Hendryx Voodoo Child

Hendryx Voodoo Child
Kategori: All mountain
Nivå: Avancerad
Märke: Hendryx
Årsmodell: 2015
Mått (Nos/Midja/Bak): 139/97/133 mm Svängradie: 15.00 m Vikt: 1858 gram (172 cm)
Storlekar: 172,182 cm
Pris: 7490 Kr
Tillverkarens beskrivning
Voodoo i helt ny skepnad för i år.
Guiderna i Alagna jublade...äntligen en lätt skida som det gick att åka på ordentligt...!
Välj en lätt turbindning och du har en lätt skida för toppturer med grymma åkegenskaper eller sätt på en vanlig alpinbindning och du har en kombo för hela berget, pist som offpist!
Skidan har fått en helt uppdaterad konstruktion, nya rockerkurvor, nosradier samt böjkurvor.
Konstruktionen är modifierad med kolfiber vilket gjort att vi kunnat tunna ur skidorna och därmed lätta dom rejält. Vi har dessutom dämpat skidorna bättre genom att ersätta det gamla gummit med ett "supergummi" i konstruktionen.
Nya böjkurvor, nosradier och rocker/spann kurvor samverkar och ger en funktion som vi kallar "Dynamic Rocker". Detta är ett nytt koncept som gör att vi får en skida med kortare och lägre spetsar som minimerar vibrationer då det är hårt samt ger en lång kontaktyta för stabilitet och kontroll. Men så fort du kör ut i mjuk snö sätter sig skidan i spetsarna och erhåller kraftigare rocker. Summan blir att skidorna blir lugna på hårt underlag men samtidigt har grymt lyft i lössnö!

(Officiell information från Hendryx)


Forumämnen om Hendryx Voodoo Child

Nya tjejskidor  »

Vad tycker du om Hendryx Voodoo Child?
5
4
3
2
1
ParLindhe
2018-03-16
Styrkor:
En helt fantastisk skida som passar på de flesta fören och snöförhållanden. Mäktig i pisten med underbart grepp. plojer funt i genom vallar och pucklar när bradhasargänget varit framme.

Svagheter:
Isgreppet överträffas i pisten bara av sitt syskon Hendryx 917 .

Sammanfattning:
En grym allmountain skida som jag hoppas återkommer när och om Henrik Luthman börjar bygga skidor igen.

Åkstil: Pist och Puder
Testad längd: 172 cm
Åkarens vikt: 70 kg
Åkarens längd: 169 cm

Niklas_salkiN
2013-02-25
Styrkor:
Som gammal tävlingsåkare har jag länge hållit mig till renodlade pistskidor eftersom jag mest åker i pisten. Mina egna skidor därhemma är ett par Stöckli SL med midja på 63 mm. Jag är med andra ord van vid att pressa rejält, gärna i hård pist.

Mer och mer har jag börjat titta på allmountainskidor eftersom mina skidor viker sig helt när det börjar bli uppåkt framåt lunch. Jag har tidigare testat Rossignol Experience 83 (älskar) och Dynastar Legend 85 (sådär). När jag fick möjlighet att testa ett par Hendryx Voodoo en vecka i alperna var förväntningarna tudelade. Jag hade såklart läst alla de lyriska kommentarer om Hendryx som finns över hela nätet. Men skulle de passa mig? Hur skulle en midja på 97 mm funka att pressa i pist?

Svaret väntade knappast på sig. Redan första åket var vi bästa vänner. Sedan tog de mig genom de österriskiska Alperna som på räls, oavsett manschestermorgnar eller sörjig eftermiddag. Kort sagt: har man kontroll på sin carvingteknik är det bara att ställa sig och åka med.

En skön kommentar från en kompis, även han med tävlingsbakgrund: "då åker nästan irriterande runt". Ja, jag har nog aldrig åkt så runda, sköna svängar med ett par skidor innan.

Svagheter:
Det skulle vara fartstabiliteten då. Som jag har förstått det är Hendryx Voodoo en lite mjukade variant av värstingmodellen 917. När det lutade på ordentligt blev man därför tvungen att kompensera rejält, något som mina benmuskler inte riktigt pallade med alltid.

