Så åker och tänker proffsen

Ibland åker du skidor med din mamma, andra gånger med din kusin och nästa tillfälle med ditt kompisgäng. Men hur är det egentligen att klämma lagg ihop med ett par professionella svenska friåkare? Och hur tänker de skidåkning? Freeride tog rygg på de betalda friåkarna Johan Jonsson och Matilda Rapaport för att få svar.


– Så här ska det fan inte se ut!, skriker Johan Jonsson.
Vi är i den schweiziska skidorten Mürren och står ovanför en bergssida som han och Matilda Rapaport planerar att köra. Jag tvekar inför min egen insats i projektet. Här uppifrån ser det ut att vara stenigt, klippigt och, på sina ställen, lite tunt med snö. Det krävs mod, rutin och känsla för att ta sig in på rätt ställe och hitta de där orörda, snöfälten som Johan och Matilda har rekognoscerat en stund tidigare från mellanstation Birg 2 676 meter över havet, vilken ligger tvärs över den vida, vita dalgrytan från där vi nu står.


Johan Jonsson har stämplat in på jobbet – friåkare står det på stämpelkortet – och fokuserar på hur han skall köra sin linje.
Foto: Fredrik Schenholm

Johan och Matilda klickar ur sina bindningar och kliver med stavarna i händerna ut på en utskjutande klipphylla strax nedanför i syfte att få bättre blick över sina åklinjer. De diskuterar alternativen, pekar ner mot vad de tror är ingången till Johans tilltänkta off pist-repa. Sedan kollar de på bilderna som Johan tog med sin kompaktkamera från Birg-stationen. Jag trampar försiktigt ned till dem och kikar för egen räkning – magkänslan är att det är genomförbart med mycket, mycket pepp och ett visst risktagande. 

– Jag hoppar det här åket. Jag ställer mig nere på transportsträckan och väntar, säger jag till Johan och Matilda.
Det blir inte mycket till svar från någon av dem. Stämningen är en annan – det är allvar nu. Prestationsförväntningar dallrar i alpluften. Pulsen är högre. Fotografen ligger beredd på andra sidan dalen. Fokus ligger på den egna skidåkningen. Båda två har stämplat in på sitt arbete nu – skidåkare är yrkestiteln. 

Det finns likheter i hur Johan och Matildas karriärer som betalda friåkare startade. Den nu 32-åriga dalmasen Johan Jonsson växte upp i Malung och började träna och tävla i den lokala slalomklubben som 7-åring. I gymnasieåldern gick han vidare till skidgymnasiet i Malung med inriktning mot alpin racing. Matilda Rapaport, som är 27 år och uppväxt på Ekerö utanför Stockholm, var också engagerad i sin lokala skidklubb. I den skidfokuserade familjen är hon äldst av sex syskon. Hennes pappa var ordförande i Mälaröarnas alpina skidklubb – MASK – och mamman agerade tränare. Matilda började tävlingsåka som 10-åring och flyttade i gymnasieåldern till Järpen och gick i fyra år på  skidgymnasiet där.


Matilda Rapaport kör andra foto-vändan på en knöl i den underskattade schweziska skidorten Hasliberg ovanför Meriringen, som ligger en knapp timmes bilfärd från Engelberg. Hajk-spåren nedanför är både från Matildas första vända och från fotografens vinkelletande.
Foto: Fredrik Schenholm

Johan Jonsson och Matilda Rapaport rekar linjeval. Frågan är om a) Matilda har örnögon och inte behöver kikare, eller b) Hon har inbyggd kikare i sina Sun Pocket-glajor, eller slutligen c) hon har redan tagit en bild med sin pocketkamera och har koll på sin linje.
Foto: Fredrik Schenholm


Efter gymnasiet ser
deras skidhistorier lite olika ut. Första halvan av 00-talet filmade Johan med Swedish posse tillsammans med välkända namn som Kaj Zackrisson och Sverre Liliequist. Sedermera gick han vidare till Free Radicals och är nu, säsongen 2013, i färd med att åka framför Sweetgrass kameramän i Whitewater, Kanada. Johan har inte tävlat så mycket, men när han väl har gjort det har det gått bra. En femteplats på NM i Riksgränsen säsongen 2012 är den tävling som ligger närmast i tiden – imponerande med tanke på hans bitvis skadefyllda senaste vintrar. 2009 blev Johan professionell skidåkare då han inledde ett sponsorsamarbete hos The North Face. Idag försörjer han sig på sina sponsorintäkter och frilansskrivande. Engelberg är hans vinterbas sedan lång tid tillbaka.

