Völkl Mantra (Sida 6)
Styrkor:
Tycker att det är en förhållandevis lätt skida med tanke på måtten. Har ett fantastiskt mycket bättre kangrepp och vridstyvhet jämfört med andra skidor i samma mått. Fungerar grymt bra både som alpinlagg m naxo bindning och som telislagg (184cm) med 22designbindning. De absolut bästa laggen jag testat i år som kan köra över hela berget med kick i svängen även när det är lite hårdare. Ytterligare extrapoäng för det porrigaste ljudet av dem alla!
Svagheter:
N/A
Sammanfattning:
Sopar banan med samtliga andra lagg jag testat i år (Scott, Salomon, Ross, Extrem...) Rekommenderas varmt till dem som vill ha en skida som ger tillbaka när man trycker på ordentligt.
Årsmodell: 2006
Åkstil: Brant och hårt, Puder
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 83 kg
Åkarens längd: 181 cm
Tycker att det är en förhållandevis lätt skida med tanke på måtten. Har ett fantastiskt mycket bättre kangrepp och vridstyvhet jämfört med andra skidor i samma mått. Fungerar grymt bra både som alpinlagg m naxo bindning och som telislagg (184cm) med 22designbindning. De absolut bästa laggen jag testat i år som kan köra över hela berget med kick i svängen även när det är lite hårdare. Ytterligare extrapoäng för det porrigaste ljudet av dem alla!
Svagheter:
N/A
Sammanfattning:
Sopar banan med samtliga andra lagg jag testat i år (Scott, Salomon, Ross, Extrem...) Rekommenderas varmt till dem som vill ha en skida som ger tillbaka när man trycker på ordentligt.
Årsmodell: 2006
Åkstil: Brant och hårt, Puder
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 83 kg
Åkarens längd: 181 cm
Styrkor:
till och med jag som inte är så duktig tyckte att det var en riktigt roligt skida:-)
tog mig säkert och snabbt ner för backen.
har aldrig åkt på en så bred skida förut, men det var lättare än vad jag trodde. Underlaget var visserligen lättåkt.
Svagheter:
inga vad jag upptäckte.
Sammanfattning:
blev lite smått förälskad i den och vill gärna testa den igen. jag testade den i pisten (endast lite utanför) och bara några åk.
har för mig att det var 184 jag testade, kan ha varit 177..
Årsmodell: 2006
Åkstil: mest pist.
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 72 kg
Åkarens längd: 178 cm
till och med jag som inte är så duktig tyckte att det var en riktigt roligt skida:-)
tog mig säkert och snabbt ner för backen.
har aldrig åkt på en så bred skida förut, men det var lättare än vad jag trodde. Underlaget var visserligen lättåkt.
Svagheter:
inga vad jag upptäckte.
Sammanfattning:
blev lite smått förälskad i den och vill gärna testa den igen. jag testade den i pisten (endast lite utanför) och bara några åk.
har för mig att det var 184 jag testade, kan ha varit 177..
Årsmodell: 2006
Åkstil: mest pist.
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 72 kg
Åkarens längd: 178 cm
Styrkor:
Helt enkelt bara grymma!!
Spelar ingen roll hur fort man kör dom... går som tåg nerför pisten!
Svagheter:
Letar fortfarande......
Sammanfattning:
Köp dom om ni vill ha en riktigt bra skida!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Puder, Pist i hög fart
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 75 kg
Åkarens längd: 186 cm
Helt enkelt bara grymma!!
Spelar ingen roll hur fort man kör dom... går som tåg nerför pisten!
Svagheter:
Letar fortfarande......
Sammanfattning:
Köp dom om ni vill ha en riktigt bra skida!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Puder, Pist i hög fart
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 75 kg
Åkarens längd: 186 cm
Styrkor:
Bra grepp
Otroligt kvick sida till sida för att vara 94 under foten.
Fartstabil
Lätt sladdad, det är inga problem att sladda ut bakändan om det blir trångt. 191 kändes inte för långt.
