Krönika: Återvändaren

Att välja skidort behöver inte vara så komplicerat. Vill du undvika onödigt meck, risker och samtidigt få utlopp för din skidglädje? Då är svaret enkelt – agera som en flyttfågel och återvänd.


Utsikt över krönikörens älskade Chamonix
Foto: Anders Wingqvist

PLONG!

Ännu ett säljande nyhetsmail från en av alla Sveriges skidresearrangörer dimper ner i inkorgen. Nu på försäsongen – då det är bokningstider för oss skidåkare – gör researrangörer, turistbyråer och skidorter sitt allra yttersta för att synas, höras och locka kunder till sig. Vi snösugna kikar med drypande puderabstinens på de lockande reklamerna, de inspirerande skidreportagen i tidningar, magasin och på webben. Vi letar ivrigt i resekataloger och snicksnackar med våra skidkompisar.

Mellan varven peppar vi upp skidsuget till himmelska – och nära nog osunda – nivåer med säsongens nya filmer från puderindränkta berg runtom i världen. Barmarkssäsongen, detta brungröna förbannade aber, och det dryga halvår som gått sedan du senast stod på ett par lagg måste komma till ända. Första steget i detta är så klart att boka in en skidresa – men vart skall du åka?

Frågan kan tyckas banal, och lite av ett lyxproblem, men betänkt de i princip obegränsade alternativen. Om du till exempel använder Freerides skidortslista har du 39 länder och om vi begränsar landvalen till de stora Alpländerna (Frankrike, Österrike, Italien och Schweiz) så är det 450 skidorter att få valångest inför. Det bör tilläggas att denna lista inte täcker absolut alla skidorter. Därtill finns givetvis ett otal nationalparker och andra typer av alpina miljöer som kan utgöra bas för att göra toppturer. Det finns olika sätt att välja skidort på. Min personliga favoritmetod när jag åker på privata skidresor är dock precis lika enkel som genial – favorit i repris.


Jag är en inbiten skidortsåtervändare och ser en rad fördelar med detta till synes slentrianmässiga och icke progressiva resebeteendet. Ett konkret exempel från Alperna är Chamonix. Det finns skidåkare, klättrare och andra alpina adrenalinrusiga äventyrare som lever ett helt liv vid foten av Mont Blanc-massivet. Vad är det som säger att jag skulle kunna hinna uttömma de fem liftsystemen i dalgången (sex om man räknar in Courmayeur på andra sidan gränsen via tunneln in i Italien) på blott en sportlovsvecka?

I skrivande stund
har jag varit i Chamonix tre gånger och det känns som om jag bara ätit en pytteliten bit av den fenomenala friåkningstårta som den högalpina alpklassikern faktiskt är. Vilka andra vägar ned finns det genom skogarna från Lognan-plattån till Argentière? Hur är Getstigen i slutet av april? Är Hotell-facet i Brévent-systemet åkbart i början av januari? För att inte tala om alla oprövade varianter ned från Aiguille du Midi som jag har kvar att uppleva.

Att komma tillbaka till en tidigare besökt skidort är en skön känsla; det är hemma men ändå inte. Du vet de basala och trista sakerna som är nödvändig som till exempel varifrån skidbussen går, var mataffären ligger och vilka backrestauranger som är prisvärde. Därför slipper du att ödsla energi åt dessa ting. Du vet också tillräckligt mycket om själva skidåkningen och bergen för att inte bli alldeles besviken av icke infriad förväntan som byggts upp av dina skidfantasier ivrigt påeldade av reklam, reportage och bilder från orten. Du hittar dessutom säkerligen tillbaka till ett antal fina off piståk som du gjort tidigare vintrar. Du har också, mer eller mindre, koll på var riskerna kan finnas och har vett nog att rådfråga skidpatrull eller de lokala skibumsen om de dagsaktuella förhållandena.


Även Åre ligger varm om hjärtat för krönikören.
Foto: Catrin Hood
 
Stryn är given favorit för många
Foto: Johan Svärd

Ett starkt slag för det slentrianmässiga således! Mina vanemässiga skidortsval tar mig tillbaka till platser som Stryn, Åre och nämda Chamonix. Platserna förändras – liksom jag. Snön i Åres vinkelrännor nedanför avstigningen vid sittliften VM6:an är inte densamma vintern 2013 jämfört med säsongen 2003/2004 då jag bodde där och brände järnet ner mot Susabäcken så ofta jag kunde. Varför skulle ett åk i Mårtens brant nästa säsong inte kittla lika mycket i magen som det gjorde för fem år sedan? Hjelledalen nedanför Stryns sommarskidsystem är lika vacker varje sommar och fjället bjuder på nya erfarenheter i form av skidåkning eftersom snötillgången är så enormt varierande från år till år.

Mailet från den svenska researrangören ligger kvar när jag senare loggar in på min dator. En vecka, ett antal telefonsamtal till några skidkompisar och lite flygbiljettssurfande senare är resan bokad. För fjärde gången på åtta vintrar står det ”Chamonix – Ski Off Pist” i bokningsbekräftelsen och det känns precis lika fantastiskt som förutsägbart.

Fråga:
Vilka tre skidorter hade du valt om du bara fick åka tillbaka till dessa i resten av ditt liv?
Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.