Niklas Eriksson – Den filmande förbundskaptenen

Niklas Eriksson blev förbudskapten i freeskilandslaget sommaren 2018. Innan dess har han haft en framgångsrik karriär som filmande freeskier, men den aktiva karriären är långt ifrån över för Niklas.

Med kläder i samma storlek som Henrik Harlaut och en utstrålning som får honom att framstå som vilken av åkarna som helst kliver förbundskapten Niklas Eriksson runt på start i Stubai i november 2018. Niklas utstrålar något som ofta återfinns hos de som trivs med tillvaron. Han ler mer eller mindre konstant, vilket inte är konstigt med tanke på att sportens kanske två främsta, Harlaut och Tjäder, finns med i hans landslag tillsammans med en rad andra vassa freeskiers.

Niklas tillträdde posten som förbundskapten juli 2018. Från och med dag ett på nya jobbet var det full rulle.
– Jag klev på som förbundskapten i juli och började med att sätta budget för säsongen. Det var lite splittrar i början. Några drog till Nya Zeeland vilket vi inte hunnit budgetera för. Oliwer var en av dem och hann van jvm-tävlingarna där. Jag pratade med honom på telefon varje morgon.
Sen drog vi samtliga till Saas fee, förutom Jennie-Lee, Jesper och Emma. Vi var där september till oktober för att samla ihop oss. Sen åkte vi till the Dome i Gävle och körde inlines. Något vi vill göra mer av eftersom det är samma känsla som när man kör skidor. Henrik har kört mycket av den typen av träning i Andorra och det har ju gjort honom rätt duktig. Det är ett bra sätt att kunna träna på nya trick utan att behöva tänka på skaderisken. Efter det har vi haft fystester på Bosön i Stockholm.

Som i många andra sporter är klivet från aktiv atlet till rollen som coach inte särskilt långt. Niklas är ett exempel på den typen av karriärsutveckling och har själv ett förflutet inom världseliten av freeskiing.
– Jag åkte i landsläget ett tag i en tid när man gjorde allt själv. Vi hade inga tränare till exempel. Jag fortsatte med att filma istället för tävlingssidan, jag tyckte det var lite luddigt med landslag och världscup på den tiden.

Tävlande lockade inte Niklas som aktiv men däremot har han filmat med några av branschens största produktionsbolag. I Niklas CV hittar vi uppdrag för bolag som Second hands, Level one productions och Good company.
– Jag identifierade mig inte som foto- och filmåkare egentligen, men jag var inte heller van att tävla i grupp. Innan landslaget hade jag tävlat individuellt mycket. I landslaget blev tillsagd att jag var för gammal när jag kom in i där som 23 år gammal. Då fanns inte nuvarande satsning, utan något som hette ”Topp & talang”, som var mer åldersstyrt. 

Den då rådande åldersfixeringen, på grund av att Freeski tidigare helt enkelt hade mindre budget att röra sig med från SOK och Svenska Skidförbundet, förde Niklas bort från tävlandet och in på filmscenen, där han fört en något ljusskygg tillvaro senaste åren. Bakgrunden som landslagsman har dock gett Niklas fördelar i sin nya roll vid sidan av parken.
– Jag vet vad man vill höra och vad man inte vill höra på starten. Jag har koll på hur man ger bra stöttning när det är tungt, hur man lyfter fram det bästa i varje situation från åkarna. Nu när jag själv är coach försöker jag se till talang istället för att se till ålder. Det var lite därför jag slutade för att jag var trött på att höra att jag var för gammal.

Relativt ny på posten som förbundskapten, men långt ifrån ny i rollen som tränare. Niklas har lång erfarenhet från att coacha fram unga som gamla till att ta nya kliv i sin personliga utveckling. Det han fick höra om sin egna ålder i landslaget har han fortfarande med sig i bakhuvudet.
– Tidigare har jag coachat på What camp i tio år och jag har haft rail jams i Stockholm, så jag har gjort mycket med coachning och tyckt det är intressant att kunna hjälpa till med små tips och tricks att få folka att bli bättre. Jag har hjälp Friluftsfrämjandet att bygga enkla parker. I samband med det lärde jag en 70-åring att raila på en box. För mig är det talangen som är huvudsaken, inte åldern. Att se talang och utveckla den istället för att trycka ned.