Svagheter:
Trots det braiga greppet blir det svårt i höga farter på hårt underlag (tänk frusen manchester) men det är ju kanppat det skidan är till för.
Mittmarkeringen kändes väl långt bak för mig, hade kunnat montera fram ett par cm men det kan bero på vana.
Sammanfattning:
Endast testad i pist i sälen och trysil
Mycket rolig skida! Går att pressa hårt om man vill men går ävan att glassåka långsamt med och fortfarande ha roligt.
Årsmodell: 2006
Åkstil: pist-puder
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 78 kg
Åkarens längd: 185 cm
Bra grepp
Otroligt kvick sida till sida för att vara 94 under foten.
Fartstabil
Lätt sladdad, det är inga problem att sladda ut bakändan om det blir trångt. 191 kändes inte för långt.
Svagheter:
Trots det braiga greppet blir det svårt i höga farter på hårt underlag (tänk frusen manchester) men det är ju kanppat det skidan är till för.
Mittmarkeringen kändes väl långt bak för mig, hade kunnat montera fram ett par cm men det kan bero på vana.
Sammanfattning:
Endast testad i pist i sälen och trysil
Mycket rolig skida! Går att pressa hårt om man vill men går ävan att glassåka långsamt med och fortfarande ha roligt.
Årsmodell: 2006
Åkstil: pist-puder
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 78 kg
Åkarens längd: 185 cm
Styrkor:
Selv med mine x antall kilo så går disse som på skinner i bakken til å være en såpass brei og "myk" forski. Bare å sette seg litt nedpå, gi gass og kjøre laaange svinger i høy fart.
Har man litt å trøkke til med så funker det bra som crusing ski for store svinger.
Svagheter:
Ser du bort fra at dette blir ett slags kompromiss mellom de breieste pudder plankene og de stiveste fartsmaskinen så har jeg ikke merket en eneste svakhet.
Kunne kanskje ønske meg en enda lenger ski....flisespikkeri...
Sammanfattning:
Dessverre på grunn av det elendige været her i Norge for tiden så har det ikke blitt pudder, oftpist enda. Men tatt i betraktning den andre skia jeg kjørte sikkelig pudder med i alpene i fjor så bør dette bli en vinner som allround ski. Ikke for spesialisert, kan brukes til "allt" og er relativt lettkjørt. Så undeholdene å kjøre at jeg MÅ ut selv om det er crappy kunstsnø is i pisten. Og så ser de kule ut, ikke for glorete, men anonymt og kult design. Så jeg gikk selvfølgelig til innkjøp av ett par, så etter 13 eller noe sånt år på ski..endelig en litt breiere ski enn typiske bakkeski!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Pist-Puder
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 105 kg
Åkarens längd: 190 cm
Selv med mine x antall kilo så går disse som på skinner i bakken til å være en såpass brei og "myk" forski. Bare å sette seg litt nedpå, gi gass og kjøre laaange svinger i høy fart.
Har man litt å trøkke til med så funker det bra som crusing ski for store svinger.
Svagheter:
Ser du bort fra at dette blir ett slags kompromiss mellom de breieste pudder plankene og de stiveste fartsmaskinen så har jeg ikke merket en eneste svakhet.
Kunne kanskje ønske meg en enda lenger ski....flisespikkeri...
Sammanfattning:
Dessverre på grunn av det elendige været her i Norge for tiden så har det ikke blitt pudder, oftpist enda. Men tatt i betraktning den andre skia jeg kjørte sikkelig pudder med i alpene i fjor så bør dette bli en vinner som allround ski. Ikke for spesialisert, kan brukes til "allt" og er relativt lettkjørt. Så undeholdene å kjøre at jeg MÅ ut selv om det er crappy kunstsnø is i pisten. Og så ser de kule ut, ikke for glorete, men anonymt og kult design. Så jeg gikk selvfølgelig til innkjøp av ett par, så etter 13 eller noe sånt år på ski..endelig en litt breiere ski enn typiske bakkeski!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Pist-Puder
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 105 kg
Åkarens längd: 190 cm
Styrkor:
+Stabila
+Vridstyva
+Lättåkta
+Bra flyt i puder och även i sämre offpist förhållanden
+Funkar otroligt bra i pist map. midjemåttet
+Det omtalade plonkiga metallljudet är jävligt tufft
Svagheter:
Med tanke på vad skidan är avsedd för, dvs. hela berget, har jag inget att klaga på! Självklart har mina Stöckli Laser SC med 63 mm under foten bättre kantgrepp, men dom är å andra sidan värdelösa utanför pisten...
