Snökatten på gränsen mellan Kosovo & Albanien

I ett avskilt fjällområde på Balkan mellan Kosovo och Albanien bryter sig en katt fram i snön. Och du kan följa med. Fattigmansheliski, eller topptur för den lata, hur som helst blir det mjau-power powder.

Det är en stjärnklar februarinatt i ett fördömt fjällområde vid gränsen mellan Kosovo och Albanien. Ljusen från tre stora terrängbilar är det enda som syns i skogen över den lilla byn Junik. En smal skogsväg slingrar sig upp över den branta fjällsidan, och snön blir bara djupare;
– Hoppas vi tar oss tar oss fram. Den sista biten är verkligen en brant klättring.

Bilen framför sitter fast i snön. Zeljko Opacic en av förarna är en verklig optimist. När han ser snön spruta från däcken som gräver sig ner. Den skäggiga kroaten vet att med lågväxel och ett mjukt gaspådrag är det bästa sättet, men snön är för djup. Vi sitter fast, allihop.

Som tur är har Zeljko ett ess i ärmen. Han ringer en vän. Efter en stund ser vi de skarpa ljusen från en stor pistmaskin som kommer till vår räddning. Vi låter bilarna stå, och fortsätter färden till fjälls med ett mycket bättre färdmedel, ända tills vi stannar 1750 meter över havet. Här vid den lilla fjällbyn Gropa Erenikut, ligger ett insnöat hotell som skall bli vårt hem de närmaste dagarna. Ovanför oss ser vi konturerna av höga fjälltoppar i natten, och från fönstret ser vi snöklädda hus.

Inne på Grand Gjeravica hotell brinner det välkommande från öppna spisen. Efter en välkommande skål brinner det i halsen från Balkanbrännvinet Rakia. Här vid foten av det högsta fjället i Kosovo, 2656 meter höga Gjeravica, ligger basen för en rykande färsk möjlighet att testa catski. Den ivrige kroaten Sebastian Fleiss har tillsammans med lokala krafter startat Lynx Freeride, som erbjuder catskiing i ett stort område runt Gjervica. Förhoppningarna är stora och vi är spända på vad morgondagen kommer att ge oss.

Det är med en viss besvikelse vi morgonen därpå får ser de tunga molnen över oss. Fjälltopparna går inte längre att se. Utanför hotellet står cat’en klar. Två hundar härjar runt och leker. Den ena Terry, bor här uppe i fjällen året runt, är aldrig inomhus och slåss visst med vargar på fritiden. Häromdagen var han upptagen med att ta hand om skidåkarna, och följer gärna med cat’en upp till toppen.

Zeljko blir vår guide idag. På väg upp berättar han om ”De fördömda fjällen” som utgör den sydligaste och mesta alpina delen av de Dinariska alperna. Fjällen är beryktade för att vara vilda och oframkomliga, och de var länge avstängda och ej tillgängligt för andra än militären. Fram till upplösningen av den kommunistiska folkrepubliken Albanien 1991 var turismen till landet i praktiken icke existerande.

Rovdjur är det där emot mer än gott om; både björn, varg och lokatt. Balkan-Lon – Balkan-Lynx är en rödstripig underart av vår svenska Lo och finns bara dessa fjäll. Nu har den fått sällskap av en annan katt, som ska transportera snö-sugna skidåkare till toppen. Vår mekaniska katt spinner och drar mot toppen, och snön faller tätare. Zeljko är inte överraskad; han säger att det snöar vansinnigt mycket i dessa fjäll. Hur mycket vet man inte säkert; det finns nämligen ingen officiell snörapport om området.
“The best source is the old guy in the valley. But it´s a lot.”

Vi tror honom, och provar oss på några mindre linjer som ligger i skålen runt Gropa Erenikut. Snön är bra, men sikten är inte på vår sida. En storm har kommit från Adriatiskahavet som nu lastar på med snö runt Gjeravica. Vi vilar oss till toppen i pistmaskinen som kör lätt mellan träden, ända tills himlen lägger sig som ett lock runt oss och tvingar oss att ge oss för dagen.
Kvällen tillbringar vi runt öppna spisen på hotellet. Verten, Rapini, styr skutan med god hjälp av sin son och brorson, som serverar sina godaste rätter och får oss att känna oss som hemma.

Ute snöar det tätt, och sällan har man känt sig mer som att man är på rätt plats. Mitt i en storm, långt till fjälls, med en katt som väntar på att köra oss till toppen.

Nästa morgon vaknar vi till ordentligt, till en tjockt flytande ”turkish coffee”. Under natten har molntäcket lättat. Solen är på väg upp över fjällen plötsligt hoppar vi till ett stort dån, all snö från taket faller ner och begraver ingången på hotellet.
“Avalanche danger just rose to level five!” Utbryter Zeljko och skrattar rått. Vi dricker fort upp kaffet, gräver oss ut, och ler brett när vi sätter oss i cat´en.