Matilda å sin sida fortsatte att tävla alpint efter gymnasiet. Hon avbröt racingen eftersom det var för tufft att kombinera med akademiska heltidsstudier i ekonomi hemma i Stockholm. Att Matilda började med friåkning är starkt kopplat till en annan svensk välkänd skidfamilj – Hargin-klanen. Det var nämligen genom sambon Mattias och hans systrar Janette och Christine som Matilda år 2007 åkte upp till Riksgränsen för att titta på NM. Jeanette hade peppat sina syskon att anmäla sig och delta. Matilda skulle med som åskådare. Väl på plats tjatade Janette även in Matilda i den klassiska friåkningstävlingen. Matilda slutade åtta och blev sugen på mer. Efter det har det rullat på i en uppåtgående trend för Matilda med fina tävlingsresultat, bland annat NM-vinst 2011 och två Freeride World Tour-kvals-vinster i Lenzerheide 2010 och St Luc Chandolin 2012. Matilda bor numera permanent i Engelberg sedan knappt fyra år tillbaka och driver vid sidan av sitt friåkningstävlande en egen PR- och marknadsbyrå med inriktning på turism och hotellnäring.

Jag lämnar Matilda och Johan till deras förestående åk. Kompenserar min egen feghet med att bränna på lite extra ned i Schiltorn-pisten, i vilken det är betydligt enklare att känna sig som en ”duktig” skidåkare jämfört med hur det känns i svårnavigerade off pist-hang. Pisten böjer sig i en gigantisk halvcirkel ned och bort mot Birg. Lägger en stoppsladd när jag når en bra punkt varifrån jag ser hela den stora branten som de två skidåkarproffsen skall pröva lyckan i.


Mästare på att få svår skidåkning att se enkel ut – Johan Jonsson började åka i slalomklubb när han var sju år och den gedigna skidrutinen går inte att ta miste på.
Foto: Fredrik Schenholm

Johan åker först. Kraftfullt, enkelt och exakt den linje som han pratade om under rekognosceringen. Lätt som en plätt ser det ut. Imponerande och en fröjd för ett par skidåkarögon som själv stått där uppe men bangat. Nu är det Matildas tur att åka. Hon stod sämre till i kabinliften på väg upp och kunde därför inte se sin linje med samma tydlighet som Johan. Hon letar sig ned bland klippor och stenskrävel, söker efter sina vita snöfält men finner dem inte riktigt. Hon får kliva över en liten stenkam, åka ned en bit och sidstega upp ett tiotal meter och så äntligen är hon loss. Johan står långt där nedanför och kikar upp medan Matilda dundrar ner i sin linje. Hon flyter ner i halvstora pudersvängar i branten, som flankeras av klippor på bägge sidor. Så ökar hon farten när terrängen öppnar sig och stannar slutligen nere vid Johan. De ställer sig genast och kikar upp mot den besegrade Mürren-branten. Pratar säkerligen om sina linjer och hur snökvaliteten var. Två riktiga friåkarproffs. ”Så ska det fan se ut!”, tänker jag för mig själv.


Matilda Rapaport bränner på i Mürrens januari-puder.
Foto: Fredrik Schenholm

Fem skidåkarfrågor till Matilda och Johan 

Hur tänker du när du åker skidor? 

Matilda: – Jag försöker hitta en härlig känsla, nynnar för mig själv ibland för att hitta rytmen. Lyfta blicken och läsa terrängen. Jag tänker inte supermycket när jag åker, jag kan grubbla mycket i övriga sammanhang men det släpper när jag åker skidor. När jag tävlar är jag nervig innan start och tänker på hur åket skall bli och så där, men när jag väl stakar iväg så släpper allt sånt.

Johan: – Generellt tänker jag ”Fan vad lyckligt lottad jag är som får hålla på med det här”. I själva åkningen så tänker jag att jag vill åka saker som jag själv tycker är roliga. Ibland kan det vara mellow (lugn, reds.anmärkning) puderåkning och ibland någonting som gör att man skiter ner sig på start. Båda är roliga men på olika sätt. När jag filmar så vill jag köra på ett sätt som gör att folk blir peppade av åkningen. Jag vill inte slå världsrekord i klipphopp. Att spridda skidpepp på film kan vara att trycka upp en cut-back i slush-snö (det gäller att slasha slushet!) när förhållandena är dåliga. Då glömmer man att det kanske varit säsongens sämsta dag och har bara har kul. Det är sådana grejer som blir bra på foto och i filmklipp.

Beskriv en typisk skiddag!

