under några dagar med Monster, sen tillbaka till Breckenridge i väntan på nästa MSP-resa. Förhoppningsvis blåser det på Östersjön också så jag hinner få några vågor innan jag åker iväg.
Vad inspirerar dig skidmässigt och personligt just nu?
Skidmässigt så är det nog Sean Pettit, Dane Tudor och Tanner Hall. Sättet de ser på ett berg är imponerande och jag hoppas kunna nå deras nivå snart. Det är nog mitt mål. Personligt så vet jag inte… Men jag skulle vilja vara lika cool som David Bowie.
Och avslutningsvis; vad är det bästa respektive sämsta med julen?
Bäst är helt klart alla tända ljus. Sämst är vår äckliga svenska julmat. Kött med kött.
Jacob Westers re-edit från Matchstick Productions:
