...

Så bra är nya Salomon QST 106 (2023)

Franska Salomon fortsätter att tweaka sin omåttligt populära friåkningsserie QST. Vi har teståkt uppdaterade QST 106, eller ”One O Six” som de numera lite snärtigt säger. 

Prolog, aka icke nödvändig läsning

För sex år sedan kom den första iterationen av Salomons friåkningsserie QST. QST eller”Quest” stod för sökandet efter roliga dagar på berget, branta åk, sköna cruising åk, djupa pow-svängar eller bara allmänt lekande på skidor.

Den kommersiella framgången var tämligen omedelbar. Salomon hade lyckats skapa en produkt i QST 106 där toppturande mötte freeride och all mountain, vilket var det många av oss initierade skidåkare var grymt sugna på.

Skidserien var helt enkelt ett verktyg för offpisthungriga som med den rasande utvecklingen på bindningssidan – först rambindningarna back in 2006, sedan Dynafit Beast 2013 och Marker Kingpin 2015 – allt lättare kunde nå nya bergssluttningar att hitta bra snö på.

Året före, 2015, kom också Salomons nya pjäxor Mtn Lab ut i butik, även det så klart en utveckling som löpte i synergi med de förbättrade bindningarna med gåfunktion.

De superheta pjäxorna med gåläge och tech-inserts har efter antal vintrars produktevolution förgrenats i två typer vad gäller Salomon: dels de fortsatt lätta 1500 gram-ish Mtn Lab och Explore-pjäxorna med två spännen, dels de rejälare Shift-pjäxorna för friåkning och all mountain på 1700-ish gram per fot, utrustade med fyra spännen i sann alpin anda. Framförallt de rejälare gåpjäxorna har blivit sjukt mycket bättre med tiden, undertecknad slet med den tidiga friåkningspjäxan Quest Pro 110 som kom 2015 och den blev aldrig någon favorit.

Den förmodligen högst smällande nyheten kring all denna prylutveckling (”2010-talets moderna fusion av topptur och freeride” kan historikerna kanske kalla eran?), var så klart när hybridbindning Salomon Shift kom 2018. Äntligen en friåkningsbindning med gåfunktion som var DIN-certifierad i sin utlösningsmekanisk, samt helt tech uppför och alpin nedför. Shift tog helt enkelt vid där Marker Kingpin hade börjat, och gjorde en bättre lösning för oss som blandar hejvilt mellan pist, liftbaserad offpist och topptur.

När Marker Duke PT lanserades var jag lite skeptisk på grund av vikt och den lösa tådelen i gåläget, men sedan bindningen har kommit ut i butik har undertecknad hunnit köra på Duke PT 16 samt topptura på den. Om man för önska något från Salomon så är det en motsvarande bindning utan lös tådel: alltså ännu bättre känsla i åkläget, och då är det i min värld faktisk ok att lassa på några gram för att uppnå det. En biffigare Shift-binding, utan stoppers som floppar upp i gåläget samt en AFC-platta under tån som man inte behöver maxa i höjdled för att slippa glapp mot tåbindningen. Fixar ni det på produktutvecklingen i Annecy åt oss?

Ok, då har vi hunnit med lite historia och önsketänkande framåt. Låt oss återgå till föremålet för denna testartikel: skidan Salomon QST One O Sicx.

Riktigt samma nyhetsmäll som Shift 2018 är knappast nya versionen av Salomon QST 106 som vi har teståkt, men det är alltjämt en friåkningsskida som levererar exakt det som vi gillar i en modern freeride-planka.

Testplats och före

Testskidorna Salomon QST 106 i årsmodell 2023 får åka med över en långweekend till norska skidorten Gausta med 4 skiddagar. Likt Matterhorn i Zermatt tronar Gaustatoppen över liftsystemet, hela tiden som lätt magnetisk fond omöjlig att inte vila ögonen på.

Vädret är soligare än Sahara, nätterna stjärnklara och kalla. Det är episka förhållanden för glassig våråkning.