Johan: – Går upp lite före sju. Kokar en stor jävla grötportion och dricker kaffe tills jag är så mätt att jag inte kan dricka mer. Sedan slår jag upp datorn och kollar internet för att jag tror att jag har gott om tid, vilket gör att jag blir sen till dem jag skall möta på första liften. Sedan hookar jag upp med folk som peppar mig att åka skidor. Vi kör på som fan tills man blir hungrig mellan ett och två. Äter en lätt lunch – max en soppa, eller medhavda mackor – nåt måste ätas annars dör man. Sedan åker man tills man inte orkar mer, eventuellt fotar eller filmar när det är bra ljus på kvällen.
En foto- eller filmdag ser likadan ut men all kompisåkning byts ut mot mer hajkande och mindre åkning.  


Professionella friåkare av idag behöver göra mer än att bara klämma lagg – blogg, twitter, facebook, instagram och kontakt med sponsorer sker i princip dagligen via Matilda och Johans smartphones och datorer.
Foto: Fredrik Schenholm

Matilda:
– Går upp vid sju. Kollar ut på vädret, webbkameror på berget och kollar förhållandena där, samt vad prognosen säger och vad som är öppet. Rejäl frukost – gärna gröt. Dra på skidgrejerna och sen hänga på låset till första liften. Stämt träff med vänner eller filmare/fotografer. Dra upp på berget och kräma ut så mycket som möjligt. Ofta köra på rätt hårt med kort paus för kaffe och macka och sedan köra lite till. Därefter åka ner och jobba med konsultandet på datorn vid två-tiden (om det inte är en megabra dag – då kör jag tills liftarna stänger om jag inte har något möte eller annat som måste styras upp). Konsultandet blir kanske fem timmar en kombinerad skiddag, ibland blir det hela kontorsdagar och jobb på vissa helgdagar. Fritid och arbetstid är lite flytande när man har eget företag. Jag försöker också gymma eller springa åtminstone fyra gånger i veckan under vintern. På kvällarna är jag rätt trött… 

Hur rekognoscerar och åker ni era linjer? 

Matilda: – Jag rekar med kikare och kamera, fotar facet så mycket det går med alla detaljer. Har en pocketkamera med bra zoom. Då kan jag på start kolla och zooma in och ut. Och sedan nöta in linjen i huvudet och tänka på det innan starten.
Jag tycker att det är snyggt att åka snabbt och gillar att åka fort. Det får gärna vara brant. men inte extremt exponerat – då tycker jag inte att det är roligt. Fokus flyttas då från min egen åkning till överlevnad. Rädsla gör att jag åker sämre vilket ökar riskerna ännu mer. Men att ha respekt för naturen, samt bli pirrig och lite nervös, det är fine. 

Johan: – Jag rekar med ögonen, kikare och kamera. Kameran är ovärderlig! Jag tar en bild och sedan kan man kika på den på toppen. Det är ett superbra redskap. Ibland blir man vilse ändå och då får filmare eller fotograf guide ner en. Jag tittar på vad som ser roligt ut och letar efter någonting jag kan åka utan att det ska vara så svårt att det blir oflyt. Hellre ett lättare åk som ser bättre ut än ett som är livsfarligt och blir stelt för att det är så svårt. Men man åker hellre ett svårt åk fort och kul, än ett lätt på samma vis. Man måste prestera och pusha sin åkning.
Med polare har jag inte walkie-talkie. Tycker nog att man skall hitta ner själv. I varje fall på den sortens åkning som jag brukar göra, kanske kan vara annorlunda om det är monster-åkning.
Jag åker ganska fort och lagom brant. Då blir det roligt utan att konsekvenserna blir för stora. Utmaning utan stora konsekvenser gillar jag.

Vilka risker är du beredd att ta för en bra bild eller filmsekvens? 

Matilda: – Det är klart att jag beredd att ta lite större risker än om jag bara var ute och åkte för egen skull. Är insatsen för stor och jag blir rädd är det inte värt det eftersom man åker så mycket sämre.


Johan Jonsson stärker upp sina skenben med kirurg-skydd och tejp. Vi är bara i januari och han har en lång säsong i pjäxorna framför sig.
Foto: Fredrik Schenholm

Johan:
– Det är väldigt svårt att svara på. Allt man gör involverar risker. Jag är som mest rädd när jag kör bil. Då är det så mycket saker som jag inte kan kalkylera på, till exempel andra bilisters beteende. Men man är kanske beredd att få en extra hård kyss när man ser någonting som kan bli riktig bra. Det betyder inte att det är likhetstecken mellan risktagande och bra film och foto. För mig handlar det om att film och foto ska se bra ut – utan att jag riskerar att bli permanent skadad på kuppen.