Sammanfattning:
Första gången du ställer dig på ett par Hendryx Voodoo så tänk bara på att sätta i kanten och kör. De vill inte åka sladdsväng och ju mer du pressar desto bättre sitter de i svängen. Det är bara att kanta upp dem och åka med. I början av veckan var jag inte helt bekant med dem och vågade inte pressa dem fullt ut. Ju mer jag lärde känna dem desto mer förstod jag att de förlåter allt. Det handlar bara om att våga pressa. Det roligaste var att hastigheten kan kontrolleras väldigt bra. Att åka runda svängar har aldrig varit roligare.

Årsmodell: 2012
Åkstil: Pist, lite puder
Testad längd: 182 cm
Åkarens vikt: 85 kg
Åkarens längd: 183 cm

Bhansen
2012-01-12
Styrkor:
+ Kvick
+ Lätt

Svagheter:
- i högre fart i pist skulle en styvare skida vara att föredra
- Om jag körde uteslutande alper skulle en bredare Hendryx vara alternativet

Sammanfattning:
Som fd. "old school tävlings åkare" har jag sedan carvingskidan kom (vilket sammanföll med mina 5 år i Schweiz) lärt om tekniken. Isär med skidorna och carva hårt.

Har under åren åkt Völkl mycket som jag gillar skarpt, främst Mantra. En skida jag gärna kör på igen men då under grabb/gubbhelg med fria ytor och fri fart.
I svenska fjällen bland dvärbjörkar är den för hård för mig!

Det jag uppskattar hos Voodoo är att jag utan problem kan stå på i skogsskidåkningen då skidan är rapp och svarar direkt. Duckstance-monteringen av bindningen är annan detalj som gör att det är betydligt lättare att få tryck på båda skidorna i ingång och avslutningen av svängen i pist.

Jag har provar 917 från Hendryx som är en "hårdare variant av Voodoo" och 917 är en riktig pistmissil, men då jag hela tiden söker mig utanför pisten oavsett om det är bland dvärgbjörkar eller i alperna så föredrar jag Voodoo.

Årsmodell: 2010
Testad längd: 182 cm
Åkarens vikt: 82 kg
Åkarens längd: 182 cm

brunte
2008-02-15
Styrkor:
Många

Svagheter:


Sammanfattning:
Har nu avverkat min första vecka på mina Voodoo Child. Veckan spenderades i vemdalen/björnrike på allt från isig pist till svensk fluff (dvs. 3-4 dm puder) via perfekt manchester och uppkörd vårsnö.

Den största anledningen till att jag köpte ett par Voodoo Child är att jag var ute efter den ultimata allroundskidan. Allround för mig innebär att jag i första hand vill ha en skida för offpist/puder, men som även ska funka bra i pist. En annan anledning var att herr Henr(yx)ik Luthman rekommenderade just dessa skidor efter att jag skickat min kravspecifikation till honom, även om jag från början var ute efter Voodoo Child 182 som inte tillverkas längre. Värt att nämna är kanske att jag tidigaste kört mkt på bl.a. Völkl Mantra 184 & Stöckli Stormrider DP 186.

Recension puder:
Skidorna testades under ca: 10 åk i björnrike i skogsrännan som går från toppen av blästerfjället ner i dalen mellan blästerfjället och mellanryggen vilket ger ett åk på ca: 200 (?) fallhöjdsmeter i ca: 30-40 gr lutning. Snön var på morgonen nästintill orörd 3-4 dm puder, men efter mina tio åk ganska uppkörd av mig och några andra. Hittade även ett antal skogsåk under em. samma dag.
Även om skidorna är mjuka, lätta och ganska feta och därmed borde fungera fin-fint i puder var jag lite skeptisk till att 172 cm skulle räcka till mina 78 kg. Men så fel man kan ha! Efter andra åket kände jag att jag helt kunde lite på skidorna och trots den relativt korta längden stå mitt på skidorna och bara bränna på som f-n och surfa ner för berget utan en tendens att dyka! Kände mer av fördelen med korta skidor när skogen blev lite tätare än nackdelen på mer eller mindre öppna ytor. Har nog aldrig tidigare upplevt en så stor lekfullhet och skidglädje!!!
Den korta svängradien gör ju givetvis skidorna mkt lättsvängda och det som återstår är att se hur dessa lättsvängda lagg ter sig i en 11.. Dock inget jag efterstävar.