Sammanfattning:
Helt otroligt sköna skidor för hela berget! Har själv en ganska aggresiv åkstil och kör helst långa svängar i hög fart vilket jag tyckte att dom passade alldeles ypperligt till, oavsett underlag! Sammanfattningsvis överträffade skidorna helt mina förväntningar både i och utanför pisten.
Och för er som funderar på att inhandla ett par Mantra kan jag säga att dom är värda varenda spänn!!!
Tack Völkl!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Pist-Puder
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 76 kg
Åkarens längd: 175 cm
+Stabila
+Vridstyva
+Lättåkta
+Bra flyt i puder och även i sämre offpist förhållanden
+Funkar otroligt bra i pist map. midjemåttet
+Det omtalade plonkiga metallljudet är jävligt tufft
Svagheter:
Med tanke på vad skidan är avsedd för, dvs. hela berget, har jag inget att klaga på! Självklart har mina Stöckli Laser SC med 63 mm under foten bättre kantgrepp, men dom är å andra sidan värdelösa utanför pisten...
Sammanfattning:
Helt otroligt sköna skidor för hela berget! Har själv en ganska aggresiv åkstil och kör helst långa svängar i hög fart vilket jag tyckte att dom passade alldeles ypperligt till, oavsett underlag! Sammanfattningsvis överträffade skidorna helt mina förväntningar både i och utanför pisten.
Och för er som funderar på att inhandla ett par Mantra kan jag säga att dom är värda varenda spänn!!!
Tack Völkl!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Pist-Puder
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 76 kg
Åkarens längd: 175 cm
Styrkor:
En skida som verkligen fungerar för hela berget. Levererar grymma prestanda som kantgrepp, stabilitet och fartvillighet i ett lättanvänt paket
Svagheter:
Jag tycker rekommenderad bootcenterplacering är för långt fram. Se mer nedan.
Sammanfattning:
När nyheten om att Völkl slutligen skulle komma med en ersättare till den gamla beprövade skidan V-Explosiv så visste jag att jag skulle ha svårt att hålla shoppingfingrarna i styr. V-Explosiven var sista generationen av många års utveckling av en bred och stabil skida för framför allt offpist från Völkl. Den påminner i kontruktionen om Völkls klassiska racingskidor med en träkärna, torsionsbox och rejält med metall. Den sista ”riktiga” Explosiven var trollkarlsmodellen från 2003 (som i princip var samma skida som 2002-modellen) och det var här som allt bredare carvinglagg för offpist liksom konvergerade med de bredlagg för t ex heliåkning i Kanada som egentligen funnits rätt länge. Explosiven har visserligen inte mycket skärning, 120-95-112 och en sidoskärningsradie på ca 34 m för 190-versionen, men det var ändå en skida som inte bara rika heliskiturister utan också riktiga storbergsåkare och andra kunde tänka sig att köra. Det är ingen överdrift att säga att Explosiven nog tillhör de mer legendomsusade skidorna i genren – ett rykte som mycket kommer av den rätt rejäla styvheten och av att skidan betraktas som ett ohemult stabilt ånglok i vilket före som helst. Min egen recension från 2003 (http://www.freeride.nu/review/view.php?id=980 ) ger en indikation om skidans uppträdande. Slutsatsen är att det är en otrolig skida med närmast oöverträffat skär, grepp och lugn, men att den också är krävande och definitivt inte är för alla.
Året efter kom Völkl Gotama som en en skida med samma sidoskärning, men 1cm bredare rakt av. Många såg nog den som en ersättare, men även om Gotaman definitivt har varit, och är, en framgångsrik modell och har sina följeslagare så gjorde den också en del åkare besvikna. Gotama är nämligen en annan konstruktion som bl a inte innehåller metall och den saknar det lilla extra som vissa av oss var vana vid från Explosiven. En kort, kort recension av Gotaman från mig finns på http://www.freeride.nu/review/view.php?id=2129
Detta leder oss tillbaka till 2006 Völkl Mantra, som alltså delar Explosiven konstruktion sånär som på att glasfiberboxen på Explosiven är av ”vanlig väv” medan Mantran har en vävd strumpa där fibrerna kan riktas annorlunda för att ge förhållandevis mer vridstyvhet. Mantran är lite mjukare även än de senare årgångarna av Explosive (tidiga Explosiv var ruggigt styva). Den största skillnaden är dock att Mantran har en breddad topp (och ett uns smalare midja faktiskt, 129-94-112). Den känns lite mjukare än Explosiven och har också en annorlunda och lite tvärare topp. En av de verkligt stora skillnaderna är vart den rekommenderade monteringspunkten (bootcenter) sitter. En jämförelse mellan 184 Mantra och 190 V-Explosiv ger vid lag att Mantran har bootcentermarkeringen 6 cm längre fram (relativt åkytans mitt). Det är inte lite det. Med bootcenter bredvid varandra har Mantra 184 en ett par cm längre bakdel än 190 Explosiv. Efter mycket funderande bakmonterade jag mina 184 Mantra 2cm och det är något jag kan rekommendera rätt så förbehållslöst för alla som inte skall huvudsakligen åka baklänges, snurra i luften eller möjligen ligga och carva i låg fart i välpreparerade pister med sina skidor. Recensionen är alltså baserad på denna 20mm bakmontering (vid 302mm sullängd, kan tänka mig lite mindre bakmontering för de som har avsevärt mindre skor).
Så, hur funkar då skidan? Kort sagt: otroligt bra. För det första har skidan extremt bra kantgrepp även på hårt underlag liksom V-Explosive. Både i klassisk kortsväng och i rena skär är greppet helt enkelt lysande. Mantran är också en skida som kombinerar lugn och livlighet på ett trevligt sätt. Skidan drar dig in i sväng och inbjuder verkligen till att kantas hårt. Ändå är den lugn och behärskad i skäret i hur hög fart som helst. Båda dessa egenskaper finns där både i mjuk och hård pist. Vid riktigt snabb körning rakt fram eller då man tappar skäret finns inte den sjuka stabiliteten från Explosiven kvar. Jag tror inte detta vara sig beror på längden, bindningsmonteringen eller styvheten utan helt enkelt är en funktion av skärningen. En huvudanledning till Explosivens lugn är helt enkelt att den inte vill svänga. På Mantran som är klart mer svängbenägen får man betala för detta genom att man behöver lägga lite mer koncentration på vad skidan gör vid riktigt ”okontrollerad” åkning. Märk väl att detta alltså gäller när det samtidigt går fort, när man inte har skär på grejorna och det är riktigt stökigt och bumpigt, Dessuomt är jämförelsen med en av klassens kanske lugnaste skidor, Explosiven. När det gäller att på kraft bränna rakt genom hinder är Mantran väldigt bra, bara marginellt sämre än explosiven (och här är troligen Mantra 191 snäppet vassare).
Slutligen är den en pistegenskap till som jag vill nämna och det är att skidan är snabb. Med det menar jag inte att den har bra glid utan att den kan ta väldigt mycket tryck i svängen utan att böja igenom och bromsa. Vanliga dödliga märker antagligen inte detta om det är brant, men när det är aningens flackare och lite mjukare så är det tydligt. Många skidor får liksom en definierad toppfart. Det enda som händer då man trycker till och kantar mer är att skidan driver i sidled. Skidor som Explosiv och Mantra (och i princip alla raceinriktade skidor) bara accelerar. Skillnaden de två emellan är att Mantran är markant lättare att få någon kick ur och inte kräver samma fart som Explosiven för att komma till sin rätt.
Tyvärr har jag inte kört Mantran i ”bottenlöst än” men det blev en del fluff trots allt, några enstaka svängar öppet och en hel del skog. Här känns det som jag hittat en bra kompromiss med 2cm bakmontering. Inga antydningar till dyk och det gick att stå neutralt och låta hela skidan ligga i snön (och därmed få bra fart) utan att det kändes konstigt. Egentligen finns inte så mycket mer att säga annat än att skidan kändes mycket naturlig under fötterna i det lösa och att det var nästintill lika stabil och säker som Explosiven.
Så, vilka är denna skida för? Kanske kan man dela in de presumtiva kunderna i två katagorier. De som tidigare kört Explosive och de som inte har det. När det gäller den första katagorin har det sagts att Mantran är för lite förändrad för att vara en ”nödvändig uppgradering”. Det är ett resonemang jag inte håller med om. I mitt tycke är det en ganska annorlunda skida. Den är mer ”normal” än Explosiven med samtidigt betydligt mer användarvänlig. Detta med de flesta av de åtråvärda prestandaegenskaperna bibehållna. Jag ser definitivt Mantran som ett komplement till Explosiven och enda ”problemet” är att den i minst 90% av alla förhållanden är en roligare skida. Det som är problematisk med det är möjligen att man inte kommer tillbringa så mycket tid på Explosiven – vilket är tråkigt eftersom den skidan alltid ger mig ett lite extra brett leende på läpparna tack vara sin speciella känsla.
För att säga något mer om skillnaden, och leda oss in på nästa kundkategori, kan man säga att Explosiven kräver att åkaren gör allting utom att hålla kontrollen. Det fixar skidan. Mantran kan man köra betydligt mer passivt om man absolut vill och den funkar också i mesigare förhållanden, men i gengäld får man vara mer på hugget när man kör på gränsen av vad man klarar. Det är anledningen till att jag bedömmer att Mantran säkert kan passa 10 ggr fler åkare än vad Explosiven egentligen gjorde.
Slutsatsen är alltså att Mantran för det första är en värdig efterträdare till Explosiven och i någon mening antagligen en bättre skida. För det andra ser jag den som ett intressant alternativ för många av de som sneglar t ex på en Karma men absolut inte måste ha en riktig twin tip. Mantran levererar avsevärt mer prestanda. För det tredje (och sista) är Mantran en otroligt bra allroundskida för i princip vilken (fri-) skidåkning som helst. Det är en skida som jag, mer än någon annan skida jag åkt, skulle känna mig bekväm på vart jag än kom i skidvärlden.
Årsmodell: 2006
Åkstil: Whatever så länge det inte är baklänges
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 68 kg
Åkarens längd: 178 cm
En skida som verkligen fungerar för hela berget. Levererar grymma prestanda som kantgrepp, stabilitet och fartvillighet i ett lättanvänt paket
Svagheter:
Jag tycker rekommenderad bootcenterplacering är för långt fram. Se mer nedan.
Sammanfattning:
När nyheten om att Völkl slutligen skulle komma med en ersättare till den gamla beprövade skidan V-Explosiv så visste jag att jag skulle ha svårt att hålla shoppingfingrarna i styr. V-Explosiven var sista generationen av många års utveckling av en bred och stabil skida för framför allt offpist från Völkl. Den påminner i kontruktionen om Völkls klassiska racingskidor med en träkärna, torsionsbox och rejält med metall. Den sista ”riktiga” Explosiven var trollkarlsmodellen från 2003 (som i princip var samma skida som 2002-modellen) och det var här som allt bredare carvinglagg för offpist liksom konvergerade med de bredlagg för t ex heliåkning i Kanada som egentligen funnits rätt länge. Explosiven har visserligen inte mycket skärning, 120-95-112 och en sidoskärningsradie på ca 34 m för 190-versionen, men det var ändå en skida som inte bara rika heliskiturister utan också riktiga storbergsåkare och andra kunde tänka sig att köra. Det är ingen överdrift att säga att Explosiven nog tillhör de mer legendomsusade skidorna i genren – ett rykte som mycket kommer av den rätt rejäla styvheten och av att skidan betraktas som ett ohemult stabilt ånglok i vilket före som helst. Min egen recension från 2003 (http://www.freeride.nu/review/view.php?id=980 ) ger en indikation om skidans uppträdande. Slutsatsen är att det är en otrolig skida med närmast oöverträffat skär, grepp och lugn, men att den också är krävande och definitivt inte är för alla.
Året efter kom Völkl Gotama som en en skida med samma sidoskärning, men 1cm bredare rakt av. Många såg nog den som en ersättare, men även om Gotaman definitivt har varit, och är, en framgångsrik modell och har sina följeslagare så gjorde den också en del åkare besvikna. Gotama är nämligen en annan konstruktion som bl a inte innehåller metall och den saknar det lilla extra som vissa av oss var vana vid från Explosiven. En kort, kort recension av Gotaman från mig finns på http://www.freeride.nu/review/view.php?id=2129
Detta leder oss tillbaka till 2006 Völkl Mantra, som alltså delar Explosiven konstruktion sånär som på att glasfiberboxen på Explosiven är av ”vanlig väv” medan Mantran har en vävd strumpa där fibrerna kan riktas annorlunda för att ge förhållandevis mer vridstyvhet. Mantran är lite mjukare även än de senare årgångarna av Explosive (tidiga Explosiv var ruggigt styva). Den största skillnaden är dock att Mantran har en breddad topp (och ett uns smalare midja faktiskt, 129-94-112). Den känns lite mjukare än Explosiven och har också en annorlunda och lite tvärare topp. En av de verkligt stora skillnaderna är vart den rekommenderade monteringspunkten (bootcenter) sitter. En jämförelse mellan 184 Mantra och 190 V-Explosiv ger vid lag att Mantran har bootcentermarkeringen 6 cm längre fram (relativt åkytans mitt). Det är inte lite det. Med bootcenter bredvid varandra har Mantra 184 en ett par cm längre bakdel än 190 Explosiv. Efter mycket funderande bakmonterade jag mina 184 Mantra 2cm och det är något jag kan rekommendera rätt så förbehållslöst för alla som inte skall huvudsakligen åka baklänges, snurra i luften eller möjligen ligga och carva i låg fart i välpreparerade pister med sina skidor. Recensionen är alltså baserad på denna 20mm bakmontering (vid 302mm sullängd, kan tänka mig lite mindre bakmontering för de som har avsevärt mindre skor).
Så, hur funkar då skidan? Kort sagt: otroligt bra. För det första har skidan extremt bra kantgrepp även på hårt underlag liksom V-Explosive. Både i klassisk kortsväng och i rena skär är greppet helt enkelt lysande. Mantran är också en skida som kombinerar lugn och livlighet på ett trevligt sätt. Skidan drar dig in i sväng och inbjuder verkligen till att kantas hårt. Ändå är den lugn och behärskad i skäret i hur hög fart som helst. Båda dessa egenskaper finns där både i mjuk och hård pist. Vid riktigt snabb körning rakt fram eller då man tappar skäret finns inte den sjuka stabiliteten från Explosiven kvar. Jag tror inte detta vara sig beror på längden, bindningsmonteringen eller styvheten utan helt enkelt är en funktion av skärningen. En huvudanledning till Explosivens lugn är helt enkelt att den inte vill svänga. På Mantran som är klart mer svängbenägen får man betala för detta genom att man behöver lägga lite mer koncentration på vad skidan gör vid riktigt ”okontrollerad” åkning. Märk väl att detta alltså gäller när det samtidigt går fort, när man inte har skär på grejorna och det är riktigt stökigt och bumpigt, Dessuomt är jämförelsen med en av klassens kanske lugnaste skidor, Explosiven. När det gäller att på kraft bränna rakt genom hinder är Mantran väldigt bra, bara marginellt sämre än explosiven (och här är troligen Mantra 191 snäppet vassare).
