Tjena Axel Östlund
2010 vann han Salomon Jib Academy finalen i Mammoth före Alex Beaulieu-Marchand och Øystein Bråten.
2011 gick knät sönder när han åter var på plats som coach på samma tävling efter att ha blivit signad till skidmärkets internationella team.
Skadan innebar att Axel Östlund fick lämna skidåkningen en längre period. Sponsorerna föll bort och ett vardagsliv i Gävle som han saknat åren dessförinnan fick stå i fokus. Det kan ta lång tid att lita på kroppen efter en skada.
Nu är han minst sagt tillbaka. Invites till spännande tävlingar, högt upp i resultatlistorna på SST stopp och dessutom bäst på fest. Det utan att fokusera alls på tävlingssidan av åkningen. Östlund har för tillfället bara väldigt kul på laggen. Det syns. Det leder till inspirerad, kreativ, och riktigt snygg åkning.
Vi fångar upp en Axel som just nu tar en paus från skate sessions och fisketurer för att ta ett snack i chatten.
Hur är läget?
–Lite småsjuk men annars är det grymt!
Var är du och vad händer där för dig såhär på sommaren?
–Just nu är jag bara hemma i Gävle, letar jobb, skejtar, hänger med polare och tar det lugnt mest!
”…helt sjukt vad roligt det är att åka igen nu när jag kan lita på mitt knä fullt ut.”
Hur var din vinter? Vet att du kört riktigt bra på en del tävlingar och rest runt en del.
–Den här vintern har nog varit en av dom roligaste jag upplevt faktiskt!
Yes det stämmer, åkte till hintertux i två veckor med ett gäng malungsgrabbar, sjukt rolig resa! Samma vår hade jag börjat vågat hoppa riktigt igen, så det var riktigt fett att komma till en bra försäsongspark med ett skönt hopp. Sen både UTL och Creation Nation var två av dom roligaste ”tävlingarna” jag kört. Annorlunda upplägg, sjukt mellow stämning och roliga folk att shredda med. Helt annorlunda jämfört med andra tävlingar!
Typ allt som hände var fett, helt sjukt vad roligt det är att åka igen nu när jag kan lita på mitt knä fullt ut. Tyvärr så har jag knappt filmat något, har mest bara varit taggad på att shredda hela tiden så har inte tänkt på att sätta ihop edit.
Längre bakåt, om vi börjar från början. Hur hittade du skidåkning? Var det din grej tidigt?
–Det var nog min pappa som fick mig att åka skidor, har nog åkt skidor så länge jag kan minnas och det har alltid varit det bästa jag vet. Men i Bydalen när jag var typ 7-8 år så lärde polarens storebror mig att göra en 360, sen dess var jag mer eller mindre fast i att åka!
Vi såg dig köra sw misty12or och dubbels innan du ens gått ut grundskolan, ovanligt på den tiden. Du kom till Mammoth för världsfinalen av JibAcademy och vann. Var det något du hann reflektera över då eller kom tankarna om din otroliga utveckling sen?
–Det var helt sjukt faktiskt, att få åka till Mammoth och allt. Jag tror inte jag hann reflektera över någonting. Tänkte nog inte så mycket på framgång alls, tyckte bara det var så sjukt fett att få åka över till USA tre gånger och shredda gratis med alla salomonåkare, riktigt fet upplevelse!
Men när jag märkte att jag var rätt duktig för min ålder var nog när jag var 12 år och blev hookad av Rip Curl i Kungsberget.
”Försökte ställa mig upp men då veks benet, fick skoterskjuts ner och fick nån advil som smärtstillande.”
Vad hände vid din skada mer exakt?
–Det var året jag skulle coacha Jib Academy i Mammoth, stod uppe i backen och skulle ner och käka. Typ i mitten av parken så fanns det ett step-up hopp, hade kört transfer från kicken till sidan av landningen hela dagen, men eftersom klockan var vid lunch och det var strålande sol så hade kicken blivit riktigt slaskig. Så sista åket jag körde hade kicken saltats och det blir ju nästintill is i kicken då.
Tog lika mycket fart som alla andra gånger, men fick en riktigt skjuts i kicken och flög över hela landningen och så kände jag hur nånting ”snapade” till i knät. Försökte ställa mig upp men då veks benet, fick skoterskjuts ner och fick nån advil som smärtstillande. Trodde faktiskt inte att det skulle vara så allvarligt som det verkligen var.
Såg nog rätt sjuk ut på flygplatsen i en rullstol med mitella till nyckelbenet jag bröt 2 veckor innan mammoth och en ordentlig solbränna som gjorde så jag såg ut som en orm i ansiktet.
Hur var tiden efter? (Identitetskris? Skola? Ville du alltid tillbaka?)
–Aa shit, tiden efter var riktigt jobbig. Missade en operation för jag fick halsfluss och fick vänta ett halvår på nästa, blev tvungen att börja skolan för att ha något att göra, rastlös hela tiden och sjukt mycket rehab. Visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Vilka andra intressen har du kultiverat, kanske allra helst under skadetiden och de senaste åren?
–Hänga med polare och familj från Gävle tror jag, vart ju nästan ingenting med det om vintrarna förr, sen genom rehabiliteringen började jag träna mer. Spelade också en hel del Counter-Strike, haha.
Hahah Counter-strike alltså! Är det så att du fortfarande är en fena på det eller?
–Haha, kan min grej liksom! Men var nog bättre på gamla hederliga CS 1.6 tiden än på CS:GO.
Hur ser den närmsta framtiden ut, typ ett år framåt, för dig?
–Planen är att fixa ett jobb i höst. Försöka spara pengar och åka till USA med några polare för att åka och filma. Vill även filma street någonstans innan dess.
Vill du satsa på att filma mycket eller ska du tävla också? Du har ju en bra SST säsong bakom dig va?
–Det gick oväntat bra att tävla faktiskt, har nog inte nerverna för att tävla egentligen haha, men det var riktigt roligt att få köra några tävlingar igen! Fast jag vill nog endast filma! Om det inte kommer upp fler liknande feta annorlunda tävlingar såsom UTL och Creation Nation!
Tack för snacket! Riktigt kul att höra mer om en av våra bästa åkare som inte ”blowat upp” än. Har du någon shoutout eller nåt jag glömt fråga om?
–S/O till McChicken JR och NoCopy för skidor i vår. S/O till TFJ och The Bunch för att ha riggat dom två fetaste eventsen i år och för att våga göra något annorlunda.