En bit in i samtalet frågar jag Niklas hur han ser på att han har gått från att vara aktiv atlet till att bli tränare. Niklas svarar snabbt och kort
– Jag hart inte tagit ned min aktiva karriär.

I nästa andetag fortsätter han:
– Förra året hade jag inte tid att filma. Året innan dess filmade jag däremot. Hjälpte Henrik med hans Real Street. I år kommer jag vara med Kim i samband med inspelningen av hans Real Street. Har inte tänkt lägga ned min karriär som åkare för att jag är tränare. Att var tränare har inte gjort mig till en sämre åkare, snarare tvärt om. Jag har lärt mig mycket av att titta på åkarna jag och hur de rör sig på skidorna.

Hur har det varit att gå från att vara en av “dem” till att coacha åkarna istället när det gäller tävlandet?
– Ehh, I början var det lite av en omställning. Jag slutade tävla december 2013 och jag filmade när jag tävlade så steget från tävling till film var inte så jobbigt.  Steget tillbaka som coach på tävlingar var ännu enklare. Att få känna adrenalinet igen och känna nervositeten inför tävlingarna. Jag känner många som hållit på och det är kul att få dela med sig av min lärdom och kunskap som åkare till andra åkare.

Hur ser träningsupplägget för landslaget ut?
– Man får ta de tillfällen där det finns tid på försäsongen. Tar till exempel en vecka och åker till Saas Fee och genomför den som om det skulle vara tävling, kliver upp tidigt på morgonen osv. Under vintern åker vi så mycket på tävlingar så när man väl är hemma är det vila som gäller. I februari, efter VM, har vi ett gap på tre veckor utan tävlingar. Så då vill jag flytta träningarna till Sverige och låta orterna bygga features som vi kan använda och som sedan andra åkare kan använda sig av. Sen vill jag också träna mycket i the Dome på sommaren. Generellt får man vrida och vända på de tillfällen som ges för att få till träning.

Niklas Eriksson syns i Good Company’s Vice Versa från 2016

I våras delade Svenska Skidförbundet för tredje året i rad ut stipendier ur ”Konung Carl XVI Gustafs 70-årsfond för unga ledare på snö”. Fonden instiftades som en gåva till Kungen på 70-årsdagen. Tre unga ledare på snö prisas med 30 000 kronor vardera, och en av dem var Freeskilandslagets Niklas Eriksson: ”Som ledare ser Niklas alltid individen och hjälper denne att lyfta sig själv till nya nivåer, detta gäller såväl landslagsåkare som vill nå absoluta världseliten som ungdomar på sommarcamp som vill bli bättre än de var igår.” löd motiveringen.

Stipendiesumman ska användas till vidareutveckling av det egna ledarskapet så att stipendiaterna kan fortsätta utvecklas som ledare inom föreningsverksamheten och förhoppningsvis i framtiden kan ta steget upp till elit-/landslagstränarnivå. Att Niklas fick priset är ett gott kvitto på att hans arbete är rätt, bra och uppskattat.

Men tillbaka till Stubai. Innan det är dags att låta en sliten Niklas krypa till kojs efter en lång dag i samband med världscupen i Stubai frågar jag hur hur sporten idag skiljer sig från när Niklas var aktiv, bortsett från att det snurras sjukt mycket mer idag.
Ja du, jag vet inte. Det är mer struktur nu, sporten har lärt sig av misstagen. Man vet vad man får när man kommer till tävling. Man vet att banan kommer att funka och man kommer till en bättre standard på banorna. Domarna har lärt sig mer också. Sporten har vuxit och blivit en mer accepterad sport också. Man ser det mer som en riktig sport och inget dumt påhitt. Freeski är ett koncept nu som folk har hört talas om, något som är här för att stanna.

Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.