Karl Davidsson och Jordens Undergång – Kapitel 19

”Karl Davidsson och Jordens Undergång” är en feelgoodroman om just jordens undergång av Freerides skribent Jibberisch. Följ med dataingenjör Karl Davidsson som en morgon möts av två nyheter: Julhandeln väntas återigen att slå nytt rekord och en stor sten är på kollisionskurs med jorden.

Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19

Kapitel 19

Karl Davidsson stod och log i tornet på sin ubåt. Han hade döpt den till Undervattensbåten och var mycket nöjd med namnet. Det sandfärgade skrovet klöv vattnet framför honom, vattnet sköljde över den röda noskonen och naturen gled förbi i sakta gemak. Han hade kastat loss en timme tidigare och stävade nu ut mot öppet hav. Kvar på kajen hade han lämnat en ryggsäck. I ryggsäcken låg sex stycken ölburkar. Den kalla luften slog mot hans ansikte. En fantastisk sista dag.

Dagen U.

Bredvid sig hade han två flaskor och sin lista, i flaskorna fanns två olika meddelanden nedskrivna på likadant papper.

På huvudet satt kaptensmössan han fått av Kerstin. Karl blickade ut mot horisonten och upp mot himlen. Solens strålar fick vattnet att glänsa, reflektionerna lekte ikapp på vattenytan.

Med ubåtens hjälp lämnade han all civilisation bakom sig, ute på havet syntes inte ett spår av mänsklighet till någonstans. Som att campa, fast ändå inte. Luften var precis som förväntat frisk, krispig och klar. Efter att ha varit nere på bryggan och rättat till kursen lyfte Karl ett par kikare till ögonen och tittade ut mot havet. Inte en endaste båt syntes till. Uppe på himlen syntes rymdstenen. Ett stort glödande klot. Den kom närmare och närmare.

De sista två timmarna spenderade han uppe på däck. Framför tornet hade han riggat upp ett hopfällbart bord med tillhörande stol. Han andades frisk luft och intog en sista måltid ute i det fria. Köttfärssåsen hade aldrig smakat så bra. Han stekte en baconskiva över en liten eld han gjort upp. Den sista skeden glass gled ner som den skulle.

När det föreföll vara dags klättrade Karl upp i tornet igen. Där greppade han tag i den första flaskan, meddelandet i den löd kort och gott:

”Kära Michael,

Jag känner inte dig. Jag kände inte dig. Men jag vill ändå tacka för musiken och de goda råden. Tack.

Med vänlig hälsning, Karl-Johan Davidsson”

Han kastade flaskan i vattnet och tittade efter den medan den guppade iväg.
Texten i den andra flaskan var längre, men inte överdrivet mycket längre. Texten förklarade hur rymdstenen kunde förmås att undvika att krascha in i planeten.

Brevet började med – ”Till den kostym det berör,”

Texten avslutades med –

”…jag finner det synnerligen intressant och oroväckande på samma gång att ni inte lyckades se den enkla lösning jag beskrivit ovan. Jag kan för mitt liv inte tro att jag är ensam om att ha kommit fram till detta. Det var ju bara att kliva utanför lådan. Ty, det här med att allting handlar om kontext och perspektiv torde kunna styrkas genom det faktum att även en glad clown ser sur ut om denne hänger uppochner.

Ps. Om ni inte ser det allvarliga i att planeten vi bott på liknar ett skämt, har ni förmodligen ingen humor alls.

Eder, Karl-Johan Davidsson”

Karl kastade ut även denna flaska i vattnet och ansåg därmed löftet han avlagt till Eva uppfyllt.

Han tog ett djupt andetag och log brett när han tittade på sin lista:

Punkt nummer ett – Att slutföra sitt projekt – var redan överstruken. Projektet var lagt till handlingarna. Som en bonus skulle det förbli orört och vackert. Karl älskade känslan av att äntligen ha byggt ett perfekt system.

Punkt nummer två – Att äta upp all glass – ströks med ett välbehag. Glassen var slut. Han hade ätit allting.

Punkt nummer tre – Hitta svaret på frågan, vad är meningen med livet? – var redan överstruken. Svaret hade visat sig vara enkelt. Frågan – vad är meningen med livet? – hade Karl fastställt, är en filosofiskt luddig fråga med ett förbannat subjektivt svar. Varken mer eller mindre.

Punkt nummer fyra – Ringa mäklaren – var redan överstruken. Kommunikationen hade varit tillfredsställande.

Punkt nummer fem – Ta reda på om flugor sover – var överstruken. Enligt vetenskapen uppvisade med största sannolikhet flugor ett sömnlikt beteende.

Punkt nummer sex – Tacka Michael Jackson – ströks med ett välbehag. Flaskan guppade upp och ner i havet.

Punkt nummer sju, den tillagda punkten – Följ din blodpumpade muskel – ströks med ett välbehag. Karl stod i tornet och njöt.

Punkt nummer åtta, hastigt tillagd i och med uppkomsten av punkt nummer sju – Köp bacon – ströks över med ett välbehag. Om någon visade sig vara skeptisk till hans utarbetade svar på punkt nummer tre, var bacon ett godtyckligt substitut.

Den stora stenen uppe på himlen kom närmare och närmare.

När vattnet omkring honom började virvla ilsket och vinden friskade i stängde Karl luckan. Sekunderna senare försvann undervattensbåten försiktigt ner i vågorna.

Slut.