Detta innebär att föret är tämligen stenhårt på morgnarna i pisterna, och ju längre dagarna lider desto varmare och porösare blir snön. När liftarna stänger vid 18.00 är det mosigt överallt (och vi återkommer sannerligen till min åsikt om det sistnämnda föret).

Något midjedjup puder är det icke tal om, det blir några få svängar i fluff i nån inblåst ficka men snösäsongen i Gausta 2022 har varit bedrövlig och basen är urkass. Detta i kombination med att det inte snöat rejält på länge, en liten påfyllning med 10-20 cm kom några dagar före vår ankomst, men särskilt mycket kallsnö var inte kvar pågrund av plusgrader dagtid, och sedan minusgrader nattetid, vilket fryser om hela snötäcket.

Om skidorna Salomon QST One O Six årsmodell 2022/2023

Salomon QST 106 i årsmodell 2023 är en modern friåkningsskida med allt vad det innebär. De sista vintrarna har vi sett att freeride-plankorna åter börjar nosa på 2kg-strecket viktmässigt, vilket undertecknad tycker är en bra sak. QST 106 i version 2023 ligger på 1980 gram i 181 cm, vilket är testlängden på skidorna. Då ska det tilläggas att just QST 106 faktiskt bantat ner sig 100 gram från 2080 g till nämnda 1980 gram i årsmodell 2023.

Geometrin är balanserad, med som namnet antyder 106 mm under foten, samt 19 meter svängradie. Skärningen är indragen från tip och tail, vilket ger en lite rappare skida på skär om du frågar marknadsförarna. Frågar du mig så är det sant, den andra sidan av myntet är så klart att den effektiva kanten ner i backen blir kortare vilket oundvikligen ger lite mindre stabilitet.

Rockerprofilen är också nutida standard för friåkning: rocker i tip och i tail, samt visst spann unde foten.

Skidan är en sandwichkonstruktion, där de olika lagren med material pressas och limmas ihop till ett par smarriga färdiga lagg, lite som en överdådig toast med flera goda ingredienser. I Salomons recept på QST One O Six ingår träkärna i poppel, kork har man lagt i tip och tail, och alltsammans är sedan förstärkt med kolfiber och glasfiber. Under foten vid bindningen ligger en förstärkning med metall, gissa vilken metallegering? Japp titanal är svaret.

Sen har man även något som Salomon kallar ”double sidewall” vilket är en förstärkning av sidoväggen under foten som tillsammans med titanalskiktet ska göra skidan stabilare och ett bättre kantgrepp.

På testskidan sitter en Warden 13-bindning, och efter justering i höjdled av tådelen och fjädern skruvad till DIN 9, som är perfekt för mina dryga 70 pannor, sitter hela paketet som en smäck.

Och vad är konkret skillnaden på nya QST One O Six jämfört med förra versionen? Skillnad från förra årets modell är att man har flyttat de bredaste punkterna (fram och bak) närmare centrum, alltså lite mer taper. Det är ingen basalt i skidorna längre, de är också 100g lättare än föregångaren.

Specifikation Salomon QST One O Six

Mått: 139-106-126 mm
Svängradie: 19 m (181 cm)
Längder: 157 (Qst Stella), 165, 173, 181 och 189 cm
Vikt: 1980g (181 cm)
Material: träkärna i poppel, kork i tip och tail, skidorna förstärkta med kolfiber, glasfiberlaminat och titanalplatta under foten.
Profil: tip & tail rocker, spann under fot
Dam & herr: Salomon QST Stella är exakt samma skida som QST 106, annan grafik och kommer även i 157 cm.

Omdöme och intryck

På morgnarna åker vi hårda pister. Salomon QST 106 carvar helt okej. Isgreppet fungerar som det ska på en friåkningsskida. Det går att få ganska tighta svängar och även lite retur mellan svängarna när skidorna pressas.

I hög fart och stora svängar på såpass hårt underlag, som det är under testdagarna innan solen har hunnit värma snön, känns de trygga och förutsägbara, men det finns så klart en övre gräns för hur fort man vågar blåsa på. Jag har sagt det förut och säger det igen: en friåkningsskida är något annat än en spättig GS eller all mountain-skida från den tyngre och hårdare skolan.