Recension pist:
Första dagen/första åket bjöd på perfekt manchesterpist utan en isfläck så långt ögat kunde nå. Kände mig som vanligt lite skeptisk till att dessa mjuka, lätta och ganska feta skidor skulle gå som på räls i pist som herr Luthman mfl. hade sagt... Visst trodde jag att de skulle funka, men aldrig att de skulle piska renodlade pistlagg som jag tidigare ägt/testat. Efter några åk tänkte jag bara: Hur f-n är det möjligt!? Hur fort det än går och hur hårt jag än pressar skidorna ligger de alltid i perfekt skär och visar inte en tillstymmelse till att vika sig eller börja fladdra! Dock måste man ha "skärnade höftsväng" i ryggraden för att skidorna ska fungera optimalt i pist dvs. inget för dig som ligger kvar i tekniken "jämnfota sladdsväng med stavfäktning". Värt att nämna (som även tidigare års recensioner av VC visat) är att skidan ligger som limmad i sin svängradie (15 m) och det är mao. ganska svårt att ändra svängradien. Detta förklaras nog enklast med att skidan är så pass mjuk och direkt formar sig efter sin svängradie när man trycker på.
Fick även möjlighet att testa skidorna i isig pist efter en dag med plusgrader som sen frös till under natten. Men samma sak där... Så länge man har tekniken så går skidorna som på räls!

Recension park:
Är absolut ingen parkråtta men lyckades trots detta sätt min första 360 vid 31 års ålder ;-) Skulle nog därför kunna säga att skidorna är lättsnurrade eftersom jag tidigare gjort halvhjärtade försök på andra skidor utan framgång...

Avslutningsvis vill jag tillägga att jag gav mina Völkl Mantra -05 betyget 5/5 som allround/offpist skida och hade därför delat ut en sexa till Voodoo Child om jag hade kunnat ;-)

Årsmodell: 2008
Åkstil: Puder-pist
Testad längd: 172 cm
Åkarens vikt: 78 kg
Åkarens längd: 175 cm

2006-03-17
Styrkor:
ALLA

Svagheter:
INGA

Sammanfattning:
Fantastico !!!
Har åkt på ett par VC i 2 veckor sammanlagt.
Helt annorlunda det jag åkt tidigare ( Dynastar pro legend, Bandit xXXx, G41, Völkl explosive)
Skidan fungerar verkligen i ALLA förhållanden!
Från isig offpist till riktigt mjukt.
Just på is fattar jag inte hur den har sånt grepp, kändes nästan "läskigt" första gången...skidan gick som på nylagd räls.
I puder och i skogen är den en dröm , lättåkt som få. Stora svängar i maxhastighet både i och utanför pist ,ja vad ska man skriva? Den bara går och går , inte en tillstymmelese till nervositet där inte.
Så nu får nog de stora tillverkarna se upp. Har men en gång fått känna det jag kännt blir alla andra skidor ganska ointressanta!
Ska bli otroligt spännande att "sätta på " ett par Rhino Chaser :)

Årsmodell: 2006
Åkstil: Big mountain-offpist-pist-park
Testad längd: 192 cm
Åkarens vikt: 88 kg
Åkarens längd: 177 cm

Steepndeep
2006-01-03
Jag har nu testat något så spännande som ett nytt svenskt skidmärke, Hendryx Skis. För alla som älskar alla typer av skidåkning men speciellt att kunna åka var som helst och utnyttja terrängen till det yttersta så rekommenderar jag er att läsa vidare. Testet gjordes i Funäsdalen (Tänndalen och Ramundberget) i halvård till hård preparerad pist, isig preparerad pist samt, senare efter ett dump, i djup men något tung lössnö (Tänndalen) samt puder i bäckravinen (Ramundberget).

Hendryx Skis hävdar på sin hemsida att man med dessa skidor kan åka mer som en vågsurfare, vara mera i symbios med terrängen än att, som med vanliga skidor, åka över den. Är detta bara snack eller....?

För en månad sedan var jag hemma hos Henrik och klämde på skidorna i vardagsrummet och måste säga att jag blev lite besviken. De ser ut som skidor, känns som skidor och verkar vara skidor. Inget nytt alls! Nåja, de är lättare och bredare än de flesta skidor jag sett men inget revolutionerande. Att jämföra med första gången jag såg Zag. Då kändes det att denna skida var ett nytt koncept, som sedan vid åkning inte fungerade speciellt bra. Nåväl, designen har Henrik lagt en hel del möda på och om det är snyggt eller inte är en smaksak. Själv köper jag inte skidor efter design utan efter hur de är att åka på men helt klart är att designen är annorlunda. I rumsbelysning är Rhino Chasern inte märkvärdig, Voodoo Child väldigt snygg medan Funkalstic är........ja va f. inte snygg. Så långt, inget märkvärdigt.

Nu ut i snön!!

Designen ändras i solljus så att Rhinon är jättesnygg, Voodoon sisådär och Funkalistic provade jag aldrig så den kan jag inte bedöma.

Kliver i Voodoo Child 192 och stakar bort mot liften. Håller nästan på att ramla då Henrik har vallat med lappgubbens tvärnit och skidan är så mjuk så att jag vid första stavtaget böjer skidan framför bindningen och håller på att näbba, i stället för att glida iväg. Så långt är skidan helt annorlunda, men bra?? Henrik har varnat för att skidorna går som spjut i pist men nu är det upp till bevis. Drar iväg i hård preparerad pist med ett par asbreda mjuka puderplagg och......kör skjortan av Huddinge Slalomklubbs race-åkare. Voodoo Child med svängradie på 19 meter ligger som ett spett i isig pist!! Den är stabil och ligger fast i sväng även i skiftande före, is, hård snö, packad snö etc. Jag lovar att jag skulle göra bra i från mig i Storslalom SM med dessa lagg. Detta är en sensation!! Skidorna är breda, lätta och mjuka, något som tidigare ansågs helt fel i isig pist. Faktum kvarstår dock, mina 198 cm Völkl G41 är klart sämre i pist.

Dagen efter har det dumpat, svenskt dump på 30 cm, och i lössnö är Voodoon årets offpist-lok. Man kan köra var som helst med total kontroll. Point-and-Shoot lagg har aldrig tidigar varit ett bättre epitet. De är hur stabila som helst, spetsarna skär aldrig fel, lägg svängen 10 cm från fjällbjörken utan att vara orolig för att knäcka revbenen. Kör rakt ned mellan tätt växande björkar och upptäck ett hinder. Kasta dig bakåt och böj bakändarna så tar du ned farten för att sedan kasta dig åt sidan och aldrig vara orolig för att spetsarna skär NED eller fel. Eftersom som skidan är mjuk lyfter och styr spetsarna precis dit du vill. Utnyttja terrängens hinder och lägg svängar var du vill. Suveränt!

Okay, nu gäller det att jämföra med andra lagg. Jag har kört Ross Bandit XXX, Völkl G4, Ak Launcher, Atomic Big Daddy, Nordica Beast i Squaw Valley och Jackson Hole och jag kan garantera att ingen har varit i närheten av Hendryx.

Vad är det då som gör skillnaden?

Breda skidor skall man naturligtvis ha i puder men hur var det nu med pist samt mjuka skidor i allmänhet? Att skidan är mjuk gör att spetsarna aldrig skär ned och att du kan lita på skidan i all offpist terräng. I pist så gör mjukheten förmodligen att den i sväng böjer sig precis efter den sidoskärning som är tänkt, just när du sätter upp den på kant. Den sitter som berget på is och du kan lägga ned som en snowboardåkare på racebräda i svängarna. Ytterligare förvånande är att skidan, trots mjukhet och lätthet, aldrig upplevs som fladdrig eller nervös.

Provade sedan Rhino Chasern (182) och den var, något förvånande, ännu livligare i lössnön men fortfarande knivskarp i hård pist.

Några nackdelar då? Inga som jag kan komma på, låt vara att jag inte prövat dem i stora svängar och hög fart typ Chamonic eller LaGrave men de borde gå bra även där. Man kanske inte skall utmana Hermann Maier men det är å andra sidan få svenskar som kan det över huvud taget.

Sammanfattningsvis, glöm allt gammalt tänk om styva skidor som norm och byt till något nytt. Om du inte vill så har jag ett par Völkl G4 att sälja.

Årsmodell: 2006
Åkstil: Offpiste
Testad längd: 192 cm
Åkarens vikt: 100 kg
Åkarens längd: 183 cm