Slutligen är den en pistegenskap till som jag vill nämna och det är att skidan är snabb. Med det menar jag inte att den har bra glid utan att den kan ta väldigt mycket tryck i svängen utan att böja igenom och bromsa. Vanliga dödliga märker antagligen inte detta om det är brant, men när det är aningens flackare och lite mjukare så är det tydligt. Många skidor får liksom en definierad toppfart. Det enda som händer då man trycker till och kantar mer är att skidan driver i sidled. Skidor som Explosiv och Mantra (och i princip alla raceinriktade skidor) bara accelerar. Skillnaden de två emellan är att Mantran är markant lättare att få någon kick ur och inte kräver samma fart som Explosiven för att komma till sin rätt.
Tyvärr har jag inte kört Mantran i ”bottenlöst än” men det blev en del fluff trots allt, några enstaka svängar öppet och en hel del skog. Här känns det som jag hittat en bra kompromiss med 2cm bakmontering. Inga antydningar till dyk och det gick att stå neutralt och låta hela skidan ligga i snön (och därmed få bra fart) utan att det kändes konstigt. Egentligen finns inte så mycket mer att säga annat än att skidan kändes mycket naturlig under fötterna i det lösa och att det var nästintill lika stabil och säker som Explosiven.
Så, vilka är denna skida för? Kanske kan man dela in de presumtiva kunderna i två katagorier. De som tidigare kört Explosive och de som inte har det. När det gäller den första katagorin har det sagts att Mantran är för lite förändrad för att vara en ”nödvändig uppgradering”. Det är ett resonemang jag inte håller med om. I mitt tycke är det en ganska annorlunda skida. Den är mer ”normal” än Explosiven med samtidigt betydligt mer användarvänlig. Detta med de flesta av de åtråvärda prestandaegenskaperna bibehållna. Jag ser definitivt Mantran som ett komplement till Explosiven och enda ”problemet” är att den i minst 90% av alla förhållanden är en roligare skida. Det som är problematisk med det är möjligen att man inte kommer tillbringa så mycket tid på Explosiven – vilket är tråkigt eftersom den skidan alltid ger mig ett lite extra brett leende på läpparna tack vara sin speciella känsla.
För att säga något mer om skillnaden, och leda oss in på nästa kundkategori, kan man säga att Explosiven kräver att åkaren gör allting utom att hålla kontrollen. Det fixar skidan. Mantran kan man köra betydligt mer passivt om man absolut vill och den funkar också i mesigare förhållanden, men i gengäld får man vara mer på hugget när man kör på gränsen av vad man klarar. Det är anledningen till att jag bedömmer att Mantran säkert kan passa 10 ggr fler åkare än vad Explosiven egentligen gjorde.
Slutsatsen är alltså att Mantran för det första är en värdig efterträdare till Explosiven och i någon mening antagligen en bättre skida. För det andra ser jag den som ett intressant alternativ för många av de som sneglar t ex på en Karma men absolut inte måste ha en riktig twin tip. Mantran levererar avsevärt mer prestanda. För det tredje (och sista) är Mantran en otroligt bra allroundskida för i princip vilken (fri-) skidåkning som helst. Det är en skida som jag, mer än någon annan skida jag åkt, skulle känna mig bekväm på vart jag än kom i skidvärlden.