Känslan av att vara i ett utforskat fjällområde är en härlig känsla. Vi får stränga rekommendationer om att köra med stor säkerhetsmarginal, för här finns det ingen fjällräddningstjänst eller Röda Korset att ringa. När vi frågar om vad man ska göra om någon skadar sig allvarligt, berättas det att pojkarna ”har några vänner i KFOR”- den fredsbevarande styrkan som ligger i Kosovo- som kan komma oss till undsättning med militärhelikopter. Vilket sällan händer därför är de viktigt med säkerheten.

Hela förmiddagen åker vi i orörd snö på den nordvästra sidan ner mot Gropa Erenikut. Snön är torr och lätt, och känns mycket bättre än snöskredet efter frukosten. På motsatt sida av dalen ser vi Gjeravica trona upp sig högt ovan oss med stora alpina sträckor som bara trånar efter linjer. Vi jobbar oss stadigt nerför fjället och lägger några första lekfulla linjer. Snökatten jobbar på förfullt för att hänga med och för att raskt ta oss till toppen igen.

”Utsikten från katten är otrolig. Erling sitter klistrad vid fönstret, vi ser oändligt långa skogspartier med granskog försvinna till höger om oss. Till vänster glittrar det av torr nysnö.”

Bakom spakarna sitter Hamdi Hisari, en multikonstnär från den trevliga byn Prizeren längre söderut i Kosovo. Denna lokala legenden är både kroppsbyggare, skid-och snowboardinstruktör, fjällguide och nu pistmaskinchaufför. Då skidfilmproducenten TGR för några år sen tillbaka besökte skidanläggningen i Brezovica längre österut i Kosovo så var det såklart Hamdi som var guide. Det finns ett Youtube-klipp ”super hamdi”. Han far stilla fram, styr katten elegant upp på fjället och han ser ut att må riktigt gott, nästan lika gott som vi.

Efter att vi härjat runt i den lilla backen runt Gropa Erenikut fram till lunch. Så ser Seb lurigt på mig och om vi vill se mer. Katten vänder öster ut, och drar sig genom en tät skog. Han pekar på en rad med stora spår i snön. – ”Björn”, säger han och grimaserar skämtsamt. Det är inte bara vi som luskar runt i de fördömda fjällen.

Utsikten från katten är otrolig. Erling sitter klistrad vid fönstret, vi ser oändligt långa skogspartier med granskog försvinna till höger om oss. Till vänster glittrar det av torr nysnö. Stora flanker öppnar upp sig mot Gjervica som gömt sig i ett moln. Vi kommer inte till toppen idag, men lägger några fina linjer i den öppna smala sidan under toppen.

På väg tillbaka till hotellet blir vi avsläppta i en brant skog som ligger rakt ovanför hotellet. Här ligger snön djup och orörd, vi åker upp och ner tills det blir mörkt. När vi glider ner till hotellet hälsar Terry oss välkomna, före vi sätter oss till bords skålar vi i värmande rakia.

PS:Det finns ingen officiell snömätning. Men Seb har de senaste åren mätt årligt snödjup vid hotellet. I fjol föll det tolv meter.

Catski med Lynx Freeride i Gjeravica

Resan dit: Flyg till Pristina, Skopie, eller Tirana. Pristina ligger närmast det tar 1,5 timme att köra till skidanläggningen från flygplatsen.

Arrangör: Lynx Freeride startade i fjol och drivs av kroaten Sebastian Fleiss och dom två kosovoalbanerna Hamdi Hisari och Lulzin Zhubi. Namnet har dom tagit från Balkan Lokatten som bara finns i dessa fjällområden. Lynx Freeride erbjuder Catskiing i fjällområdena runt Gjeravica, och övernattning på hotellet Grand Gjeravica. Heliskiing och guidade toppturer är också möjligt.

Säsong: Januari till April.

Kombinera gärna turen med en roadtrip till kusten i Albanien eller Montenegro.

Förövrigt är den trevliga lilla byn Prizren längst söder i Kosovo också värd ett besök.

Artiklar om Resereportage
J-Bay: våg i världsklass utan trängsel
Senjas bästa rännor
Zao Onsen: Skidåkning på klassisk japansk mark
Geto Kogen i Japan – massa puder, inga skidåkare
Skiddagarna som aldrig tar slut
Diavolezza: Ett djävulskt bra skidberg
I det vintriga hörnet av Edens lustgård

Text: Henning S. Skjetne översättning av Jesper Hayland
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer