Völkl Vertigo G4
Årsmodell: 2003
Tillverkarens beskrivning
Längder: 178, 188, 198 cm
Sidoskärningsradie: 20.2, 22.9, 25.8 m
Mått: 118-83-106 mm
Sidoskärningsradie: 20.2, 22.9, 25.8 m
Mått: 118-83-106 mm
Köp- och säljannonser
Völkl Vertigo G4 750:-
Vad tycker du om Völkl Vertigo G4?
5
4
3
2
1
Provade för en månad sedan ett gäng med skidor med ungefär samma bredd som G4:an. Hittade fortfarande inget som är märkbart bättre.. Den är lite tung att släpa uppför (har Diamir Feeride på) men bättre allround utför får man leta efter. 178 centimetaren tycker jag både ger bra högfartstabilitet och möjlighet att köra puckel el. annat snabbsvängt underlag. De längre ger mer flyt men blir lite klumpiga för min smak.
Q
Åkarens vikt: 85 kg
Q
Åkarens vikt: 85 kg
Vad fins det mer att tillägga? Att den är grymt snygg kanske. Verkar ligga på min lott att nämna den egenteligen obetydliga facktorn: Estetisk utformning. Designen är härligt stilren och snyggt ritad precis som skidan uppför sig, hårt vasst och utan knussler. Tyvärr har uppföljaren tagit ett steg tillbaka med brokiga färger och för mycket tecken!
Åkarens vikt: 79 kg
Åkarens vikt: 79 kg
Har tyvärr inte kunnat testa dem i pow än men det kommer nog. Har kört på den i pist en hel del och kan säga att de är förvårnade "kvicka" trots sina mått. Det är mer liv i G4:an än i ex Crossmax 10. Kan tänka mig att det är en superskida för de som vill ha med sig ett par skidor till skidresan!
Åkarens vikt: 68 kg
Åkarens vikt: 68 kg
Völkl Vertigo G4
Völkl Vertigo G4 är nu inne på sintredje säsong om man även räknar med året under namnet G41. Endast grafiken och några små detaljer har ändrats under dessa år. Skidan kommer dessutom leva vidare även i modellprogrammet 2003/2004, då under det koncisa namnet 7/24 AX4. Mycket har sagts om denna skida, men jag kommer ändå ge mig på en grundlig beskrivning.
När G41:an kom betraktades den givetvis som en mycket bred skida, rent av en ren offpistskida. Många blev förvånande av de fina pistegenskaperna. Sedan dessa har en del smältvatten flutit under broarna och nu betraktas skidor med dryga 80mm i midjan närmast som allroundlagg. Jag skulle vilja säga att G41/G4:an har varit en föregångare när det gäller att visa att skidor med lite extra bredd och flyt i mjuk snö också kan funka i relativt hård pist. Nu finns ett helt gäng skidor i samma breddklass med lite extra inbyggd biffighet för att klara pisten. Kanske är dock fortfarande G4:an den skida i klassen 80-90mm midja som levererar mest skär, kick och grepp.
Völkl Vertigo G4 har måtten 118-83-106 och en halvcap-konstruktion. Med andra ord ligger en tunn abs-kant ovanför stålkanten och sedan möter en cap upp. Inuti handlar det om ett tunt lager titanal nära ovansidan och ett närmast belaget, en glasfiberbox och längst in en rejäl träkärna. Skidan har en tämligen utpräglad uppböjning även bak (twintip alltså) och som det ofta blir på skidor med de här dimensionerna är även spetsen tämligen rejäl. Den handlar alltså om relativt kort längd på åkytan relativt själva skidans längd. Under sitter ett svart P-tex 2000 belag och smala racingstålkanter. Relativt en tävlingsskida kan man inte kalla G4:an hård, men jämfört med de flesta kollegor i klassen känner man tydligt att den är bland de allra styvaste och vridstyvaste.
Vertigo G4 finns i längderna 168, 178, 188 och 198. Jag har provat de tre längre längderna och jag ha kört både alpint och telis. 178:an känns genomgående lite mjukare än 188:an, men mellan 188:an och 198:an är känns skillnaden i styvhet i skidans mittdel väldigt liten. Det känns som om den längre skidan snarare har lite extra fram och bakdel. Därmed känns 198:an i ändarna, speciellt fram, snarare mjukare. I backen är det ingen tvekan om att alla tre längderna är väldigt fartstabila. Kan man bara hålla sig mitt på skidan är det inga problem att bränna på för fullt med någon av dem. På någorlunda hård snö är skäret en bit från vad en tävlingsskida ger, men G4an är ju knappast gjord för tävling och jag har faktiskt inte träffat på någon som inte tycker G4an har ett fantasktisk bra skär. Har man bara en hyfsad teknik tycker jag G4:an bör betraktas som en ganska lättkörd skida. Inte som lättkörd som de mjukaste företrädarna i klassen, men tillräckligt lättkörd för att en åkare som har en relativt god teknik skall kunna åka G4:an helt avslappnat. Jag är själv ganska lätt (67 kilo) och jag tycker absolut inte att G4:an endast bör rekomenderas till tunga åkare. Att tänka på är ju mer man kör på sladd och ju hårdare snön är, desto mer tungjobbat kan skidan kännas. Detta är mest en funktion av bredden, men även av det faktum att skidan är ganska vridstyv. Speciellt om man kör telemark på skidan blir den jobbig på hårt underlag om man inte gör skärande svängar.
I mjuk uppkörd snö är G4an i den närmaste en dröm. Det finns tillräckligt med skärning fram för att suga in i sväng även om inte snön trycker tillbaka så hårt men ändå tillräckligt med stabilitet och styvhet för att det skall gå att bränna igenom det som kommer ivägen om man är på det humöret.
Slutligen funkar skidan även bra i lössnöförhållande. Det finns givetvis skidor som är bredare och med ännu mer flyt, men för många är nog en skida i G4:ans breddklass en bra kompromiss.
Om vi återgår till valet av längd, tycker jag att hur stora svängar man helst gör och hur mycket kraft man vill lägga på skidan samt hur beroende man är av smidighet i låg fart bör avgöra. Det skiljer en del i karaktären mellen längderna också. 198:an känns klart mer dämpad och lugn medan de två kortare längderna ger upplevelsen av en mer snärtig skida. Rent skärningsmässigt är 178:an klart mer lekfull och i en lite flack och kanske inte så lång pist kan man få ut en hel del skojighet ur den trots att det inte går så fort som man kanske skulle önska. Kör man i terräng där det går snabbt och gillar att trycka till skidan lite ger 178 lite för kort radie, å andra sidan. Bränner man gärna på där det är stökigt tycker jag 198:an ger lite extra välkommen stailitet. Ju kortare skida man väljer, desto mer av balansen i längsled får man se till att stå för själv, liksom. I pist kan du även i hög fart och stora svängar kanta upp en längre variant av G4:an lite mer och därmed få bättre grepp och öka farten. Dessutom ger ju onekligen en längre skida mer flyt i lössnö. Tycker man 198cm låter långt kan man ju i och för sig välja något kortare, bredare och mjukare, men då tappar men i allmänhet rejält i pistegenskaper. För många gamla racingrävar skulle jag tro att en relativt lång G4 kanske är en närmast perfekt friåkningskompanjon. Står man lite mer ovanför skidorna, och inte vinklar å mycket i höften ger en lite kortare längd mycket bra prestanda i förhållande till kraftinsatsen.
För övrigt har jag, inte utan viss framgång, använt G4:an uppför med stighudar. Skidan är knappast bland de lättare i klassen, men vill man ha en skida som klarar det mesta på vägen ned kan det vara värt de extra träningspass som krävs för att orka släpa upp G4:orna uppför berget.
Slutsats: Völkl Vertigo G4 är i alla längder 178, 188 och 198 en skida som för en åkare som gillar att ösa på lite. Den är en av de bättre kompromisserna mellan offpist och pist, löst och hårt samt lättåkthet och prestanda på marknaden, skulle jag tro. Genom att anpassa valet längd kan G4:ans prestanda anpassas till åkarens stil och kraftinsats. Söker man enbart efter någon lättåkt och inte efter kick, skär och grepp finns bättre alternativ. För alla åkare som har koll på sina skärande svängar i de flesta förhållanden och gillar lite respons från sina skidor är Völkl Vertigo G4 definitivt en skida att titta noggrannare på.
Årsmodell: 2001
Völkl Vertigo G4 är nu inne på sintredje säsong om man även räknar med året under namnet G41. Endast grafiken och några små detaljer har ändrats under dessa år. Skidan kommer dessutom leva vidare även i modellprogrammet 2003/2004, då under det koncisa namnet 7/24 AX4. Mycket har sagts om denna skida, men jag kommer ändå ge mig på en grundlig beskrivning.
När G41:an kom betraktades den givetvis som en mycket bred skida, rent av en ren offpistskida. Många blev förvånande av de fina pistegenskaperna. Sedan dessa har en del smältvatten flutit under broarna och nu betraktas skidor med dryga 80mm i midjan närmast som allroundlagg. Jag skulle vilja säga att G41/G4:an har varit en föregångare när det gäller att visa att skidor med lite extra bredd och flyt i mjuk snö också kan funka i relativt hård pist. Nu finns ett helt gäng skidor i samma breddklass med lite extra inbyggd biffighet för att klara pisten. Kanske är dock fortfarande G4:an den skida i klassen 80-90mm midja som levererar mest skär, kick och grepp.
Völkl Vertigo G4 har måtten 118-83-106 och en halvcap-konstruktion. Med andra ord ligger en tunn abs-kant ovanför stålkanten och sedan möter en cap upp. Inuti handlar det om ett tunt lager titanal nära ovansidan och ett närmast belaget, en glasfiberbox och längst in en rejäl träkärna. Skidan har en tämligen utpräglad uppböjning även bak (twintip alltså) och som det ofta blir på skidor med de här dimensionerna är även spetsen tämligen rejäl. Den handlar alltså om relativt kort längd på åkytan relativt själva skidans längd. Under sitter ett svart P-tex 2000 belag och smala racingstålkanter. Relativt en tävlingsskida kan man inte kalla G4:an hård, men jämfört med de flesta kollegor i klassen känner man tydligt att den är bland de allra styvaste och vridstyvaste.
Vertigo G4 finns i längderna 168, 178, 188 och 198. Jag har provat de tre längre längderna och jag ha kört både alpint och telis. 178:an känns genomgående lite mjukare än 188:an, men mellan 188:an och 198:an är känns skillnaden i styvhet i skidans mittdel väldigt liten. Det känns som om den längre skidan snarare har lite extra fram och bakdel. Därmed känns 198:an i ändarna, speciellt fram, snarare mjukare. I backen är det ingen tvekan om att alla tre längderna är väldigt fartstabila. Kan man bara hålla sig mitt på skidan är det inga problem att bränna på för fullt med någon av dem. På någorlunda hård snö är skäret en bit från vad en tävlingsskida ger, men G4an är ju knappast gjord för tävling och jag har faktiskt inte träffat på någon som inte tycker G4an har ett fantasktisk bra skär. Har man bara en hyfsad teknik tycker jag G4:an bör betraktas som en ganska lättkörd skida. Inte som lättkörd som de mjukaste företrädarna i klassen, men tillräckligt lättkörd för att en åkare som har en relativt god teknik skall kunna åka G4:an helt avslappnat. Jag är själv ganska lätt (67 kilo) och jag tycker absolut inte att G4:an endast bör rekomenderas till tunga åkare. Att tänka på är ju mer man kör på sladd och ju hårdare snön är, desto mer tungjobbat kan skidan kännas. Detta är mest en funktion av bredden, men även av det faktum att skidan är ganska vridstyv. Speciellt om man kör telemark på skidan blir den jobbig på hårt underlag om man inte gör skärande svängar.
I mjuk uppkörd snö är G4an i den närmaste en dröm. Det finns tillräckligt med skärning fram för att suga in i sväng även om inte snön trycker tillbaka så hårt men ändå tillräckligt med stabilitet och styvhet för att det skall gå att bränna igenom det som kommer ivägen om man är på det humöret.
Slutligen funkar skidan även bra i lössnöförhållande. Det finns givetvis skidor som är bredare och med ännu mer flyt, men för många är nog en skida i G4:ans breddklass en bra kompromiss.
Om vi återgår till valet av längd, tycker jag att hur stora svängar man helst gör och hur mycket kraft man vill lägga på skidan samt hur beroende man är av smidighet i låg fart bör avgöra. Det skiljer en del i karaktären mellen längderna också. 198:an känns klart mer dämpad och lugn medan de två kortare längderna ger upplevelsen av en mer snärtig skida. Rent skärningsmässigt är 178:an klart mer lekfull och i en lite flack och kanske inte så lång pist kan man få ut en hel del skojighet ur den trots att det inte går så fort som man kanske skulle önska. Kör man i terräng där det går snabbt och gillar att trycka till skidan lite ger 178 lite för kort radie, å andra sidan. Bränner man gärna på där det är stökigt tycker jag 198:an ger lite extra välkommen stailitet. Ju kortare skida man väljer, desto mer av balansen i längsled får man se till att stå för själv, liksom. I pist kan du även i hög fart och stora svängar kanta upp en längre variant av G4:an lite mer och därmed få bättre grepp och öka farten. Dessutom ger ju onekligen en längre skida mer flyt i lössnö. Tycker man 198cm låter långt kan man ju i och för sig välja något kortare, bredare och mjukare, men då tappar men i allmänhet rejält i pistegenskaper. För många gamla racingrävar skulle jag tro att en relativt lång G4 kanske är en närmast perfekt friåkningskompanjon. Står man lite mer ovanför skidorna, och inte vinklar å mycket i höften ger en lite kortare längd mycket bra prestanda i förhållande till kraftinsatsen.
För övrigt har jag, inte utan viss framgång, använt G4:an uppför med stighudar. Skidan är knappast bland de lättare i klassen, men vill man ha en skida som klarar det mesta på vägen ned kan det vara värt de extra träningspass som krävs för att orka släpa upp G4:orna uppför berget.
Slutsats: Völkl Vertigo G4 är i alla längder 178, 188 och 198 en skida som för en åkare som gillar att ösa på lite. Den är en av de bättre kompromisserna mellan offpist och pist, löst och hårt samt lättåkthet och prestanda på marknaden, skulle jag tro. Genom att anpassa valet längd kan G4:ans prestanda anpassas till åkarens stil och kraftinsats. Söker man enbart efter någon lättåkt och inte efter kick, skär och grepp finns bättre alternativ. För alla åkare som har koll på sina skärande svängar i de flesta förhållanden och gillar lite respons från sina skidor är Völkl Vertigo G4 definitivt en skida att titta noggrannare på.
Årsmodell: 2001
G4an går som tåget. Skidan är bland de stadigaste på skäret jag provat, den går att åka fort och säkert så länge man ätit sin gröt och gjort sina benböj. Jag gissar att den passar lite tyngre åkare bäst. Jag kan lugnt tänka mig att fylla på skidboxen med ett par G4or till nästa år.
Årsmodell: 2002
Årsmodell: 2002
Möjligen något färgad efter 14 år på Völkl. Ett genuint tyskt hantverk. Håller ej med om att man måste var stor och stark, med hyfsad teknik gör skidan jobbet galant. Skidan ska åkas med fart, då jobbar den för dig och inte tvärtom. Med G4´an har man kul överallt, en kanonplanka.
Årsmodell: 2002
Årsmodell: 2002
Går som tåget, men jag tycker att dom är för okänsliga. I år finns det alternativ som passar MIG bättre.(Head och Fischer, Salomon samt V-pro)Klassisk Völklkänsla dock(lite träig feeling). Tror inte att jag har problem med teknik, styrka och aggressivitet utan jag är nog för lat helt enkelt. Skulle vilja dra till med att det är en av dom mest överskattade skidorna på marknaden. Finns nog många G4-riders som skulle må bra av ett par BigStix 84 istället.
Årsmodell: 2002
Årsmodell: 2002
Den här läckerbiten skulle lätt få en sexa av fem möjliga om man kunde. Vilken grym skida den jobbade i en symbios med en själv.. Grym helt enkelt.
Årsmodell: 2001
Årsmodell: 2001
Håller med alla som har gett skidan fullt betyg. En underbar skida för aggresiva och lite tyngre åkare som kanske går mer på kraft en bländande teknik. Måste dock starkt motsätta mig Herman Mustonens åsikter om den nya looken. Ett klart mer intetsägande design har gjort skidan närmast mesig i framtoningen jämnfört med föregående års, som utstrålar rå och primitiv styrka. Kortsagt den ser faan mesig ut.
Årsmodell: 2001
Årsmodell: 2001
Kanonskida där man kan trycka till med skidan och se det hända något, såväl på snö som is! Tror dock åkaren bör vara av det tyngre slaget...
Årsmodell: 2002
Årsmodell: 2002