Beskriv ett bra skidminne som professionell!

Matilda: – När jag vann värdstourkvalet i Chandolin-St Luc, Schweiz. Det sista åket var jag så otroligt nöjd med. Före sista åket så låg jag fyra. Linjen i det sista åket blev precis som jag hade tänkt, och jag droppade större än vad jag någonsin gjort tidigare på tävling och större än de andra tjejerna. Det kändes grymt bra!

Johan: – Jag tycker det är extremt svårt att välja ut något enskilt. Just nu är det starkaste att jag gjorde en sväng som jag länge har velat göra på bild. Nästa dump kommer det att vara det bästa. Att jag kan leva på det jag älskar är ett enda stort minne som förnyas med nya minnen varje dag i stort sett.

 

Fem fakta Matilda Rapaport


Född och uppväxt: 
1986 Ekerö, Stockholm

Sponsorer: Peak Performance (kläder), Nordica (skidor och pjäxor), POC (hjälm, goggles, handskar och ryggskydd), Osprey (ryggsäckar) och Lodge Sax i Disentis som öppnar innan jul 2014.

Favoritskidort?
– Engelberg är mitt hem och där har jag åkt mest. Nu när jag driver eget kan jag resa mer och har upptäckt nya orter som till exempel Disentis, Cormayeur och Mürren.

Trick för att hitta skidpeppet?
– Åka med peppande kompisar. Rätt sällskap. Det är det bästa. Och att inte vara hungrig. Jag håller blodsockret på jämnt nivå med nötter, choklad, sportdryck och mackor.

Framtidsvisioner vad gäller egen skidåkningen?
 Denna säsong vill jag kvala in till världstouren och få till någon form av filmprojekt. Utvecklas rent allmänt som skidåkare och ha skoj. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att åka skidor och kul att kunna väva ihop detta med den andra delen av mig som är mer av en teoretiker. Att bygga ett personligt varumärke som jag kan använda i företagsvärlden är också ett mål. Jag har en dröm att vara entreprenör och vara kvar i skidbranschen sett ur ett bredare perspektiv. Men framförallt att kunna åka så mycket skidor som möjligt eftersom det är så roligt.

Mer information: http://matildarapaport.com/

Instagram: matildarapaport

 

Fem fakta Johan Jonsson


Född och uppväxt: 
1980 Malung, Dalarna

Sponsorer: The North face (kläder, handskar, ryggsäck och skor – allt Johan har på sig i princip), Blizzard (skidor), Technica (pjäxor), Kask (goggles), Ski Unlimited, Alpingaraget (hjälp med bootfitting och massa andra praktiska saker som kräver experthjälp – de kan sin sak. Jag får lite prylar också som mina andra sponsorer inte har som exempelvis lavinkit). Rambo-knivar köper Johan själv.


Johan Jonsson har sylvass blick för både storabergsåkning och roliga instagram-bilder.
Foto: Fredrik Schenholm

Favoritskidort?
 Jag tror nästan att det är Engelberg, där har jag haft mina bästa och roligaste dagar. Jag har många vänner där som hittar på berget och som jag kan ha roligt med. Red Mountain i Kanada gillar jag också skarpt, även Whitewater – det är båda två trevliga orter. Jag gillar Kanada för att det är lite som Sverige med mentaliteten och småstäderna. Alaska är också grymt skidåkningsmässigt, och har lite samma typ av svensk tillbakadragen butter-mentalitet.

Trick för att hitta skidpeppet?
 Åka med peppade människor som tycker att det är kul att åka skidor. Det är det överlägset bästa.

Framtidsvisioner vad gäller egen skidåkningen?
 Hålla mig skadefri så att jag förhoppningsvis kan leverera en filmdel till Sweetgrass, som jag skulle ha filmat med förra året, men missade på grund av skador. Nu skall jag åka över till Kanada i år istället. Sedan hoppas jag att mitt och Tom-Oliver Hedvalls film-/hobbyprojekt ”Season” kommer att gå bra och få folk att bli peppade på att åka skidor. Filmerna från ”Season” kommer bland annat att synas här på Freeride.

Mer information: https://www.freeride.se/blog/johanjonsson/ 

Instagram: jonsbert 

Text: Anders Wingqvist
Foto: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla0   Kommentera (3)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER:
  • TAGGAR: , , , , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. la_grave
    0
    la_grave | 2013-02-15 19:16          

    Rambokniv haha

  2. Hallvar
    0
    Hallvar | 2013-02-14 13:50          

    Välskrivet, intressant och inspirerande!

  3. Corin
    0
    Corin | 2013-02-13 11:31          

    Grymt reportage!