Så låt oss jämföra äpplen och äpplen. Av de friåkningsskidor som jag har åkt på senare år utmärker sig inte QST 106 som allra bäst i klassen på carving. Jag håller Völkl Blaze 106 högre där, den är livligare och mer responsiv med lite tightare radie och mindre tailrocker vilket ger mer kant i backen. Om Blaze får mycket väl godkänt får QST väl godkänt på hårt underlag i pist.

När snön börjar mjukna framåt lunchtid händer det grejer under mina fötter. Salomon QST One O Six ger mig en gratisbiljett in till världens roligaste åkattraktion. Greppet i de lätt mjuknande pisterna gör mig till en världsmästare på carving, och det går att blåsa på i full kareta. Lyckligtvis befinner vi oss också i en norsk skidort under påskhelgen som INTE har en enda liftkö och det är tomt i backarna. Var är folk? Sverige förmodligen.

Jag lapar den röda pisten 15 Sondreløypa vid sittliften Gaustablickexpressen, i mitt tycke den solklart bästa och roligaste backen i hela Gausta, och det finns nog ingen annan skida i världen som jag hellre hade haft under fötterna än QST One O Six.

”När snön börjar mjukna framåt lunchtid händer det grejer under mina fötter. Salomon QST One O Six ger mig en gratisbiljett in till världens roligaste åkattraktion.”

Tredje dagen inser vi att svart backe nr 2 ”Pukkelen” (det är inte en puckelpist när vi är där), får sol direkt på morgonen och de 150 fallhöjdsmeterna ner mot hotellet med tre tydliga branter och krön är episka att smacka på i full sula nedför, självklart med så lång air time som möjligt över krönen (Ja, man ser hela backen från toppen och därför är det helt ok att lätta över krönen). När resten av skidsällskapet sätter sig på uteserveringen för paus, åker jag några vändor i dur allena.

Efter lunch är det mosigt på berget. Ett före som jag alltsedan mina årliga resor till sommarskidåkningen på Stryn back in the days of 2000-talet fullkomligt älskar. Att folk inte fattar hur kul det är med slush är för mig ett mysterium. Det handlar om tre saker för moi:
1. ha ett par tillräckligt breda skidor typ 100-110 mm.
2. anpassa tekniken och blanda upp skären med sladdande teknik
3. vallade skidor, guldstjärna om du tom har använt valla för plusgrader

När fartdjävulen har fått sitt i pisterna så kommer längtan eter att flyga fram. Jag åker med kidsen in i den lilla parken, flyger lite på en hip, glider på ett plaströr och drar en 180 på ett av hoppen. Kör några varv i samma lift, hittar en pistkant att dra runt en 360 på och ett otal knölar att ladda på. Det sladdas blöt och tung snö åt höger och vänster. När liftarna stänger är benen lika smöriga som föret och det är dags att dra sig hemåt stugan. Jag klickar ur, lutar skidorna mot husväggen och nickar uppskattande mot ännu en riktigt bra och rolig iteration av friåkningsskidorna Salomon QST 106, förlåt One O Six.

Betyg:

4/5

VEM ÄR JAG SOM HAR TESTAT SKIDORNA?

Namn: Anders Wingqvist
Ålder: 41 år
Längd: 173 centimeter
Vikt: 72 kilo
Bakgrund: Utbildad skidlärare (Steg 4), arbete som dito ett par vintrar i Trysil, Åre och Hemsedal. Även säsongat i Utah, USA. Sedan 2007 ett otal reportageresor och privata skidresor runt om i världen med fokus på offpist och topptur. På senare år lite halvt fasat ut toppturandet och funnit skidglädjen i pist och liftburen, lättåtkomlig minigolf-offpist igen. 
Övrigt: Värmer upp i pisten för att sedan leta snö, helst utan att knata alltför mycket eller riskera livet allt för mycket. Referensskidorna de sista fem-sex åren är freeride-plankor med 105-ish midja. Insett att alltför lätta skidor inte är min grej.

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.