Årsmodell: 2006
Åkstil: Whatever så länge det inte är baklänges
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 68 kg
Åkarens längd: 178 cm
Styrkor:
Har testat den i 7 dagar... Kalas skida, funkar i hela berget. Gillar du ha fart i pist, måste du "jobba" med skidan för att få den att kännas trygg och gärna snö under skidan, i isiga pister så smyger det in en liten osäkerhets känsla. Offpist så blir omdömet "I like..a lot"
Svagheter:
Finns inga!..skidan är skapad för att hantera hela berget fast lite mer åt offpist hållet.. den tar tillvara på alla olika förutsättningar.. och ger dig en superdag!
Sammanfattning:
Jag är en stolt ägare av dessa...
Årsmodell: 2006
Åkstil: Pist,puder
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 87 kg
Åkarens längd: 180 cm
Har testat den i 7 dagar... Kalas skida, funkar i hela berget. Gillar du ha fart i pist, måste du "jobba" med skidan för att få den att kännas trygg och gärna snö under skidan, i isiga pister så smyger det in en liten osäkerhets känsla. Offpist så blir omdömet "I like..a lot"
Svagheter:
Finns inga!..skidan är skapad för att hantera hela berget fast lite mer åt offpist hållet.. den tar tillvara på alla olika förutsättningar.. och ger dig en superdag!
Sammanfattning:
Jag är en stolt ägare av dessa...
Årsmodell: 2006
Åkstil: Pist,puder
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 87 kg
Åkarens längd: 180 cm
Montert for Telemark med R8 binding.
Har kun kjørt på skiene en dag så langt - startet med pudder og avsluttet med hauger av snø kombinert med glatte harde partier. Skiene er fantastiske - utrolig lekne. Flyter enormt. Sitter også meget godt på hardt/isete underlag. Bra stabilitet. Jeg kjører også Dynastar Legend ProRider på Telemark. Sammenlignet med disse skiene er de litt lettere og en god del mykere. ProRider'en krever mer konsentrasjon og trykk. Mantra'en er mer leken. De har godt innsving. I store hastigheter på litt varierende underlag, gjerne med store svinger, er nok Dynastar Prorider litt mer stabil (Fartsski). Men for all del - Mantra'en innfridde mine forventninger 100%. Gleder meg til mer snø!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Telemark - off piste - on pist - pudder - toppturer
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 87 kg
Åkarens längd: 190 cm
Har kun kjørt på skiene en dag så langt - startet med pudder og avsluttet med hauger av snø kombinert med glatte harde partier. Skiene er fantastiske - utrolig lekne. Flyter enormt. Sitter også meget godt på hardt/isete underlag. Bra stabilitet. Jeg kjører også Dynastar Legend ProRider på Telemark. Sammenlignet med disse skiene er de litt lettere og en god del mykere. ProRider'en krever mer konsentrasjon og trykk. Mantra'en er mer leken. De har godt innsving. I store hastigheter på litt varierende underlag, gjerne med store svinger, er nok Dynastar Prorider litt mer stabil (Fartsski). Men for all del - Mantra'en innfridde mine forventninger 100%. Gleder meg til mer snø!
Årsmodell: 2006
Åkstil: Telemark - off piste - on pist - pudder - toppturer
Testad längd: 191 cm
Åkarens vikt: 87 kg
Åkarens längd: 190 cm
Styrkor:
Kanonlagg! Går som tåget i även pisten. Årets mest allsidiga lagg.
Svagheter:
Inte hittat några ännu. Kan faktiskt inte tro att jag kommer att göra det heller!
Sammanfattning:
Nöjd ägare.
Årsmodell: 2006
Åkstil: Hela berget. Ex tävlingsåkare/skidlärare.
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 76 kg
Åkarens längd: 182 cm
Kanonlagg! Går som tåget i även pisten. Årets mest allsidiga lagg.
Svagheter:
Inte hittat några ännu. Kan faktiskt inte tro att jag kommer att göra det heller!
Sammanfattning:
Nöjd ägare.
Årsmodell: 2006
Åkstil: Hela berget. Ex tävlingsåkare/skidlärare.
Testad längd: 184 cm
Åkarens vikt: 76 kg
Åkarens längd: 182 cm